Isabelle Ståhl

Experimentet sprider sig. Åtminstone sedan 1600-talet har det varit en bärande del av vetenskaplig metodik och undervisning, men nu hörs ordet långt bort från klassrum och labbsalar. Att gifta sig med en främling på tv eller öppna upp sitt förhållande är också ett experiment. I matstäder som Köpenhamn dyker det upp pasta labs i gathörnen och på nyheterna omtalas långtgående lagförslag som experiment med människors trygghet och mellanstadieelevers liv. Vad betyder begreppet experiment idag? Ses det som bra eller dåligt att experimentera? Det här numret är en essäistisk sammanställning av experiment som nu återstår att pröva. CarinFranzén jämför kärleksexperiment Jonas Enander synar månens romantiska makt Alan Turing testar maskiners tänkande Ida Hed Myrberg värderar slumpens roll Rickard L Sjöberg lokaliserar den fria viljan Susanne Aalto visar hur rymden expanderar Mikael Lund simulerar havet Donia Shalabi konstruerar ett laboratorium Julia Ravanis samtalar med Ann Ighe, Lars Hellberg och Michele Masucci om experiment i vetenskapen, samhället och konsten, och ställer tillsammans med Khashayar Lykke Naderehvandi frågan om betydelsen av en cigarr Fredrik Höök följer tävlingen om livets ursprung Pär Anders Granhag rannsakar minnen av mord Cecilia Verdinelli ifrågasätter lydnad Janna Holmstedt sjunger för Barbara Lina Ekdahl har inte tid Mats Bigert väntar och väntar på en droppes fall Christine Kettaneh, Jo Lewis& Natalia Milas gestaltar protonens rörelser Sanna Beijnoff vill ut Isabelle Ståhl studerar självstudier i rus Andreas Lundberg hittar en anteckningsbok Ulf Ellervik berättar om livskraftens sista dagar Karl Palmås manar till mer experimentalism i samhällsexperimenten.

”Det var länge sedan jag läste en så på samma gång ogenerad och intelligent roman. Det är också tack vare översättaren Jesper Festin, som lyckas enastående väl med att överföra tyskans ordrikedom och oväntade vokabulära sammanslagningar till en okonventionell, sofistikerad och terpentinångande svensk prosa.” Dagens NyheterVåren 1961 – bara månader innan Berlinmuren byggs – får Elisabeth veta att hennes bror Uli beslutat sig för att lämna Östtyskland. Syskonen har alltid stått varandra ovanligt nära, men nu öppnar sig en avgrund mellan dem. Elisabeth har bara några få dagar på sig att övertala Uli att stanna.Brigitte Reimanns ”Syskonen” är en berättelse om lojalitet, ideal, frihet och mod, som i skildringen av Elisabeths inre kris fångar det djupt tragiska i det delade landet. Romanen utkom 1963 i Östtyskland, och ges nu för första gången ut på svenska. Översättningen utgår från den nyutgåva som kom 2023, där en rad statskritiska passager som strukits i den första utgåvan införts på nytt. Boken inleds med ett förord av författaren Isabelle Ståhl.”Trots avståndet i tid och kynne framstår den här berättelsen om en familj på väg att splittras också som helt aktuell … Ett litet krutpaket till roman med andra ord, och inslagen i årets hittills snyggaste förpackning. All heder åt formgivaren Sara R Acedo.” Aftonbladet”Det är mycket mer än bara en DDR-roman. Den är också stilistiskt överraskande, den är skriven i jagperspektiv, hetsig, lyrisk … Den är extra aktuell att läsa just nu för att vi lever i en lite liknande känsla av att apokalypsen är nära.”SR P1 Kultur

”Isabelle Ståhl tar sin romankonst till nästa nivå i lustfyllda och skrämmande ’Eden’” Dagens Nyheter”Det är alltigenom fascinerande läsning” Svenska Dagbladet”Eden” är Isabelle Ståhls efterlängtade återkomst efter romandebuten ”Just nu är jag här”. Vid vårterminens slut har Elise bara skrivit teoridelen i sin masteruppsats i konstvetenskap. Relationen med Johan verkar vara slut. Han tycker att hon har en mörk livssyn och alltid måste prata om nervsystemet. Elise själv önskar att hon vore ett blötdjur eller ett träd och vill återgå till ett tidigare stadium i evolutionen. När hon träffar Johannes och Fredrik som studerar utdöda språk känner hon en ovanlig tillhörighet. På jakt efter en gemenskap bortom den moderna civilisationens begränsningar följer de motorvägen ned genom Europa.

