Jenny Tunedal

1914 publicerades James Joyces Dublinbor, hans första viktigare verk och sedan dess en klassiker. I 15 noveller som utspelar sig i samma värld som hans mästerverk Ulysses skildrar Joyce vanliga män och kvinnor som rör sig genom den irländska huvudstaden. Berättelserna går från barndom, ungdom och mogen ålder, och ger en vision av en stad stelnad under engelskt förtryck, samtidigt som hoppfullhet och humor spelar en viktig roll.

Teorierna om hur vädret på en viss plats påverkar invånarna peakade kanske på 1700-talet, men lever ändå i viss mån kvar i bilden av hur folk från en viss plats är. Så, är det då sant att det nästan alltid regnar i Göteborg? Tja, det regnar i snitt ungefär varannan dag. Nästan exakt lika ofta som i till exempel Stockholm och Malmö. Men visst, det regnar lite mer, lite hårdare de där dagarna i Göteborg, och regnet tar sig liksom på ett annorlunda sätt inpå huden. Det känns som om vädret är emot oss. Världen är emot oss. (ur inledningen till numret)

Birgitta Trotzig (1929-2011) är en unik röst i svensk litteratur. Med en säregen poetisk pregnans kastar hon ett skoningslöst men samtidigt förlåtande ljus över människolivet. Prosa och lyrik, essäistik och debattinlägg hennes texter har alltid ett omisskännligt tilltal. Samlade skrifter ges ut i tretton band. De första sju banden rymmer de skönlitterära verk Trotzig själv lät publicera, samtliga försedda med en nyskriven kommentar. I de två följande banden samlas alla hennes tryckta artiklar, essäer, förord, debattinlägg och andra texter om litteratur, konst, tro och politik. Återstående band omfattar tidigare opublicerat material, såväl skönlitterära texter som dagböcker och utkast. Det tredje bandet av Samlade skrifter innehåller: Levande och döda (1964) och Sveket (1966). Med förord av poeten Jenny Tunedal och kommentarer av litteraturforskarna av Anna Cavallin och Daniel Pedersen.

En av de senaste decenniernas mest uppmärksammade poeter i USA - för första gången på svenska i bokform»En vacker diktsamling präglad av närvaro där poetens varseblivning och sinnesintryck levandegörs för läsaren.« Betyg: 4 av 5 - Jonas Frånander, BTJMei-mei Berssenbrugges poesi fördjupar sig i myt och landskap, mode och kultur, erfarenhet och glömska. En osynlig värld utforskas där växter och djur kommunicerar och samexisterar med jaget. I en skimrande, mångtydig dikt reflekterar poeten över individens relation till natten och tiden, till vädrets och universums skiftningar, medan titelns rosor - verkliga och mytiska - genomgår en långsam, nästan omärklig förvandling.MEI-MEI BERSSENBRUGGE föddes i Beijing 1947, med en kinesisk mor och en amerikansk far, och kom som ettåring till USA. Hon har tilldelats två American Book Awards för sin poesi. Hej, Rosorna, översatt av Ann Jäderlund och med ett efterord av Jenny Tunedal, är hennes första bok på svenska.

Om minne och glömska - av två av våra främsta poeter respektive dramatiker:»Läsningen för med sig en virvelvind av motstridiga känslor, av sorg och av kärlek; den är plågsam och omöjlig att värja sig ifrån. Det märks att Kung Mor är resultatet av ett möte mellan två giganter inom den svenska poesin och dramatiken.« Betyg: 4 av 5 - Evelina Ivarsson, BTJ I Euripides Backanterna har kvinnorna dragit ut ur Thebe för att genomföra dionysiska fester och ritualer i bergen. När ett av deras barn dyker upp för att spionera på dem är det ingen som känner igen honom. Hans egen mor tror att han är ett lejon och sliter sönder honom levande. I Kung Mor vistas ett antal människor på en vårdinrättning i utkanten av tillvaron. Det är Kung Mor, som har glömt det mesta, men tycks veta allt. Det är Dagen och Natten med sina vårdande rörelser. Det är ett par tokfransar som gärna skulle ta sig därifrån. En gammal dotter rör sig hela tiden i de rosa korridorerna. Det verkar som om hon inte har någon annanstans att gå. Kung Mor är en pjäs om minne och glömska. Vad händer om vi glömmer de vi älskar? Om vi slutar att känna igen oss själva och varandra? Vet vi ingenting om kärlek då - eller mer än någonsin?JENNY TUNEDAL är en flerfaldigt prisbelönt poet, vars senaste diktsamling Dröm, baby, dröm utkom på Wahlström & Widstrand 2022. CHRISTINA OUZOUNIDIS är en av landets ledande dramatiker och regissörer. Fyra av hennes tidigare böcker finns utgivna på Modernista - senast Terroristens kropp 2019.

