Elisabeth Åsbrink

Jude i Sverige är en antologi som samlar 29 texter där skribenterna reflekterar över vad det innebär att vara jude: bidragen berör den judiska identiteten, historien, traditionen, religionen och hur det är att leva som jude och judiskt i Sverige. Samt vad det innebär att göra uppror mot allt detta. Personliga berättelser om samvaro, familjeliv och barndomsminnen samsas med historier om betydelsen av att söka sin familjs rötter och återuppväcka ett judiskt liv från tidigare generationer. De enskilda rösterna är unika till såväl uttryck som historia, men de förenas i medvetenheten om att det judiska inte lämnat någon av dem oberörd eller opåverkad. Denna antologi är tillägnad Jackie Jakubowski (1951 2020), som själv under sitt verksamma liv inte bara återkom till frågan om vad det är att vara jude utan också specifikt vad det innebär att vara jude i Sverige. Författarna är: Jessica Bab, Lars Dencik, Jonas Eklöf, Alexander Freudenthal, Jessika Gedin, Kenneth Hermele, Gabriel Itkes-Sznap, Jackie Jakubowski, Negar Josephi, Rebecka Kärde, Rose Lagercrantz, Natalie Lantz, Stefan Mehr, Stephan Mendel-Enk, Hannes Meidal, Henrik Naimark Meyers, Morten Narrowe, Ricki Neuman, Lizzie Oved Scheja, Daniel Pedersen, Göran Rosenberg, Anneli Rådestad, Willmar Sauter, Nina Solomin, Maja Thrane, Jessica Zandén, Maciej Zaremba, Leif Zern och Elisabeth Åsbrink.

Award-winning Elisabeth Åsbrink writes the biography of Gloria Ray Karlmark, one of the Little Rock Nine. Gloria Ray was 14 years old when she was stopped by armed white soldiers from entering Little Rock Central High School in Arkansas. The year was 1957 and the governor of Arkansas refused to allow her and eight other Black teenagers to enter the all-white school. ‘That day my childhood ended’, Gloria says today. Gloria Ray and the others in the Little Rock Nine were the first to act on the 1954 Supreme Court decision that ruled the segregation of Black and white children in American schools unconstitutional. Arkansas’ resistance to the decision was so strong and violent that President Dwight Eisenhower was forced to deploy elite armed troops to escort the nine Black children to school every day. The incident became world news and a pawn in the Cold War, as well as a shocking exposure of racism in America. The Little Rock Nine are now icons in the history of the American civil rights movement. But the price was high. They endured harassment, death threats and violence, and their parents and siblings suffered greatly, as did those who supported their fight for justice. In the end, the governor of Arkansas closed all public schools instead of allowing African-American children to mix with whites, and thousands of young people were affected by the decision. Gloria is the story of that year that would change her life, but also of the American racism and slavery it grew out of, inextricably linked in the story of the United States. Elisabeth Åsbrink with her eloquent narration, distinct voice, and unique ability to crack open key moments of conflict, oppression, and inequality by weaving together strands of personal and national history.

"V 1947 godu mnogie javlenija obretajut formu. V etot god opredeljaetsja, kak posle vojny budet vygljadet nasha zhizn, zarozhdaetsja diskussija o pravakh menshinstv, podnimaetsja vopros o bezhentsakh, kotorykh v to vremja bylo ochen mnogo po vsej Evrope. Parallelno ljudi sporjat o tom, kakovo byt zhenschinoj v etom mire, kak dalshe budut razvivatsja muzyka i iskusstvo, mozhno li ispolzovat tot jazyk, kotorym polzovalis do vojny, i mozhno li na nem govorit o vojne", - tak opisyvaet svoj 1947-j shvedskaja pisatelnitsa i zhurnalistka Elisabet Osbrink, sumevshaja soedinit fakty i obrazy, "bolshuju" vneshnjuju istoriju i "maluju" istoriju svoej semi v pronzitelnom dokumentalno-khudozhestvennom issledovanii goda, v kotoryj byli zalozheny osnovy "poslevoennogo ustrojstva mira", tak dolgo kazavshegosja nezyblemym.

