Christina Hesselholdt

I kølvandet på en mægtig orgasme lander to sære væsner fra Johannes Åbenbaring på Mikaels bryst og driver ham ud i verden. Samtidig har Bruno inviteret Gustava på ferie i en overlevelsesenklave højt mod nord. Passion i voks er en roman hvor helvede rykker tæt på, hvor kærlighed flår i personerne; og hvor forestillinger og fortællinger bliver helt nødvendige.

Christina Hesselholdt er tilbage med en både morsom og alvorlig roman om at være gået i stå i en verden der kalder på forandring. Gustava er flyttet ind hos sin lillebror Mikael i huset ved skoven. Hun er arbejdsløs psykiater, han lever af aktiehandel på nettet. Gustava fordriver tiden på Mikaels sofa, kun afbrudt af de lejlighedsvise gåture med hunden. Gustava føler sig som en parasit, og hendes tilstedeværelse går i stigende grad Mikael på nerverne. Begge drømmer de om at gøre noget, at udrette noget i verden, men de er gået i stå, overvældet af indre og ydre kriser. Til sidst bliver det for meget for Mikaels hushjælp, Bruno. Noget må ske. Gennem et filter af rødt er en roman om at gå i stå midt i livet, men stadig være fuld af længsel og begær efter mere – og at forandring altid er en mulighed.

Novellix – Stor litteratur i et lille formatDer findes mange gode grunde til, at man kalder hunden for menneskets bedste ven - dens ubrydelige trofasthed, betingelsesløse kærlighed og dens symbiose med sin ejer er blot nogle få. I denne æske har vi samlet fire rørende og tankevækkende fortællinger, som kredser om det særlige forhold mellem hund og menneske, skrevet af fire store forfattere, som alle viser særlig indsigt i hundens væsen. Perfekt til alle, der har hund, har haft hund, drømmer om en hund eller bare elsker hunde – og rigtig gode noveller!Æsken indeholder fire bøger: Christina Hesselholdt – Du, mit hundeduVirginia Woolf – GipsyAnton Tjekhov – KastankaRudyard Kipling – Garm

Ny smuk udgave af et af mesterlige Christina Hesselholdts tidlige værker. Trilogien består af Køkkenet, gravkammeret og landskabet, Det kjulte og Udsigten, og kredser om hovedpersonen Marlon. Hvad kan få et menneske til at dræbe den person, som står ham allernærmest, skære ofrets hjerte ud og flygte med det gennem et frosset landskab? I Trilogien borer Hesselholdt skånselsløst i menneskets komplekse indre. Nu genudgives dette stærkt koncentrerede værk.

Ny smuk udgave af et af mesterlige Christina Hesselholdts tidlige værker. Eks er en dialogroman om to mennesker, der lige har mødt hinanden. Judith og Daniel, der begge har mange forliste parforhold bag sig, mødes over et døgn i en lang dialog, der løser op for mange følelser og erindringer fra deres liv med andre.

Ny smuk udgave af et af mesterlige Christina Hesselholdts tidlige værker. En have uden ende består af 20 korte og lange prosatekster, der gennem iagttagelser, erindringer, refleksioner og fortolkninger tilsammen tegner omridset af et liv i Danmark i begyndelsen af århundredet. Med et virtuost greb om sproget balancerer bogen mellem fiktion og virkelighed. Den vækker til eftertanke ved sin dyb- og skarpsindighed, den overvælder ved sin yndefulde sprogbehandling, og den rører ved sin intime, begavende menneskelighed.

Vad kan få en människa att döda den person som står honom allra närmast, skära ut offrets hjärta och fly med det fuktiga organet genom ett frostigt landskap?Tre av Christina Hesselholdts (f. 1962) första fyra böcker bildar en trilogi. Titlarna utkom 1991 (debuten med Köket, gravkammaren & landskapet), 1993 (Det dolda) reps. 1997 (Utsikten), och 1999 utgavs de i Danmark i en gemensam volym som betitlades just Trilogin. Nu kan vi för första gången läsa detta starkt koncentrerade mästerverk på svenska i översättning av Jonas Rasmussen.Mamman dör och pappan tar kort därefter sitt eget liv. Ensam kvar är sonen Marlon. I Trilogin borrar Hesselholdt skoningslöst i människans komplexa inre – hur trauman påverkar våra val, våra relationer och vårt handlande genom hela livet – men detta helt utan att psykologisera. Stilen är saklig och objektivt registrerande. De tre romanerna är mycket koncentrerade, stilistiskt stramt hållna och språkligt exakta, vilket var karaktäristiskt för det danska 90-talets nya generationen prosaister. Författaren löser upp romangenren genom att reducera en kronologisk berättelse till scener som bildar den slags mosaik som läsaren får ta del av.