Nominerad till Augustpriset för Årets Skönlitterära Bok 2022En människa som inte kan sluta sörja: Vad är det hon sörjer, egentligen? Alla de dödas död eller bara den egna oförmågan att leva? En orättvis värld eller en gammal barndom? En förälder eller en omöjlig kärlek? Vad ska hon göra med all sorg? Gå i terapi?"Dröm, baby, dröm" är dikter av det stoff som sorgen vävas av: kärleken, döden och längtan. Språket, molnen, husdjuren. Den oändliga barndomen."Sorg, kärlek och ett slags vinande ensamhet – men också vänskap, konst, djur och solidaritet – har präglat Tunedals fem tidigare diktsamlingar. Men aldrig har hon varit så rasande som här. Dikten härbärgerar nu alla sinnesstämningar, från det ljusaste till det kompakta gravmörkret. Bitterhet och hämndbegär får finnas. Det är både fult och vackert. Mycket enkelt och extremt komplicerat. Som litteratur är det fruktansvärt bra." /Anna Hallberg, Dagens Nyheter

Hejdade, hejdade sken är Jenny Tunedals debut från 2003, här i ny utgåva N/L:s poesibibliotek, med förord av författaren Ulf Karl Olov Nilsson. "Satserna, scenerna är enkla skenbart enkla naturligtvis, men ändå. Och varenda diktsida är luftig, självlysande, i sanning en njutning. Också de enskilda meningarna är enkla, samlingen innehåller inte ett enda speciellt svårbegripligt ord; ändå är detta komplicerad poesi, nästan varje rad är mer än bara en diktrad, nästan varje rad är en uppmaning att läsa den igen." (Ur Ulf Karl Olov Nilssons förord.) JENNY TUNEDAL är en svensk poet och översättare. 2012 tilldelades hon Gerard Bonniers lyrikpris. 2014 mottog hon Kallebergerstipendiet av Svenska Akademien. N/L:s poesibibliotek är en serie för återutgivning av diktsamlingar på svenska från alla tider, alltså inte urvals- eller samlingsvolymer utan originaldiktverk i deras helhet. Tiotalet böcker om året planeras, i vacker formgivning av Nina Ulmaja.

»En av de vackraste och mest säregna berättelser som den svenska litteraturen känner.« | Marianne Steinsaphir, ICA-KurirenI övre Norrland, »ödelandet«, fann Stina Aronson [1892 1956] sin slutliga litterära hemvist 1946 med romanen Hitom himlen. I denna reducerade värld, där människor, djur och ting tycks bilda stumma punkter mot det karga landskapet, träder berättelsen om Emma Niskanpääs liv fram ett liv i den tysta ödemarken, där en son föds, en make dör, en gift kvinna rymmer med en predikant.Hitom himlen är höjdpunkten på Aronsons långa författarskap och en av det svenska 1900-talets mest egensinniga romaner. Med förord av poeten och litteraturkritikern Jenny Tunedal.STINA ARONSON [1892 1956] föddes i Stockholm men fann efter ett långt författarskap sin slutliga litterära hemvist i övre Norrland, »ödelandet«. Hitom himlen [1946] författarskapets höjdpunkt och en av det svenska 1900-talets mest egensinniga romaner gjorde henne till en av den tidens mest betydande författare.»Man får leta länge efter en starkare skildring av en människas kamp mot en helvetisk vinter, mot den snö och kyla som hotar att ta livet av henne. Vi känner varats olidliga tyngd, ända in i märgen.« | Sara Danius, Dagens Nyheter »Stina Aronson är en magisk författare, en av våra få.« | Göran Zachrison, Sydsvenskan »Virtuos gestaltning av norrländsk natur och det stillastående.« | Annelie Jordahl väljer Hitom himlen som en av 10 romaner till en svensk litterär kanon i Kristanstadsbladet »Hitom himlen är något så märkligt som en praktiskt taget händelselös bok, som ändå är svår att lägga ifrån sig. Spänningen bygger till stor del på språket, men också på den diffusa känslan av hot. Emma Niskanpääs världsbild kommer inte att förbli orubbad. Utanför byn finns andra människor, okända varelser som inte är frälsta. Omvärldens golvdrag sipprar sakta in i pörtena.« | Carina Burman, Svenska Dagbladet»I Hitom himlen målar Aronson med hjälp av drastiska liknelser, en upplöst kronologi och dramatiska ljusskildringar upp ett nästan tidlöst Norrbotten, med igenfrusna fönster och laestadianskt gammaltestamentlig världsbild. Resultatet är ett slags tjärdoftande barkbrödsmodernism, med en fängslande intensitet.« | Daniela Floman, Göteborgs-Posten