"REKVIEM FÖR EN MOR" är Elisabeth Åsbrinks sorgedagbok. Det är en sorg efter en mor och en relation som färgats av konflikter och motsättningar, men också av ögonblick av djup samhörighet. I korta texter, ibland bara bestående av en mening, förenas känslor av förlust, lättnad, vrede och ömhet.Ett rekviem är en dödsmässa, bildat av latinets requies, som betyder vila, ro. Och det är en strävan efter att både låta något komma till vila och att själv finna ro som präglar Elisabeth Åsbrinks koncentrerade prosa.»Våren är försiktig. Jag gråter av att veta hur mycket du skulle ha glatt dig. Du är aska i en grön urna som kommer att brytas ner och upplösas och kvar blir ett tomrum i lerjorden, delvis fyllt av flagor.«

Gloria Ray var fjorton år när hon stoppades av beväpnade vita soldater från att börja på Little Rocks Central High School i Arkansas. Året var 1957 och delstatens guvernör vägrade att låta henne och ytterligare åtta svarta ungdomar att ta steget in på den helvita skolan. Den dagen tog min barndom slut , säger Gloria i dag. Gloria Ray och de andra tonåringarna i The Little Rock Nine var de första som agerade utifrån Högsta domstolens beslut från 1954 där det slogs fast att segregation av svarta och vita barn i amerikanska skolor stred mot grundlagen. Arkansas motstånd var så starkt och våldsamt att president Dwight Eisenhower tvingades sätta in beväpnade elittrupper som dagligen eskorterade de nio svarta ungdomarna till skolan. Händelsen blev en världsnyhet och en bricka i det kalla kriget, såväl som en chockartad exponering av rasismens Amerika. De nio ungdomarna i The Little Rock Nine är numera ikoner i den amerikanska medborgarrättsrörelsens historia. Men priset var högt. De fick utstå trakasserier, dödshot och våld och deras föräldrar och syskon drabbades hårt, liksom de som stödde deras kamp för rättvisa. Det slutade med att Arkansas guvernör hellre stängde alla allmänna skolor och hellre än att låta afroamerikanska barn blanda sig med vita, och tusentals ungdomar påverkades av beslutet. Gloria Ray skulle senare gifta sig med en svensk formgivare och flytta till Sverige. Gloria är berättelsen om det där året som skulle förändra hennes liv, men också om den amerikanska rasismen och slaveriet den vuxit ur, oupplösligt förenade i historien om USA. Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta fackboksförfattare, flerfaldigt prisbelönad och översatt till runt 25 språk. Hennes senaste bok är biografin om Victoria Benedictsson Mitt stora vackra hat från 2022. Hennes augustnominerade debutbok, Smärtpunkten, om morden i Malexander och Lars Noréns pjäs Sju tre har blivit en uppmärksammad tv-serie i SVT denna vår. Gloria Ray Karlmark har en examen i kemi och matematik och har bland annat arbetat som systemanalytiker och patentingenjör, med anställningar på IBM och Philips i Nederländerna. Hon flyttade till Sverige 1969, och har huvudsakligen varit bosatt här sedan dess. Hennes berättelse har aldrig tidigare skildrats i bokform. "En svårglömd illustration av 1900-talets värsta nattsidor, därtill föredömligt välskriven." SvD "Välskrivet och oerhört engagerande" DN "Sverige, som har en sådan beröringsskräck för rasism som samtalsämne, behöver den här berättelsen." GP"Åsbrink levandegör denna historia då hon inför läsarens blick målar upp dessa scener med en otrolig närvaro och essäistisk finkänslighet" BTJ"En omistlig bok! (..) Elisabeth Åsbrink befäster återigen sin ställning som en av våra allra främsta folkbildare och Gloria Ray Karlmark blir för evigt ihågkommen för sitt mod, sin viljestyrka och förmågan att orka stå ut." Socialpolitik "Det är ett effektivt sätt att berätta en historia, och gör att de 300 sidorna går ner i ett nafs. Som bäst är det när de två berättarrösterna går i dialog med varandra. I dessa stunder skapas en symbios mellan det historiska och det personliga berättandet som tar gestaltningen till nya nivåer." Dagens ETC

