Jan Holmberg

Vad betyder Ingmar Bergman i dag?Texterna i denna samling är skrivna av författare och filmare, för vilka Bergmans filmer på ett eller annat sätt gjort ett personligt avtryck. Alla skriver de om varsin film som slagit an och rört upp känslor, och om sin bild av Bergman. Här möts lust och hat, men även en uppmuntran för nya och gamla generationer att ta sig an verken.Medverkande: Jon Asp, Tomas Bannerhed, Stig Björkman, Mark Cousins, Kerstin Gezelius, Jan Holmberg, Lisa Langseth, Kristoffer Leandoer, Sofia Norlin, Suzanne Osten, Leif Zern och Jannike Åhlund. "Merparten av inläggen har en trovärdig positiv grundton och genomgående har texterna en stimulerande lättsamhet utan att förlora det minsta i djup och bredd. Boken innehåller personliga analyser av valda filmer och det är verkligen roligt och upplyftande att ta del av denna genomlysning av Bergmans filmskapande under många decennier. Det här är en liten pärla i den aktuella raden av Bergmanböcker." - Ingvar Engvén, BTJ

Medelmåttig violinist i symfoniorkester drömmer om framgångsrik solokarriär under tiden äktenskapet knakar i fogarna."Det kan ju hända att man beter sig galet och löjligt åt ibland, huvudsaken är väl ändå att man vill bli en riktig människa och konstnär."Till glädje (1950), nr 3 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Oupplösligt och smärtsamt förenade människor i ett drama där en affärsman drabbas av mordiska impulser."Det jag nu har berättat är kanske inte sanningen. Vissa kloka människor menar att blindheten är total. Vi rör oss i föreskrivna mönster, betingade och våldtagna från födseln."Ur marionetternas liv (1980), nr 29 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Ett storslaget familjedrama i vilket två unga syskon förlorar sin far och mot sin vilja får flytta in i biskopsgården."Det hindrar inte att jag vill gråta. Tycker du det är otrevligt om jag gråter en liten stund. Nej, min själ det går inte. Det blir ingenting."Fanny och Alexander (1983), nr 30 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Balettdansös läser sin döde pojkväns dagbok och minnen av ett skärgårdsäventyr väcks till liv.Du dansar, punkt. Det är din formel, håll dig till den, annars går det illa. Titta dig i spegeln ska du se vad löjlig du ser ut, det gör jag med förresten.Sommarlek (1951), nr 4 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Symbiotiska systrar plågar varandra på ett hotell där en pojke irrar runt bland åldringar och dvärgar."Jag trodde alltid att du hade rätt. Jag försökte vara som du. Jag beundrade dig. Jag begrep ju inte att du tyckte illa om mig."Tystnaden (1963), nr 16 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Ingmar Bergman gick bort den 30 juli 2007. Han var en av filmhistoriens allra största. Få självbiografier fick ett sådant förhandsintresse som Ingmar Bergmans memoarer när den släpptes 1987 - även i ett internationellt perspektiv. Med branta klipp och djärva associationer - en litterär teknik hämtad från filmkonsten - berättar Ingmar Bergman om vägen från olyckligt prästbarn till folkkär film- och teatermagiker. En upptäcksfärd genom ett framgångsrikt konstnärsliv, som också kantades av många svårigheter och konflikter. Med självbiografin Laterna magica visade Ingmar Bergman en gång för alla att han inte bara var en oöverträffad film- och teaterregissör, utan också en stor författare.

Romateatern på Gotland har sedan starten 1989 spelat William Shakespeares pjäser för en bred publik i den natursköna Roma klosterruin, känd som en av Sveriges vackraste utomhusscener. I slutet av juli 2018 arrangerades teaterns fjärde symposium i syfte att bygga ett levande och vitalt nätverk av pågående samtal för dem som på olika sätt intresserar sig för och inspireras av William Shakespeares dramatik. Eftersom det firades Bergmanår runtom i Sverige spelade Romateatern Ingmar Bergmans Sommarnattens leende, och under symposiet träffades scenkonstnärer och forskare från flera områden för att diskutera ämnet Shakespeare, Bergman och döden. I denna antologi samlas manuskript och reflektioner av de medverkande tillsammans med bilder från symposiet och den unika klosterruinen.

