Björn Wiman

Januari 1977. Ingemar Stenmark har just tagit sin tredje raka världscupseger. Det är riktig vinter, med snö och kyla, för första gången på flera år. En sjuårig Björn står i Hammarbybacken med sin pappa. Efter skilsmässan från Björns mamma träffas de inte mycket mer än umgängesplikten kräver, men ikväll är han en trygg pappa, med en vadderad skidhandske som tar emot liftankaret och en skyddande plats mellan pjäxorna där Björn står på väg uppåt, in i mörkret. Ner kommer man som bekant alltid. Den lyckligaste leken beskriver en far-och-son-relation som aldrig riktigt blev av, med en pappa som var alltför präglad av sin generation och sin egen uppväxt för att kunna bli den närvarande far som sonen drömde om. Nu är han borta, precis som de snöfyllda vintrarna. Det är också en skildring av passionen för utförsåkning, denna lyckligt meningslösa sysselsättning där Björn och hans pappa faktiskt kunde mötas. Vi får följa resorna till Åre och Hemsedal, till Tyrolen och Leksand – soliga pister där samhörigheten plötsligt fanns, där pappan kunde utbrista ”Det här är kalas, Björne!” Björn Wimans nya bok är en personlig berättelse om en son och hans pappa. Om en föräldrageneration som aldrig vågade komma nära sina barn, som i sin tur gjorde precis tvärtom när de blev föräldrar. Och om den okomplicerade glädje som bara ett riktigt bra slalomåk kan skänka.

År 2025 firar vi 250 år av judiskt liv i Sverige. Antologin Davids stjärnor är en uppföljare till Jude i Sverige. De båda är förbundna i såväl inriktning som utseende. I Jude i Sverige skrev en rad svenska judar om sin erfarenhet av att leva som jude i Sverige. Den judiska närvaron i Sverige förde med sig en levande judisk kultur vars inflytande trängde långt utanför den lilla judiska minoriteten. Till Davids stjärnor bad vi svenska författare som levt utanför denna minoritet att reflektera kring någon aspekt av den judiska kulturen. Infallsvinkeln lämnades i stort sett öppen: det kan vara en judisk vän, en författare, en kompositör, en poet eller konstnär. I all enkelhet någon eller något som fört en i kontakt med den judiska kulturen, traditionen eller tänkandet. Bidragen är både olika och personliga. Samtliga vittnar om en levande relation till det judiska kulturen och dess avtryck i författarnas liv. Medverkande är: Anders Carlberg, Ingrid Elam, Aris Fioretos, Cecilia Hansson, Bengt Jangfeldt, Maria Modig, Anders Olsson, Daniel Pedersen, Agneta Pleijel, Anders Rydell, Hans Ruin, Astrid Seeberger, Steve Sem-Sandberg, Per Svensson, Björn Wiman och Ebba Witt-Brattström.

Terrororganisationen Hamas attack mot södra Israel på morgonen den 7 oktober ledde till den värsta massakern på judar sedan Förintelsen. Det som aldrig mer skulle få hända hade hänt, på den plats som skapades för att det aldrig mer skulle få hända.Än en gång hade judar slagits ihjäl, slaktats och skändats bara för att de var judar. Över hela världen ökade antisemitismen – som vanligt i enlighet med den förvridna logik som säger att judar förr eller senare får skulden också för de olyckor som drabbar dem själva.I Grinden i Dachau berättar Björn Wiman om hatets nya och historiska former, om minnesarbetet efter Förintelsen och om hoppet, konsten och kunskapen som motgift. Antisemitismen är den intellektuella nollpunkt där demokratin dör.

En kall februarikväll 1947, två dagar före hennes sjuårsdag, skrivs en flicka med tbc in på Norrtulls sjukhus. Efter fyra månader på sjukhuset skickas hon till barnsanatoriet Tjärnan i Dalarna för att tillfriskna. Först till lucia ska den lilla flickan få komma hem till sin familj igen.Flickan kommer att bli Björn Wimans mamma. I den här boken berättar han hennes historia: vistelsen på sanatoriet, hemkomsten och rädslan för att insjukna igen, tystnaden som omgav sjukdomen i familjen, hur erfarenheten präglat henne som barn och som vuxen.Det är också en berättelse om den fruktade lungsjukdom som skördat så många liv under mänsklighetens historia, som kommit att symbolisera såväl smuts och fattigdom som förfining, kultur och livshunger. Och om varför tuberkulosen blev det framväxande folkhemmets största fiende.I en sal på lasarettet är en gripande, rik och insiktsfull bok om en sjukdom, om människorna som drabbades av den och om ett samhälle som kanske gick för långt i sin iver att utplåna den. För vad gör det med ett litet barn att vara borta från sina föräldrar så länge? Och vad har det gjort med den generation som kommit efter?

Någon har kallat det för Goebbelsglappet: den korta tidsperiod som hinner gå mellan att något nytt djävulskap dyker upp i världen och att judarna får skulden för det.Antisemitismen är alla konspirationsteoriers moder. I Hatet mot judarna berättar Björn Wiman om dess nya och historiska former, om minnesarbetet efter Förintelsen och om kulturens betydelse i en tid då demokratin hotas. Essäerna inskärper också vikten av vaksamhet: där det finns hat mot judar finns det hat också mot andra. Under fyra år har Sanna Sjöswärd arbetat med att fotografera och intervjua överlevande från Förintelsen. Vid sidan av porträtten får läsaren ta del av femton starka vittnesmål: överlevnadsstrategier och hoppet om ett bättre liv – personligen och för hela mänskligheten. I en fördjupad mening utgör vittnesmålen själva grunden för tron på alla människors lika värde.

I Vad håller ni på med? samlas flera kända kreatörer för att dela med sig av sina tankar om klimatet i form av noveller, poesi, intervjuer, krönikor, serier och mycket annat! Medverkar gör bland annat Greta Thunberg, Björn Wiman, Annika Norlin (Säkert!), Elisabeth Östnäs, Mats Söderlund, Mats Jonsson, Inger Edelfeldt och Herman Geijer.Skogar brinner. Städer översvämmas. Djur och växter utrotas. Vad håller ni på med? Kanske är det lika bra att bara ge upp direkt och invänta det oundvikliga slutet i lugn och ro? Eller finns det hopp om framtiden? Kanklimatpsykologer och zombieöverlevnadsexperter ge oss verktyg för att förbättratillvaron? Och kan litteraturen och konsten vara de krafter som ger oss mod attstå upp för det som är viktigt på riktigt? Med dystopiska berättelser, iskall vrede men också upplyftande fakta, spirande kärlek och skratt har några av vår tids största författare,musiker, serietecknare, poeter och aktivister tagit sig an klimatfrågan. En bok där fakta blandas med poesi, där serier skildrar personlig klimatångest, där psykologer förklarar varför så många står helt lamslagna inför förändringarna av vårt klimat; helt enkelt en bok som tar klimatet på allvar, och belyser frågan från alla håll."En klimatantologi som använder litteraturens kraft för att väcka tankar och fånga upp engagemang hos unga. Boken har som utgångspunkt att litteratur bidrar med en fördjupad förståelse som utgör skillnaden mellan att känna till klimatkrisen och att på djupet förstå dess betydelse."