Eva Ström

Staden och romanen dansar genom tidens strömmar. Från det tidiga 1800-talets borgerliga offentlighet till vår tids nordic noir med mord, mörker och melankoli. Oavsett tid har den svenska romanens lins varit unik. Men vad har romanen skildrat? Staden i den svenska romanen är den första svenska antologin som utforskar stadens puls genom romanerna från dunkla gränder till glittrande gator.

Eva Ströms diktsamling ”Den underjordiska floden” talar om språket som inte längre finns, om natten som inte längre vet att det inte är natt, om fågelsången efter regnet, om ängsblommorna vid parkeringsplatsen, om den frätande saltfloden och om döden som inte har med den här ljumma sommarkvällen att skaffa. Det är en samling akut existentiella dikter, en bok om sorg och om liv.

Den australiske poeten John Mateer befinner sig i sina dikter på ständig resa och i dialog med sina föregångare för att undersöka hur vår historia och vår kultur påverkar vilka vi är och våra förutsättningar. Motiven hämtas från poetens blick på såväl den värld han passerar igenom och de boksidor han läser. Med detta större urval presenteras på svenska en av den australiensiska samtidspoesin främsta och internationellt mest erkända röster.John Mateer är född 1971 i Sydafrika och flyttade som 18-åring med sin familj till Australien. Sedan debuten 1994 har han utkommit med ett dussintal diktsamlingar.

Eva Ströms dikter från pandemiåret tar avstamp under träden, under lönnarna, kastanjerna, lindarna, popplarna, ekarna, valnötsträden, tallarna, granarna, robiniorna, bokarna, alarna och under den första asken. De talar om nuets plågor, men också om uråldriga myter, helgon och himlakroppar. I "Jag såg ett träd" ser Eva Ström på tillvaron med drömmens gränslöshet, med ursinne, extas och humor.

1889. En ung överklasskvinna läggs in på sjukhus efter ett förmodat självmordsförsök. I garderoben intill huvudgärden hänger hennes kappa. I kappans fåll ligger vapnet, rakkniven, som faderns betjänt har räckt henne. Efter konvalescensen ger hon sig av från Sverige, ut i Europa. Eva Ström har skrivit en roman som tar vid när ridån går ner i August Strindbergs drama Fröken Julie.

Utskuret ur ett större träd är en rik och berättande diktsamling. Den innehåller dagbokslika avsnitt där anteckningar om vädret varvas med minnen och reflexioner, den berättar om läkare och sjuka, om resor i Europa med besök i kyrkor och på konstmuseer, men också om händelser i samtiden som vi alla känner igen och om nyheter som är så outhärdliga att ordförmörkelse uppstår. Men sorgen och mörkret balanseras av naturens skönhet och av en framskridande graviditet som avslutas med flödande lycka över ett nyfött barn. Halvvägs in diktsamlingen kommer raderna... hennes hy är guldbrun, hennes ansikte utskureti något mörknande träslag, ur ett större träd. Bokens titel blir som ett svar på en av diktsamlingens frågor: Var börjar en människa? Även om vi är formade eller "utskurna" är vi oupplösligt förenade med vårt ursprung, med naturen och kulturen omkring oss.

"Eva Ström är en säregen röst i det svenska diktlandskapet. Hon är en föregångare för en yngre generation poeter och hon befinner sig i ständig förnyelse. Hon undersöker språkets gränser och utforskar ordens möjligheter. Revbensstäderna utmärks av hennes gripande djärvhet, intensitet, fysikalitet och klarhet med vilken hon skildrar människans villkor i dagens värld.” Så skrev bedömningskommittén för Nordiska Rådets litteraturpris när det 2003 tilldelades Eva Ström.

“Det här är en ovanligt intensiv bok, äntligen en poetisk nytändning, och Eva Ström bör skriva mycket, mycket mer.” Så skrev Erik Beckman om Eva Ströms debutdiktsamling “Den brinnande zeppelinaren” från 1977 som blev upptakten till ett rikt och prisbelönat författarskap. Eva Ström f. 1947 är utbildad läkare och verksam som poet, kritiker och dramatiker.

Jag tror på kroppens lust, på kroppens känslighet och på kroppens trestaviga ensamhet. Fulländad föddes kroppen, insvept i fosterfett, hoptryckt och blåaktig tills de första andetagen syrsatte den lilla kroppen medan navelsträngens pulsar avtog för att slutligen dra ihop sig, atrofiera, klippas av. Med en blick på könsorganen konstaterade barnmorskan om det var en flicka eller en pojke, aprikos eller duvnäbb.Eva Ströms nya bok har Afrika som ett övergripande tema. Hon söker det jungfruliga och paradisiska landskapet, där vattenvägarna är täckta av stora och flytande öar av växtlighet över vilka fåglarna står som moln. Men hon upprörs också av den faraoniska stympningen av det kvinnliga könsorganet som ännu idag är en upprätthållen tradition på många håll i Afrika. Mellan desa båda poler rör hon sig fritt i bokens tjugo stycken. Det kan handla om acaciaträdet och malariamyggan, men också om den unge Winston Churchill ensam i den afrikanska ökenterrängen 1898 och Leni Riefenstahl på besök hos Nubafolket. Det är en bok som går över genregränserna: varken essä eller prosalyrik, men lite av bådadera. Själv beskriver hon den som en svit prosalyriska meditationer.

Boken handlar om barnens rätt till trygghet och lugn och ro. Vi stressar sönder våra barn. Många barn och ungdomar mår dåligt. Köerna till Barn- och ungdomspsykiatrin blir längre och längre. Allt fler barn visar viljelöshet och avsaknad av framtidstro. Vi måste ta hand om våra barn på ett bättre sätt och erbjuda dem den tillvaro som de har rätt till.Vi stressar sönder våra barn. Många barn och ungdomar mår dåligt. Köerna till Barn- och ungdomspsykiatrin bara växer och växer. Fler och fler barn visar viljelöshet och avsaknad av framtidstro. Våra barn behöver att vi tar hand om dem på ett bättre sätt och erbjuder dem den tillvaro som de har rätt till. Boken handlar om barnens rätt till trygghet och lugn och ro.