Herta Müller

Jag satte mig vid bordet och väntade på att det skulle bli midnatt. Och det blev midnatt men patrullen var försenad. Tre timmar måste jag vänta. Det var knappt att jag stod ut. Så var de där. Min mor höll fram rocken med sammetslinningen till mig, jag kröp in i den. Hon grät. Jag tog på mig de gröna vantarna. Ute i farstun, precis där gasmätaren sitter, sade min mormor: JAG VET ATT DU KOMMER TILLBAKA.Denna mening bevarade jag inte avsiktligt i mitt huvud. Jag tog med den till lägret utan att veta om det. Jag hade ingen aning om att den följde med mig. Men en sådan mening lever sitt eget liv. Den arbetade inom mig mer än alla de böcker som jag tagit med mig. JAG VET ATT DU KOMMER TILLBAKA. Den blev medbrottsling till hjärtskyffeln och motståndare till hungerängeln. Eftersom jag har kommit tillbaka kan jag säga det. En sådan mening håller en vid liv.Rumänien mot slutet av andra världskriget. Landets tyskspråkiga minoritet lever i skräck. "Klockan var tre på natten till den 15 januari 1945 när patrullen kom och hämtade mig. Kylan tilltog, det var -15 grader." Så börjar den unge huvudpersonen i Andningsgunga sin berättelse. Fem år som han inte vet någonting om ligger framför honom. Fem år från vilka han kommer att återvända som en annan människa.Herta Müllers Andningsgunga är en tilldragelse. I en överväldigande, poetisk roman berättar hon om en ung man från Transsylvanien och hans öde i ryskt fångläger. Efter Röda arméns inmarsch i Rumänien 1944 deporterades alla arbetsföra män och kvinnor i landets tyskspråkiga minoritet till arbetsläger i Sovjetunionen. Också Herta Müllers mor tillbringade fem år i läger, men det var en erfarenhet som hon efteråt vägrade att tala om med sin dotter.När Herta Müller senare i livet mötte poeten Oskar Pastior, liksom hon tysk-rumänsk författare i exil, föddes tanken att de tillsammans skulle kunna berätta om denna närmast okända period i hemlandets historia. Pastior hade själv vistats i ett av Gulaglägren i Ukraina. 2004 reste han och Herta Müller dit för att samtala, minnas och samla vittnesmål från andra överlevande. När Pastior oväntat avled ett par år senare stod Herta Müller ensam kvar med sina anteckningar. Så småningom bestämde hon sig för att trots allt skriva lägerfångarnas glömda historia.Genom en ungs mans individuella historia lyckas Herta Müller i oförglömliga bilder synliggöra ett hittills nästan okänt kapitel ur Europas förflutna.2009, tjugo år efter murens fall, tilldelas den tysk-rumänska författaren Herta Müller Nobelpriset i litteratur, för att hon "med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap."

"VIVIDLY POETIC . . . M LLER HAS EXERCISED HER VOICE WITH A FURY THAT VIBRATES OFF THE PAGE."--THE BOSTON GLOBE Romania--the last months of the Ceausescu regime. Adina is a young schoolteacher. Paul is a musician. Clara works in a wire factory. Pavel is Clara's lover. But one of them works for the secret police and is reporting on the others. One day Adina returns home to discover that her fox-fur rug has had its tail cut off. On another occasion, it's the hind leg. Then a foreleg. The mutilated fur is a taunting sign that she is being watched by the secret police--the fox was ever the hunter. Images of photographic precision combine into a kaleidoscope of terror as Adina and her friends struggle to keep mind and body intact in a world pervaded by complicity and permeated by fear, where it's hard to tell victim from perpetrator. Once again, Herta M ller uses language that displays "the concentration of poetry and the frankness of prose"--as the Swedish academy noted upon awarding her the Nobel Prize--to create a hauntingly cinematic portrayal of the corruption of the soul under totalitarianism.

Romania, the last months of the dictator's regime. Adina is a young schoolteacher. Paul is a musician. Clara, Adina's friend, works in a wire factory. Pavel is Clara's lover. But one of them works for the secret police and is reporting on the group. One day Adina returns home to discover that her fox fur rug has had its tail cut off. On another day, a hindleg. Then a foreleg. The mutilation is a sign that she is being tracked - the fox was ever the hunter. Images of photographic precision combine to form a kaleidoscope of reflections, deflections and deceit. Adina and her friends struggle to keep living in a world permeated with fear, where even the eyes of a cat seem complicit with the watchful eye of the state, and where it's hard to tell the victim apart from the perpetrator.