Om krigane som rasar under freden. Min krig, suitar krinsar om krigane som rasar under freden, og den sorga som kjem før døden, ei sorg som forplantar seg i redsla for å gløyme eller bli gløymd. Dikta beveger seg i den intense nærleiken mellom mor og barn. Dei snakkar om å føde og å drepe, om å eige og å elske. Dei snakkar om grenser og grenseløyse. Dikta stiller spørsmål ved eit fantastisk, forskrekkeleg liv, ved kvardagen, slagmarka, sjukdommen, husdyra, tapet - skulda, gløymsla og minnets avgrunn. Dette er eit forsøk på å opprette eit narrativ kring den kraftløysa og brutaliteten som mennesket rommar. Dei brota vi utøver mot kvarandre og andre, den trøysta vi søkjer og treng. Gjendikta av Ingrid Z. Aanestad.

”säg till mig att det går bra / att det går att bortse från förbindelsen mellan min situation och exempelvis kriget”I sin nya diktsamling fortsätter Jenny Tunedal på den inslagna vägen från Kapitel ett (2008). Mitt krig, sviter kretsar kring de krig som rasar under freden och den sorg som föregår döden; en både ensam och delad sorg som fortplantas i rädslan för att glömma eller glömmas. Dikterna rör sig i den våldsamma närheten mellan mor och barn och i de oändliga avstånden mellan människor som inte är släkt med varandra. De talar om att föda och att döda, om att äga och att älska. De talar om gränser och gränslöshet. Vad ska vi göra när döendet och dödandet inte går över, när det inte finns någon bot? Kan vi älska det som vi har älskat? Fortsätta älska utan att hoppas. Dikterna både urskiljer och ifrågasätter ett underbart, förskräckligt liv med päronträden, vardagen, slagfälten, sjukdomen, husdjuren, förlusten – skulden, glömskan och minnets avgrund.Detta är en ställd diagnos, ett försök att upprätta ett narrativ kring den bräcklighet och grymhet som människan rymmer. De brott vi begår mot varandra och andra, den tröst vi söker och behöver. Skildringarna är ömsom hårda och skoningslösa, ömsom hudlöst intima, en modig, personlig och självklar poesi.

Rosor skador är en diktsamling som tar sin utgångspunkt i demensen som språkligt och relationellt tillstånd. Den handlar om vad som händer med kärleken och med språket när glömskan tar makten över en människas liv. Om hur relationer, exempelvis mellan mödrar och döttrar, förändras och förvrids, men också förblir, in i det sista. Med hjälp av bland annat berättelsen om Alois Alzheimers första patient Auguste D och Shakespeares tragedi Kung Lear försöker den här boken skapa ett rum där demenssjukdomen, i all dess omöjlighet, framträder som någonting läsbart, rentav delbart. Där de glömska och tröstlösa får tala.Den dementas utsatthet och den anhörigas desperation och raseri blir på många sätt spegelbilder av varandra i en text där sjukdomen tycks ha smittat hela världen. Eller där världen är en låst avdelning, en inhägnad trädgård, en relation utan andra utvägar än att glömma att kärleken någonsin fanns. Minnesförlust och kärleksförlust som två sidor av samma grymma mynt. Hur vet du att din mamma älskar dig om hon inte längre vet vem du är? Hur vet du att hon är din mamma om hon själv förnekar det? Hur vet du att du älskar henne i denna nya oigenkännliga skepnad?Relationen mellan mor och dotter blir i den här boken utgångspunkten för ett försök att tänka över kärlek, beroende, utsatthet och makt. Sjukdomen, den skadade hjärnans skadade språk och reaktioner, blir ett försök att skriva fram en polyfon poesi, en sorts mångstämmig sorgesång som egentligen inte kan sjunga.

