Jane Morén

Föreningen Arbetarskrivares tionde antologi gör avstamp i samtiden och tar läsaren med till framtiden. En framtid där klyftorna tilltar, och där arbetarklassen är under ännu hårdare attack. En arbetarklass som redan nu blir allt bredare, där traditionella arbetaryrken som byggnadsarbetare, städare och vårdbiträden går sida vid sida med lärare, papperslösa och barn till ensamstående sjuka föräldrar. Sveriges största samling arbetarlitterära skrivare är tillbaka; mer rasande, stolta, framåtblickande, skrattande, vassare - och fler - än någonsin. Det finns de som försöker förminska dagens arbetarklass, förneka att den ens finns, trots att Sverige skulle stanna utan den. Att arbetarklassen finns och har betydelse syns inte minst i dagens arbetarlitteratur, som inte varit så stark sedan storhetstiden under trettio- och fyrtiotalet. Dagens arbetarlitteratur skapar inte bara samhällsdebatt som då, utan bidrar även med konstnärlig utveckling. Föreningen Arbetarskrivare är Sveriges största och bredaste arbetarlitterära samling. I takt med att föreningen växer i omfång och samhällskommenterande och konstnärlig kraft skapas plats för fler arbetarpoeter och -författare att nå ut. Föreningen vårdar den arbetarlitterära traditionen och ger nya, spännande röster möjlighet att höras. Bland föreningens medlemmar finns författare som skapat riksdagsmotioner och omfattande samhällsdebatter, visat på villkoren för de mest utsatta i dagens Sverige: Bemanningsanställda, Fas3-placerade, papperslösa, invandrade arbetare, hemlösa, äldrevårdspersonal och lastbilschaufförer. Här finns en rad mottagare av Augustpris, Ivar Lo-pris, Svenska Akademien-pris och alla andra litterära priser. Hos Föreningen Arbetarskrivare publicerar de sig i tidskriften KLASS och i föreningens antologier sedan snart tjugo år tillbaka axel mot axel med tidigare opublicerade arbetar- skrivare. Det här betyder förstås en hel del för arbetarlitteraturens fortsatta utveckling. Här finns den tydligaste och intressantaste bilden av hur vid och komplex dagens arbetarklass är, där kallskänkor och byggnadsarbetare kan känna gemenskap och igenkänning med arbets- lösa, lärare och journalister när villkoren försämras, arbetsdagen hårdnar och otryggheten ökar. Efter oss är Föreningen Arbetarskrivares tionde antologi och den mest omfattande vad gäller omfång, antal författare och texter. Intresset att medverka har varit rekordstort. Den här boken vårdar också uppkäftigheten och humorn, som alltid varit viktiga för föreningen. I antologin ger vi via samtiden en bild av framtiden, ur vårt perspektiv – vi som ser världen underifrån.

Vi har låtit etablerade såväl som debuterande författare skriva fritt kring ämnet mamma. Resultatet är ett trettiotal berättelser som utforskar mammor, moderskap och relationen mellan mamma och barn älskade, hatade eller saknade. En perfekt present till den som är eller har en mamma. Recension "Här finns många olika synvinklar på moderskapet, men gemensam nämnare är att förhållandet till sin mamma är bland det djupaste och viktigaste i en människas liv. Novellerna är endast några få sidor långa, vilket gör att man med fördel kan dela upp läsningen. De håller överlag god litterär klass. Temat moderskap angår alla och bland dessa 30 noveller bör det finnas något för alla smakriktningar." BTJ häfte 12 Charlotte Lilja Sedan 2014 har vi gett ut novellsamlingar med olika teman, såsom frihet, kärlek eller saknad. I fjol kom #Älskanoveller 30 nyanser av saknad som beskrevs av BTJ som en bok som berör på flera plan . Medverkande författare: Amelia Adamo, Lena Angviken, Annika Jankell, Linda Bengtzing, Titti Sjöblom, Åsa Bonelli, Maria Wells, Charlotta von Zweigbergk, Eva Swedenmark, Birgitta Andersson Backlund, Pebbles Karlsson Ambrose, Charlotte Ekbom, Katarina Wilk, Anna Ehn, Tijana Kinberg, Peter Westberg, Mia Kim, Malena Kirs, Cecilia Hultberg, Karolina Larsson, Lotta Damstedt, Susanne Schemper, Inger Lernevall, Vanessa Leontina Allerth, Therese Werner, Anna Marongiu, Lotta Kronlund, Jane Morén och Mirjam Lindahl.

Dagar på kolonin är en prosapoetisk betraktelse av livet som kolonist och koloniträdgårdsrörelsens historia och framtid. För drygt hundra år sedan fick arbetarfamiljer möjlighet att hyra små markbitar där de kunde odla mat och komma ut i naturen. Kolonilotterna blev lycka och räddning i tider med matbrist och hungeruppror. Hundra år senare har kolonilotterna fått en renässans. Följ med kolonisten Jane Morén och hennes familj under några år, först med en övervuxen odlingslott och sedan en lott med en egen stuga. Odlingens vedermödor och skörd, djurlivet och närheten till moder jord. Strax intill stadens larm och nutida stress ligger de som små gröna oaser. Öppna grinden och stig in! Boken är rikt illustrerad med vackra fotografier som följer årstiderna och livet på kolonin.

Medan vi fortfarande kan är en samling noveller om människor som lever mitt i pandemin. Alla handskas med det skrämmande hotet på olika sätt. Det är busschauffören Ernesto som drömmer om att ett nytt samhälle ska växa fram, sjuksköterskan Oscar som kämpar på akuten, spärrvakten Nirhana som ­betraktar människorna i livets nya teater, Omar och ­Marianne som tar hand om de döda, Magnus som kämpar med tvångssyndrom, Sarah som svävar mellan liv och död, det äldre paret Costas och Greta som känner sig undanträngda av de yngre. Och många fler. Kommer livet någonsin att bli som det varit förut?

Anna Johansson-Visborg kom som 20-årig småbrukardotter till Stockholms myllrande industriliv 1897. Hon började arbeta på bryggeri. Snart fick hon rykte om sig att vara stridbar för arbetarkvinnors rättigheter. Bryggar-Anna, som hon kom att kallas, drogs med i flera av den tidens rörelser. Hon blev en facklig agitator och organisatör, rösträttskvinna, kommunalpolitiker, folkbildare, redaktör och aktiv kooperatör. Kvinnors frihet och bättre levnadsvillkor, klass och kön, var det hon alltid kämpade för. Dessutom blev hon rik genom framgångsrikt företagande Min kärlek har stannat mest hos er följer Anna Johansson-Visborg under åren 1876-1953.

Medverkande författare: Birgitta Edberg, Micke Evhammar, Gustaf Forssell, Oscar Garcia, Maria Hamberg, Richard Jändel, Torgny Karnstedt, Heli Kittilä, Maj-Len Lyth, Jane Morén, Ragnvald Nilsson, Pelle Olsson, Erik Pousette, Mimmi Sandberg, Sonia Sigvardsson, Ann-Gerd Simu, Andreas Svanberg, Aino Trosell, Sven Wernström, Jenny Wrangborg. Redaktör: Victor Estby.

Plötsligt en dag blev allt annorlunda. Mamman fick en stroke. I ett diktepos som sträcker sig över några månader fångar Jane Morén känslorna inför sin mamma och hennes sjukdom. Bilder från hela livet spolas fram. Ska hennes liv ta slut nu. Känslorna pendlar mellan avgrund och lycka. Författaren varvar berättelsen med nyheter från stora världen. Samtidigt som mamman kämpar för sitt liv kommer flygrese­närerna i Europa ingenstans på grund av askmolnet. Och i Mexikanska golfen klibbar olja i ihop vingarna på pelikanerna.

De flesta barn och unga i Sverige har det bra, men det finns stora risk­grupper. Nästan 400 000 lever med föräldrar som missbrukar eller har ett missbruksbeteende, drygt 200 000 lever i ­fattigdom. Vilka beslut ska fattas för att bryta den negativa trenden? Hur ska politiker och beslutsfattare lära sig att samordna resurser, riva ned barriärer mellan olika instanser för att få fram effektiva insatser när det gäller barn som riskerar att fara illa? Boken vänder sig till politiker och beslutsfattare för att de ska ha barnens bästa i åtanke vad gäller alla beslut som påverkar barnen. Här finns forskaren Anne Harju som säger att barns verklighet måste tas på allvar och läkaren Lennart Köhler som menar att ökade klyftor i samhället utgör en stressfaktor som leder till sämre hälsa för barnen. Sven Bremberg på Folk­hälso­institutet anser att alla ska få möjlighet att klara skolan, annars ökar risken för depression och utanförskap. Hanna som är hörselskadad säger att hon är nöjd med sitt liv, och Wille som har en cp-skada, kan leva ett bra liv med hjälp av assistenter. Ett avsnitt behandlar föräldraskap och vuxenansvar. »Det är inte för att få lydiga barn som man går en föräldrakurs, utan för att både föräldrar och barn ska ta ansvar och lära sig samarbeta«, säger Agnetha Birgersson, i Active Parenting, som driver föräldrakurser. Och familjerättssekreteraren Stefan Bjar vill riva ner Familjebalken, bygga upp den från början och döpa om den till Barnbalken. Det är barnens rätt till båda sina föräldrar som vi ska arbeta för, menar han.

»Varför ska man dö just som man äntligen lärt sig leva?« Så säger Selma i boken »Kaneltimmen«. Kaneltimmen är stunden på dagen då den lena gröten pudras med kanel och diabetessocker. Men det är också skymningsdags då orostankarna kommer fram. Tankar på barndomen, kanske på livet man har levt. Då är det fint att timvikarien från hemtjänsten tittar in. Hon har ett arbete där längtan efter henne liksom är inskriven mellan raderna i anställningsavtalet. Det är hon som tar fram mat på bordet, kammar håret, duschar skrynkliga kroppar och lyssnar till berättelserna. Hon öppnar dörrar så att du får lära känna dem som finns innanför. Här finns skildringar av gamla människor som inte berättats förut. Laura som skräms i sin mörka lägenhet, Ellinor som har glömt bort att hon har en katt, Bertil som aldrig gifte sig men tittar på lättklädda damer i gamla magasin.