Burcu Sahin

I sin berömda essä »Tala i tungor: ett brev till tredje världens skrivande kvinnor« [1979] skriver Gloria E. Anzaldúa i brevform om rasismen inom såväl litteraturvärlden som den samtida feministiska rörelsen; om att som rasifierad kvinna besegra tvivlet och självhatet och erövra modet att skriva; och om de möjligheter som skrivandets rörliga dialog med jaget och världen öppnar upp. I översättning och med ett introducerande förord av poeten Burcu Sahin.GLORIA E. ANZALDÚA [1942-2004] var en amerikansk poet, författare, aktivist och kulturteoretiker, vars tänkande har haft stort inflytande på queerteori, postkolonial feminism och latinx-studier. Hon tematiserar ofta mellanförskap och hybriditet i ett skrivande som blandar poesi, essäistik, prosa och teori. Hon är känd framför allt för Borderlands/ La Frontera The New Mestiza [1987], ett storslaget hybridverk om att växa upp på gränsen mellan Mexiko och Texas, och om de politiska, kulturella och sexuella gränser som separerar människor. Hon är också känd för att tillsammans med poeten Cherríe Moraga ha redigerat den klassiska feministiska antologin This Bridge Called My Back: Writings by Radical Women of Color [1981]. Där återfinns även Anzaldúas »Tala i tungor: ett brev till tredje världens skrivande kvinnor«.

Nyere Svensk Poesi præsenterer den svenske poesiscenes nyere stemmer (udgivet 2017-2021). Antologien indeholder bidrag af Burcu Sahin, Erik Lindman Mata, Hanna Rajs (et værk i sin helhed), Bella Batistini, Agnes Gerner, Felicia Mulinari, Agnes Ivarsson (et værk i sin helhed) og Judith Kiros. Bidragene er oversat af Sabitha Söderholm, Eva Obelitz Rode, Asta Broe Borch og Deniz Kiy. De skriver blandt andet i forordet: ”For at give et dybere kendskab til de forfattere, vi har udvalgt til antologien, har vi valgt at prioritere længere uddrag frem for mange bidrag. Det, håber vi, kan give anledning til at lære forfatterne og de udvalgte værker bedre at kende og – forhåbentlig – lysten til at udforske svensk poesi yderligere”. Antologien er sår, sorg, syninger, stof, broderier. Den er sprog, hjerte, hænder, vold.

"Blodbok" är en poetisk inventering av ett statligt rasbiologiskt instituts arkiv, men också av den egna kroppens ensamhet och kollektiva minnen. Dikterna består av textstölder från institutioner, författare, naturvetenskapen, nyhetsartiklar och sånger, för att kunna berätta om andra stölder. Historia som en början på ytterligare en historia.

»En av det engelska språkets mest firade och kontroversiella efterkrigspoeter.« Margaret Atwood»Dikterna känns i kroppen och de stannar kvar i tanken på ett sätt som endast riktigt briljant poesi gör.« Betyg: 5 av 5 - Catharina Bergman, BTJSom poet hör Sylvia Plath till 1900-talets stora förnyare, inte minst för de ämnen hon tog sig an och för det orädda, distinkta sätt med vilket hon gjorde det; i en särpräglad, sammanhållen bildvärld växer dikterna fram, med betydande självbiografiska inslag, men också med formmässigt mästerskap. Plath färdigställde två diktsamlingar under sin levnad The Colossus (1960) och Ariel, som utkom två år efter hennes död. I denna urvalsvolym ingår dikter från de två diktsamlingarna, samt ur de postuma utgåvorna Crossing the Water och Winter Trees. I svensk översättning av Siv Arb, med ett nyskrivet förord av poeten Burcu Sahin.SYLVIA PLATH föddes i Boston 1932. Efter att ha skrivit en avhandling om Fjodor Dostojevskij kom hon i mitten av 1950-talet till England som Fulbrightstipendiat. Debutboken The Colossus utkom 1960, men det var med den postuma utgåvan av Ariel 1965 som hennes rykte verkligen började växa. Under hela livet led Plath av svåra depressioner. Hon begick självmord 1963.

I nära ett halvsekel har mexikanska Gloria Gervitz (f. 1943) skrivit på sin livsdikt Migrationer. Skrivit och skrivit om. En dikt i ständig förvandling och förflyttning, men som nu har nått sin slutpunkt i den version Gervitz själv menar är den färdiga.Genom åren har stycken i detta levande verk lagts till, försvunnit och återkommit. Efter smärre justeringar har det slutligen hamnat här, där det lyriskt vindlande flödet reflekterar alltmer över åldrandet, det stundande slutet och blickar tillbaka på sin egen skapandeprocess.

det som läggs i våra händerska så småningom tas ifrån ossBurcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.