Johan Hirschfeldt

Det finns frågor som kan tyckas så givna att man knappt ska behöva tänka på dem. Den svenska konstitutionen tillhör säkerligen en sådan. Men i länder inte långt från vårt eget, som Ungern och Polen, har konstitutionen rivits upp alarmerande snabbt och med stora konsekvenser som följd. Villkoren för vår demokratiska offentlighet befinner sig i förändring. Och när hjulen snurrar allt snabbare, anklagas författningen stundtals för att inte hänga med. Måste vi slå vakt om grundlagen – eller anpassa den till en ny verklighet?Fundamentala frågor är en angelägen och prövande samling texter som värnar om nyanser i en samtid som ofta präglas av kravet på att välja sida. I åtta bidrag från några av landets mest insatta akademiker och yrkesutövare kokas frågorna ner till sin essens.

Mänskliga rättigheter i det offentliga Sverige tar ett helhetsgrepp om det ansvar som det allmänna har för att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna. Ledande forskare och specialister förklarar och diskuterar frågan om vad de mänskliga rättigheterna innebär rättsligt, politiskt och etiskt. Flera grundläggande rättighetsperspektiv relateras till konkreta former av det offentliga uppdraget. Både internationella åtaganden och svensk rättslig reglering presenteras i ljuset av det ansvar som legitim förvaltning av demokratin innebär.Vad kräver respekten för de mänskliga rättigheterna av det offentliga Sverige? Hur arbetar vi i praktiken så att de mänskliga rättigheterna skyddar individer och stärker demokratin och rättsstaten? Vilka rättsliga, politiska och moraliska normer gäller, och hur ska dessa tolkas och implementeras? Författarna diskuterar dessa och andra frågor i relation till nutida forskning och svensk förvaltningspraxis.Denna andra upplaga har uppdaterats genomgående med hänsyn till den rättsliga utvecklingen.”Vi behöver göra de mänskliga rättigheterna till våra, låta dem genomsyra alla våra beslut och handlingar. Demokrati och mänskliga rättigheter är inget som erövrats en gång för alla och sedan bara finns där. Mänskliga rättigheter måste ständigt utvecklas och det är vi, medborgare och offentligt anställda, som är ansvariga för att det görs.”Ur förordet av Elisabet Fura

Den 6 mars 1974 fick Sverige en ny regeringsform. Den var en mödosamt hopsnickrad kompromiss som antogs efter flera decenniers utredande.Den tidigare regeringsformen av år 1809 var sedan länge förlegad. Nu ville man modernisera grundlagen så att den bättre återspeglade det faktiska statsskicket. Principen om folksuveränitet, det vill säga att den offentliga makten skulle utgå från folket, ersatte den gamla principen om maktdelning. I denna bok analyseras den författningspolitiska utvecklingen sedan 1974 års regeringsform antogs. Mycket har hänt. Sverige har blivit medlem i EU. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har införlivats i det svenska rättssystemet. Det har bidragit till att de medborgerliga fri- och rättigheterna stärkts och att domstolarnas makt ökat. Det politiska landskapet har också förändrats, vilket gjort att parlamentarismen har blivit mindre stabil. Regeringsformen har sedan den antogs uppdaterats vid några tillfällen, inte minst genom en omfattande grundlagsreform 2010. Boken är utgiven med anledning av regeringsformens femtioårsjubileum. Den är skriven av några av landets ledande experter under ledning av Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet: juristerna Thomas Bull, Johan Hirschfeldt, Joakim Nergelius och Karin Åhman samt statsvetarna Hanna Bäck, Annika Fredén, David Karlsson, Johannes Lindvall, Tommy Möller, Olof Petersson, Göran Sundström och Jan Teorell. Tillsammans täcker de in olika aspekter av hur den svenska regeringsformen har fungerat under det halvsekel som passerat sedan den infördes.

Under fredliga och lugna förhållanden kan den demokratiska rättsstaten tas för given. Men det finns svagheter som kan hämma statens möjligheter att skydda medborgare och vitala samhällsfunktioner. Hur ska staten klara sina uppgifter under allvarliga kriser? Författarna diskuterar hur Sverige kan förbereda sig inför kommande kriser genom rättslig reglering. Här uppmärksammas problem i dagens krisberedskap och skisseras ett antal tänkbara lösningar. Detta inlägg är ett bidrag till den pågående debatten om hur Sverige kan stärka skyddet av den demokratiska rättsstaten. Johan Hirschfeldt har varit rättschef i Statsrådsberedningen, justitiekansler och hovrättspresident i Svea hovrätt. Han är hedersdoktor vid Uppsala universitet och har haft en rad offentliga uppdrag. Olof Petersson har varit professor i statskunskap vid Uppsala universitet och forskningsledare vid SNS. Han var ordförande i Maktutredningen, ledamot av Ekonomi kommissionen och rådgivare i Utredningen om en ny myndighet för psykologiskt försvar.

