Daniel Pedersen

Aby M Warburg var en tysk konsthistoriker som sökte grunda en bredare kulturvetenskap. Han har inspirerat flera ledande europeiska filosofer, som Giorgio Agamben och Georges Didi-Hubermann. Detta är den första större presentationen av hans verk på svenska. Urvalet har syftat till att både presentera Warburgs vetenskapliga metod och följa linjen fram till hans stora oavslutade verk Mnemosyne, en bildatlas som vill påvisa hur bilder förmedlats mellan olika tider, och då särskilt antikens efterliv i renässansens måleri. Joachim Retzlaff har översatt och redaktören Daniel Pedersen har skrivit ett omfattande efterord om Warburg. Volymen är rikligt illustrerad.

Arne Lygre (född 1968) är en av Norges mest intressanta och uppburna samtida dramatiker. Han spelas ofta internationellt och är översatt till ett dussin språk. Förutom dramatik har han skrivit flera romaner. Här presenteras fyra av Lygres pjäser från senare år. Marie Lundquist har gjort samtliga översättningar. Tom Silkeberg har skrivit ett förord om Lygres dramatik och Daniel Pedersen ger i sitt efterord en översikt över hela författarskapet. De fyra pjäserna är: Jag försvinner, Ingenting av mig, Låta dig vara och Mig nära

Någon vecka innan hans dotter ska födas försvinner berättarens fader. Snart står det klart att han gått ned i en älv. Därmed befinner sig både den kommande och den föregående generationen i olika vattenriken. Från detta gränsland mellan liv och död, fyllt av saknad och kärlek, längtan och sorg, skildras en lång vår i väntan på att fadern ska återfinnas, en tid som också upptas av den nyfödda dotterns närhet. Med lågmäld poetisk precision beskrivs hur vattnets strömmar rör sig genom världen och omfamnar både levande och döda, såväl den försvunna kroppens skrämmande närvaro som den nyföddas obändiga livskraft.Daniel Pedersen (född 1978) har hittills främst publicerat vetenskapliga texter och essäistik. Öppet vatten är hans första skönlitterära bok.»Det finns böcker om svåra livsöden som man läser en gång, sen har man gjort det och vill inte gå tillbaka. Med Öppet vatten är det precis tvärtom. Vid andra omläsningen blir det bättre och vid tredje strålar det om varje mening (. . .) Pedersens prosa är ett stilistiskt konststycke i tolv korta kapitel.« Anna Hallberg, Dagens Nyheter»Mellan tigandet och talandet får vi en ödmjuk och vidsträckt bild av sorgens oändligt långa halveringstid (. . . ) Det är oftast strålande, styckena slutar i virvlar.« Daniel Sjölin, Expressen

I 51 fotografier skildrar Kuba Rose sin kusin Js uppväxt från födseln till examen från high school. Det är också en berättelse om hur J och hans pappa tar sig igenom en svår skilsmässa. Till boken har litteraturvetaren och redaktören Daniel Pedersen skrivit en personlig essä om minnets irrvägar och litteraturens kraft - Att framkalla en barndom.Hur kan en människas barndom sammanfattas i ett antal bilder? Hur kan minnen ens skildras genom fotografier? Och hur vet vi att minnen är just minnen och inte minnen av ett fotografi? Detta är frågor som upptagit fotografen Kuba Rose under de många år han fotograferat sin enda kusin och hans pappa. Jag vet att det är omöjligt att ge en heltäckande bild av någon annan, speciellt bara genom fotografier. Men jag har fascinerats av hur min kusin och min morbror har stretat på i alla år. De är nu väldigt nära varandra, eftersom de under många år nästan bara umgicks med varandra. Min morbror slutade till och med att jobba för att ta hand om sin son. Och från att i perioder ha mått väldigt dåligt är min kusin nu en ung man som klarar sig bra i livet. För att ytterligare problematisera minnet av barndomen ingår Daniel Pedersens essä Att framkalla en barndom i boken. Där tar Pedersen Marcel Proust till hjälp för att försöka förstå hur minnet fungerar: Hur gör man då om man vill försöka minnas sin barndom, hur den var, förutom minnesmedier; alltså utan fotografier, filmer eller samtal? Kanske går det knappt att göra. Vad Proust påminner oss om på ett flertal ställen i sitt enorma verk är det sätt som slumpen öppnar vägar till minnet. Kuba Rose är fotograf och debuterade med boken Becoming Somebody år 2016. I boken porträtteras svenska skådespelare och hur de går in i sina roller. Leif Zern skrev den inledande essän. År 2019 gjorde han en bildserie till boken Lägesrapport från Aniara som också innehöll essäer av poeten Anna Hallberg och astronomen Bengt Gustafsson. Daniel Pedersen är författare, forskare och förläggare på Bokförlaget Faethon. Hans skönlitterära bok Öppet vatten kommer sommaren 2021 på förlaget Nirstedt/litteratur.

