Dimitrios Iordanoglou

Retorik och lärande – hur hänger det ihop? Enligt legenden om Korax och Tisias uppstod retorikämnet ur en önskan att lära sig tala och skriva konstruktivt, eller i alla fall effektivt. Men retorik och lärande kan också uppfattas i vidare mening, innefattande den humanistiska forskningens intresse för människan som samhällsvarelse, i ständig kritisk dialog med sig själv och andra. I boken Retorik och lärande. Kunskap – Bildning – Ansvar ger den retorikskandinaviska forskningsfronten sin syn på frågan, och visar vad som händer inom området just nu. Är retorikutbildning en utbildning till demokratiskt medborgarskap? Hur kan skolan utveckla elevernas tal- och argumentationsförmåga? Vilken roll spelar imitatio för vår förståelse av texter – och för det egna skapandet? Hur kan retoriken hjälpa oss att kritiskt granska samhällsdebatten och få syn på dess underliggande normer och maktstrukturer? I femton bidrag diskuteras detta och mycket mer under de tre rubrikerna kunskap, bildning och ansvar. Retorik och lärande samlar bidrag från den Nordiska konferensen för retorikforskning (NKRF) i Lund hösten 2014. Boken vänder sig till alla med intresse för språk, kommunikation och lärande i bred bemärkelse.

Psykbrytet. Vilken jävla story. Den om Akilles psykbryt. Som sabbade allt för grekerna. Som störtade så många krigarskallar rätt ner i helvetet och dukade upp deras döda kroppar som värsta Nobelmiddan åt hundar och fåglar. Och Zeus plan gick i lås. Dom gick åt varsitt håll. Fiender nu: Krigsherren Agamemnon och Akilles. Proffset. iliaden eller berättelsen om det trojanska kriget har fascinerat människor i alla tider. Flera av karaktärerna, som Akilles, Agamemnon, Odysseus, Hektor och den sköna Helena, är välkända för de flesta. Ändå är det ganska få som verkligen läst Iliaden. Den bundna versen och de egendomliga uttryckssätten avskräcker många. Andra uppfattar den kanske som historisk kuriosa som inte har så mycket att ge en modern läsare. Inget kunde vara mer fel I Dimitrios Iordanoglous Iliaden en cover förflyttas den gamla berättelsen till vår tid och vårt språk utan att kontakten med dess ursprung går förlorad. Långrandiga passager har tagits bort, spjuten har bytts ut mot pistoler, sköldarna mot skottsäkra västar, den liljearmade Hera mot den hårdsminkade, den högstämda hexametern mot ryckig prosa och förortsslang. Men själva storyn är densamma. Och mer fascinerande än någonsin.

Var filosofkejsaren Marcus Aurelius en tjackpundare? Hur ställde man sig till äktenskapligt analsex i den antika litteraturen? Varför är dessa frågor intressanta, och är den klassiska filologin fortfarande i stånd att besvara dem på ett meningsfullt sätt? Dimitrios Iordanoglous respektlösa betraktelse av samtidens antikvetenskap är lika populär som kritisk.Den västerländska kulturen har gjort massiva investeringar i antiken - alltsedan antiken. Här hämtar vi vårt identitetsskapande barnbidrag och vår kulturella pensionsfond. I Antiken by Night placeras detta vårt finaste kulturarv i händerna på en ny förvaltare, som vill lyfta fram antik grekisk litteratur utanför kanon, och som hellre går till Dogge och Latin Kings än till latinet och Dante för att belysa den.Dimitrios Iordanoglou vill både återuppliva en annan antik än de sedvanliga vita pelarnas, och bedriva en antikvetenskap som inte tar avstamp i antiksvärmeri eller historieobjektivism. Han löser upp rundgången mellan poesi om sex och sex som poesi med hjälp av ett erotiskt epigram från 200-talet f.Kr. Han undersöker frågan om droger i antiken, och vad denna säger om vårt eget antikberoende, och skärskådar till sist dildons betydelse och ställning i den klassiska och hellenistiska litteraturen.Dimitrios Iordanoglou (1972) är grecist med intresse för den antika erotiska litteraturen och den klassiska filologins ideologiska och metodologiska baksidor. 2010 utkom han med boken Iliaden - en cover (Ruin), som är en prosaverison av Homeros episka dikt. Iordanoglou är verksam som forskare vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet.