Friederike Mayröcker

Varma och kalla bad utspelas i ett land som besväras av det förflutna. Av det Habsburgska riket, kejsardömet mitt i Europa, återstår det betydligt mindre Österrike. Namnen på de författare som kommer till tals vittnar dels om ett slaviskt, dels om ett tyskt eller tyskjudiskt ursprung, även om alla skriver på tyska. I Varma och kalla bad medverkar flera generationer författare som berättar om sina personliga upplevelser av kriget och nazismen, men här skildras också samtiden. Alltifrån valutareformer till hembygds-berättelser, kvinnlig frigörelse och lyriska kärleksförklaringar gör antologin till ett både roande och tankeväckande nedslag i dagens österrikiska samhälle och litteratur.

Austrian poet and playwright Ernst Jandl died in 2000, leaving behind his partner, poet Friederike Mayrocker and bringing to an end a half century of shared life, and shared literary work. Mayrocker immediately began attempting to come to terms with his death in the way that poets struggling with loss have done for millennia: by writing. Requiem for Ernst Jandl is the powerfully moving outcome. In this quiet but passionate lament that grows into a song of enthralling intensity, Mayrocker recalls memories and shared experiences, and with the sudden, piercing perception of regrets that often accompany grief reads Jandl's works in a new light. Alarmed by a sudden, existential emptiness, she reflects on the future, and the possibility of going on with her life and work in the absence of the person who, as we see in this elegy, was a constant conversational and creative partner.

"...kun kävelin alas katua alkoivat, alkoivat, lentää pääskyset alkoivat, alkoivatkukkia lehmukset puistotiellä jaoli yö. Kenties myös akaasiat, jasmiini, silloin kasvoi tuska. Oli ajateltava Brechtiä ja hänenrunojaan, iltamyöhään toukokuussa ja yksin. Näinnaapureiden tulevan kotiin 1 mies 1 nainen eivätenää nuoria..."ELÄMÄN KÄPÄLISTÄ esittelee suomalaiselle yleisölle merkittävän ja rakastetun eurooppalaisen nykykirjailijan. Wieniläinen Friederike Mayröcker (s. 1924) kuuluu tinkimättömimpiin modernin runon uudistajiin. Käännösvalikoima tarjoaa koko hänen laajasta tuotannostaan runsaan ja hätkähdyttävän kavalkadin: se ulottuu 40-luvun varhaistöistä poliittisten tekstien kautta tämän vuosituhannen rajuihin rakkaus- ja keskustelurunoihin. Mukana teoksessa ovat myös suomentajan huomautukset ja jälkisana. Ne asettavat Mayröckerin uran monet käänteet historiallisiin ja taiteellisiin yhteyksiinsä.

Den som låter sig omfamnas av Friederike Mayröcker får känna den ömhet som döljer sig i de enklaste ting: i tvättklämman, i näckrosbladen, i en bukett av dagg. Den kritikerrosade österrikiska poeten skriver i sin senaste diktsamling trettio kärleksförklaringar, rör vid junikylan, kysser alpljuset, vitsippor och handflator, i en allt omfamnande poesi. Friederike Mayröcker, född 1924 i Wien, är en portalfigur inom den tyskspråkiga litteraturen. Sedan debuten 1946 har hon gett ut ett hundratal verk. Hon har erhållit ett flertal litteraturpriser, bland andra Friedrich-Hölderlin-Preis 1993, Georg-Büchner-Preis 2001, Peter-Huchel-Preis 2010 och Bremer Literaturpreis 2011. Hennes senast utgivna bok är études (prosalyrik, Suhrkamp 2013). Om omfamningar är den femte titeln som ges ut på svenska av Friederike Mayröcker. Översättaren Ulla Ekblad-Forsgren tilldelades av Svenska Akademien Stiftelsen Natur & Kulturs översättarpris 2013, var finalist till Årets översättning 2011 för Scardanelli och fick 2008 översättarpriset till Albert Bonniers 100-årsminne.

