Carl Fredrik Bergström

En ny titel som behandlar den svenska offentlighetsprincipen i EU.

Under senare år har några av EU:s medlemsstater på olika sätt nedmonterat rättsstaten och som ett led i detta försvagat domstolarnas oberoende. Denna utveckling är ett allvarligt hot mot demokratin inom EU och mot det rättssystem som är tänkt att skydda den. Samtidigt som EU förväntats hitta lösningar för att på politisk väg stoppa utvecklingen har konkreta konflikter kring rättsstaten blivit föremål för rättslig prövning i EU-domstolen. Detta har gett EU-domstolen tillfälle att stegvis formulera de krav som unionsrätten ställer på medlemsstaterna när det gäller respekten för rättsstaten och särskilt domstolarnas oberoende. I sin rättspraxis har EU-domstolen utgått från EU:s grundfördrag – särskilt artikel 19 FEU – och bland annat uttalat sig om medlemsstaters förfaranden för tillsättning av domare och system för ansvarsutkrävande samt en rad andra frågor kopplade till domares anställningar. Den primära frågeställning som författarna försöker besvara i boken är om EU-domstolen genom sin nya rättspraxis har utvidgat unionsrättens tillämpningsområde och hur det i så fall påverkat förhållandet till de nationella domstolarna. Den sekundära frågeställning som de försöker besvara är om EU-domstolen genom samma rättspraxis förstärkt EU:s möjligheter att agera mot medlemsstater som försöker begränsa domstolarnas oberoende.

Coronapandemin slog till med full kraft i Europa under 2020. Pandemin med följdverkningar är den senaste i en rad händelser som med all tydlighet visar att EU har ett avgörande vägval framför sig för att nå en politiskt, ekonomiskt och socialt uthållig union. Utmaningarna och frågorna är många: vilka politiska och ekonomiska reformer krävs för att säkerställa omvandlingen till en grön ekonomi trots en åldrande befolkning, växande sociala behov och en undermålig integration i samhället? Hur ska EU:s medlemsländer kunna enas i migrations- och flyktingfrågan när den politiska samsynen saknas och nationella regler om integration konkurrerar om att framstå som så ogenerösa som möjligt? Vilka lärdomar kan dras av coronapandemin för att rusta EU att hantera framtida globala folkhälsokriser? Är den europeiska gröna given tillräcklig för att leda omställningen till ett klimatneutralt EU år 2050 och samtidigt säkra tillväxten? Hur ska EU verka för att uppnå en högre innovationstakt och på vilka sätt kan bankunionen bidra till att uppnå finansiell stabilitet i ett läge då det samlade lånetrycket ökat markant i pandemins spår?

I ett användarvänligt pocketformat presenteras här de mest centrala delarna av EU:s primärrätt:• Fördraget om Europeiska unionen (FEU)• Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF)• EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (EUSGR) samt de förklaringar som utarbetats för att ge vägledning ? vid tolkning av stadgan• Protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.För att underlätta förståelsen och göra det enklare att navigera i materialet, har texterna försetts med tydligt markerade sökord i marginalen. Sökorden finns dessutom, tillsammans med andra nyckelord, samlade i ett användbart register sist i boken. En mer fullständig redovisning av EU:s primärrätt, inklusive alla viktiga protokoll till EU-fördragen samt Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, finns i EU:s grundfördrag och annan primärrätt som ges ut av Studentlitteratur.

Kunskap om EU:s grundläggande rättskällor, den s.k. primär­rätten, har avgörande betydelse för förståelsen av EU-rätten. Genom primärrätten skapas ramen för EU:s rättssystem och de konstitutionella regler slås fast som styr EU:s maktbefogenheter och sätt att fungera. I denna text har vi uppdaterat och samlat de mest centrala delarna av primärrätten och utvecklat hjälpmedel för att användare så enkelt som möjligt ska kunna tillgodogöra sig materialet. Innehåll: EU:s grundfördrag med urval av viktiga protokoll EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna med förklaringar Europakonventionen om skydd för för de mänskliga rättigheterna Sökord som är tydigt placerade i marginalen och samlade i ett register Omvandlingstabell för äldre numrering av artiklar i EU:s grundfördrag.

