Gilles Deleuze

D cryptez la pens e de Deleuze avec l'analyse de Paideia ducation Que faut-il retenir de l'oeuvre du philosophe ? Retrouvez tout ce que vous devez savoir de Deleuze dans une analyse de r f rence pour comprendre rapidement le sens de sa pens e. R dig e de mani re claire et accessible par un enseignant, cette analyse propose notamment une biographie du philosophe, une tude de sa pens e et une bibliographie de ses principaux ouvrages. Une analyse philosophique compl te et d taill e pour mieux comprendre le philosophe Paideia ducation en deux mots: Pl biscit aussi bien par les passionn s de philosophie que par les lyc ens, Paideia ducation est consid r comme une r f rence en mati re d'analyses d'oeuvres litt raires et philosophiques. Celles-ci ont t con ues pour guider les lecteurs et rendre accessible des ouvrages et philosophes de premier plan. Nos auteurs appartiennent aux milieux universitaire et de l' ducation, gage de s rieux pour vous faire d couvrir les plus grands auteurs de la philosophie mondiale.

Venez d couvrir la pens e de Gilles Deleuze gr ce une analyse philosophique de r f rence crite par un sp cialiste universitaire, cette tude est recommand e par de nombreux enseignants. Cet ouvrage contient notamment la biographie du philosophe, le r sum d taill de sa pens e, ainsi que l'analyse de son courant philosophique. Retrouvez tous nos titres sur: www.fichedelecture.fr.

Denne eiendommelige, 500-siders lange blanding av filosofisk avhandling og pamflett stilte på en uærbødig og provoserende måte spørsmål ved svært mange ting som den intellektuelle "avantgarde" på den tiden tok for gitt om psykoanalyse, politikk og samfunnsteori. I løpet av kort tid hadde boken solgt i over ett hundre tusen eksemplarer. Det skulle imidlertid vise seg ikke å være noe typisk intellektuelt motefenomen, for de perspektivene som her for første gang fikk et stort publikum, skulle komme til å bli videreutviklet og utdypet av de to forfattere i en rekke bøker i de etterfølgende år. I de siste årene har interessen for Deleuze og Guattaris tekster bare vist seg å tilta. Det er et stort antall engasjementer og faglige orienteringer som krysses og "flyter sammen" i Anti-Ødipus: psykoanalyse og institusjonsanalyse, revolusjonær politikk og samfunnsteori, litteratur, filosofi og subjektteori, og sist, men ikke minst diskusjonen rundt det strukturalistiske eller semiologiske tegnbegrepet. Anti-Ødipus innfører revolusjonær anti-autoritær politikk i psykoanalysen, og psykoanalytisk tenkning i den revolusjonære politikken. Dette må nødvendigvis føre til endringer både i psykoanalyse og i revolusjonær politikk. Deleuze og Guattari legger avgjørende vekt på at psykoanalysen må befris fra sin fiksering på kjernefamilien og dens orden av ideologiske "bilder" med utgangspunkt i ødipuskomplekset, og må åpnes mot det omgivende sosiale og politiske feltet. Den revolusjonære politikken må på sin side erkjenne at alt ikke er avgjort ut fra de "objektive klasseinteresser". Vel så viktig er de ubevisste "begjærsinvesteringer" som på tross av "objektive interesser" holder folk bundet til undertrykkende instanser og formasjoner som stat, parti, familie osv. Bokens har fått en særegen aktualitet etter den siste tidens dramatiske politiske begivenheter, hvor begreper som fundamentalisme, globalisering og territorialisering er sentrale.

?Wer in Bergsons Begrifflichkeit und Problematik klar sehenmöchte, wer um das Verständnis so zentraler Ideen wie Vielheit,Dauer oder Gedächtnis bemüht ist und wissen möchte,warumund wie die ?reine Erinnerung? bei Bergson keine psychologische,sondern eine ontologische Dimension hat, wer dahinterkommenmöchte, wie Bergson dazu kommt, bei so viel Aufmerksamkeit fürdie Vielheit die Einheitlichkeit der Zeit zu behaupten, ist mit dieserEinführung gut bedient. Deleuze beseitigt nicht nur Missverständnisse,er tut es wie immer mit einer ausgesprochenen Eleganz.So wie viele deutsche Leser dank Deleuzes Nietzsche-Bucherst begonnen haben,Nietzsche wirklich zu lesen, regt diesesBuch dazu an, Bergson überhaupt zu lesen.? lendemains

