Jesper Svenbro

Martin P:son Nilsson (1874–1967) har med fog karakteriserats som »en av de verkligt stora gestalterna i europeisk humanistisk forskning under 1900-talet« (Krister Hanell, 1968). Född i nordöstskånska Ballingslöv, hade Nilsson en förankring i svensk allmogekultur som fick betydelse för hans insats som arkeolog och religionshistoriker med det antika Grekland i fokus, inte minst i Greek Popular Religion från 1940. Med sin 1920-talsforskning, krönt av Homer and Mycenae från 1933, hade han då redan öppnat ett nytt rum i historien, den mykenska epokens.

I "Annorlunda hos ekorrarna" har tretton svenska författare skrivit var sin text om Werner Aspenström (1918–1997) – en av den svenska 1900-talspoesins mest betydande och mest lästa diktare. Texterna är skrivna på beställning, tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsjubileum. Den trettonde och sista skiljer ut sig. Hans Isakssons essä om Bengt Emil Johnsons poetiska samspråk med Werner Aspenström fanns som manuskript i hans efterlämnade papper och har här funnit sitt rätta sammanhang. De tolv bidragen är för det mesta skrivna av författare som varit tysta om Werner Aspenström, de tillhör inte hans gängse skara av uttolkare och kommentatorer. Ändå är det påtagligt hur personliga de skilda texterna är, på skilda sätt – de har gärna karaktär av brev. Men det handlar inte om någon sentimental intimitet. Tvärtom verkar det i Werner Aspenströms författarskap, eller i hans poetik, finnas något som uppfodrar till reflektion över egna skrivsätt, något som söker svar i den skrivandes poetik. I "Annorlunda hos ekorrarna", redigerad av Staffan Söderblom, medverkar Jonas Gren, Madeleine Gustafsson, Gunnar D. Hansson, Elise Ingvarsson, Hans Isaksson, Arne Johnsson, Ida Linde, Lotta Lotass, Eva Runefelt, Elisabeth Rynell, Lennart Sjögren, Jesper Svenbro och Peter Törnqvist.

Erik Axel Karlfeldt var en av de mest lästa författarna i Sverige under början av förra seklet. Hans diktsamlingar såldes i stora upplagor, gavs ut på nytt och på nytt. Han var ständig sekreterare i Svenska Akademien onekligen en maktställning i offentligheten. Karlfeldt fick också Nobelpriset 1931 (postumt) och behöll sitt grepp om den läsande allmänheten långt fram under 1900-talet. Huruvida Karlfeldt var en troende person eller åtminstone återvände till sin barndoms tro i slutet av sitt liv är och har varit föremål för mycket diskussion. Själv var han mycket förtegen om sin religiösa inställning (eller om andra ståndpunkter vad gäller livsåskådningar). Hur mycket det går att utläsa av hans skönlitterära författarskap i frågan är verkligen öppet för diskussion. Att hans texter är fyllda av bibelallusioner och att han var väl förtrogen med bibliska myter och begrepp har många uppmärksammat. Men är det en bekännelse till en kristen tro eller är det ett sätt att utnyttja litterära stilmedel? I oktober 2023 arrangerade Karlfeldtsamfundet ett symposium på Sigtunastiftelsen med högt kvalificerade litteraturvetare, teologer och Karlfeldt-experter för att diskutera Karlfeldts förhållande till tron. Deras bidrag under symposiet presenteras här.

Så länge människan har skrivit har hon också läst. Men vilka olika sorters läsning finns det och hur har läsningen förändrats genom tiderna? Hur påverkas det litterära läsandet av den digitala verklighet som vi nu lever i, där ett oändligt flöde av underhållning ständigt pockar på vår uppmärksamhet i de digitala enheter vi bär runt på? Antologin Människan och läsandet ser närmare på dessa och andra frågor kring läsning ur olika perspektiv. I bokens tre partier Tecken, skrift, läsande , Heliga böcker samt Läsande och tolkning finns en samling tankeväckande essäer med hög aktualitet. Vi får läsa om de äldsta skriftsystemen och skriftens betydelse; det handlar bland annat om läsandet som medskapande aktivitet, om kanon, om Litteraturbanken som klassikerprojekt och om läsning som vetenskaplig och kritisk profession. Joel Halldorf skriver om bibelläsning och dess betydelse för politik, kultur och etik i Sverige, Rebecka Kärde tittar på kritikerns roll som läsare och Kristoffer Leandoer ställer frågan om huruvida litteraturen är en existensform.