Psykets laboratorium är en studie av texter skrivna av filosofen Walter Benjamin (1892–1940) och tre läkare, som utforskade psyket genom självexperiment med hallucinogena droger i Weimarrepubliken på 1920-talet. För att beskriva det inre under drogrus talade man genom andra, genom kollektivt skrivande och citering av litteratur, psykiatri och filosofi med en månghundraårig historia. Experimenten ägde rum i den moderna storstaden Berlin, som efter första världskriget genomgått en radikal modernisering och blivit en plats för många sorters experiment. I rusen återfinns känslan av separation från omvärlden, som speglar den moderna storstadensalienation och splittring, men också upplevelser av en ny helhet.

Tog hasch klockan sju på kvällen efter att ha ­tvekat en lång stund. På dagen hade jag varit i Aix. Jag skriver ned det som följer endast för att kunna fastställa om några effekter infinner sig eller inte, eftersom min ensamma tillvaro inte medger någon annan sorts kontroll. Så inleder Walter Benjamin det protokoll han skrev över ett haschrus i Marseille i september 1928. I likhet med de övriga drogprotokoll som Benjamin och hans vänner förde över drogförsök under åren 1927–1934 kom texten från Marseille att få stor inverkan på hans liv och verk.Benjamin planerade att skriva en ”mycket betydelsefull bok om hasch”, men planerna förverkligades inte under hans levnad och Über Haschisch utgavs postumt först 1972. Men trots att han inte hann färdigställa sin haschbok är Om hasch ett fenomenalt verk helt i egen rätt. Boken består av protokoll, skisser, fragment och prosatexter i olika versioner och ger en fascinerande inblick i drogförsökens stora betydelse för Walter Benjamins tankevärld.

Augustpriset 2017-nominerad Elise läser på universitetet och dejtar på Tinder. Hon har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst. När hon träffar Victor verkar hon bli lycklig på det där omedelbara sättet, trots att han är i hennes egen ålder. Lyckan går snart över i en känsla av tomhet. "Just nu är jag här" handlar om hur man ska kunna säga »jag älskar dig« i en avförtrollad tid där alla ord har förlorat sin mening, men där längtan efter närhet är ofrånkomlig. En Stockholmsskildring som är medveten om traditionen tillbaka till Hjalmar Söderberg, och samtidigt är en relationsroman i högsta grad för och i vår egen tid. Isabelle Ståhl är en av våra mest profilerade yngre skribenter och kritiker, tidigare verksam på Expressens kultursida, numera Svenska Dagbladet. Hon är doktorand i idéhistoria vid Stockholms universitet. »Redan i hissen ångrar jag att jag bjudit med honom hem. Jag känner mig alltid så utlämnad när jag har besök, äcklas av smutsen i hörnen och den egna kroppen i den smuliga sängen. Ljuset är grönblekt i hissen och han ser inte ut som han gjorde på bilderna. Jag känner på honom och letar efter benen under huden, famlar efter konturer och kanter, fettet fyller mig med avsmak.«

Augustpriset 2017-nominerad Elise läser på universitetet och dejtar på Tinder. Hon har GPS:en ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon tycker egentligen bara om män i övre medelåldern, de är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter. Hon skulle vilja vara en häst. När hon träffar Victor verkar hon bli lycklig på det där omedelbara sättet, trots att han är i hennes egen ålder. Lyckan går snart över i en känsla av tomhet. "Just nu är jag här" handlar om hur man ska kunna säga »jag älskar dig« i en avförtrollad tid där alla ord har förlorat sin mening, men där längtan efter närhet är ofrånkomlig. En Stockholmsskildring som är medveten om traditionen tillbaka till Hjalmar Söderberg, och samtidigt är en relationsroman i högsta grad för och i vår egen tid. Isabelle Ståhl är en av våra mest profilerade yngre skribenter och kritiker, tidigare verksam på Expressens kultursida, numera Svenska Dagbladet. Hon är doktorand i idéhistoria vid Stockholms universitet. »Redan i hissen ångrar jag att jag bjudit med honom hem. Jag känner mig alltid så utlämnad när jag har besök, äcklas av smutsen i hörnen och den egna kroppen i den smuliga sängen. Ljuset är grönblekt i hissen och han ser inte ut som han gjorde på bilderna. Jag känner på honom och letar efter benen under huden, famlar efter konturer och kanter, fettet fyller mig med avsmak.«