Den 4. september 1957 ble fjorten år gamle Gloria Ray møtt av bevæpnede soldater på vei til sin nye skole, Little Rock Central High School i Arkansas. Soldatene hadde fått i oppdrag å hindre Gloria og en håndfull andre svarte ungdommer i å komme inn på skolen, som inntil nylig var forbeholdt hvite elever. En høyesterettsdom hadde slått fast at segregering i skolen var grunnlovsstridig, men guvernøren i Arkansas ville det annerledes. USAs president måtte derfor ty til drastiske tiltak for å sikre ungdommenes skolegang.The Little Rock Nine, som de svarte ungdommene ble kalt, ble ikoner i borgerrettsbevegelsens historie. De har mottatt en rekke utmerkelser i ettertid. Men prisen de betalte var høy, i form av trakassering, vold og drapstrusler. Dette er fortellingen om året som forandret Glorias liv og USAs historie – og om den seiglivede amerikanske rasismen og slaveriet den springer ut av.

Gloria Ray var fjorton år när hon stoppades av beväpnade vita soldater från att börja på Little Rocks Central High School i Arkansas. Året var 1957 och delstatens guvernör vägrade att låta henne och ytterligare åtta svarta ungdomar att ta steget in på den helvita skolan. Den dagen tog min barndom slut , säger Gloria i dag. Gloria Ray och de andra tonåringarna i The Little Rock Nine var de första som agerade utifrån Högsta domstolens beslut från 1954 där det slogs fast att segregation av svarta och vita barn i amerikanska skolor stred mot grundlagen. Arkansas motstånd var så starkt och våldsamt att president Dwight Eisenhower tvingades sätta in beväpnade elittrupper som dagligen eskorterade de nio svarta ungdomarna till skolan.Händelsen blev en världsnyhet och en bricka i det kalla kriget, såväl som en chockartad exponering av rasismens Amerika. De nio ungdomarna i The Little Rock Nine är numera ikoner i den amerikanska medborgarrättsrörelsens historia. Men priset var högt. De fick utstå trakasserier, dödshot och våld och deras föräldrar och syskon drabbades hårt, liksom de som stödde deras kamp för rättvisa. Det slutade med att Arkansas guvernör hellre stängde alla allmänna skolor och hellre än att låta afroamerikanska barn blanda sig med vita, och tusentals ungdomar påverkades av beslutet.Gloria Ray skulle senare gifta sig med en svensk formgivare och flytta till Sverige. Gloria är berättelsen om det där året som skulle förändra hennes liv, men också om den amerikanska rasismen och slaveriet den vuxit ur, oupplösligt förenade i historien om USA.Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta fackboksförfattare, flerfaldigt prisbelönad och översatt till runt 25 språk. Hennes senaste bok är biografin om Victoria Benedictsson Mitt stora vackra hat från 2022. Hennes augustnominerade debutbok, Smärtpunkten, om morden i Malexander och Lars Noréns pjäs Sju tre har blivit en uppmärksammad tv-serie i SVT denna vår. Gloria Ray Karlmark har en examen i kemi och matematik och har bland annat arbetat som systemanalytiker och patentingenjör, med anställningar på IBM och Philips i Nederländerna. Hon flyttade till Sverige 1969, och har huvudsakligen varit bosatt här sedan dess. Hennes berättelse har aldrig tidigare skildrats i bokform."En svårglömd illustration av 1900-talets värsta nattsidor, därtill föredömligt välskriven." SvD "Välskrivet och oerhört engagerande" DN"Sverige, som har en sådan beröringsskräck för rasism som samtalsämne, behöver den här berättelsen." GP"Åsbrink levandegör denna historia då hon inför läsarens blick målar upp dessa scener med en otrolig närvaro och essäistisk finkänslighet" BTJ"En omistlig bok! (..) Elisabeth Åsbrink befäster återigen sin ställning som en av våra allra främsta folkbildare och Gloria Ray Karlmark blir för evigt ihågkommen för sitt mod, sin viljestyrka och förmågan att orka stå ut." Socialpolitik "Det är ett effektivt sätt att berätta en historia, och gör att de 300 sidorna går ner i ett nafs. Som bäst är det när de två berättarrösterna går i dialog med varandra. I dessa stunder skapas en symbios mellan det historiska och det personliga berättandet som tar gestaltningen till nya nivåer." Dagens ETC

