Johan Sehlberg

Pierre Klossowski (1905-2001) var en av efterkrigstidens mest särpräglade franska intellektuella - författare, filosof, översättare och konstnär. Genom sina romaner och originella tolkningar av markis de Sade och Friedrich Nietzsche kom han att omforma synen på begär, språk, subjektivitet och tänkande. Nietzsche och den onda cirkeln utgör den filosofiska höjdpunkten i detta livsverk - en dramatisk och experimentell läsning av Nietzsche som utövat ett djupt inflytande på tänkare som Michel Foucault, Gilles Deleuze och Jacques Derrida. Boken presenteras här för första gången i svensk översättning av Johan Sehlberg och Gustav Strandberg, som också skrivit förordet.

Anicius Manlius Severinus Boethius (480524), vanligen bara Boethius, var en romersk statsman, matematiker och filosof. Han skrev flera verk, särskilt om musik, och översatte grekisk filosofi till latin. Hans översättningar var normerade i mer än ett halvt årtusende och dessa liksom hans egna texter har präglat europeisk kulturhistoria. På höjden av sin karriär arresterades han, anklagad för att ha konspirerat mot kung Theodorik den store. Boethius förnekade, men döms till döden. Det är i väntan på sin avrättning som han författar sitt viktigaste verk: De consolatione philosophiae, eller Filosofins tröst. Det är ett verk som 1500 år efter att det skrevs fortfarande vänder sig mot läsaren med samma kraft och tvingar oss ta ställning till vad som är värt att försvara och dö för. Här föreligger Filosofins tröst i Bertil Caval­lins (19342015) klassiska översättning. Cavallin var en av våra skickligaste översättare från antik grekiska och latin, och författade även läroböcker i klassiska språk. Han har försett översättningen med såväl inledning som rikliga kommentarer. Denna utgåva har ett nyskrivet efterord av filosofen Johan Sehlberg.

Ernst Robert Curtius (18861956) var en tysk litteraturforskare och romanist, vars klassiker Europeisk litteratur och latinsk medeltid (1948) har kommit i otaliga utgåvor. Hans studie Marcel Proust (1925) är en av de första böckerna om Proust. Curtius blev tidigt en av Prousts förespråkare och stod även i kontakt med honom. Analysen av På spaning efter den tid som flytt har, trots att den är närmast ett sekel gammal, inte förlorat sin aktualitet eller betydelse för förståelsen av och forskningen om Proust. Ulf Claësson har översatt boken och Johan Sehlberg, Proustforskare och filosof, har skrivit ett efterord.

Samuel Beckett (1906-1989) skriver som tjugofyraåring denna studie över Marcel Proust. Han arbetar vid tiden som lärare i engelska vid École normale supérieure i Paris. Boken är en av de första studierna av Proust och har uppnått klassikerstatus. Både för att den utgör en originell läsning av Proust och för att den delvis förebådar hur Beckett i sitt eget författarskap genomlyser de mänskliga villkoren. Erik Sandins översättning har inför denna utgåva reviderats av Daniel Pedersen. Filosofen Johan Sehlberg har skrivit efterord.

What is an act of thinking beyond the traditional image of thought? Who or what is its subject and to whom or what does it give voice? Under what conditions is thinking learned and to what effects is it achieved? If these questions generally imbue the thought of Gilles Deleuze from "Nietzsche and Philosophy" (1962) up to "Difference and Repetition" (1968), it is arguably in Proust and Signs (1964) that the questions concerning the essence and conditions of thought are elaborated to the greatest extent and effect. Whereas "Nietzsche and Philosophy" and "Difference and Repetition" have been extensively analysed as systematic works of philosophy in their own right, Deleuze’s early work on Proust has not been adequately recognised for its significance in overturning the classical question “what is thinking?” This study sets out to remedy this oversight. The aim of this study is to explicate in what ways the general problem surrounding the experience of thought finds concrete articulation for Deleuze in Proust’s In "Search of Lost Time" (1913-1927). For it is Proust who not only destroys the image of thought intrinsic to the tradition of philosophy in an iconoclastic fashion, but dramatises the experience of thought as experimentation beyond the figures of the dogmatist, the moralist, and the conformist in philosophy. Johan Sehlberg is a researcher and lecturer in philosophy at Södertörn University. This is his doctoral dissertation.