Gianni Vattimo

Friedrich Nietzsche (1844-1900) har ofta betraktats som motsägelsefull, ja, hans tänkande har definierats som en filosofi om tillvarons motsägelser. Sammanhanget mellan de olika faserna i hans filosofi har dessutom visat sig vara särskilt problematiskt och väckt omfattande diskussioner. Filosofer som Wilhelm Dilthey såg i detta tänkande en livsfilosofi och kulturkritik medan andra, som till exempel Martin Heidegger i sin epokgörande studie, gav en ontologisk tolkning av Nietzsches verk. I sin Nietzsche - en introduktion förbinder Gianni Vattimo den livsfilosofiska och kulturkritiska läsningen med den heideggerska ontologiska ansatsen, analyserar övergången mellan de olika faserna och pekar på en dold kontinuitet, finner en originell ingång i tänkandet som löser motsägelserna samt påvisar denna »otidsenliga» filosofis aktualitet i ett tyst samtal med de främsta Nietzsche-uttolkarna. Gianni Vattimo är professor i teoretisk filosofi i Turin.

Vattimo hävdar att det inte finns någon neutral sanning, bara sanningar i relation till personer och tidpunkter. Hermeneutiken har enligt honom ett »nihilistiskt kall» som kommer till uttryck då den tillämpas inom olika områden. Ett av de intressantaste kapitlen är det där han bemöter påståendet att hermeneutiken är förnuftsfientlig, och framhåller behovet av en hermeneutisk rekonstruktion av rationaliteten. William Fovet har gjort urval och översättning och skrivit ett mycket informativt efterord. /Sven Ove Hansson, BTJ

In this highly original book the author addresses the question of how we are to conceive of human reasoning in a situation where there are no global, privileged points of view. Drawing on the work of Nietzsche and Heidegger, Vattimo proposes a conception of thought based on 'difference' - a conception which accepts the fragmentation of knowledge and renounces the quest for totality. He also argues for an 'ontology of decline' - a conception of being which renounces all the strong characteristics attributed to it by traditional metaphysics and which instead, following Heidegger, links being to time, life and the rhythm of birth and death.

In The Transparent Society Vattimo develops his own distinctive views on postmodernism and its philosophical and cultural relevance. Vattimo argues that the post-modern condition is linked to the development of the mass media and the diffusion of systems of communication. However, he disputes the belief that this development will produce a more enlightened, self-conscious and 'transparent' society, maintaining instead that it leads to a diversity of viewpoints which render societies more complex, even chaotic. Vattimo suggests that aesthetics provides vital insight into the post-modern condition, and argues that the function of art is not to reinforce eternal truths concerning the human condition, but to provide an experience of dislocation and of 'shock'. The multiplication of perspectives on the world disorientates us and removes the certainties we gain from our local culture. Instead, Vattimo argues, we learn the art of living in a world characterized by ambiguity and flux.

Now available in paperback, this book provides an elegant analysis of the philosophical background to the post-modernity debate. Vattimo focuses on the work of Nietzsche and Heidegger and shows how their bitter criticisms of modern European thought prepared the way for more recent proclamations of the end of the modern era. Vattimo pursues questions central to aesthetics and hermeneutic philosophy and sides with contemporary philosophers such as Gadamer and Rorty in rejecting the search for stable and transcendent foundations for knowledge. Going beyond their work he introduces the notions of 'weak thought' and 'weak ontology' which, he argues, offer a way of 'going beyond' metaphysics by curing philosophy of the modernist disease and by resituating questions of truth and being within the realm of human experience.