En gycklande person i drömmen sa ungefär: – Du minns villan Livelove i Loveland som villan minns dig Dan Kille. Att bo i Loveland – vilken önskedröm! – Vad är sanning, frågade riksdagsledamoten Pontus Pilfink romanförfattaren som låtit sig anställas av ett förlag i skojarbranschen. Undrar vem den romanförfattaren är. Förmodligen vemsomhelst. Undrade vidare vad syftet med mina egna skriverier var. – Uppsåt upplysning, svarade jag vinden. I vilket fall skönt att befinna sig i Loveland vid Vänern på villa Liveloves terrass. Vänernvinden smekte mitt ansikte som en utandning. Det var en strålande klar och kall sommarmorgon. Ja, så ville jag leva. Befann mig sen som sjuåring bland flyktingar på en landsväg i Ryssland 1941 då ett tyskt jaktflygplan dök upp och öppnade eld. En del flyktingar mejades ned innan vi skingrades. Jag sprang ut på åkern och gömde mig under en höstack. Planet flög i en vid båge och kom tillbaks. Nya skottsalvor. Jag tryckte mig mot jorden men träffades ändå i vänstra stortån. Efter att den opererats och bandagerats vandrade jag med stödkäpp tryggt i högerhanden på en gata i Stockholm då jag plötslig anfölls av två pistolbeväpnade män. De ville utan vidare ha min mobil, mitt kontokort, min plånbok. Jag chansade på att det kanske bara var attrapper de hade i nyporna och riskerade därmed livet genom att omedelbart handla i nödvärn, svängde rasande käppen och träffade den minste av dem i skallen.
