Joanna Doona

This book presents new perspectives on changing ideals and practices surrounding desks and desk work in offices, homes, and in popular culture. The authors represent a broad range of interests and disciplines: business administration, cultural studies, library and information science, literary studies, media and communication studies, media history, and social work. They have all been encouraged to ask new questions about familiar contexts and topics: What is the role of the desk in the daily lives of social workers? What difference does it make that most traders on the financial markets have moved from trading floors to desks where movements and transactions are visible on screens? Why are so many talk show hosts sitting behind desks? And what happens when the desks are left for other arrangements?

Skratt är mångfacetterat. Vi skrattar när vi har kul. Vi skrattar på reflex. Vi skrattar när vi är nervösa, rädda eller frustrerade. Den här boken handlar om vad som händer när vi skrattar åt det politiska, åt politisk humor och satir. För trots satirens långa historia har den, förutom när den skapat kontrovers, inte riktigt tagits på allvar. Sakta börjar det förändras, och alltfler vänder blicken till de frågor som humorn väcker, om oss, och om samhället.Med särskilt intresse för unga människor, som följer svenska och amerikanska humorprogram på tv och i andra medier, fördjupar denna bok kunskapen om varför satiren lockar, och hur intresset för satir kan förstås i relation till ungas upplevelse av det samtida medborgarskapet: Vilken är satirens kommunikativa roll i relation till demokratin, och vad betyder den för unga medborgare? Det politiska skrattet vänder sig till studenter inom medie- och kommunikationsvetenskap, statsvetenskap, kulturvetenskap och sociologi, men också till en samhällsintresserad allmänhet.

While broadcast news struggles to attract young audiences, political comedy is becoming more and more popular. To understand this popularity, this thesis explores audience engagement in political comedy among Swedish young adults – focussing on how it encourages citizenship, both in the political and the cultural sense. By applying a contextualising, qualitative audience approach, the study considers the generic qualities of contemporary political comedy, how the audience defines and values it, and how this connects to identity and citizenship. The results indicate that political comedy is an important emerging space for political communication. Particularly, political comedy engagement answers to some of the uneasiness and uncertainties facing today’s young adult citizens: by inviting, representing, and valuing both critical and emotional investment.