A posthumous collection of writings by Deleuze, including letters, youthful essays, and an interview, many previously unpublished.Letters and Other Texts is the third and final volume of the posthumous texts of Gilles Deleuze, collected for publication in French on the twentieth anniversary of his death. It contains several letters addressed to his contemporaries (Michel Foucault, Pierre Klossowski, François Châtelet, and Clément Rosset, among others). Of particular importance are the letters addressed to Félix Guattari, which offer an irreplaceable account of their work as a duo from Anti-Oedipus to What is Philosophy? Later letters provide a new perspective on Deleuze's work as he responds to students' questions.his volume also offers a set of unpublished or hard-to-find texts, including some essays from Deleuze's youth, a few unusual drawings, and a long interview from 1973 on Anti-Oedipus with Guattari.

Den franske filosof Gilles Deleuze (1925-95) havde blik for mere end sin egen tænkning, det være sig Spinoza, Nietzsche, Bergson, Kafka, Foucault eller som her Proust og hans store værk På sporet af den tabte tid. Det er nemlig ikke blot litteratur af format, men et univers af tilstande og betydninger, der som en maskine skaber tegn, som læseren må tage til sig og sætte i sammenhæng for nærmere at komme ind på livet af – ja, livets mening. Den filosofi eller tilværelsestolkning, som Marcel Proust benyttede sig af og måske først rigtig fik hold på gennem sit romanværk, kommer i Proust og tegnene (1964) i spil med Gilles Deleuzes egen tænkning, ikke mindst hans sans for at generere begreber og betydninger langs såkaldte flugtlinjer, ruter i tid, sind og fortolkning. Og som sådan bliver Proust og tegnene, der står centralt i den nyere Proust-forskning, også en indføring i den deleuzianske filosofi, som nu melder sig med fornyet kraft. Her oversat og introduceret af mag.art. Søren Frank. Bogen udkom første gang på dansk i 2003 og genudgives nu i Hans Reitzels Forlags serie Klassikere.

Deleuze var en de ledende figurer inden for den filosofiske poststrukturalisme, og i samme serie som Heideggers og Agambens værker udgiver vi her et af hans absolutte hovedværker. Bogen er en undersøgelse af forholdet mellem mening og meningsløshed, eller mellem commonsense og nonsense (sund fornuft og nonsens). Deleuzes centrale filosofiske begreber ”begivenhed” og ”tilblivelse” introduceres i bogen i forbindelse med analyser af børnebogen ”Alice i eventyrland”, Senecas stoiske filosofi og Freuds psykoanalyse. Deleuzes tanker har i Danmark vundet stor udbredelse inden for arkitekturen og litteraturteorien, og Michel Foucault fremhævede præcis dette værk som et af hans vigtigste.

In this landmark text by one of the most influential philosophers of the twentieth century, Gilles Deleuze takes the paintings of Francis Bacon as his object of his study. The book presents a deep engagement with Bacon's work and the nature of art. Deleuze analyzes the distinctive innovations that came to mark Bacon's style: the isolation of the figure, the violation and deformations of the flesh, the complex use of color, the method of chance, and the use of the triptych form. Here Deleuze creates a number of his well-known concepts, such as the 'body without organs' and contrasts his own approach to painting with that of both the phenomenological and the art historical traditions. Deleuze links Bacon's work to Cezanne's notion of a 'logic' of sensation and, investigating this logic, explores Bacon's crucial relation to past painters such as Cezanne, Velasquez, and Soutine.

