Elisabeth Hjorth

I Gläntas nya nummer samtalar den palestinska författaren Adania Shibli med Balsam Karam & Elisabeth Hjorth & Hanna Nordenhök. Tre samtal som har blivit en enda text. Här finns också konstkollektivet HAWAF som till Glänta producerat en specialversion av deras museum för Gaza, Sahab Museum, som går att vika ut ur numret. Dessutom ett kapitel ur Gloria Anzaldúas klassiska verk Borderlands / La Frontera, samt förintelseöverlevaren Jean Amérys text om självmordet. Samt dikter av Doaa Kamel, Sofia Junes, Leif Holmstrand och UKON. Och den tyska medieteoretikern Bernhard Siegerts genomgång av dörrar, och deras materiella och symboliska betydelser.

Hösten 2022 startades ett forskningsprojekt i Autiskt skrivande vid HDK-Valand, ett projekt som gav upphov till en livlig debatt på kultursidorna i bland annat GP och Svenska Dagbladet. Kursen utgick från neurodiversitet som en resurs i konstnärlig forskning och som en del av projektet genomfördes en skrivkurs för autistiska personer. Denna antologi är ett resultat av den kursen. Antologin består av bidrag från både studenter och lärare. Texterna har stor spännvidd och rör sig mellan poesi, skönlitterärt skrivande, resonerande texter och texter som inte låter sig kategoriseras. Här finns texter som virvlar fram över sidorna och texter som noga lyssnar till en erfarenhet. De delar rum och de skiljer sig åt.

Varför är det bara ensamheten som kan berättas? Ett kvinnligt hämndsällskap utför uppdrag åt varandra. En liten grupp flickor bildar en nunneorden och konfronterar det samhälle som stött ut dem. En karismatisk församling i en stad som kallas porten till Europa utgör ett motstånd i en gudlös framtid. I sin femte roman undersöker Elisabeth Hjorth sällskapen som förlösande eller förgörande kraft. Gemenskaper gjuts eller faller samman, blir tillflyktsorter eller fängelser, beroende på vem man frågar. Sällskap är en lekfull triptyk där röster ekar genom tid och rum, där begär och besvikelser flätas in i varandra och det heliga bor granne med hädelsen.

Vi lever i en motsägelsefull tid. Den språkliga och kulturella mångfalden ökar lokalt men minskar globalt. Språk dör ut i snabb takt och en miljon arter riskeras att utrotas inom några årtionden. Kamoufleras denna faktiska utarmning bakom en reorik om växande mångfald? Orkar vi möta det annorlunda utan att vilja förändra det? Och vilket är sambandet mellan kulturell likformighet och en minskande biologisk artrikedom?I detta nummer av Tidens tecken utforskar författarna spänningen mellan heterogenitet och homogenitet i en mångtydig och snabb föränderlig värld.

Former & uttryck är Pär Lagerkvist-samfundets årsskrift för 2022. Den rymmer tematiska analyser av Pär Lagerkvists verk, men också diskussioner om Lagerkvists prosadikter, korta prosatexter och noveller från ett genreperspektiv. Till det kommer essäer om Bengt Lagerkvists tv-dramatisering av ”Hissen som gick ner i helvete” och om den novellen som skräckfiktion betraktad, om Gäst hos verkligheten som Växjöroman (eller inte), om hur Lagerkvists verk får förnyad aktualitet i ljuset av dagens krig i Europa, om en gåtfull dikt som felaktigt tillskrivits Lagerkvist i dödsannonser, skönlitterära bidrag och mycket annat. Former & uttryck rymmer bidrag av Rolf Almström, Sam Carlquist, Petra Carlsson Redell, Cecilia Davidsson, Magnus Eriksson, Peter Forsgren, Jonas Gardell, Caroline Grimwalker, Erik Hedling, Martin Hellström, Elisabeth Hjorth, Maria Jönsson, Maria Küchen, Erik Löfvendahl, Göran Rosenberg, Niklas Schiöler, Kaj Schueler, Anna Schulze och Åsa Wintoft.

Mutant är en personlig essä om att de enda sätt du har att för­ flytta dig på, för att förbättra utgångsläget, är kroppsliga och språkliga. Det handlar om flickblivandet, drakrösten och doktors­lekar. Och om skam. Känslan av förräderi. Elisabeth Hjorth är författare och lektor i litterär gestaltning vid HDK-Valand. Hennes senaste roman Fadern utkom 2018.