”Från husarresten” var Jesper Svenbros sarkastiska namn på den mapp som ligger bakom hans nya diktsamling. För att göra det bästa möjliga av instängdheten under pandemin hade han börjat skriva vad han kallade lyriska tankedikter. De blev till slut 30 stycken, som till två tredjedelar använder Hölderlins favoritriff, den alkaiska strofen, uppkallad efter den med Sapfo samtida lyriske tankediktaren Alkaios.

Jesper Svenbros nya essäsamling "Ögonen våra målare och andra tankeexperiment" är egentligen flera böcker i en. Det centrala partiet tar avstamp i försokratikern Empedokles teori om den visuella perceptionen, tankar som föregriper vår tids syn på seendet eller läsandet som en medskapande handling. Därtill består boken av tematiskt varierade texter om konst, estetik och inte minst poesi; här finns essäer om den dokumentära poesins problem samt en rad porträtt av den svenska poesins portalfigurer.

Je suis ton ticket de caisse. Garde-moi , lisait-on sur les recus des magasins IKEA. Si cette formule fait appel a une espece de complicite, voire intimite entre vendeur et client, elle s'inspire sans doute du premier chapitre d'Alice aux pays des merveilles, ou Alice trouve la celebre bouteille marquee DRINK ME .Voila un clin d'oeil au pere d'Alice, Henry Liddell, l'un des auteurs du Liddell-Scott-Jones, A Greek-English Lexicon (1843), car les premieres inscriptions grecques partagent souvent avec l'etiquette de la bouteille leur mode d'enonciation: ce sont les inscriptions sur des objets qu'on a longuement designes par l'expression objets parlants , - uniquement a cause de leur emploi de la premiere personne je .Le livre de Svenbro revient a ce je ecrit et a la critique de sa designation trompeuse, rouvrant le debat opposant jadis Derrida a Husserl. En guise de point de depart, il etudie les verbes grecs signifiant lire , qui s'averent cependant porteurs d'implications etrangeres a nous Modernes par leur enracinement dans une situation de lecture profondement autre, qualifiable de distribution orale (aurale) destinee aux auditeurs du texte.Pour notre plus grand etonnement, nous qui sommes habitues a la lecture silencieuse, la lecture a voix haute devient ici la cle pour l'interpretation d'une serie d'allegories de la lecture telles que le voyage lineaire en char, le viol du lecteur-eromene par le scripteur-eraste, la statuette de bronze, le remede pour la tete dans le Charmide et la cigale tres vocale liberee de la toile d'araignee du texte par le lecteur...Ces developpements aboutissent a la nette distinction lexicale entre grammata et stoikheia, maintenue par les Grecs pendant un millenaire mais negligee par les Modernes qui preferent traduire indistinctement ces deux termes par lettres , neutralisant par-la l'originalite du lire des Anciens.

Som beteckning på sångare och diktare valde antikens greker en gång en term som normalt betydde "hantverkare" eller "producent". Termen var poietes, "poet". Varför just detta ord? På den frågan söker den här studien ett svar. Den börjar hos Homeros, som inte känner till några "poeter". Den homeriske barden är inte upphovsman till sin egen dikt, han kanaliserar bara Sånggudinnans tal. Men samhället där barden sjunger genomgår omvälvande förändringar. I det arkaiska Grekland tar en sorts sekulariseringsprocess vid, betingad inte minst av den nya skriftteknologins kapacitet att omvandla sången till texter som kan studeras, diskuteras, kritiseras och behandlas som hantverksprodukter bland andra. Ur dessa förändringar träder med tiden en ny form av diktare fram; i studiens bortre ände står körlyrikern, han som självmedvetet presenterar sin egen sång som en bytesvara och sig själv som dess kunnige framställare och producent. Den första "poeten" och den första "poetiken" är ett faktum. -------------------------------------------------------------------------- Dikten och hantverket lades ursprungligen fram på franska 1976 som doktorsavhandling i klassisk filologi vid Lunds universitet, under titeln La parole et le marbre. Boken har fått stort internationellt genomslag och är ett idag ofta citerat standardverk, läst både i och utanför sitt eget fält. Nu föreligger denna banbrytande studie av "poetens genealogi" på svenska, i översättning och bearbetning av författaren själv.

När C.F. Hill placerar gudinnan Artemis i fokus på den bläckteckning Jesper Svenbro valt till omslag för sin nya diktsamling kan han ha haft hennes spänstiga marmorgestaltning på Louvren i tankarna men även den gipsavgjutning som fanns på promenadavstånd i Lund. I själva boken är Artemis lika centralt placerad genom att tillhandahålla den figur som låter Platon tänka skriftmediet, botemedel eller gift allteftersom, — också sedan budet om det sensationella Sapfofyndet 2014 interpunkterat framställningen och den avslutande diktsviten bytt fokus till Akademien, den svenska och den antika, metaforiskt.