Februar 2022: Gustava, en enlig psykiater midt i 50’erne, rejser til Tromsø for at tage sit eget liv. Hun er slidt af utallige arbejdsskift og flytninger. Og nærer ingen håb for en verden som er ved at ødelægge sig selv.Men en pludselig indskydelse får hende til at opgive sit forehavende. I stedet for at vælge døden i Tromsø tager hun over hals og hoved til Venedig med den hensigt at genvinde livslysten.Hjemme finder Gustavas psykisk ustabile bror Mikael sin søsters selvmordsbreve og sætter efter hende. Rejsen bringer ham først til Tromsø og siden til Venedig. Gustava er opkaldt efter Gustav von Aschenbach- hovedpersonen i Thomas Manns roman Døden i Venedig. Mikael tror, at Gustava vil dø i Venedig ligesom Aschenbach. Nu starter en vild eftersøgning. Romanens bagtæppe er rædselsåret 2022, med krigen i Ukraine, corona og klimakrise. Men bagtæppet er også litteratur, i særdeleshed Døden i Venedig.

"Att figurerna därtill ständigt leker med litterära klassiker bidrar till att göra Christina Hesselholdts författarskap till ett av vår tids mest oumbärliga. Hon påminner oss nämligen om att skönlitterära verk alltid för en dialog med sina föregångare."Östgöta correspondenten"Språkets dansande, drastiska precision håller skärpan. Prosaiskt liv frammejslat med poetisk nerv" Expressen"Sopa ihop löv mot vinden är en vemodig, varm, stundom mörkt humoristisk och ytterst insiktsfull roman med döden och sorgen som huvudtema."Norrbottens-KurirenSällskapet samlade alla fyra romaner om Camilla och hennes krets i en volym. Persongalleriet omfattar sex personer som är vänner, makar eller exmakar. De heter Camilla och Charles, Edward, Alma, Kristian och Alwilda.När vi möter dem igen i denna fristående fortsättning är det sent på jorden. Djuren lider och hur ska man förhålla sig till deras smärta: förneka eller ta in? Camillas pappa finns inte mer. Innan han dog ordnade han en utställning med 26 föremål som skulle berätta vem han var. Camilla, nu medelålders med ett eget barn, lägger fortfarande pussel.I rösterna som flätas kring varandra träder livsvalen, fixeringarna, sorgerna och stämningarna fram. I flödet av tal som är ömsom roligt, oroande, drabbande finns det som aldrig går att nå fram till eller säga, det som glider oss ur händerna men ändå utgör förutsättningarna för våra liv."Det som är romanens stora behållning är å andra sidan just de jagen, och samspelet mellan dem, hur deras särpräglade röster och personligheter och liv flätas in i varandra. Att läsa Sopa ihop löv mot vinden är som att hitta en genväg till visdom, så klarsynt gestaltas livets gång."Dagens Nyheter"Med hjälp av enkla litterära och språkliga medel vänder hon upp och ner på allt man är van vid att en roman ska vara, och ur det uppstår något helt nytt. Det är ofta melankoliskt, stundtals humoristiskt och väldigt ofta vardagligt vidunderligt."Borås tidning"Inte heller detta brännande ämne blir tungt eller svårt att läsa om. Ytligt är det inte heller, däremot får jag ofta skratta. Ända till slutet ankrar Hesselholdts roman i en sorgset dråplig vardag som många kan känna igen."Helsingborgs dagblad"Språket är vidunderligt vackert, vemodigt men stundtals också befriande humoristiskt. Översättningen är lyhörd och känslig. En gripande läsupplevelse. Sopa ihop löv mot vinden är en fristående fortsättning på fyra kortromaner som finns samlade i boken Sällskapet."BTJSagt om Sällskapet:”Det här författarskapet måste vara ett av de bästa och mest originella i Norden just nu.” Therese Bohman, Expressen