Baruch Spinoza har under de senaste decennierna tilldragit sig ett ökat filosofiskt intresse. Inte minst inom den politiska teorin har 1600-talsfilosofens formuleringar om demokratins villkor och förutsättningarna för grundandet av en politisk gemenskap blivit utgångspunkt för ett fruktbart nytänkande kring makt och motstånd i en samtida kontext. I denna antologi samlas ett brett urval av inflytelserika läsningar som ur skilda men besläktade perspektiv tar sig an hela rikedomen i Spinozas tänkande – från hans utläggningar om etik, politik och kunskap till den mer allmänna frågan om den filosofiska aktualiteten i klassiska filosofiska verk. Som helhet erbjuder boken ett rikhaltigt material för fördjupade studier i den spinozistiska traditionen. Innehållsförteckning: ”Spinozas filosofiska aktualitet: Heidegger, Adorno, Foucault” av Pierre Macherey, ”Definitionen av sanning hos Descartes och Spinoza” av Martial Gueroult, ”Vi och Spinoza” av Gilles Deleuze, ”Hegels idealistiske Spinoza” av Pierre Macherey, ”Om Spinoza” av Louis Althusser, ”Inneslutningen: En läsning av Spinoza” av Luce Irigaray, ”Spinozas stängda antologi” av Alain Badiou, ”Kropp och själ: Logiken om det ena eller det andra hos Spinoza” av Chantal Jacquet, ”’Politisk traktat’ eller grundandet av den moderna demokratin” av Antonio Negri, ”Den ’fria multitudens’ gåta” av François Zourabichvili, ”Spinoza Anti-Orwell: Massornas fruktan” av Étienne Balibar, ”Kvinnor och tjänare i Spinozas demokrati” av Alexandre Matheron, ”Spinozas historieteori eller filosofi om den historiska utvecklingen” av André Tosel, ”Den etiska världsbilden” av Gilles Deleuze, ”Spinoza och postmodernisterna” av Antonio Negri.

Anti-Oidipus är den första delen av filosofen Gilles Deleuzes och psykoanalytikern Félix Guattaris monumentala tvåbandsverk Kapitalism och Schizofreni. Utgångspunkten är det möte mellan Freud och Marx som utmärkte 1970-talets vänsterradikala diskurs i Frankrike. Men snarare än att fördjupa och utveckla de rådande paradigmen söker Deleuze och Guattari efter en helt ny begreppsapparat, där begäret är det centrala temat. Deras oortodoxa angreppssätt och närmast berusade språkbruk bär bortom den freudianska traditionens representativa borgerliga teater, och analyserar i stället det omedvetna som en ständigt producerande fabrik där kreativa flöden leds in i begärande maskiner, där delirierna ”drömmer fram raser, kontinenter och kulturer” och där Oidipusgestalten utgör den begränsade, hämmande och totaliserande tvångströja som makten och Staten brukar för att underkasta sig all mänsklig erfarenhet och tränga bort begärets revolutionära kraft. Analysen av dessa företeelser kallar författarna schizoanalys – en både destruktiv och kreativ process som våldsamt ”avoidipaliserar” och ”avkastrerar” det moderna samhällets tvångströjor, samtidigt som den friställer begärande produktionsprocesser och upprättar molekylära flyktlinjer. Tillsammans med uppföljaren Tusen platåer har Anti-Oidipus blivit en kultförklarad klassiker inom kritisk 1900-talsfilosofi, med ett inflytande som sträcker sig över en rad akademiska discipliner och aktivistmiljöer. Genom sin experimentella stil och sin strävan att bryta med tänkandets etablerade kategorier har verket visat prov på en outsinlig förmåga att provocera och inspirera.

Dialoger er en af de mest lettilgængelige, levende og umiddelbare bøger af den franske filosof Gilles Deleuze (1925-1995). Bogen, som er lavet i samarbejde med journalisten og Deleuzeeleven Claire Parnet, præsenterer mange begreber fra Deleuzes øvrige værker, bl.a. Tusind plateauer (skrevet sammen med Felix Guattari), men her i en formidlet form, hvor mange af tankens omveje, præmisser og mellemregninger forklares. Samtidig er det en bog, som er talt frem og rummer mange af samtalens bevægelige kvaliteter. Uddrag fra bogen: "Det er meget vanskeligt at "forklare sig" - i et interview, en dialog, en samtale. Som oftest sker det, når man stiller mig et spørgsmål, at jeg, selv når det vedrører mig, bliver klar over at jeg faktisk ikke har noget at sige. Spørgsmålene laves, ligesom andre ting. Hvis man ikke lader dig fremstille dine spørgsmål med elementer hentet alle vegne fra, ligegyldigt hvor, hvis man "stiller" dig spørgsmålene, så har du ikke noget særligt at sige. (...) Spørgsmålene rettes generelt mod en fremtid (eller en fortid). Kvindernes fremtid, revolutionens fremtid, filosofiens fremtid osv. Men i den mellemliggende tid, mens man går i cirkler om disse spørgsmål, er der tilblivelser, som indfinder sig i tavshed, og som er næsten uopfattelige. Man tænker for meget i personlige eller universelle historiske termer. Tilblivelserne er geografi, det er orienteringer, retninger, indgange og udgange."