Fyra svägerskor samtalar i en äktenskapskomedi och övning i det trånga rummets teknik och estetik."Kvinnor som kvinnor. Alla har vi ju samma lekamliga utrustning, mer eller mindre perfekt. För jag antar att det inte var fråga om ett rent själsligt umgänge?"Kvinnors väntan (1952), nr 5 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Drama om ungdomlig kärlek, kuvande skoldisciplin och föräldrar som fattar tveksamma beslut."Ni känner er försmådd. Men det finns ingen instans dit man kan instämma sina föräldrar."Sista paret ut (1956), nr 10 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Modefotograf träffar gift älskare medan hennes modell går på Liseberg med en främmande äldre herre."Vi ska inte träffas mer. Det blir så ohyggligt komplicerat. Man klarar det inte. Det gäller ju ändå alltid att ha ansiktet i behåll."Kvinnodröm (1955), nr 8 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Kammarspel på en mentalklinik där en åldrad man träffar döden i form av en kvinnlig clown."Nu hjälper minsann inga tårar, tårar, tårar. Då blir det uppståndelse och långbad och veronal och kanske en feberchock. Jag måste vara modig."Larmar och gör sig till (1997), nr 32 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Kammarspel där konsertpianist med världen som arbetsplats konfronteras med sina undanstuvade vuxna döttrar."Jag har alltid haft svårt med människor som är omedvetna om sina motiv."Höstsonaten (1978), nr 28 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Åldrad regissör sätter upp Strindberg och pratar med sina skådespelerskor i ett drama där dröm och verklighet flyter samman."I min ålder händer det att man lutar sig framåt och plötsligt befinner sig huvudet långt in i en annan verklighet. De döda är inte döda. De levande ter sig som spöken."Efter repetitionen (1984), nr 31 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Hemsökt av minnet återupplever åldrad regissör en drabbande otrohetsaffär med sin väns hustru."Jag är jag och du är du. Fast det är väl inte alldeles säkert. Egentligen."Trolösa (2000), nr 33 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg

Upplösligt relationsdrama i vilket psykiater plågad av barndomsminnen drivs mot sammanbrottets rand."Jag är väl som de flesta andra mänskor. Vi som anser att det där med döden är något som andra råkar ut för men aldrig vi själva."Ansikte mot ansikte (1976), nr 26 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Ett banbrytande äktenskapsdrama och en uppgörelse med den borgerliga trygghetsideologin."Jag för min del gråter inte över spilld mjölk. Ungarna växer upp, relationer bryts. Kärlek tar slut, liksom ömhet, vänskap och samhörighet. Det är ingenting märkvärdigt med det, det bara är så."Scener ur ett äktenskap (1974), nr 25 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Judisk cirkusakrobat i tjugotalets Berlin försöker hantera sin brors självmord och återser en vetenskapsman med dolda motiv."Det svåraste är att mänskor inte har nån framtid. Det är inte bara du och jag som inte har så värst mycket framtid. Alla mänskor har tappat bort sin framtid."Ormens ägg (1977), nr 27 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

En kvinna återser sin frånskilde make på ålderns höst och hamnar mitt i ett nytt uppslitande familjedrama."Jag är inte ledsen, det är värre än så, jag har en djävla ångest. Den där ångesten är mycket större än jag."Saraband (2003), nr 34 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg

Suggestivt kammarspel i rött om döende kvinna, hennes systrar och tjänarinnan."Ingen människa skulle göra det du begär. Jag lever, och jag vill inte befatta mig med din död. Kanske om jag älskade dig, men jag älskar dig inte."Viskningar och rop (1973), nr 24 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.