Birgitta Trotzig (1929-2011) är en unik röst i svensk litteratur. Med en säregen poetisk pregnans kastar hon ett skoningslöst men samtidigt förlåtande ljus över människolivet. Prosa och lyrik, essäistik och debattinlägg hennes texter har alltid ett omisskännligt tilltal. Samlade skrifter ges ut i tretton band. De första sju banden rymmer de skönlitterära verk Trotzig själv lät publicera, samtliga försedda med en nyskriven kommentar. I de två följande banden samlas alla hennes tryckta artiklar, essäer, förord, debattinlägg och andra texter om litteratur, konst, tro och politik. Återstående band omfattar tidigare opublicerat material, såväl skönlitterära texter som dagböcker och utkast. Det andra bandet av Samlade skrifter innehåller: Ett landskap (1959) och En berättelse från kusten (1961). Med förord av författaren Aris Fioretos och kommentarer av litteraturforskarna Daniel Pedersen och Christina Bergil.

I essän Eiffeltornet från 1964 undersöker Roland Barthes Eiffeltornet som symbol för Paris. Översättning och efterord av Daniel Pedersen.

Den tysk-judiska poeten Nelly Sachs föddes den 10 december 1891 i Berlin. Efter krigsutbrottet lyckades hon fly till Sverige med sin mor. Hon kom att verka i Stockholm fram till sin död den 12 maj 1970 och publicerade samtliga diktsamlingar i exil. Tårarnas poetik är en studie i två delar som syftar kartlägga hela Sachs författarskap. Den första delen undersöker hennes opublicerade verk från tiden i Tyskland och följer henne fram till debutsamlingen In den Wohnungen des Todes (I dödens boningar) som utkom 1947. Den andra delen följer författarskapet fram till dess slut.

Birgitta Trotzig (1929 2011) är en unik röst i svensk litteratur. Med en säregen poetisk pregnans kastar hon ett skoningslöst men samtidigt förlåtande ljus över människolivet. Prosa och lyrik, essäistik och debattinlägg hennes texter har alltid ett omisskännligt tilltal. Samlade skrifter ges ut i tretton band. De första sju banden rymmer de skönlitterära verk Trotzig själv lät publicera, samtliga försedda med en nyskriven kommentar. I de två följande banden samlas alla hennes tryckta artiklar, essäer, förord, debattinlägg och andra texter om litteratur, konst, tro och politik. Återstående band omfattar tidigare opublicerat material, såväl skönlitterära texter som dagböcker och utkast.Det första bandet av Samlade skrifter innehåller författarens tre första böcker: Ur de älskandes liv (1951), Bilder (1954) och De utsatta (1957).Med ett förord av författaren Agneta Pleijel och kommentarer av litteraturforskarna Anna Cavallin, Daniel Pedersen och Ulf Olsson.

Rainer Maria Rilke skrev sina berömda sonetter till den grekiske guden Orfeus under några få veckor i februari 1922, på slottet Muzot i Veyras, Schweiz. Efter en lång tids tystnad som diktare upplevde poeten enligt egen utsago »en storm i anden«, ett explosivt kreativt flöde under vilket Rilke både slutförde diktcykeln Duinoelegierna samt skrev alla sina femtiofem mästerliga Orfeus-sonetter. I dag räknas dessa två verk till de allra viktigaste i den europeiska lyriska modernismen. Orfeus-sonetterna tillägnades Rilkes dotters väninna, en ung dansös vid namn Wera Knoop, som kort före dikternas tillkomst tragiskt gått bort endast nitton år gammal. Händelsen är förklaringen till varför gränsen mellan liv och död är ett återkommande tema i dikterna. Mirjam Tuominens tolkning från 1957 av de utomordentligt svåröversatta sonetterna offrar originalets rimflätning och rytm, för att inrikta sig på den inre tematiken. Tuominens Rilketolkning har kommit att räknas till hennes eget mytomspunna verk och har på så vis en självklar plats i det mittersta 1900-talets svenskspråkiga litteratur. Med ett nyskrivet förord av litteraturvetaren Daniel Pedersen. RAINER MARIA RILKE föddes 1875 i Prag, då huvudstad i Böhmen, dåvarande Österrike-Ungern, död i Montreux, Schweiz, 1926. Rilke är en av den lyriska modernismens förgrundsgestalter och en av 1900-talets mest betydande tyskspråkiga poeter. Hans mest berömda verk är Duinoelegierna [1923], Orfeus-sonetterna [1923] och romanen Malte Laurid Brigges anteckningar [1910].

