Elin Sundberg

Universitet och högskolor, liksom andra organisationer, förväntas vara både styrbara och rationella för att möta samhällets och näringslivets krav på kunskap, tillväxt och innovation. Senare års reformer inom den högre utbildningen, främst den så kallade autonomireformen, har formaliserat denna bild av universiteten som självstyrande organisatoriska enheter. I den pågående styrningsdiskussionen är det makten över universitetens funktion och ordning som står på spel. Men vad innebär det att vara självständig och rationell, och hur tar det sig uttryck inom dagens moderna universitet? I denna antologi diskuterar tolv forskare inom företagsekonomi och statskunskap vad självständighet betyder och hur svenska universitet och högskolor organiserar sig för att vara självständiga och rationella organisationer. Svaret söker de genom att empiriskt spåra och analysera några av de organisatoriska uttrycken för självständighet och frihet på dagens svenska lärosäten. Därmed lyfts frågan om styrning av universitet bortom enskilda reformagendor och styrförsök. Författarna undersöker både svårigheterna att styra universitetens olika verksamheter genom policy och övergripande reformer, och de problem som det innebär att tänka sig universitet som i någon mån ostyrda. Kapitlen bygger på forskning om kollegialitet och linjestyrning, mätsystem och utvärderingar för intern organisering, liksom den ökade betydelsen av kommunikation och PR för att visa enhetlighet och sammanhållning mot externa intressenter. Med empiriskt grundad analys ger boken viktiga bidrag till diskussionen om universitetens organisation och styrning, idag och i framtiden. Redaktörerna Linda Wedlin och Josef Pallas är docenter i företagsekonomi vid Uppsala universitet.

Sedan det moderna forskningsuniversitetet såg dagens ljus för två hundra år sen har forskning och vetenskap gjort bevisligen världen bättre. Kunskap, kreativitet, kritik och kollegialitet har utgjort nyckel till denna exempellösa framgång. Akademins framgång har dock inte vilat på en demokratisk-politisk logik som genomsyrar dagens samhälle, utan på en parallell och alldeles egen verklighet där forskarna i sitt sökande har drivits av sitt engagemang och sin nyfikenhet. När denna anda får råda inom vetenskapen blir det också bra för samhället i stort. Men i dagens projektsamhälle med sina krav på en kortsiktig resultatleverans framstår akademins sätt att fungera som provocerande. Hur kunde det bli så och vad gör vi åt det? I denna bok söker ett antal engagerade forskare, tidigare universitetsrektorer och ämbetsmän svar på dessa frågor. De är förskräckta över en utveckling där djup kunskap, vildsint kreativitet, kritiska samtal och kollegialt ansvar kastas på sophögen, denna utveckling får inte fortsätta! Då rycker vi undan mattan för mänskliga framsteg och ett civiliserat samhälle. Vi måste försvara de värden som akademin står på sedan lång tid tillbaka - inte för att de är traditionella, utan för att de är de modernaste vi har.