Gunnar Harding

Vladimir Majakovskij (18931930) var den ryska revolutionens poet framför andra, men är också en av den ryska poesins största lyriker, med dikter som »Ett Moln i byxor« och »Om det där« som främsta verk. Hans självmord 1930 förorsakades såväl av kärleksbekymmer som av besvikelse över den politiska utvecklingen i Sovjetunionen. Här föreligger hans poesi i tolkning av Gunnar Harding och Bengt Jangfeldt. De har också skrivit ett omfattande inledning till författarskapet och kommentarer till dikterna. Därtill innehåller denna utgåva Alexander Rodtjenkos klassiska fotocollage till »Om det där«.

Gunnar Hardings poesi är avklarnad, konkret, vardagsnära och stillsamt vemodig. Det börjar bli sent. Gata för gata växer glömskans städer. Tiden finns snart bara i vad den lämnar efter sig. Vänner och förtrogna har fallit ifrån, en efter en. Utanför lägenhetens fönster mörknar byggnaderna, träden, himlen. Och på tv löser kommissarie Wallander sitt sista fall.

Gunnar Harding är inte bara en av Sveriges bästa och mest uppskattade poeter, han är också en fantastisk dikt­översättare som med samma lätthet och precision hanterar samtida amerikansk poesi, parisisk modernism, ryskt avantgarde, engelsk romantik och uråldrig walesisk skaldekonst. Med Hardings café har han gjort en bok som visar alla hans intressen i deras fulla bredd. Här presenteras ett generöst antal favoriter, bland dem John Donne, William Blake, Walt Whitman, Jelena Guro, H. D. och John Ashbery) – alla stamgäster på Hardings café – var och en med en ­inledande essä och ett urval viktiga dikter i översättning. Sammantaget blir boken naturligtvis också ett rikt och färgstarkt porträtt av tolkaren Gunnar Harding själv.

Tröst för ett tigerhjärta skulle Margareta Renbergs andra diktsamling heta. Men den blev aldrig färdigställd före hennes död 2005.Nu har poeten Gunnar Harding gått igenom hennes efterlämnade dikter, vilka publiceras tillsammans med en efterlängtad nyutgåva av debuten En tatuerad dams memoarer från 1974.Margareta Renberg gick på Konstakademin när hon visade några dikter för Ulf Linde, som i sin tur kontaktade Gunnar Harding som var redaktör för Lyrikvännen. Ett år senare publicerades En tatuerad dams memoarer, vilken kom att bli en av 1970-talets allra mest omtalade diktsamlingar. I dikterna kombinerades fantasins piruetter med en metallisk skärpa - och hela tiden fanns där hennes typiska mörka och genomskådande blick, den som var lika framträdande i hennes bildkonst.Men sedan blev det inga fler böcker. Själv skrev hon en programförklaring som sannolikt förklarar varför en av våra mest märkvärdiga poetiska begåvningar skrev så få dikter:Vill jag alls bli sedd?Jag vet inte.Det vore kanske bra för affärerna, men en distraktion i arbetet.Jag vill se något.

Gunnar Hardings tjugonde diktsamling sedan debuten 1967 heter Från vinter till vinter. Från mörker och kyla till mörker och kyla. Det har alltid funnits en svärta i hans dikt, som har tämjts med perfektion, med uppsluppenhet och lätthet i uttrycket. En poesins Charlie Chaplin.En personlig poet har han alltid varit, inte minst genom sin karaktäristiska stil. Men här sliter Gunnar Harding nästan demonstrativt av sig alla skyddande masker, alla försök till kurragömma. Ålder kryper inpå. Kärlek torkar in. Staden mullrar ända in i lägenheten där stillheten inte infinner sig. Ord söker sig tillbaka. Ord från det förflutna. Allt som slagit ut i grönska kommer att "dränkas i ett hav av löv". Men det är också den mörkare glädjen som sveper in i samlingen, inte bara åldrandets fimbulvinter. Gunnar Harding har doppat penseln och pennan i järnvitriol och galläpple och det känns på smaken.

”Nils Kölare har i sina bilder just renessansmänniskans känsla för linjernas geometri, musikalitet och lek. Det är vad som uppstår i mötet mellan former och vägval som intresserar honom. Det är ett slags kammarmusikaliskt måleri där stämmor och röstlägen lägger sig intill varandra och flätas samman.Formerna tycks vara upptagna av ständiga samtal.” Niklas Rådström