Den 28 maj 1999 mördades två poliser i Malexander av nazisterna Tony Olsson, Jackie Arklöv och Andreas Axelsson. Kvällen före morden hade Tony Olsson spelat sig själv i den sista föreställningen av Lars Noréns pjäs Sju tre på Riksteatern. Norén skrev den kontroversiella pjäsen tillsammans med Olsson och två andra tungt kriminellt belastade män. Två av dem var nazister, och fick i pjäsen ge uttryck för sina åsikter. Morden på polismännen Robert Karlström och Olof Borén var en djupt traumatisk händelse inte bara för de drabbade familjerna utan också för den svenska allmänheten, och kastade en lång skugga över Lars Noréns gärning som dramatiker. Elisabeth Åsbrinks avslöjande granskning av händelseförloppet har blivit en modern klassiker. Smärtpunkten nominerades till Augustpriset 2009 och har nu blivit en uppmärksammad tv-serie i SVT, med David Dencik i rollen som Lars Norén. »Jag tycker väldigt mycket om den här boken. Den är väldokumenterad, välskriven, ovanligt nyanserad och övertygande.« ÅSA LINDERBORG i Kulturnyheterna, SVT »Smärtpunkten är den bästa svenska boken om ett uppmärksammat brott sedan Lasermannen.« FREDRIK QUIST, Östgöta Correspondenten

Är kvinnan en hona eller en människa? Är mannen en härskare eller en slav? Ska förnuft råda eller den kristna moralen? Frågorna som formulerades under andra halvan av 1800-talet satte Europa i brand, och det var författare och intellektuella i Norden, med namn som Ibsen, Strindberg och Leffler, som tände stubinen. Alla ville till Köpenhamn, för här fanns alltings centrum, litteraturkritikern Georg Brandes, det moderna Nordens gudfar. Hit drogs också Victoria Benedictsson, en postmästarfru från Hörby, som gjort succé under pseudonymen Ernst Ahlgren. Hennes oförutsägbarhet och självständighet har fascinerat läsare och uttolkare in i våra dagar. Liksom hennes självmord: dog hon av olycklig kärlek till Georg Brandes, resultatet av övergrepp i barndomen eller var självmordet en logisk följd av att ha levt i ett patriarkalt system? Elisabeth Åsbrink har i sin nya biografi följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Det här är en biografi om en tänkande kvinna som försökte spränga könsgränserna och slutade sitt liv i ett crescendo av emotioner, i en tid besatt av litteratur, sex och död. Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta författare. Hon belönades med Augustpriset för Och i Wienerwald står träden kvar (2011), nominerades 2016 till samma pris för den internationellt prisade 1947, och debuterade skönlitterärt med sin självbiografiska Övergivenheten (2020). "I denna utmärkta och synnerligen omfattande biografi ger hon (Elisabeth Åsbrink) en heltäckande bild av författaren och dramatikern Victoria Benedictsson (1850-1888), pseudonymen Ernst Ahlgren, och hennes verksamhet (...) Mitt stora vackra hat är en insiktsfull, gedigen och välskriven presentation av ett författarliv som känns förbluffande aktuellt. På ett nytt sätt framträder också Benedictssons modiga insatser för att göra samhället mer öppet och jämställt." Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ nr 15, 2022 "Genomgående fyller Åsbrink ut de självbiografiska alstren med tempo, takt och stämningar: en doft av bränt hår från en krustång, ljudet av spårvagnsklockor från Kongens Nytorv, en ljusstrimma på en tjock golvmatta. Så reser sig Benedictssons meningar från papperet och en levd erfarenhet träder fram ur arkivets skugga. Kinder får färg och fantomen talar." Alexandra Borg, DN "Att jag tror mig kunna den här his­torien utan och innan spelar ingen roll jag slukar Elisabeth Åsbrinks bok som om jag inte hade en aning om hur den kommer att sluta." Ann Lingebrandt, Sydsvenskan "Det är en mycket gripande berättelse som framställs hela vägen in i slutet. Jag sugs in och vill hela tiden fortsätta läsa." Jimmy Vulovic, Borås Tidning "Elisabeth Åsbrink har skrivit en fängslande biografi över ett fascinerande människoöde." Christian Swalander, Alba "Elisabeth Åsbrink har skrivit en engagerad bok om Benedictsson som är mycket läsvärd." Ulrika Knutson, GP"En oupphörligt intressant och ljuvligt välskriven bok." Aftonbladet