Mirjam Tuominens författarskap liknar ingenting annat i den svenskspråkiga litteraturen. Det tidiga författarskapet, hennes fem novellsamlingar, utgivna mellan 1938 och 1946, utgör hennes mest lästa och älskade verk. Krigets katastrofer, och inte minst fascismens människosyn, utgör tydligt bakgrunden i böckerna. Mot grymheten ställer Tuominen skörheten, i vilken hon finner livets djupaste gåta och källa. För första gången samlas Mirjam Tuominens lika klassiska som ojämförligt vackra novellsamlingar, Samlade noveller, i två volymer, försedda med ett nyskrivet förord av litteraturforskaren Daniel Pedersen. Denna volym är den andra och innehåller böckerna Visshet [1942], Mörka gudar [1944] och Kris [1946]. MIRJAM TUOMINEN, född i Kajana 1913, död 1967 i Helsingfors, var en finlandssvensk novellist, poet och essäist. De fem första böckerna var novellsamlingar och utgör författarskapets tidiga fas, varefter hon alltmer sökte sig mot en lyrisk form. Mot slutet av sitt liv skrev hon poesi med en religiös tematik.»I uppfordrande kontrast till detta mörker står Mirjam Tuominens lika mörka, beska, varma och djupa medkänsla med det levande och hennes krav på godhet.« Maria Küchen, OBS, P1, Sveriges Radio»Eländiga, avskyvärda värld, alltså, men Mirjam Tuominens beska skrivande är ändå hoppfullt, och jag blir mer och mer övertygad om att det är en fruktbar väg att gå, den underförstådda väg som pekas ut här. Att vi kan ta klivet tillbaka från bödelns värld in i godheten igen. Det är där vår överlevnad finns.« Björn Kohlström, bernur »Mirjam Tuominens [senare diktning] är den radikala askesens väg, där jaget gör upp med sina egna vrångbilder. Men den förutsätter redan en blottställdhet av annan art, den hyperkänsliges utsatthet som hon inträngande och psykologiskt nyanserat skildrar i sin novellkonst.« Anders Olsson, Läsningar av INTET

Mirjam Tuominens fem novellsamlingar utgavs mellan 1938 och 1946. Debuten Tidig tvekan utkom ett år före andra världskrigets utbrott och sista novellsamlingen Kris gavs ut året efter krigsslutet. Samtidens fasa och inte minst fascismens människosyn färgar många av berättelserna. Mot grymheten ställer Mirjam Tuominen skörheten, i vilken hon finner livets djupaste gåta och källa. För första gången samlas nu Mirjam Tuominens lika klassiska som ojämförligt vackra novellsamlingar i två volymer, Samlade noveller, försedda med ett nyskrivet förord av litteraturforskaren Daniel Pedersen. Denna volym är den första och innehåller böckerna Tidig tvekan [1938] och Murar [1939].MIRJAM TUOMINEN, född i Kajana 1913, död 1967 i Helsingfors, var en finlandssvensk novellist, poet och essäist. De fem första böckerna var novellsamlingar och utgör författarskapets tidiga fas, varefter hon alltmer sökte sig mot en lyrisk form. Mot slutet av sitt liv skrev hon poesi med en religiös tematik. »I uppfordrande kontrast till [det politiska mörkret omkring oss] står Mirjam Tuominens lika mörka, beska, varma och djupa medkänsla med det levande och hennes krav på godhet.« | Maria Küchen, OBS, P1, Sveriges Radio »Ett av de mer betydelsefulla svenskspråkiga författarskapen på 1900-talet.« | Stig Larsson, Dagens Nyheter

Ny och utvidgad utgåva av Samtal med Primo Levi.Detta säger Primo Levi om sitt behov av att skriva och vittna:"Jag började skriva därför att jag kände ett behov av att skriva. Om ni ber mig gå vidare och redogöra för varifrån det behovet härrör kan jag inte svara. Jag hade en känsla av att skrivakten för mig var en motsvarighet till att lägga mig på Freuds soffa. Jag kände ett så trängande behov av att berätta att jag berättade högt för mig själv. Då, i lägret, hade jag en ofta återkommande dröm: jag drömde att jag kom hem och på nytt träffade mina anhöriga, att jag berättade och att ingen lyssnade. Den jag har framför mig hör inte på mig, vänder sig om och går. I lägret berättade jag den drömmen för mina vänner och de sa: 'Det händer oss också.'"Ferdinando Camons samtal med Primo Levi fördes under Levis sista levnadår och berör frågor om livet efter koncen­trationslägren, men även Israels tillbliv­else, Tyskland idag, varför skrivandet är nödvändigt och vittnandets möjlighet. Denna utgåva är försedd med en ny introduktion av Camon och ett efterord av Daniel Pedersen.

Den femte delen i Marcel Proust-sällskapets skriftserie med bidrag av Magnus Bergh, Birgit Munkhammar, Sven-Olov Wallenstein, Anders Olsson, Kristoffer Leandoer, Lena Kåreland, Eric Schüldt, Magnus Florin, Arne Melberg, Maria Kronberg, Neal Ashley Conrad Thing, Peter Stenson och Daniel Pedersen. Redaktörer: Maria Kronberg och Emi-Simone Zawall.