”Christina Hesselholdts – meget gerne livslange – føljeton om sit frisatte alter ego Camilla & Co er en sitrende fryd at læse,” skrev Weekendavisen i 2010. Nu er Camilla og resten af selskabet tilbage. De fem venners livslange venskaber sættes på en prøve. Camillas hest dør, så bryder computeren sammen, så dør hendes far. Der er en oplevelse af at leve i de sidste tider. Det gælder om at glædes, mens man endnu kan. Men der er sprækker mellem vennerne, som skændes over tidens altopslugende emner, især om køn og dyrevelfærd. Hvordan finder man fodfæste i en verden, hvor menneskers og dyrs lidelse skærer en i øjnene, samtidig med at de fem midaldrende venner oplever tab og smerte på det personlige plan? Spørgsmål om liv og død vælder op, båret på strømmen af de fem personers stemmer, i monolog, i dialog, i åben kamp og i forsøg på at finde tilbage til det, man engang holdt af ved hinanden. Selskabet (samleudgaven af de fire første anmelderroste Camilla-bøger) blev Christina Hesselholdts store gennembrud som dansk, nordisk og europæisk forfatter.

"en författare som med suveränt handlag låter många jag tala och hela liv växa ur några få rader. En omistlig röst i samtidslitteraturen."Borås Tidning”I Hesselholdts framkallningsbad tonar Maier gradvis fram, omgiven av sina skiftande arbetsgivare och med USA:s efterkrigshistoria som brus i bakgrunden. Anslaget är lätt, inte sällan lekfullt, men det som porträtteras här är nog en känsla av förgänglighet. Säkert är hur som helst att detta är en av höstens bästa romaner.”Tidningen ViNominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017 Vivian Maier (1926–2009) levde ett helt anonymt liv och arbetade som barnflicka i välbeställda familjer i New York och Chicago. Strax före hennes död fann man den otroliga samling fotonegativ – över 100 000 stycken – som hon tagit under fyra decennier. Foton på människor och platser som nu räknas som ett av nittonhundratalets mest betydande fotografiska konstverk.I Christina Hesselholdts roman möter vi Vivian genom en kör av olika röster, bland annat via Ellen, ett av de barn hon passar. Vi får ta del av Vivians svåra uppväxt i en familj som ursprungligen emigrerat från Europa till USA, och hennes ensamhet som vuxen. Hon bor hos den familj hon jobbar hos, är en fysisk del av den, men ändå alltid utan samhörighet. På gatorna lever hon upp, hon lever för att fotografera. Och i sitt rum samlar hon tidningsurklipp och fotografier, travar dem ända upp till taket, så att hon knappt ryms själv.Vivan är ett vibrerande mästerstycke om kompromisslös­het och konstnärskap, skriven på glasklar prosa.”Hos Hesselholdt får man lära känna Vivian genom berättarjaget, familjerna hon jobbar hos, hennes egen dysfunktionella familj och henne själv. Man tror på dem alla, trots deras ibland motsägelsefulla historier. Och det gör Hesselholdts tolkning av Vivian till något av det mest övertygande jag läst.”Opulens”det är framför allt i de stycken där Vivian själv får komma till tals som boken glänser. Fram träder bilden av en kvinna som hade svårt att känna sig hemma i samtidens normer och som hellre betraktade tillvaron än deltog i den.”Sydsvenskan”en fantasieggande bild av en annorlunda människa och stor konstnär.”Vi Läser

Enrique Vila-Matas, Olivia Sudjic, Jon Fosse, Inger Wold Lund, Vi Khi Nao, Patrícia Portela, Lucie Elven, Mara Coson, Christina Hesselholdt, Jean-Baptiste Del Amo, Naja Marie Aidt, Michael Salu, Joanna Walsh, Jakuta Alikavazovic, Anna Zett, Emilio Fraia, Frode Grytten, and Olga Ravn Translations by Margaret Jull Costa, Zoë Perry, Martin Aitken, Denise Newman, Paul Russell Garrett, Damion Searls, and Rahul Bery Eighteen international writers respond to the open-ended period of social distancing, closures, and illness caused by Covid-19. Compiled during the initial lockdown in Europe, this special collection is a meteoric publishing project with contributions from some of the most exciting and innovative authors working today. Meditating on notions of distance and closeness, sameness and alterity, extinguishing and kindling, Tools for Extinction considers how a common pause might give rise to new modes of domesticity and shift experiences of time. What gestures and actions are we willing to perform to make ourselves, and each other, feel at ease – or at work? What tools and objects are useful, or unprecedentedly useless, to us in the process? And as our species’ trademark proclivity for projecting ourselves into the future is disrupted, might we come to see the buildings, animals, plants, and foodstuffs around us in a new light? The anthology takes its name from Steven Brand’s Whole Earth Catalog, a 1960s counterculture compendium of product reviews, essays, and articles on the themes of self-sufficiency, ecology, and alternative education. By giving “access to tools”, a new social order and a more sustainable Earth was imagined. Compiled, edited and with a foreword by Denise Rose Hansen.