Stærk biografi om om en kvindelig kunstner, som forsøgte at udfordre samtidens syn på køn, opnåede stor succes som forfatter under pseudonymet Ernst Ahlgren - og endte med at tage sit eget liv i et crescendo af følelser og en tid, der var besat af litteratur, sex og død.Alle ville til København, for her fandtes alle tings centrum: litteraturkritikeren Georg Brandes, det moderne Nordens gudfar. Hertil tog også Victoria Benedictsson, postmesterens kone fra den svenske landsby, som fik succes som forfatter under pseudonymet Ernst Ahlgren. Uforudsigeligheden og selvstændigheden, der prægede Victoria Benedictssons liv, har fascineret læsere og forskere helt op til vor tid, ligesom hendes død også har gjort det. I 1888 begik Victoria Benedictsson selvmord på et hotelværelse i København, blot 38 år gammel. Døde hun af ulykkelig kærlighed til Brandes? Skyldtes selvmordet overgreb i barndommen? Eller var selvmordet en konsekvens af, at hun levede i et patriarkalsk system? Svenske Elisabeth Åsbrink er journalist, kulturdebattør og forfatter til flere fagbøger og romanen Forladtheden (da. 2021). Hun har modtaget en række prestigefyldte priser, bl.a. Augustprisen og Kapúscinski Award, Dansk-svensk Kulturfonds kulturpris og Samfundet De Nios pris.

Är kvinnan en hona eller en människa? Är mannen en härskare eller en slav? Ska förnuft råda eller den kristna moralen? Frågorna som formulerades under andra halvan av 1800-talet satte Europa i brand, och det var författare och intellektuella i Norden, med namn som Ibsen, Strindberg och Leffler, som tände stubinen. Alla ville till Köpenhamn, för här fanns alltings centrum, litteraturkritikern Georg Brandes, det moderna Nordens gudfar. Hit drogs också Victoria Benedictsson, en postmästarfru från Hörby, som gjort succé under pseudonymen Ernst Ahlgren. Hennes oförutsägbarhet och självständighet har fascinerat läsare och uttolkare in i våra dagar. Liksom hennes självmord: dog hon av olycklig kärlek till Georg Brandes, resultatet av övergrepp i barndomen eller var självmordet en logisk följd av att ha levt i ett patriarkalt system? Elisabeth Åsbrink har i sin nya biografi följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Det här är en biografi om en tänkande kvinna som försökte spränga könsgränserna och slutade sitt liv i ett crescendo av emotioner, i en tid besatt av litteratur, sex och död. Elisabeth Åsbrink är en av våra främsta författare. Hon belönades med Augustpriset för Och i Wienerwald står träden kvar (2011), nominerades 2016 till samma pris för den internationellt prisade 1947, och debuterade skönlitterärt med sin självbiografiska Övergivenheten (2020). "I denna utmärkta och synnerligen omfattande biografi ger hon (Elisabeth Åsbrink) en heltäckande bild av författaren och dramatikern Victoria Benedictsson (1850-1888), pseudonymen Ernst Ahlgren, och hennes verksamhet (...) Mitt stora vackra hat är en insiktsfull, gedigen och välskriven presentation av ett författarliv som känns förbluffande aktuellt. På ett nytt sätt framträder också Benedictssons modiga insatser för att göra samhället mer öppet och jämställt." Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ nr 15, 2022"Genomgående fyller Åsbrink ut de självbiografiska alstren med tempo, takt och stämningar: en doft av bränt hår från en krustång, ljudet av spårvagnsklockor från Kongens Nytorv, en ljusstrimma på en tjock golvmatta. Så reser sig Benedictssons meningar från papperet och en levd erfarenhet träder fram ur arkivets skugga. Kinder får färg och fantomen talar." Alexandra Borg, DN "Att jag tror mig kunna den här his­torien utan och innan spelar ingen roll jag slukar Elisabeth Åsbrinks bok som om jag inte hade en aning om hur den kommer att sluta." Ann Lingebrandt, Sydsvenskan"Det är en mycket gripande berättelse som framställs hela vägen in i slutet. Jag sugs in och vill hela tiden fortsätta läsa." Jimmy Vulovic, Borås Tidning "Elisabeth Åsbrink har skrivit en fängslande biografi över ett fascinerande människoöde." Christian Swalander, Alba"Elisabeth Åsbrink har skrivit en engagerad bok om Benedictsson som är mycket läsvärd." Ulrika Knutson, GP