Herta Müllers nya bok utgörs av ett samtal mellan Herta Müller och Angelika Klammer. Men det är långt ifrån någon renodlad intervjubok. Snarare fungerar samtalet som en ingång till det muntliga berättandets snabba rörlighet. En exakt men ändå fri associationsteknik som låter författaren berätta om sin barndom, om sin uppväxt, om de tidiga åren som författare i Rumänien, om genombrottet i Tyskland med debuten Flackland, och om hur hon sedan, efter att hennes tillvaro i hemlandet blivit alltmer outhärdlig, lämnade Rumänien och bosatte sig i Berlin.Den som har läst hennes böcker känner kort sagt igen sig, men detaljerna är nya, infallsvinklarna något förskjutna och slutsatserna skärpta. Med lätthet, humor och inte minst charm utmejslas efterhand ett slags biografi över författarens liv, och denna berättelse blir också en vägvisare genom det litterära, eller textuella, landskap som utgör hennes författarskap fram till dags dato.

From the winner of the Nobel Prize for Literature 2009 'Just as the father in the house in which we live is our father, so Comrade Nicolae Ceausescu is the father of our country. And just as the mother in the house in which we live is our mother, so Comrade Elena Ceausescu is the mother of our country. Comrade Nicolae Ceausescu is the father of our children. All the children love comrade Nicolae and comrade Elena, because they are their parents.' The Passport is a beautiful, haunting novel whose subject is a German village in Romania caught between the stifling hopelessness of Ceausescu's dictatorship and the glittering temptations of the West. Stories from the past are woven together with the problems Windisch, the village miller, faces after he applies for permission to migrate to West Germany. Herta Müller describes with poetic attention the dreams and superstitions, conflicts and oppression of a forgotten region, the Banat, in the Danube Plain. In sparse, lyrical language, Herta Müller captures the forlorn plight of a trapped people. This edition is translated by Martin Chalmers, with a new foreword by Paul Bailey. Also by Herta Müller: Nadirs, The Land of Green Plums, The Appointment, and The Hunger Angel.

Nobelprismodtageren Herta Müllers nye bog, Altid den samme sne og altid den samme onkel, er en samling af essays, artikler og taler. I den fortæller hun om sin vej fra en rumænsk landsby til litteraturens verden, om politik og skrift, barndom og ungdom. Herta Müller (f. 1953) er opvokset i en lille landsby tilhørende det tysksprogede mindretal i Rumænien. Hun bor i dag i Berlin.

I denne lille interviewbog udvikler Herta Müller sin æstetik og erindringskunst i samtale med den tyske forfatter Michael Lentz. I samtalen beskriver og behandler hun de centrale æstetiske og eksistentielle aspekter af sit forfattervirke. Hun gør det tydeligt, at hendes liv og skrift står i klar modsætning til hendes erfaringer med den rumænske efterretningstjeneste og det totalitære styres formsprog, som begrænser den selvstændige tanke. En fin introduktion til forfatterskabet.

'I know you'll return.' These are his grandmother's last words to him. Leo has them in his head as he boards the truck to Russia one freezing mid-January morning in 1945. They keep him alive - through hunger, pain, and despair - during his time in the Gulag. And, eventually, they will bring him back home. Müller has distilled Leo's struggle into words of breathtaking intensity that take us on a journey far beyond one man's physical travails and into the depths of the human soul.

A masterful new novel from the winner of the 2009 Nobel Prize, hailed for depicting the "landscape of the dispossessed" with "the concentration of poetry and the frankness of prose" (Nobel Prize Committee) It was an icy morning in January 1945 when the patrol came for seventeen-year-old Leo Auberg to deport him to a camp in the Soviet Union. Leo would spend the next five years in a coke processing plant, shoveling coal, lugging bricks, mixing mortar, and battling the relentless calculus of hunger that governed the labor colony: one shovel load of coal is worth one gram of bread. In The Hunger Angel, Nobel laureate Herta M ller calls upon her unique combination of poetic intensity and dispassionate precision to conjure the distorted world of the labor camp in all its physical and moral absurdity. She has given Leo the language to express the inexpressible, as hunger sharpens his senses into an acuity that is both hallucinatory and profound. In scene after disorienting scene, the most ordinary objects accrue tender poignancy as they acquire new purpose--a gramophone box serves as a suitcase, a handkerchief becomes a talisman, an enormous piece of casing pipe functions as a lovers' trysting place. The heart is reduced to a pump, the breath mechanized to the rhythm of a swinging shovel, and coal, sand, and snow have a will of their own. Hunger becomes an insatiable angel who haunts the camp, but also a bare-knuckled sparring partner, delivering blows that keep Leo feeling the rawest connection to life. M ller has distilled Leo's struggle into words of breathtaking intensity that take us on a journey far beyond the Gulag and into the depths of one man's soul.