”hav ingivelse, välmenande manliga, upphöjda kvinnliga läs­are, ’jag kommer aldrig, inte heller ni, att veta allt om mig aldrig känna mig helt, dvs aldrig veta vem jag har levt med, hemligare än alla hemligheter som jag vet att jag tar med mig i döden ..’” Livet självt är det ofullbordade verk som Friederike Mayröcker avser med titeln jag är på anstalt. Fotnoter till ett icke­skrivet verk. Här skildras åldrandet i all sin nesa, ibland ömsint roat. Modigt beskriver Mayröcker sin skröplighet som 87-åring och konsten att bli gammal. Boken är en hommage till Jacques Derridas Circonfessions, en samling fotnoter som kommenterar Geoffrey Benningtons text i biografin om Derrida. Han knyter där an till Augustinus Confessiones, minnesbilder från uppväxt, innerlig gemenskap med modern och sitt oeuvre. Liknande trådar väver också Mayröcker in i sin text. Ulla Ekblad-Forsgren, översättare

?Riktigt ljuv blir aldrig Mayröckers poesi. Det är för mycket som händer i språket, för mycket som gör motstånd, vill gå motvalls, som vägrar falla in i det tonfall som så ofta åtföljer en genre, i det här fallet de hölderlinska hymnernas. Ändå är det nog så att vi aldrig har kommit skönheten i Friederike Mayröckers litterära universum så nära som i Scardanelli. Hon tillåter sig det, för en gångs skull. Hölderlin ? eller snarare den betydligt anspråkslösare Scardanelli ? tillåter henne det. Det är befriad dikt vi möter.?

Brutt, or The Sighing Gardens is the hallucinatory tale of an obsessive writer's love affair late in life as told through the daily journal entries of the writer - a montage of relentless observation interspersed with found materials from newspaper articles, literature, and private correspondence. The process of aging and the process of writing are two persistent and carefully intertwined themes, though it is apparent that plot and theme are subordinate to the linguistic experiments that Friederike Mayrocker performs as she explores them. Mayrocker is known for crossing the boundaries of literary forms and in her prose work she creates a hypnotic, slurred narrative stream that is formally seamless while simultaneously overstepping all the bounds of grammar and style. She is always exploring the experimental potential of language, seeking a re-ordering of the world through a re-ordering of words. Her multilayered texts are reminiscent of the traditions of Surrealism and Dadaism and display influences from the works of Beckett, Holderlin, Freud, and Barthes. Yet, much of Mayrocker's writing simply has no corollary and the experience of reading Roslyn Theobald's brilliant translation grants the English-speaking audience an unforgettable encounter with this completely original work.

"Erster Gedanke am Morgen: werde ich heute schreiben können (.) werde ich in die Feuerlilien Verfassung geraten, schreiben zu können. " Die Magischen Blätter dokumentieren das Schreibleben von Friederike Mayröcker, ihr ungeheuer produktives und vielseitiges "Zetteldasein". Seit 1984 versammeln sie die verstreut publizierten, kürzeren Prosatexte der Dichterin; Band VI präsentiert die in den Jahren 1999 bis 2005, zwischen dem Tod Ernst Jandls, der Auszeichnung mit dem Georg- Büchner-Preis und der Publikation des jüngsten großen Prosawerks entstandenen Texte.

Friederike Mayröcker hat nach dem Tod ihres Schreib- und Lebensgefährten Ernst Jandl Erinnerungen und Träume, Gespräche und Zitate, Eindrücke und Beobachtungen auf Notizzetteln gesammelt, hat ihren Text geschüttelt und den fruchtbaren Augenblick abgepaßt, da Schreiben und Ernten in eins und die Wörter und Sätze wie reife Früchte zu Papier fallen. Entstanden ist eine poetische "Ausschweifung des Gedächtnisses", die noch die armseligsten und vergänglichsten Dinge in "Magie Partikelchen" verwandelt und sie so bewahrt: "herzhermetisch" geborgen im Innern der Sprache. Und ich schüttelte einen Liebling ist ein bewegendes Buch über die Kraft der Trauer, der Liebe und der Dichtung: Abschied und Wiederkunft in einem.