I den självbiografiska klassikern ”Familjelexikon” tecknar Natalia Ginzburg ett kärleksfullt och oförglömligt porträtt av sin italienska familj, genom en lika originell som humoristisk roman om språk och historieberättande. Fadern Giuseppe och modern Lidia – ständigt på kollisionskurs – fyller huset med vänner, böcker och politik, allt medan de fem barnen växer upp och Mussolinis skugga faller över landet.

Elisabeth Åsbrink är en av våra mest mångsidiga författare, och rör sig utan ansträngning mellan reportage, krönika, sakprosa och skönlitteratur. Oavsett genre, löper samma röda trådar genom hennes arbete - frågor om minne och glömska, om att vara kvinna och att vara man, om konstens frihet och ansvar och om tidens gång. Tack och hej leverpastej är en samling av kortare texter som har varit publicerade i olika sammanhang, som förord till bokutgåvor, som debattinlägg och krönikor i dagstidningar och tidskrifter. Om att vara vän med ett geni (Lars Norén), om ett broderi fyllt av hakkors eller om svensken som fredsskadad: ämnena är både vidöppna för tolkning och bjuder motstånd, argumentationen både road och skarp. Detta är Elisabeth Åsbrink i kortformat. Men som vanligt når hon fruktansvärt långt.

Övergivenheten är en roman om en familj, om tre kvinnor och tre städer, som bygger på Elisabeth Åsbrinks egen familjehistoria. Berättarjaget vill en gång för alla vill sätta namn på den ödsliga skugga som följt henne genom livet och som hon misstagit för normaltillstånd. Genom att skildra Rita, Sally och Katherine, spårar hon hur hemligheter, lögner och tabun går från en generation till nästa. Det är en fängslande berättelse om kärlek, emigration och mänskligt liv i hatets skugga. Övergivenheten gestaltar med stor inlevelse erfarenheter och skeenden, såväl vardagliga som mer dramatiska,under nittonhundratalet i Thessaloniki, London och Stockholm, och följer spåren tillbaka till judarnas fördrivning från Spanien under 1300-talet och 1400-talet. "Det är en klassisk författarfråga: vem är jag och vad är det för värld jag befinner mig i? Jag har levt i så många år som om jag var på en öde ö, som om jag var helt ensam, som om jag inte hade några släktingar, ingen historia, ingenting. På ett sätt har jag skrivit den här boken för att se: is there anybody out there? Jag har följt mina trådar av familjehistoria och försökt att bygga en familj."Elisabeth Åsbrink är författare och journalist, tidigare anställd på Sveriges Television. Hon debuterade 2009 med Smärtpunkten, om Lars Norén och polismorden i Malexander. 2011 kom Och i Wienerwald står träden kvar, om en pojke som levde i Sverige under kriget, åtskild från sina föräldrar i Wien. Boken riktade också ljuset mot Ikea-grundaren Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. 1947 från 2016 är en krönika över ett år där vår samtid formades, och Orden som formade Sverige (2018) är en exposé över svenska ord, uttryck, talesätt, värderingar. Elisabeth Åsbrink har nominerats till Augustpriset tre gånger och vunnit det en gång, för Och i Wienerwald står träden kvar.

I den självbiografiska klassikern ”Familjelexikon” tecknar Natalia Ginzburg ett kärleksfullt och oförglömligt porträtt av sin italienska familj, genom en lika originell som humoristisk roman om språk och historieberättande. Fadern Giuseppe och modern Lidia – ständigt på kollisionskurs – fyller huset med vänner, böcker och politik, allt medan de fem barnen växer upp och Mussolinis skugga faller över landet.