Som ett kulturantropologiskt laboratorium tänker sig Jesper Svenbro scenen för sin nya diktsamling, förlagd till Sapfos Lesbos ca 600 f.Kr. Huvudpersoner är aristokratiska Sapfo, hennes bror Charaxos och dennes hustru, den från Egypten hemförda f.d. slavinnan Doricha. Så framträder bilden av den sammansatta värld som var diktarinnans – vars far och bror exporterade vin till Egypten och i gengäld försåg hemmamarknaden med papyrus och soda, betydelsefulla när diktsamlingen nu gör rent hus med våra klichéer om Sapfo.

Denna rikt illustrerade publikation har utgivits i samband med den uppmärksammade konstnären Cecilia Edefalks omfattande separatutställning på Prins Eugens Waldemarsuddes hösten 2016. Utställningen, som är den första retrospektiven med Edefalks egensinniga och djupt personliga konstnärskap sedan 1999, bär titeln Maskros/Dandelion och kretsar kring ämnen som tid, minne, det andliga, förgänglighet och återfödelse. Ett antal framstående skribenter från Sverige och Tyskland medverkar i vår bok med poetiska och tänkvärda reflektioner över Cecilia Edefalks intresseväckande konstnärskap och över de målningar, skulpturer och fotografier från sent 1970-tal fram till idag som ingår i utställningen.

I drygt 50 år har poeten och forskaren Jesper Svenbro läst, översatt och skrivit om Sapfo, verksam omkring 600 f.Kr. på ön Lesbos. I antiken räknades hon som en av de stora lyrikerna men mycket litet av hennes produktion bevarades. Under det senaste seklet har emellertid Sapfos litterära kvarlåtenskap utökats avsevärt genom en rad remarkabla papyrusfynd. Svenbro har i sin forskning bidragit till uttolkningen av detta gradvis återvunna verk och som poet har han frammanat minnesvärda inkarnationer av hennes gåtfulla gestalt. I föreliggande volym har han samlat artiklar, översättningar och dikter med anknytning till Sapfo. Inte minst uppmärksammar han fjolårets sensationella fynd då en tidigare okänd papyrus med fem så gott som intakta strofer oväntat återfanns. Sapfo har lämnat oss ger en detaljerad och fascinerande inblick i vad vi vet om Sapfos diktning, hennes personlighet och den miljö hennes verk tillkom i. Samtidigt formar sig Jesper Svenbros mångåriga dialog med den legendomspunna lesbiska poeten till ett indirekt självporträtt som speglar de olika faserna i hans egen utveckling som forskare och poet.

Drakabygget var situationisternas högborg i norra Skåne under 50- och 60-talen. Om det ungefär samtida filosofkollektivet ”Ekeby trafikförening” i Boserup har Jesper Svenbro skrivit en diktsamling som i ett igenkännligt skånskt landskap strax öster om Helsingborg iscensätter den försokratiska filosofin representerad av bland andra filosofen som gett namn åt Pythagoras’ sats och hans vita labradortik Psykh?, liksom av zenbuddhisten Zenon, bågskytt och paradoxmakare, och av tvärviggen Herakleitos, som på kungligt manér tar emot en ström av besökare vid sin kosmiska Eld intill bäcken i Boserup. Alltmedan Selma Lagerlöf förbereder romanen om hur hon i en tidigare inkarnation var en av de sjutton kvinnliga pythagoréerna på Sicilien. Ett länge förberett men oväntat kapitel öppnar sig därmed i Jesper Svenbros sedan 1993 pågående lyriska självbiografi.

Krigsroman är den episkt klingande titeln på Jesper Svenbros nya bidrag till sin lyriska självbiografi. Den här gången handlar det om hans i Alger uppvuxne svärfar, som under andra världskriget utbildades till fallskärmsjägare i Skottland. Han landsattes av britterna utanför Lyon 1944, och följde sedan sitt regemente norrut tills han och hans kamrater efter en ny luftlandsättning mötte de framryckande kanadensarna i Holland 1945:”Jag har gått så länge och burit på hans berättelseatt mitt tålamod tagit slutoch trots att signalerna från marken inte heller nu är de rättaoch väl aldrig ska bli detfattar jag härmed beslutet att våga språngetmot den stora öppna gläntan med kodnamnet Vinaigrette.”

Ivar Harrie (1899–1973), klassisk filolog, författare och publicist, gjorde sig först känd genom sina och Hjalmar Gullbergs frejdiga Aristofanesöversättningar. Som chefredaktör för Expressen försvarade han tidningen mot kulturkonservativa angrepp samtidigt som han företrädde en klassisk bildningstradition. Boken vill visa att det går en rak linje från Aristofanes till Harries radikala publicistik.