Sju författare som alla levt i exil i Sverige som fristadsförfattare. I Fria ord på flykt bidrar de med texter utdrag ur romaner, dikter, artiklar samt genom samtal med svenska kollegor. Samtal om erfarenheterna, texten, poetik, politik och språk. Det är texter som rör sig mellan poesi och personliga berättelser, arabisk dikttradition och belarusisk dokumentärromankonst. Samtal som behandlar så vitt skilda ämnen som poesi och frihet, livet i exil, georgisk performancedikt, Ibsen, feministisk aktivism, sovjetmänniskan och internetaktivism. Författarna, poeterna och journalisterna har alla stått emot repression och förföljelse och fortsatt att skriva och uttrycka sina åsikter. Därför har de inte bara utsattheten gemensamt, utan även ett oerhört mod och framförallt exilen. Möt och läs Svetlana Aleksijevitj, Parvin Ardalan, Faraj Bayrakdar, Jesper Bengtsson, Ida Börjel, Ingrid Elam, Henrik C Enbohm, Pär Hansson, Li Jianhong, Ulrika Knutson, Ola Larsmo, Cato Lein, Herta Müller, Taslima Nasrin, Anisur Rahman, Zurab Rtveliashvili och Jenny Tunedal.

I övre Norrland, »ödelandet«, fann Stina Aronson [1892-1956] sin slutliga litterära hemvist 1946 med romanen Hitom himlen. I denna reducerade värld, där människor, djur och ting tycks bilda stumma punkter mot det karga landskapet, träder berättelsen om Emma Niskanpääs liv fram ett liv i den tysta ödemarken, där en son föds, en make dör, en gift kvinna rymmer med en predikant. Hitom himlen är höjdpunkten på Aronsons långa författarskap och en av det svenska 1900-talets mest egensinniga romaner.Med förord av poeten och litteraturkritikern Jenny Tunedal.»En av de vackraste och mest säregna berättelser som den svenska litteraturen känner.« MARIANNE STEINSAPHIR, ICA-KURIREN »Man får leta länge efter en starkare skildring av en människas kamp mot en helvetisk vinter, mot den snö och kyla som hotar att ta livet av henne. Vi känner varats olidliga tyngd, ända in i märgen.« SARA DANIUS, DAGENS NYHETER »Stina Aronson är en magisk författare, en av våra få.« GÖRAN ZACHRISON, SYDSVENSKAN »Virtuos gestaltning av norrländsk natur och det stillastående.« ANNELIE JORDAHL väljer Hitom himlen som en av 10 romaner till en svensk litterär kanon i KRISTIANSTADSBLADET »Hitom himlen är något så märkligt som en praktiskt taget händelselös bok, som ändå är svår att lägga ifrån sig. Spänningen bygger till stor del på språket, men också på den diffusa känslan av hot. Emma Niskanpääs världsbild kommer inte att förbli orubbad. Utanför byn finns andra människor, okända varelser som inte är frälsta. Omvärldens golvdrag sipprar sakta in i pörtena.« CARINA BURMAN, SVENSKA DAGBLADET »Romanen tilldrar sig i glesbygdens övre Norrland där hjortron och religiös extas lyser upp berättelsen om en mor och hennes son, en predikant och en förlupen hustru.« NERIKES ALLEHANDA »I Hitom himlen (1946) målar Aronson med hjälp av drastiska liknelser, en upplöst kronologi och dramatiska ljusskildringar upp ett nästan tidlöst Norrbotten, med igenfrusna fönster och laestadianskt gammaltestamentlig världsbild. Resultatet är ett slags tjärdoftande barkbrödsmodernism, med en fängslande intensitet.« GÖTEBORGS-POSTEN

I övre Norrland, 'ödelandet', fann Stina Aronson (1892 ­ 1956) efter ett långt författarskap sin slutliga litterära hemvist. Romanen 'Hitom himlen' (1946), författarskapets höjdpunkt, gjorde henne till en av den tidens mest betydande författare. I denna reducerade värld, där människor, djur och ting tycks bilda stumma punkter mot det karga landskapet, träder berättelsen om Emma Niskanpääs liv fram ­ ett liv i den tysta ödemarken, där en son föds, en make dör, en gift kvinna rymmer med en predikant. Med sitt lodande i en våldsam kvinnlig livserfarenhet och i mänskliga nollpunkter framstår Stina Aronson som en pionjär, en föregångare till författare som Sara Lidman, Torgny Lindgren och Elisabeth Rynell. Stina Aronson föddes 1892 i Stockholm. Hon debuterade 1921 med romanen 'En bok om goda grannar'.'Hitom himlen' var hennes nionde roman.