Carl Von Linne

Sedan Linné under juni månad 1741 hade genomforskat Öland på jakt efter nyttiga ting inom såväl mineralriket som växt- och djurvärlden fortsatte han i samma ärende österut över havet till Gotland. Lika nitiskt som på Öland tog han här itu med sitt allvarliga uppdrag. Fauna och flora får samma sakliga och kärleksfulla beskrivning, och han fördjupar sig i de rika kulturhistoriska minnesmärkena. Men även Linnés starka människointresse kommer här till uttryck i anekdotiska skildringar.

Den 3 juli 1734 påbörjade Carl Linnæus tillsammans med några ambitiösa Uppsalastudenter sin resa genom Dalarna. Linné skriver: "Här kan man se ... hur hon kan raffineras; se vad otrolig nytta Sverige äga skulle, om alla dess provinser således blevo genomresta." Detta "nyttiga" syfte har givit Linnés Dalaresa ett drag av exakthet, men Linnés blick för sammanhangen i naturen är inte bara vetenskapsmannens utan också poetens.

Under två sommarmånader 1746 genomforskade professor Linné med ressällskap Västergötlands natur och folkliv. Följande år tillägnade han kronprinsessan Lovisa Ulrika den tryckta resebeskrivningen. Det är en bok som präglas av Linnés karakteristiska pendling mellan subjektivitet och vetenskaplig exakthet. Den personliga entusiasmen inför uppgiften ger boken liv och färg, och ännu efter mer än tvåhundrafemtio år äger den ett oförminskat läsvärde.

På hösten 1749 förrättar Carl Linnaeus sin sista stora landskapsresa. Målet denna gång är Skåne. Han färdas bekvämt med vagn, och tar sig god tid. Skildringen är späckad med fakta, men hans blick är inte lika ljus och hans sinne inte lika ungt. Hans Skåne var kanske inte bättre eller lyckligare än dagens, men om vi ska tro honom var det måhända vackrare.

I maj 1732 red den tjugofemårige Carl Linnaeus ut genom Svartbäckstullen i Uppsala på väg mot de nordliga landskapen. För många var det en obekant bygd som den unge resenären skulle utforska, och hans färd blev också fylld av spännande och burleska episoder, men den är samtidigt så exakt verklighetsskildrande att den än i dag kan vara av glädje för Norrlandsturisten.

Carl von Linnés öländska resa företogs 1741 och har i förvånansvärt hög grad behållit sin aktualitet genom att det öländska landskapet i stort sett ännu i våra dagar har kvar sin karaktär från Linnés tid. Det är en av de vackraste och bästa böckerna som skrivits om Öland.

Carl von Linné (1707-1778) är i allmänhet mest känd som ”blomsterkungen”. Men han hade andra och mörkare sidor, vilket inte minst visar sig i Nemesis divina (’Den gudomliga vedergällningen’), den åldrade Linnés testamente till sonen Carl. Denna ursprungligen hemliga text grundar sig på anteckningar som förts under en längre tid och skildrar i anekdotens form olycksöden som drabbat personer vilka förbrutit sig mot moralens bud.Nemesis divina är en central idéhistorisk skrift, som framställer ett slags moralens ekologi, en naturvetares religion uppbyggd kring orsak och verkan. Samtidigt är den en spegel av sin tid, frihetstiden, med interiörer från samhällets toppskikt såväl som från bondstugan, med scener från sängkammaren och från avrättningsplatsen, oss sentida läsare till uppbyggelse.Förord av Peter Englund. Urval, introduktion, kommentarer och ordförklaringar av Gunnar Broberg, som är professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och en världsledande Linnékännare.

”Ken voi välttää Herran kostoa? Älä ole julma ja kova. Ei armoa ole sille, joka ei osoita armeliaisuutta.”Nemesis divina - Jumalan kosto sisältää ruotsalaisen luonnontutkijan Carl von Linnen (1707-1778) omaperäistä pohdintaa ihmisen motiivien ja tekojen seurauksista ja moraalisen käytöksen merkityksestä.Hänen tieteellinen suurtyönsä, eliölajien luokittelu ja niiden nimeäminen kaksiosaisilla tieteellisillä termeillä pohjautuu systemaattiseen tutkimukseen eri eliöiden havaittavista eroavaisuuksista. Entä koskevatko luontoon liittyvät lainalaisuudet myös ihmisen havaittuja tekoja ja niiden seurauksia? Seuraako pahoista teoista rangaistus, jos ei ihmiselle itselleen, niin hänen jälkeläisilleen?Linne oli varma, että näin käy ja hän kertoo Nemesis divinassa lukuisin hurjin ja nykylukijaakin puistattavin esimerkein tunnettujen aikalaisten ja historiallisten henkilöiden tapauksista. Nämä varoittavat esimerkit Linne on kirjoittanut poikaansa varten. Hän myös siteeraa teoksessaan usein Raamattua ja suosikkifilosofiaan stoalaista Senecaa.Kääntäjä Tuomo Aho on teoreettisen filosofian dosentti. Hän on suomentanut useita filosofisia teoksia.

Institutions of Entomology - Being a Translation of Linnaeus's Ordines ET Genera Insectorum is an unchanged, high-quality reprint of the original edition of 1773. Hansebooks is editor of the literature on different topic areas such as research and science, travel and expeditions, cooking and nutrition, medicine, and other genres. As a publisher we focus on the preservation of historical literature. Many works of historical writers and scientists are available today as antiques only. Hansebooks newly publishes these books and contributes to the preservation of literature which has become rare and historical knowledge for the future.