Björnungar är ett litet urval efterlämnade dikter och en CD med Erik Lindegrens framträdande i Lennart Hylands radioprogram Vintergatan 1965. Boken inleds med Jesper Svenbros essä Två bilder av Erik Lindegren. Bokutgåvan är tryckt på fint papper, trådhäftad och formgiven av Anders Ljungman. Omslag: Carl Fredrik Reuterswärd. Utgiven i mycket begränsad upplaga.

Försokratikern Sapfo handlar om den mytiska berättelsens poetik - exempelvis om hur själva namnet Orfeus tycks ha genererat hela scenariot till berättelsen om nedstigandet i dödsriket. Boken rymmer också betraktelser över perceptionens problem, över vad antik filosofi kan lära oss om detta, över offrets missförstådda roll i det grekiska tänkandet, och mycket annat. I en serie undersökningar har Jesper Svenbro låtit egennamnet tjäna som utgångspunkt för sitt filosofiska detektivarbete - ett annat exempel är "Kerambos" som visar sig förklara hur lyran uppfanns, eller "Ajas" vars självmord finns inskrivet i hans eget namn. Svenbros essäer förenar stor filologisk kunskap med uppfinningsrik hermeneutik och teoretisk öppenhet. Hans sätt att arbeta är utmärkande för den världskända forskningsmiljön vid Centre Louis Gernet i Paris, där Svenbro varit verksam under de senaste trettio åren. Försokratikern Sapfo är den första samlade presentationen av Svenbros teoretiska verk på svenska. "Det är subtilt och elegant, ett slags filosofisk deckare med poetiska inslag." (Ronny Ambjörnsson, DN)"Han är hela tiden genuint intressant att läsa och som poet vet han att göra stenarna levande. [...] Svenbro uppmärksammar kort sagt vad som tidigare inte riktigt gick att se och höra." (Mikael van Reis, GP)Jesper Svenbro (1944), är filolog vid Centre Louis Gernet i Paris specialiserad på antikens diktning, myter och poetik med publikationer som Phrasikleia (1993), Myrstigar (1999) och, tillsammans med John Scheid, The craft of Zeus: myths of weaving and fabric (1996). Svenbro är också poet med flera diktsamlingar på svenska, den senaste är Vingårdsmannen och hans söner (2008). Sedan hösten 2006 är Svenbro ledamot i Svenska Akademien.

Perhaps the most widely respected and read poet of his generation in Sweden, Jesper Svenbro makes his debut in the English-speaking world with this selection of poems drawn from his seven previous volumes and impeccably translated by John Matthias and Lars-Hakan Svensson. At times intellectual and erudite, at other times invoking intimacy and closely observed memories, Svenbro appears here at his most richly allusive, calling with consummate ease upon the myths of the Greeks, real and imaginary journeys in Lapland, the poetry of Sappho and T. S. Eliot, the plaints and joys of childhood, and the evocations of nature and of art. Whether in intricate formal innovations or flights of free verse, in the linguistic politics of ""Stalin as Wolf"" or the political linguistics of ""A Critique of Pure Representation,"" Svenbro's work captures in its every nuance the transcendent possibilities of the poet's art.

Perhaps the most widely respected and read poet of his generation in Sweden, Jesper Svenbro makes his debut in the English-speaking world with this selection of poems drawn from his seven previous volumes and impeccably translated by John Matthias and Lars-Hakan Svensson. At times intellectual and erudite, at other times invoking intimacy and closely observed memories, Svenbro appears here at his most richly allusive, calling with consummate ease upon the myths of the Greeks, real and imaginary journeys in Lapland, the poetry of Sappho and T. S. Eliot, the plaints and joys of childhood, and the evocations of nature and of art. Whether in intricate formal innovations or flights of free verse, in the linguistic politics of ""Stalin as Wolf"" or the political linguistics of ""A Critique of Pure Representation,"" Svenbro's work captures in its every nuance the transcendent possibilities of the poet's art.

The fundamental gesture of weaving in The Craft of Zeus is the interlacing of warp and woof described by Plato in The Statesman—an interweaving signifying the union of opposites. From rituals symbolizing—even fabricating—the cohesion of society to those proposed by oracles as a means of propitiating fortune; from the erotic and marital significance of weaving and the woven robe to the use of weaving as a figure for language and the fabric of the text, this lively and lucid book defines the logic of one of the central concepts in Greek and Roman thought—a concept that has persisted, woof and warp crossing again and again, as the fabric of human history has unfolded.