Fredrik Wiklund

En kvinna och två män tillbringar en tid på ett gammalt gods någonstans i Centraleuropa, inte långt från Donaus stränder. De mäter upp avståndet till varandra och till det som har varit, låter ögonblicket verka. Ett drömspel tar form, men konkret och detaljerat – som när man följer linjerna i en avancerad ritning.*Fredrik Wiklund är född 1971 och bosatt i Bagarmossen. Han utgav senast romanen Det och ivern. Cassano är hans sjätte bok.

En namnlös berättare, främmande till och med för sig själv, söker sitt jag; det är ett trevande i minnet och fantasin och i det vi kallar den yttre verkligheten – skuggor fladdrande mot grottans vägg och i hjärnans vindlingar.Den som för ordet besitter något av ett hypermedvetande, öppet och genomsläppligt för olika material och stämningar, och utan bestämda gränser mot omvärlden. Såriga utsagor om en personlig kris, ett rämnande förhållande och svartsjuka varvas med hallucinationer, mardrömmar och bisarra utkast till en »Sexy Western«, med den karismatiske våldsfantasten Carter i centrum.Vi får också stifta bekantskap med Vittnet, en svårt reaktionär figur som petar i samtidens bölder och varken skonar den bankrutta vänstern eller kapitalets hantlangare. Alltmedan mekanikern och skivsamlaren Klas, mer lexikon än människa, börjar skissa på den definitiva guiden till rockhistorien.Det och ivern talar med många röster men hålls samman av sitt insisterande språk och sina otvungna bilder. Vi befinner oss vid berättelsens slut, där definitionerna förlorar sin tjänstvillighet och slutligen kapitulerar.‡Fredrik Wiklund är född 1971 och bosatt i Bagarmossen. Han skriver både prosa och poesi och utgav senast diktsamlingen Nuets pirar. Det och ivern är hans femte bok.

Fredrik Wiklunds nya diktsamling "Nuets pirar" gör bruk av det välbekanta för att nå det outsägliga, och tar vara på de rika fynd detta arbete medför. Dikten som en strävan efter att gå längre och tränga djupare, men kanske också efter att förlora sig bland rösterna och gesterna. --- DET ÄR SÅ Frågan hänger i luften, nästan lika länge som moln, de är tid. Och vart och ett är en tron, en arvinge, vart och ett är tid. Och frågan kastas fram som sanden. Som sanden kastas fram över en hal yta om vintern. Och förloppet, förloppet är så kort, inte mycket tid att fråga, inte mycket tid. Då är svaren längre. Men deras män, svarens män, är inte längre. --- Fredrik Wiklund, f. 1971, är författare och poet. Han debuterade med diktsamlingen "De liberala lansarna" (2003) och har därefter gett ut den lyriska berättelsen "Fläderns vän" (2006) och romanen "Brentwoodsvindeln" (2015).

Ett betraktande av några bilder i ett livstilsmagasin leder till att berättaren bokstavligen sjunker in i bilden. Han reser i fiktionens värld. En fotomodell på en av bilderna blir hans resesällskap, fotografen hans guide. Tillsammans bestämmer de sig för att försöka lokalisera "mytens innersta rum", fiktionens själva mittpunkt. De reser i en miljö där varje vind är en berättelse, varje kontinent en dröm. Efter att ha misslyckats, sällat sig med publiken, blivit ett med sitt objekt, inser de det omöjliga i sin odyssé och ger sig istället ut på en lång resa.

Fredrik Wiklunds dikter är skrivna utifrån insikten om den poetiska utsagans sårbarhet. Hur skapa en språklig integritet när varje uttryck riskerar att införlivas i ett nivellerande omlopp? Med både förtvivlan och humor antar han kampen om vad som kan, får och låter sig sägas. Wiklunds texter kan läsas som en uppgörelse med en medial och merkantil fantasivärld,men de är också konstverk i egen rätt, där lusten att använda språket segrar över varje språkkritisk tveksamhet inför de oegentliga medlen. "Fredrik Wiklund debuterar som poet med explosiv samtidskritik, upplyftande i sin brist på respekt för politikens insignier och präktighet." John Swedenmark i Göteborgsposten