Sju författare som alla levt i exil i Sverige som fristadsförfattare. I Fria ord på flykt bidrar de med texter utdrag ur romaner, dikter, artiklar samt genom samtal med svenska kollegor. Samtal om erfarenheterna, texten, poetik, politik och språk. Det är texter som rör sig mellan poesi och personliga berättelser, arabisk dikttradition och belarusisk dokumentärromankonst. Samtal som behandlar så vitt skilda ämnen som poesi och frihet, livet i exil, georgisk performancedikt, Ibsen, feministisk aktivism, sovjetmänniskan och internetaktivism. Författarna, poeterna och journalisterna har alla stått emot repression och förföljelse och fortsatt att skriva och uttrycka sina åsikter. Därför har de inte bara utsattheten gemensamt, utan även ett oerhört mod och framförallt exilen. Möt och läs Svetlana Aleksijevitj, Parvin Ardalan, Faraj Bayrakdar, Jesper Bengtsson, Ida Börjel, Ingrid Elam, Henrik C Enbohm, Pär Hansson, Li Jianhong, Ulrika Knutson, Ola Larsmo, Cato Lein, Herta Müller, Taslima Nasrin, Anisur Rahman, Zurab Rtveliashvili och Jenny Tunedal.

I 2009 gik Nobels Litteraturpris til den tysk-rumænske forfatter Herta Müller. Kort tid efter udkom deportationsromanen "Atemschaukel", på dansk "Alt hvad jeg har, bærer jeg hos mig" (2010), som danske læsere straks tog til sig som det mesterværk, den er. Nu får Herta Müllers læsere herhjemme mulighed for at dykke dybere ned i Herta Müllers kompromisløse blotlæggelse af Østeuropas totalitære fortid. Romanen "I dag havde jeg helst ikke mødt mig selv" er ikke ny, den udkom oprindelig i 1997. Sammen med romanerne "Ræven var allerede dengang jægeren" (da. 1994) og "Dyret i hjertet" (da. 1997) udgør den sidste del af en trilogi om livet i et diktatur, Ceauscescus Rumænien. I centrum står den totalitære stats systematiske og traumatiserende undergravning af al tillid mellem mennesker. Hovedpersonen, en fabriksarbejderske, er på vej med sporvognen til forhør hos sikkerhedspolitiet. Det har hun været flere gange før. Hun har pakket sin tandbørste, for det tilfælde at hun ikke får lov at gå igen. Angsten er særlig stærk denne gang; turen med sporvognen bliver til et vågent mareridt, hvor endestationen er vanviddet. På turen oplever hun sit liv i glimt, og læseren forstår hvordan hun er havnet i denne situation. Hendes ægteskab, som nu er forbi, var præget af en dominerende svigerfar, som havde været involveret i deportationer af anderledestænkende - bl.a. af hovedpersonens egne bedsteforældre. Efter skilsmissen har hun en kort affære med en kollega på fabrikken, som opdager, at hun lægger små sedler med sin adresse ind i det tøj, der skal af sted til Italien, i et forfængeligt håb om at slippe bort. Han angiver hende, hun bliver fyret, og forhørene og chikanen kan begynde.

I tretton essäer skriver Herta Müller om livet i Rumänien efter Ceausescu och efter diktaturens fall, liksom om sin exiltillvaro i ett återförenat Tyskland där högerextremismen på nytt växer sig stark. Hon skildrar särskilt det förtryck som kommer allra närmast människan, som gör människan formbar genom att det präglar vardagslivets detaljer; illegala aborter, säkerhetstjänstens hembesök och förhör, flosklernas och propagandans språk.