With Vivian, her second novel to be published in English, Christina Hesselholdt delves into the world of the enigmatic American photographer Vivian Maier (1926–2009), whose unique body of work only reached the public by chance. On the surface, Vivian Maier lived a quiet life, working as a nanny for bourgeois families in Chicago and New York. And yet, over the course of four decades, she took more than 150,000 photos, most of them with Rolleiflex cameras. The pictures were discovered in an auction shortly before she died, impoverished and feasibly very lonely. Who was this outsider artist, and why did she remain in the shadows her whole life? In this playful, polyphonic novel, we watch Vivian grow up in a severely dysfunctional family in New York and Champsaur in France, and we follow her later life as a nanny and street photographer in Chicago. A meditation on art, madness and identity, Vivian is a brilliant novel by Denmark’s most inventive and radical novelist.

I 1985 blev Derek og Nancy Haysom brutalt myrdet i deres hjem i Virginia. Datteren Elizabeth Haysom og hendes tyske kæreste Jens Söring blev efter en længere efterforskning og en pinefuld retssag idømt livsvarigt fængsel for dobbeltmordet. Elizabeth har forklaret at det var Jens Söring, som udførte mordene. Jens Söring har fastholdt at han oprindelig påtog sig skylden for at beskytte Elizabeth og fordi han troede at han som diplomatsøn kunne påberåbe sig immunitet. Men at det i virkeligheden var Elizabeth som myrdede forældrene. Skyldsspørgsmålet er aldrig blevet afklaret. Virginia Is For Lovers er en roman bygget på et skelet af virkelighed. Fortælleren hedder Mr. Up Front. Som en paparazzo-fotograf driver han rovdrift på kendte menneskers liv og offentlighedens enorme appetit på hemmeligheder og gåder. Nu står Mr. Up Front med mordgåden fra 1985 i hænderne. Men i virkeligheden er det tiden inden dobbeltmordet, hvad der førte til mordet, som interesserer ham. Han styrer de fire hovedpersoner Elizabeth, Jens, Nancy og Derek gennem sin fortælling som var de heste og han kusken. Hvad er hans eget motiv og hans egen sårbarhed? Han er ensom. Og synet af Elizabeth i et tv-program om den gamle retssag har gjort ham forelsket. Pressen skriver: ››Mord, sex og løgne på den finurlige måde… "Virginia is for lovers" er et paradoksalt fornøjeligt værk, fordi Christina Hesselholdt er den suveræne stilist og humorist.‹‹ ***** —Børsen ››Virginia is for lovers er elementært interessant i kraft af den virkelighed, den uhæmmet og selvrefleksivt snylter på… true-crime-genren… tiltalende og vedkommende deformitet, en litterær afart af virkeligheden, hvis paradoksale samtidige misdannelse og blotlæggelse af sandheden det er fascinerende at være vidne til. ‹‹ ***** —Berlingske ››Hendes originale roman om et virkeligt dobbeltmord er legende og vellykket… Den indvarsler måske en ny bølge i dansk litteratur, en afløser for den snart fortærskede autofiktion, nemlig exofiktion, hvor biografiske data om andre mennesker end forfatteren selv blandes med fiktive tilskrivninger.‹‹ ***** —Jyllands-Posten ››Christina Hesselholdt interesserer sig lige så meget for fortællingens drivkraft som for forbrydelsens motiv i sin dobbeltmordsroman, der er både reflekteret og vittig i sin parade af fortællerstemmer. ‹‹ ***** —Politiken ››Pulp Faction… forrygende og fortryllende stil… Det er vildt fantastisk og uforligneligt skrevet af den rent faktisk store ordkunstner Christina. ‹‹ —Weekendavisen ››romanen bugner af fantasi og boblende fortælleglæde, og dermed bliver den både et sjovt og et tankevækkende bidrag til vor tids paparazzifascination af true crimes ‹‹ — Avisen Danmark ››Virginia is for Lovers er fyldt med litterære henvisninger, og det er en helt igennem fortryllende roman, der bl. a er båret af Christina Hesselholdts flotte sprog. ‹‹ — Københavneravisen

