Ingvar Körberg

Då livet varit som bäst, har det möda och arbete varit. Lyckligtvis har livet inte alltid varit som bäst. Så sammanfattade Sven G Svenson Sven G kallad sitt liv. Han var forskaren och historikern som blev sparfrämjare och bankman och som därefter återgick till forskningen. Han var författaren som bland annat skrev mästerliga biografier och en detektivroman alla med anknytning till Uppsala. Under hela sitt liv var han omtalad, uppburen och beundrad han gjorde intryck och avtryck i alla sammanhang där han uppträdde. Han var en Homo ludens, en lekande människa, som blev stormästare i Juvenalorden och hederspresident i OD. Från forskarbordet på Carolina i Uppsala, där Sven G forskade om Gustav IV Adolfs utrikespolitik, gick han direkt till Sparfrämjandet som vd. Därefter blev han den obestridlige ledaren för sparbankernas snabba utveckling under 1960-talet. Till hans ytterligare meriter hör bland annat tjugo år i DN:s styrelse, ordförande i Sveriges turistråd och preses i Kungliga Gustav Adolfs Akademien. Ingvar Körberg, född 1927, är journalist och författare. Han har tidigare givit ut fyra böcker på Ekerlids förlag om sparbanksrörelsens idé och historia. Ingvar Körberg debuterade som författare 1965 och har skrivit ett flertal böcker på andra förlag, den senaste är Upptäck Nordens Arktis (2016). Han har tidigare skrivit två biografier, en om Karl XIV Johans finansminister Carl David Skogman (2009) och en om skeppsredaren Ronald Bergman (2013).

Ronald Bergman kan se tillbaka på en över halvsekellång verksamhet som skeppsmäklare och skeppsredare. Han har varit huvudägare av och chef för det anrika rederiet Nordström & Thulin. Hans båtar har gått över alla hav och angjort hamnar i alla världsdelar. 1988 tog rederiet över den reguljära färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet. Två år senare upprättades en ny förbindelse med Estland. Färjetrafiken mellan Stockholm och Tallinn innebar ett stöd för en ny nations kontakter med omvärlden, men fick ett tragiskt avbräck i och med förlisningen av färjan Estonia år 1994. Ronald Bergman har i hög grad varit verksam internationellt och blivit ett aktat namn inom rederikretsar runtom i världen. Som förste svensk fick han av FN:s ordförande Kofi Annan motta utmärkelsen The international Maritime Hall of Fame för sina insatser inom internationell sjöfart. Ronald Bergman har också varit president i världens största shippingorganisation BIMCO. Säkerhetsfrågorna har alltid varit högt prioriterade i Ronald Bergmans verksamhet. Han har varit en föregångare när det gällt fartyg med dubbla skrov och separata barlasttankar, väl medveten om hur förödande en oljetankers haveri kan drabba folk och miljö. I sin argumentation för ett modernt säkerhetstänkande har Ronald Bergman i hög grad bidragit till en tryggare sjöfart. Vid sidan av framställningen av Ronald Bergmans liv och verksamhet är boken också en skildring av en bransch som för de flesta är helt okänd.

Sparandets idé, som sparbankerna bygger på, har alltid funnits. Den har sitt ursprung i förkristen tid, utvecklades under 1700-talet och fick betydelse i modernt bankväsende. Ingvar Körberg, som skrivit flera böcker om sparbankernas historia, belyser här sparbanksidén i ett idéhistoriskt perspektiv

Förnyelsen handlar om den mest expansiva och omvälvande perioden i sparbankernas historia. Fredsåret 1945 fanns i Sverige 459 sparbanker, vars verksamhet var hårt reglerad av lagar, som satte tydliga gränser mellan olika slag av banker. År 1980 hade sparbankernas antal minskat till 164 och fungerade som fullservicebanker i aktiv konkurrens med andra banker. Under den här perioden genomgick marknaden omvälvande förändringar och sparbankerna gick i spetsen för utvecklingen på bankområdet. På en rad områden tog sparbankerna initiativ, som senare följdes eller kopierades av konkurrenterna, till exempel uttagsautomater och bankprodukter i kombination med försäkringar.

När Sparbanken Sverige och Föreningsbanken 1997 tillkännagav fusionen mellan de båda bankerna var det kulmen på en lång process. Tankar på ett samgående hade funnits sedan 1960-talet, men dittills hade alla försök gått i stöpet. Intresset var nämligen inte lika stort från båda parter. Jordbrukskassorna och Föreningsbankerna hade länge värjt sig mot alla tankar på ett samgående, medan sparbankssidan tyckte sig ha allt att vinna på ett sådant. Tre år tidigare hade långt gångna förhandlingar brutit samman. 1997 blev Sparbanken Sveriges ordförande Göran Collert och LRF:s ordförande Hans Jonsson överens om att de båda bankerna borde gå samman. Men det skulle bli problem. Det var nämligen två vitt skilda företagskulturer som skulle smältas samman. Inom sparbankerna fanns en stark konsensuskultur och utredningsorganisation, medan Föreningsbanken hade betydligt kortare beslutsvägar, där man inte tvekade att ”skjuta från höften”. I FUSIONEN – Samgåendet mellan Föreningsbanken och Sparbanken Sverige, ger Ingvar Körberg en inträngande skildring av hur man lyckades övervinna samarbetsproblem och kulturkrockar under en av de största fusionerna i den svenska finansvärlden. Ingvar Körberg har varit anställd i branschorganisationen Svenska Sparbanksföreningen under 25 år, bland annat som chefredaktör för Tidningen Sparbankerna. Allt källmaterial om fusionsprocessen mellan Föreningsbanken och Sparbanken har stått till hans förfogande. Den bygger dessutom på intervjuer med de personer som deltog i processen

Mellan 1980 och 1995 genomgick sparbankerna en av de mest genomgripande förändringarna som ägt rum i svenskt finansväsende. Av 164 enskilda sparbanker som drevs i något som liknade stiftelseform, skapades på 15 år Sparbanken Sverige AB ­ ett av de största bolagen på Stockholms Fondbörs. I boken Ekluten skildras hela händelseförloppet i denna dramatiska process. Författaren beskriver initierat hur en hårt pressad ledning förmådde hantera den turbulens som rådde under finanskriser i början av 90-talet, med splittring i företaget och förhandlingar med staten. Du får insyn i spelet mellan personerna som var med och påverkade skeendet, däribland Sparbankens VD Göran Collert och före detta finansministern Erik Åsbrink, som då var styrelseledamot i banken. Författaren, Ingvar Körberg, har varit anställd i Svenska sparbanksföreningen under 25 år, bland annat som chefredaktör för Tidningen Sparbankerna. Allt källmaterial om förändringsprocessen har stått till hans förfogande, vilket givit honom en unik inblick. Boken bygger dessutom på intervjuer med cirka 150 personer av de som deltog i den.