Ingemar Lagerström

Goterna, de viktigaste folken i sammanhanget, hade kommit från floden Weichsels mynning och slagit sig ned i södra Ryssland, där de delades upp i ostrogoter (östgoter) och visigoter (västgoter). De senare gick på 370-talet över Donau, samt intog staden Rom år 410, för att därefter slå sig ned i Gallien (nu Frankrike) och bilda Västgoternas rike . År 476 lät den germanska kungen Odovakar avsätta Väst­roms siste kejsare, Augustulus, och utropa sig till Italiens kung. År 493 besegrades han dock av ostrogoternas kung Theoderik den Store, vars rike därefter bestod av Italien och norra Balkan. I Frankrike blev frankerna vid denna tid allt mäktigare. Östroms kejsar Justinianus I återerövrade bl. a. Italien från ostrogoterna år 552. Italien erövrades dock några år senare delvis av langobarderna, och andra folk gick från norr ned i Mellan- och Sydeuropa. Därmed var Västromerska riket blott historia. Under 600-talet erövrade araberna Syrien, Palestina och Egypten. År 711 behärskade de hela Nordafrika. De härjade i Mindre Asien och grekiska övärlden, och försökte även erövra Byzantion. Östromerska rikets kamp mot araberna fortsatte under flera århundraden ända till Byzantions fall år 1453, det år som brukar betecknas som Östromerska rikets slut. Prokopios, från Caesarea i Palestina, har av många betraktats som senantikens främste historiker. Han föddes omkring år 500 e.Kr. och dog 554 eller något senare. Han var således runt 27 år gammal när Justinianus, vars tid han skildrar, uppsteg på Östromerska rikets, det vill säga Byzantinska rikets, kejsartron år 527. Hans skrifter om de krig som kejsaren förde kallas Bella, vilket är det latinska ordet för Krigen . De krig han skriver om är tre till antalet, nämligen kriget mot perserna i öster (Bok 1-2), mot vandalerna i Nordafrika (Bok 3-4), och mot goterna i Italien (Bok 5-7). En åttonde bok är ett tillägg som behandlar händelser i olika delar av riket fram till år 554. Prokopios skildringar av dessa krig anses vara den främsta källan för vår kunskap om dem.

När Caesar gick över Rubicon utmanade han på allvar sin konsulkollega Pompejus om makten. Ett blodigt inbördeskrig senare stod han som ensam härskare över det växande romerska imperiet. Caesar - den förste kejsaren. Inbördeskriget är en del av hans klassiska självbiografi . Julius Caesar (100-44 f.Kr.), en av romarrikets mest omtalade politiker, var även en lysande fältherre. När han efter stora politiska och militära framgångar gjort sig enväldig blev han mördad 44 f.Kr. En yngre släkting till honom var Octavianus, den blivande kejsar Augustus. I slutet av år 51 hade Caesar erövrat större delen av nuvarande Frankrike och trängt tillbaka germanerna över floden Rhen. År 49 f.Kr. gick han med en här över gränsfloden Rubicon i norra Italien för att hävda sina intressen gentemot den romerska senaten och Pompejus, hans medtävlare om makten. Därmed var inbördeskriget i full gång. I Inbördeskriget skildrar Caesar främst kriget fram till segern över Pompejus hösten 48 f.Kr. Men vi får även läsa om hur Pompejus flyr till Egypten, hur Caesar förföljer honom dit och om Caesars möte med drottning Cleopatra. Caesar är en lysande stilist, kanske mest känd för sin skildring av kriget i Gallien. Inbördeskriget som här översätts till svenska för första gången, är en spännande skildring av en av historiens mest kända maktkamper. Boken är viktig krigshistoria och oumbärlig för vår kännedom om detta skede i romersk historia.

Detta är den rafflande berättelsen om fältherren Hannibal från Karthago som år 218 f.Kr. marscherar med sin armé och en mängd stridselefanter från Spanien över Pyrenéerna och Alperna och väl i Italien direkt vinner två betydande segrar över romarna, bland annat slaget vid Cannae. Romarna var minst sagt skakade. Hannibal kom att behärska Syditalien under drygt 15 år, men misslyckades med att framtvinga Roms fall. Han och hans armé besegrades slutgiltigt i Nordafrika 202 f.Kr., och Hannibal flydde och begick senare självmord. Huvudstaden utplånades 146 f.Kr. efter att den romerske statsmannen Cato d.ä. länge upprepat att: "För övrigt anser jag att Karthago ska förstöras." Konflikten mellan Rom och Karthago brukar kallas för de puniska krigen och slutade med att Romarriket fick herraväldet över Medelhavsområdet. Roms krig med Karthago och Hannibal handlar inte bara om stora slag och magnifika fältherrar utan också om det dagliga livet i en lite lätt uttråkad armé som röjer runt i fiendeland.