det här författarskapet måste vara ett av de bästa och mest originella i Norden just nu.Therese Bohman, Expressenstor glädje har fyllt mig under läsningen och jag avundas dem som har den framför sig.Ingrid Elam, DNSällskapet samlar den enastående danska prosaisten Christina Hesselholdts fyra kortromaner om Camilla och hennes krets, utgivna mellan 2008 och 2014. Hela sviten rör sig kring samma persongalleri; Camilla och hennes make Charles, vännerna, de gamla föräldrarna. Läsaren möter dem i olika faser i livet, perspektivet skiftar och någon som haft en undanskymd roll blir plötsligt huvudperson.Talet tillhör en mängd röster och monologerna som framförs är direkta, gåtfulla, lakoniska. Hesselholdt skriver om begär och konflikt i kärleksrelationen, om medelålders- och medelklassliv som till det yttre verkar välordnade men där ett existentiellt bråddjup finns strax under ytan. Det är litteratur som talar om det viktigaste, med svärta, humor, sorg och en stor generositet, och ett betydande författarskap att upptäcka.Christina Hesselholdt (f. 1962) har utgivit femton prosaböcker sedan debuten 1991. Sällskapet kom 2015 i Danmark och blev en kritikersuccé. Den översätts nu till flera språk. För romanen Vivian (2016), om fotografen Vivian Maier, var Hesselholdt nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2017.Formen är monologen (och vilken monolog sen! Slagfärdig! Berörande! Ekvilibristisk!) med skiftande jagberättare, oftast Camilla. Camillaböckerna kan ses som ett utforskande av det som på en gång är deras egen form och ett grundläggande mänskligt villkor: den inre monologen /…/ Det är ingenting mindre än en kärlekshandling.POLITIKENJag är övertygad om att den här boken kommer att förändra den danska litteraturen.INFORMATIONChristina Hesselholdt skriver med en förunderlig lätthet, väl tillvaratagen i Ninni Holmqvists fina översättning, där orden dansar fram över solbelysta höjder och mörka djup. Det är en ren glädje att följa figurernas tankesprång, så sprittande eleganta och fulla av humor att allvaret drabbar först efter hand. För noga läst är detta en serie berättelser om sorg, om att vilja älska men inte kunna nå in i varandra, om längtan, om ensamhet, förlust och död.DNNi vet när man träffar en ny person som inte liknar någon annan man känt, och som därför gör en fascinerad, på gränsen till förälskad? Så känns det att läsa danska Christina Hesselholdts SällskapetExpressen

Camilla, Charles, Alma, Edward, Alwilda and Kristian are a circle of friends hurtling through mid-life. Structured as a series of monologues jumping from one friend to the next, Companions follows their loves, ambitions, pains and anxieties as they age, fall sick, have affairs, grieve, host dinner parties and move between the Lake District, Berlin, Lisbon, Belgrade, Mozambique, New York and, of course, Denmark. In her first book to be translated into English, Christina Hesselholdt explores everyday life, the weight of the past and the difficulty of intimacy in a uniquely playful and experimental style. At once deeply comic and remarkably insightful, Companions is an exhilarating portrait of life in the twenty-first century.