Det är tidigt 1980-tal i en glesbygd där arbetet med jorden bytts ut mot arbetet i fabriken. Man älskar Jesus men fruktar kommunismen. En våldsam far tyranniserar sin familj. I väntan på kvällen talar en flicka. Hon talar om barndomen och samhället, om skräcken och kärleken. Hon har en sax i fickan och tankar av stål. En dag ska hon bli oslagbar.

Inte ens tystnaden är längre vår egen är en samling politiska essäer av den turkiska samtidslitteraturens mest uppburna och översatta författare, Asli Erdogan. Känsliga och exakt iakttagande texter om den rådande politiska situationen i Turkiet, övergrepp mot minoriteter och hot mot yttrandefriheten. De berättar det som enligt makten inte får berättas, det som kanske inte kan berättas. Samtidigt är de brev till omvärlden för att skrika ut vad som pågår i Turkiet, att vi aldrig får tillåtas glömma det förflutna eller blunda för vad som sker i vår samtid - för inte ens tystnaden är längre vår egen. I augusti 2016 arresterades Asli Erdogan i sitt hem i Istanbul, hölls under omänskliga omständigheter fängslad i fyra och en halv månad och står anklagad för samröre med terrorism, bland annat utifrån texterna i denna bok, som inte längre får publiceras i hemlandet. Lika vackra som fasansfulla essäer som gör tydligt hur omistlig och viktig Erdoans röst är i kampen för frihet kan läsaren sida efter sida bevittna hennes outtröttliga motstånd.

Vad kan litteraturen göra i egenskap av kritik? Som plats för något nytt och annat? Vad kan den inte göra? Och hur kan läsaren ta ansvar för litteraturen som möjlighet? I dialog med tänkare som Spivak och Levinas undersöker Elisabeth Hjorth läsning som en etisk praktik. Hon gör det genom läsningar av Jonas Hassen Khemiri, Annika Korpi, Daniel Sjölin och Sara Stridsberg. Förtvivlan är och bör enligt Hjorth vara utgångspunkten för denna etiska läsning: förtvivlan förstådd som ett oförsonligt begär efter andra ordningar och världar.Litteraturens förhållande till världen är ärendet i Förtvivlade läsningar. I dialog med tänkare som Gayatri Chakravorty Spivak, Emmanuel Levinas, Judith Butler, Derek Attridge, Sara Ahmed och Lev Sjestov undersöker Elisabeth Hjorth läsning som en etisk praktik. Hjorth visar hur romanerna med estetiska medel gör motstånd mot de samhällsordningar och maktsystem som de skildrar, och att det motstånd som litteraturen utövar ställer läsaren inför ett ansvar som kan formuleras i etiska termer. Romanerna gestaltar de perifera rösternas betydelse för en alternativ ordning, och de litterära strategierna förstås i Hjorths läsningar som strategier för politiskt motstånd. Läsningen blir i studien därmed också ett sätt att rubba en ordning. Så går det att förstå läsningens etiska dimension som en riktning eller en rörelse för förändring.Elisabeth Hjorth är författare och kritiker. Hennes senaste roman är Vid himlens början från 2013. Hon är verksam som lärare och forskare i litterär gestaltning på Konstfack. Förtvivlade läsningar är hennes doktorsavhandling i etik framlagd vid Uppsala universitet."Det är befriande läsning [...]. Elisabeth Hjorth visar med sin avhandling att den dekonstruktivistiska läsningen, med sin öppenhet för det sårbara i alla tolkningar, är ett sätt att få litteraturen att sjunga mångstämmigt och starkt och låta läsaren, med Elisabeth Hjorths egna vackra ord, 'träda in i en omöjlig, osäker relation där hon kan lära sig något om det hon aldrig kan förstå'."Stefan Eklund i Svenska Dagbladet "Förtvivlade läsningar vilar tungt på tre besvärliga teoretiker: Gayatri Chakravorty Spivak, Emmanuel Levinas och Judith Butler. Men det är ändå de långa teoretiska avsnitten som jag läser med störst glädje. Svåra. Snåriga. Krävande. Javisst. Men roliga. Elisabeth Hjorth har en underbar förmåga att göra dem rörliga, angelägna och igenkännbara."Per Wirtén i Sydsvenskan "Det var länge sedan jag strök under så mycket och antecknade i marginalerna som i läsningen av Förtvivlade läsningar. Dels på grund av den tankerikedom som här ryms, dels för de frågande och engagerande formuleringar som Hjorth iklätt sitt arbete." Calle Flognman i Tidningen Kulturen