Carl Lindgren

Den svenska skolan har unika förutsättningar att ge alla elever en god utbildning och, med elevhälsan som resurs, främja elevernas fortsatta utveckling och hälsa. Trots detta visar internationella jämförelser att svenska elever inte bara upplever sig må sämre än unga i jämförbara länder, utan även presterar sämre i de kunskapsprov som ingår i de internationella PISA-undersökningarna. Detta är en utveckling som både kan och måste vändas. Här kan elevhälsan spela en central roll genom återkommande hälsokontroller, tvärprofessionellt samarbete och tillgång till evidensbaserade metoder.Samtliga kapitel i denna tredje upplaga är uppdaterade. De speglar elevhälsans breda uppdrag och sammanfattar de specifika lagstadgande åligganden som gäller elevhälsans medicinska insats. Boken syftar till att, i den kunskapsutveckling som sker, identifiera evidensbaserade insatser och metoder för elevhälsan.I denna upplaga har nya relevanta ämnen inkluderats: barn som utsätts för våld och barn som våldsutövare, en fördjupad syn på neuropsykiatrin samt elevers oro för klimatförändringarna. Nya kapitel tar även upp samhällets digitalisering och digitala mediers påverkan på elevers lärande och hälsa.Målgruppen är blivande och redan yrkesverksamma skolläkare samt skolsköterskor. Boken kan med fördel även läsas av rektorer, specialpedagoger, psykologer och kuratorer.

Litteraturen om Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt är snarast oöverskådlig. År 2022 uppmärksammades hundraårsdagen av författarens död i svensk press och på tv med filmen På spaning efter Proust. Fokus var dock i båda fallen riktat mot hans verk. Upphovsmannen själv ägnades ringa uppmärksamhet. Ett antal biografier om Proust finns tillgängliga på franska och engelska. De har framför allt skrivits med en litteraturvetenskaplig ansats. Tolkningarna av författarens många fysiska symtom liksom den orsak till hans död som framförts i dessa behöver kompletteras ur ett medicinskt perspektiv. "Mitt syfte som läkare och medicinhistoriker är att beskriva Prousts subjektiva lidanden, den behandling hans läkare rekommenderade honom, samt exemplifiera hur han använder dessa upplevelser i romansviten. En biografi driver vanligtvis en tes. Det kan gälla att belysa en ny aspekt av tidigare påståenden eller ifrågasätta vedertagna uppgifter om en person eller ett händelseförlopp. Min tes är att Marcel Proust föddes före beräknad tid och dessutom var undernärd under fostertiden. Vid nio års ålder debuterade den allergiska astma som skulle följa honom livet ut. Mot bakgrund av hans bräckliga konstitution, senare symtom, särpräglade diet och omfattande självmedicinering, kan orsaken till hans för tidiga död rimligen inte reduceras till att vara orsakad av en lunginflammation."Carl Lindgren är disputerad barnläkare, litteraturvetare och kulturskribent. Han har publicerat en rad artiklar i såväl akademiska som populärvetenskaplliga tidskrifter med fokus på det korsbefruktade gränslandet mellan medicin och litteratur. På Carlsson Bokförlag har han tidigare utgivit Ett namn skrivet i vatten: Romantikens medicin i John Keats poesi (2013) och Läkare med Penna och Patos (2021). Han är redaktör för Svensk Medicinhistorisk Tidskrift.

Många framstående skönlitterära författare i världen visar sig också vara utbildade läkare. Varför så är fallet kan läsarna fråga sig. I denna volym presenteras tjugo "läkarförfattare" engagerat och insiktsfullt.Det finns en naturlig samhörighet mellan medicin och litteratur, som inte bara har sin grund i guden Apollons dubbla fögderi. Båda disciplinerna förutsätter en förmåga att kunna gå utanför sig själv och att kunna tolka, förstå och formulera känslostämningar vare sig de härrör från kroppsliga, själsliga eller kontextuella fenomen. Kanske är det därför inte förvånande att många läkare, däribland författaren själv, skattat litteraturen väl så högt som medicinen. Läkare är också en yrkeskategori ur vilken många författare har utvecklats. För många har det varit en fritidssyssla, men flera har lämnat medicinen för att bli författare på heltid. Alla läkarförfattare har inte haft ambitionen att vara samhällskritiska. I denna bok presenteras emellertid tjugo stycken som under skilda epoker publicerat texter i form av epik, dramatik eller poesi med avsikt att mana till eftertanke avseende orättfärdigheter, som politisk ofrihet, kolonialt förtryck, etnisk diskriminering, social ojämlikhet eller patriarkalt eller religiöst förtryck som rådde under den tiden verken publicerades.Carl Lindgren är barnläkare och litteraturvetare. Han har publicerat ett femtiotal artiklar i såväl akademiska som populärvetenskapliga tidskrifter med fokus på det korsbefruktande gränslandet mellan medicin och litteratur samt boken Ett namn skrivet i vatten - Romantikens medicin i John Keats poesi (Carlsson Bokförlag, 2013). Som lektor i medicinsk humaniora vid Karolinska Institutet har han lett seminarier om skönlitteratur som en del av undervisningen för läkarstudenterna, med syfte att vidga det mellanmänskliga perspektivet. Sedan 2018 är han redaktör för Svensk Medicinhistorisk Tidskrift._____________________________________________________________________________________________________________________"Den humanistiska dimensionen går förlorad i dagens journalskrivande. Det skulle vara en fördel om läkare hade en bättre språkbehandling för att tydligare få fram budskapet." författaren Carl Lindgren i en intervju för Läkartidningen

Välfärdslandets gåta, varför våra barn inte mår lika bra som de har det, löser författarna paradoxalt nog delvis genom att finna förklaringar i det goda samhällets ambitioner. Välfärdsstatens biverkningar är diagnoser som hälsomani, stresspanik, välfärdsapati och andividfixering. De två läkarna tillika författarna Carl Lindgren och Frank Lindblad menar att det är dags att tänka i nya banor. De har arbetat med barn ur ett medicinskt respektive psykiatriskt perspektiv i snart 30 år. Carl Lindgren är barnläkare med särskild inriktning på barns hälsa ur såväl ett medicinskt som humanistiskt perspektiv. Han har arbetat i Sverige, USA och Norge, haft internationella uppdrag för WHO och SIDA i Bosnien-Hercegovina, Ukraina och Ryssland. Frank Lindblad är barn- och ungdomspsykiater. Han är anställd vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet, är docent vid KI samt affilierad professor vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet. Hans forskningsområden rör barns utsatthet, stress och sårbarhet.