Tusen platåer är den andra och avslutande delen av filosofen Gilles Deleuzes och psykoanalytikern Félix Guattaris monumentala tvåbandsverk Kapitalism och schizofreni. Precis som i del ett, Anti-Oidipus, ifrågasätts såväl strukturalismens grundvalar som den traditionella marxismen och psykoanalysen, men i Tusen platåer är författarnas teoretiska ramverk – en närmast hallucinatorisk väv av neologismer och kätterskt bruk av skilda vetenskapliga discipliner – integrerat i bokens själva form. Texten består inte av kapitel disponerade i kronologisk följd, utan av en samling ”platåer” som överlappar och interagerar med varandra och som kan läsas i vilken ordning som helst. Deleuzes och Guattaris oförsonliga kritik av dialektiskt tänkande och enhetlig systematik leder dem kors och tvärs genom historien och det mänskliga vetandet, från den ”arkaiska statens” uppkomst till lingvistikens återvändsgränder, genom den amerikanska litteraturen via zoologin och botaniken och tillbaka till nomadisk metallurgi, minoritär demografi och det epistemologiska motståndet mot ”kunglig vetenskap”. Denna mångfaldiga anordning av vitt skilda linjer och perspektiv genomsyras emellertid av en ständigt närvarande tematik: det sociala fältets förändring i förhållande till konst, vetenskap och politik. Tusen platåer är i flera avseenden ett banbrytande verk som både har citerats flitigt och upphöjts till kultstatus, men som också har rönt ett avsevärt inflytande på de senaste decenniernas samhällskritiska tankeströmningar och idétraditioner.

Proust och tecknen är ironiskt nog ett filosofiskt argument för konstens överlägsenhet. Sällan har någon argumenterat bättre och vackrare för litteraturens kraft att överskrida det rådande. Eller bättre formulerat: sällan har någon lika elegant brutit ner gränsen mellan det som är och det som kunde vara, mellan subjektet och objektet. Om detta virtuella förhållande kan erfaras av varje Proust-läsare, så blir det aktuellt och begreppsligt först hos Deleuze. (Ur Anders Johanssons förord)

Min bok om Kant, den är något annorlunda. Jag tycker mycket om den. Jag skrev den som en bok om en fiende. I den försökte jag visa hur han fungerar och hur hans maskineri är uppbyggt. (Gilles Deleuze)Kant är till skillnad från Spinoza, ­Nietzsche och Bergson som Deleuze också ägnar varsin monografi under 1960-talet inte en filosof som Deleuze öppet lovprisar eller ständigt återvänder till för att utveckla sitt eget tänkande. Detta kan ge intryck av att Kants kritiska filosofi inte alls behöver läsas i ljuset av Deleuzes andra alster, utan snarare som en helt fristående introduktion till Kants filosofi. Och i någon mening är det så: verket kan läsas rätt och slätt som en ingång till Kants tankesystem, utan särskild hänsyn till Deleuze. Men det är samtidigt en integrerad del av Deleuzes tidiga tänkande. (Ur Carl Montans förord)

A Thousand Plateaus is the second part of Deleuze and Guattari's landmark philosophical project, Capitalism and Schizophrenia - a project that still sets the terms of contemporary philosophical debate. Written over a seven year period, A Thousand Plateaus provides a compelling analysis of social phenomena and offers fresh alternatives for thinking about philosophy and culture. Its radical perspective provides a toolbox for ‘nomadic thought' and has had a galvanizing influence on today's anti-capitalist movement.

The collaboration of the philosopher Gilles Deleuze and the psychoanalyst Felix Guattari has been one of the most profoundly influential partnerships in contemporary thought. Anti-Oedipus is the first part of their masterpiece, Capitalism and Schizophrenia. Ranging widely across the radical tradition of 20th-century thought and culture that preceeded them - from Foucault, Lacan and Jung to Samuel Beckett and Henry Miller - this revolutionary analysis of the intertwining of desire, reality and capitalist society is an essential read for anyone interested in postwar continental thought.