With each legislative issue, legislators have to decide whether to delegate decision-making to the executive and/or to expert bodies in order to flesh out the details of this legislation, or, alternatively, to spell out all aspects of this decision in legislation proper. The reasons why to delegate have been of prime interest to political science. The debate has concentrated on principal-agent theory to explain why politicians delegate decision-making to bureaucrats, to independent regulatory agencies, and to others actors and how to control these agents. By contrast, Changing Rules of Delegation focuses on these questions: Which actors are empowered by delegation? Are executive actors empowered over legislative actors? How do legislative actors react to the loss of power? What opportunities are there to change the institutional rules governing delegation in order to (re)gain institutional power and, with it influence over policy outcomes? The authors analyze the conditions and processes of change of the rules that delegate decision-making power to the Commission's implementing powers under comitology. Focusing on the role of the European Parliament the authors explain why the Commission, the Council, and increasingly the Parliament, delegated decision-making to the Commission. If they chose delegation, they still have to determine under which institutional rule comitology should operate. These rules, too, distribute power unequally among actors and therefore raise the question of how they came about in the first place and whether and how the "losers" of a rule change seek to alter the rules at a later point in time.

Under det svenska ordförandeskapet i december 2009 trädde Lissabonfördraget i kraft. Fördraget är resultatet av en utdragen reformprocess vars syfte har varit att modernisera och effektivisera Europeiska unionen och ge den en struktur och handlingsförmåga som är bättre avpassad för dagens förhållanden.I boken Lissabonfördraget En grundlag för EU? behandlas Lissabonfördragets bakgrund, innehåll och konsekvenser. Författarna ger också sin syn på det nya fördraget och på dess förhållande till det svenska statsskicket och grundlagen.

År 2010 är det femton år sedan Sverige blev medlem i Europeiska unionen. Inträdet 1995 markerade slutpunkten på en tid av tveksamhet inför den europeiska integrationsprocessen och startpunkten för integreringen av Sverige i EU:s politiska system, rättsliga gemenskap och ekonomiska marknad. I 2010 års rapport från SNS Demokratiråd analyseras hur svensk politik och demokrati har förändrats som en följd av EU-medlemskapet. Författarna uppmärksammar särskilt fyra områden: statsskicket, förvaltningen, partipolitiken och välfärdsmodellen. I vad mån har EU förstärkt eller försvagat historiska karaktärsdrag inom dessa områden? I vilken utsträckning har EU bidragit till att förskjuta maktbalanser i svensk politik? På vilket sätt avviker Sverige i dag från andra europeiska länder? SNS Demokratiråd 2010 består av Jonas Tallberg, professor i statsvetenskap, Stockholms universitet, Nicholas Aylott, docent och lektor i statsvetenskap, Södertörns högskola, Carl Fredrik Bergström, professor i Europarätt, Uppsala universitet, Åsa Casula Vifell, fil.dr i statsvetenskap, Stockholms universitet och Södertörns högskola, Joakim Palme, professor i statskunskap, Uppsala universitet, och vd för Institutet för Framtidsstudier.

In almost all fields of cooperation that are covered by the EC Treaty, the formal competence to adopt legislation has been assigned to the Council (which must normally collaborate with the European Parliament), and in order to separate powers, the formal competence to prepare the necessary proposals (the right to initiate legislation), has been assigned to the European Commission. Over the years, however, it has become clear that the reality is far more complex. This book examines the fact that the Council is now passing an increasing part of the responsibility for adopting legislation to the Commission, subject to the requirement that it has to collaborate with a vast number of committees that consist of representatives of the various national administrations. This is known as comitology. Comitology provides the Council and the national governments with a mechanism for controlling the Commission, and so comitology is often thought to manifest a conflict of interests. Bergström argues that, despite much support in principle for this assumption; in practice, comitology does not give rise to the kinds of conflicts many expect or fear. He contends that in fact it appears to be a fruitful cooperation between the national administrations and the Commission. Against this background, Bergström explains how and why comitology has developed, explores the nature of comitology and examines its present and future place in the legal order of the European Union.