Christina Hesselholdt tager i sin nye roman fat i den gådefulde amerikanske gadefotograf Vivian Maier (1926-2009), hvis unikke fotografiske livsværk kun ved et tilfælde nåede offentligheden. Vivian Maier levede på overfladen en stilfærdig tilværelse som en kærlig, kontant og ilter barnepige for velbjærgede familier i Chicago og New York. Men i over fire årtier tog hun mere end 150.000 fotos, hovedparten med Rolleiflex kameraer. Billederne kom først for dagens lys på en auktion kort før hun døde forarmet og vist nok temmelig ensom. I en tid, hvor jegdyrkelse og selviscenesættelse når nye højder, udøver Vivian Maier en særlig fascination. Hvem var denne excentriske person? Og hvorfor forsøgte hun ikke at komme til at leve af sin kunst? I Vivian beskæftiger en hel flok af stemmer, inklusiv Vivians egen, sig med disse spørgsmål. Man følger Vivian gennem hendes opvækst hos en mildest talt dysfunktionel familie i New York og i Champsaur i Frankrig, og man følger hende som barnepige i Chicago og som fotograf på gaderne i de amerikanske storbyer og på landet i Frankrig. Det er stemmerne der bærer fortællingen frem, Vivians mors stemme, Vivians stemme, stemmen hos et af de børn hun passede og forældrenes stemmer. Og ikke mindst stemmen tilhørende den pågående fortæller, der holder trådene i fortællingen sammen og stiller Vivian nærgående spørgsmål. Pressen skriver: »Den der vittige kække gæve djærve kokette bramfri lakoniske bryske brave tone […] Et orkester af stemmer dirigeret af en storladen fortæller. […] Mange af tekststykkerne er små værker i sig selv, mættede med kringlede tanker og rige metaforer […] Hesselholdts skriftsprog […] løber så ubesværet og storladent af sted som en elegant, erfaren kvindes på én gang henkastede og nøje koreograferede gestikulation« ****** – Lilian Munk Rösing, Politiken »Tydeligvis er den nye roman, Vivian, en prisværdig bestræbelse på at rykke ud af komfortzonen, væk fra det selvcentrerede. Den bevægelse gør denne læser mere end glad. […] Forfatterens stil er fortsat dejligt egensindig […] Man læser den engageret, tvivlende, diskuterende. […] eksperimentet kalder på respekt.« ***** – Erik Svendsen, Jyllands-Posten »Smuk fortælling om tab og livsbegær. […] den morsomme Hesselholdt […] Hesselholdts særlige evne til at gestalte en karakter, så man mærker den helt ind under huden. […] Vivan er en smuk bog.« ***** – Mai Misfeldt, Kristeligt Dagblad »Fascinerende sjæleportræt […] Sproget og billederne emmer af poesi og musikalitet […] Med en slående visualitet og sans for de billedskabende detaljer har Christina Hesselholdt skabt en særegen roman […] en fascinerende og smuk collage over en kuriøs kunstnersjæl.« ****** – Anne Skov Thomsen, Nordjyske Stiftstidende »I sine øjeblikke, sætning for sætning, er Christina Hesselholdts nye roman Vivian helt fantastisk. Hun er en af de bedste stilister i Danmark. […] Der er en utrolig, perlende, men også helt upåfaldende lethed i hendes sprog, en næsten melankolsk humor, der ligesom bobler frem i det enkelte ordvalg. […] en uforbeholden nydelse at læse.« – Tue Andersen Nexø, Information »Hesselholdt viser os en personlighed, der lever på anden hånd, et frit og selvstændigt vidne, der har sat sig for at afsløre gadens, livets sandhed. Det gør hun meget overbevisende.« ***** – Preben Rasmussen, Fyens Stiftstidende »Livfuldt og intenst flaksende roman […] lykkeligt vellykkede Vivian. […] højt sprogkunstnerisk niveau. Det er nærmest skandaløst, at jeg er kommet så langt uden at eksaltere over, hvor skønt bogen er skrevet. Men det er den! […] også i Vivian lyner skriften med sin helt egen fine og skæve excentricitet« – Lars Bukdahl, Weekendavisen

Hesselholdts fortællekreds om Camilla og hendes selskab af familie, venner og bekendte – og nok så meget mangel på samme - samlet i ét bind. Christina Hesselholdt og hendes suite om Camilla har høstet de smukkeste anmelderroser. Politiken skrev fx: "Formen er monologen (og hvilken monolog! Vittig! Bevægende! Ekvilibristisk!) med skiftende jeg-fortæller, oftest Camilla. Camilla-bøgerne kan betragtes som en udforskning af dét, der på én gang er deres form og et fundamentalt træk ved dét at være menneske: den indre monolog. Hvordan lever vi hver især med den indre monolog, med de ord og sætninger, der bestandig kværner i kraniekassen? Er vi alene med dem, eller kan vi forbinde os med andre gennem dem? Hvad sker der, når vi efterlades eller forlades af dem, vi har gjort til tankernes Du? Hesselholdts litterære indre monologer trøster og beroliger os, fordi kraniekasserne (de forskellige karakterers, karakterens og læserens) genlyder af hinandens ensomhed. Og fordi hun formår at gøre sprogkværnen til ubeskriveligt frydefulde kæder af ord og sætninger, hvad enten de snor sig om døden eller noget mere muntert. Det er intet mindre end en kærlighedens gerning. Og det er ikke eskapistisk ordleg, det er snarere en sej og tålmodig kredsen, nej snarere en dans med spring og piruetter, om smertepunktet."