"Forladtheden" er en slægtsroman som bygger på Elisabeth Åsbrinks egen familiehistorie. Den følger tre kvinder fra tre generationer, Rita, Sally og Katherine, i tre forskellige byer, London, Stockholm og Thessaloniki. Historien udspiller sig over det meste af det 20. århundrede, med spor tilbage til de jødiske forfædres skæbne. Jeg-fortælleren vil én gang for alle sætte navn på den mørke skygge, der har fulgt hende gennem livet, og som hun fejlagtigt regner for en normaltilstand. Ved at dykke ned i Rita, Sally og Katherines skæbner erkender hun, hvordan had og hemmeligheder har påvirket hendes familie over tid, og hvordan en følelse af forladthed destilleres gennem generationer."Forladtheden" er en fængslende beretning om kærlighed og emigration, og om menneskeliv i hadets skygge. Den er også en udforskning af, hvordan de vilkår, vi lever under, former dem vi er, og hvorfor vi har behov for både at huske og at glemme – og for at fortælle historier for at kunne leve. Om forfatteren: Elisabeth Åsbrink (f. 1965), er forfatter og journalist, bl.a. på SVT, og bosat i både Stockholm og København med sin danske mand. I 2016 udgav hun "1947 – Her begynder nu" om hvordan verden begyndte at tage form efter anden verdenskrig. Denne bog blev hendes store internationale gennembrud og blev oversat til en lang række sprog. Med "Forladtheden" debuterer Elisabeth Åsbrink som romanforfatter.

Övergivenheten är en roman om en familj, om tre kvinnor och tre städer, som bygger på Elisabeth Åsbrinks egen familjehistoria. Berättarjaget vill en gång för alla vill sätta namn på den ödsliga skugga som följt henne genom livet och som hon misstagit för normaltillstånd. Genom att skildra Rita, Sally och Katherine, spårar hon hur hemligheter, lögner och tabun går från en generation till nästa. Det är en fängslande berättelse om kärlek, emigration och mänskligt liv i hatets skugga. Övergivenheten gestaltar med stor inlevelse erfarenheter och skeenden, såväl vardagliga som mer dramatiska,under nittonhundratalet i Thessaloniki, London och Stockholm, och följer spåren tillbaka till judarnas fördrivning från Spanien under 1300-talet och 1400-talet. Det är en klassisk författarfråga: vem är jag och vad är det för värld jag befinner mig i? Jag har levt i så många år som om jag var på en öde ö, som om jag var helt ensam, som om jag inte hade några släktingar, ingen historia, ingenting. På ett sätt har jag skrivit den här boken för att se: is there anybody out there? Jag har följt mina trådar av familjehistoria och försökt att bygga en familj. Elisabeth Åsbrink är författare och journalist, tidigare anställd på Sveriges Television. Hon debuterade 2009 med Smärtpunkten, om Lars Norén och polismorden i Malexander. 2011 kom Och i Wienerwald står träden kvar, om en pojke som levde i Sverige under kriget, åtskild från sina föräldrar i Wien. Boken riktade också ljuset mot Ikea-grundaren Ingvar Kamprads nazistiska förflutna. 1947 från 2016 är en krönika över ett år där vår samtid formades, och Orden som formade Sverige (2018) är en exposé över svenska ord, uttryck, talesätt, värderingar. Elisabeth Åsbrink har nominerats till Augustpriset tre gånger och vunnit det en gång, för Och i Wienerwald står träden kvar.

Winner of the August Prize, an intricate weave of documents, substantive narrative, and emotional commentary that centers on a young Jewish refugee's friendship with the future founder of IKEA. Otto Ullman, a Jewish boy, was sent from Austria to Sweden right before the outbreak of World War II. There he became best friends with Ingvar Kamprad, who would grow up to become the founder of IKEA. Despite the huge Swedish resistance to Jews, the thirteen-year-old Otto was granted permission to enter Sweden--all in accordance with the Swedish archbishop's secret plan to save Jews on condition that they converted to Christianity. Otto found work as a farmhand at the Kamprad family's farm Elmtaryd in Agunnaryd in the province of Sm land. Ingvar and Otto became very close friends. But at the same time, Ingvar Kamprad was actively engaged in Nazi organizations and a great supporter of the fascist Per Engdahl. Otto's parents were trapped in Vienna, and the last letters he received were sent from Theresienstadt. With thorough research, including personal files initiated by the predecessor to today's Swedish Security Service (S PO) and more than 500 letters, Elisabeth sbrink illustrates how Swedish society was infused with anti-Semitism and how families are shattered by war and asylum politics.