Sverige har flera olika grundlagar med regeringsformen som den centrala och den man avser när man talar om vårt lands skrivna författning eller konstitution. Där finns de grundläggande bestämmelserna om hur vårt statsskick är organiserat och hur vårt demokratiska system fungerar. Det är i regeringsformen som enskildas grundläggande fri- och rättigheter i förhållande till det allmänna finns. Där slås rättsstatsprincipen fast med t.ex. kraven på lagenlighet, objektivitet och självständighet vid myndighetsutövning och där finns regler som syftar till att garantera insyn och kontroll över hur den offentliga makten utövas. Regeringsformen är från 1974 men har genom ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2011 reformerats i grunden. Reformen, som i allt väsentligt bygger på förslag som togs fram av Grundlagsutredningen, innebär dels att sakliga ändringar gjorts, dels att nästan alla paragrafer har skrivits om och moderniserats. Många har också omnumrerats. Två nya kapitel har tillkommit bl.a. ett nytt kapitel om kommunerna. Varje kapitel och paragraf kommenteras. Paragraferna är försedda med en kort ingress som förklarar hur innehållet förhåller sig till tidigare lydelse. Vidare ges paragrafvis hänvisningar till relevanta förarbeten och i förekommande fall till annan litteratur. Särskild vikt har lagts vid att ge lättillgängliga beskrivningar av komplicerade frågor som t.ex. förhållandet till EU och den statliga budgetprocessen. Boken vänder sig i första hand till praktiskt verksamma jurister men även till bl.a. statsvetare, ekonomer, personer verksamma inom offentlig förvaltning, m.fl. Författarna är alla domstolsjurister med bred erfarenhet från lagstiftningsarbete och offentlig förvaltning i övrigt. De deltog samtliga i Grundlagsutredningens arbete. Anders Eka, justitieråd, huvudsekreterare i Grundlagsutredningen Johan Hirschfeldt, f.d. hovrättspresident, ledamot av Grundlagsutredningen Henrik Jermsten, justitieråd, sakkunnig i Grundlagsutredningen Kristina Svahn Starrsjö, justitieråd, sakkunnig i Grundlagsutredningen

Optimismen om ett nytt och demokratiskt samlat Europa, med rättsstat och mänskliga rättigheter, var stor efter det kalla krigets slut och EU:s utvidgning till nya medlemmar i Central- och Östeuropa. Nu är stämningen en annan. I flera EU-länder går utvecklingen i fel riktning. Demokratin och rättsstatstanken har inte fördjupats. Efter finanskris och trycket från nya flyktingströmmar prövas rättsstat och demokratiska ideal också i gamla medlemsländer. Samtidigt har både EU och Europarådet svårt att ingripa mot medlemmar som inte följer grundläggande regelverk och normsystem. I Hoten mot rättsstaten i Europa skildrar och analyserar ledande jurister från Polen och Ungern vad som gått fel. Rättsstatens ställning i Europa i stort och de europeiska institutionernas möjligheter och begränsningar diskuteras av ledande europeiska experter. Boken är utgiven i samarbete med Rättsfonden. Den är ett underlag och bidrag till både den fortsatta politiska debatten och det akademiska studiet av en skrämmande kris för Europas grundvärderingar.

Sedan det moderna forskningsuniversitetet såg dagens ljus för två hundra år sen har forskning och vetenskap gjort bevisligen världen bättre. Kunskap, kreativitet, kritik och kollegialitet har utgjort nyckel till denna exempellösa framgång. Akademins framgång har dock inte vilat på en demokratisk-politisk logik som genomsyrar dagens samhälle, utan på en parallell och alldeles egen verklighet där forskarna i sitt sökande har drivits av sitt engagemang och sin nyfikenhet. När denna anda får råda inom vetenskapen blir det också bra för samhället i stort. Men i dagens projektsamhälle med sina krav på en kortsiktig resultatleverans framstår akademins sätt att fungera som provocerande. Hur kunde det bli så och vad gör vi åt det? I denna bok söker ett antal engagerade forskare, tidigare universitetsrektorer och ämbetsmän svar på dessa frågor. De är förskräckta över en utveckling där djup kunskap, vildsint kreativitet, kritiska samtal och kollegialt ansvar kastas på sophögen, denna utveckling får inte fortsätta! Då rycker vi undan mattan för mänskliga framsteg och ett civiliserat samhälle. Vi måste försvara de värden som akademin står på sedan lång tid tillbaka - inte för att de är traditionella, utan för att de är de modernaste vi har.