Jonas Jonson

Den här antologin vill ge en vidare bild av den kvinna som kanske är mest känd som en av de tre först prästvigda kvinnorna i Svenska kyrkan, den första kvinnan som blev kyrkoherde och som grundare och ledare av S:ta Katharinastiftelsen. Boken vill göra den gängse bilden av Margit Sahlin mer mångsidig. Den bidrar till att lyfta fram sådant som inte varit känt utanför en trängre krets och tecknar bilden av en person som kom att spela en stor roll i Svenska kyrkan från 1940-talet fram till sin död 2003. I boken beskrivs hennes akademiska bakgrund som romanist, hennes komplicerade förhållande till högkyrkligheten, arbetet inom Diakonistyrelsen som församlingssekreterare och en drivkraft i den framväxande kyrkliga kvinnorörelsen, hennes livslånga längtan efter ett evangeliskt klosterliv, den pågående dialogen med kvinnorörelse och kulturliv och hennes internationella engagemang. Nya forskningsresultat ger nya perspektiv.

Mitt under brinnande världskrig vigs John Cullberg (1895 1983) till biskop. Han är en då en uppmärksammad religionsfilosof med konservativ politisk förankring. Redan under 1920­-talet startar Cullberg sin akademiska karriär och blir doktor i både filosofi och teologi och han förblir religionsfilosof livet ut. Efter att ha varit församlingspräst blir John Cullberg 1940 biskop i Västerås stift (1940 1962). Som biskop bekämpar han partipolitiseringen av Svenska kyrkan, stöder ett ökat engagemang och inflytande för lekmännen, röstar för att kvinnor ska få prästvigas och ger hårt arbetande högkyrkliga präster sitt stöd. John Cullberg är samtidskritiker, både när det gäller kyrka och samhälle, och som uppmärksammad debattör drar han fulla hus. Cullberg kan kritisera vad han anser vara demokratins avigsidor men är också socialt engagerad i Sverige och utomlands. Han driver frågor om internationellt bistånd och är till exempel medlare i Cypernkrisen. Boken John Cullberg. Biskop, religionsfilosof och samtidskritiker är det första arbetet som presenterar en av de mest intressanta och komplicerade kyrkoledarna i Svenska kyrkan. I boken bidrar dryga dussinet författare till en spännande framställning av biskop Cullbergs insatser för Västerås stift, för Svenska kyrkan och för den världsvida kyrkan.Sven-Erik Brodd: Biskopen som filosof, kritiker och klerk. Libertas ecclesiae (Om ecklesiologi och politisk teori i John Cullbergs teologi). John Cullbergs bibliografi 1918 1975, med inledningJonas Jonsson: John Cullberg: Konturer av ett liv I. John Cullberg: Konturer av ett liv II. John Cullberg: Konturer av ett liv III. John Cullberg: Konturer av ett liv IV. John Cullberg: Konturer av ett liv VInga Sanner: John Cullberg och kulturidealismenBirgitta Brodd: John Cullbergs uppfattning om demokrati och dess utveckling. Debatten om John Cullbergs hållning till demokrati och nazismTorbjörn Aronsson: John Cullberg, Svensk tidskrift och högern i demokratins genombrottstidGunnar Weman: John Cullberg och gestaltningen av Svenska kyrkans gudstjänstBo Hansson: John Cullbergs syn på verklighetKarin Johannesson: På jakt efter en skapelseförankrad kristologiJohan Cullberg: Pappa och familjenMikael Mogren: Arvet efter John Cullberg i Västerås stift

I denna skrift målas ekumenikens historia med snabba penseldrag. Den första stora ekumeniska kyrkokonferensen i modern tid ägde rum i Stockholm 1925. Den inleddes med en gudstjänst i Storkyrkan och avslutades i Uppsala domkyrka tolv dagar senare. Stockholmsmötet hade en förhistoria som gick tillbaka ända till de ekumeniska konciliernas tid. Det inledde den moderna kyrkoekumenikens århundrade. Det har fördjupat kristenhetens gemensamma tro, enat kyrkorna och öppnat dem mot samhället, kulturerna och världsreligionerna. Utan att tänka mycket på det, lever vi mitt i en ny reformation. Jonas Jonson är biskop emeritus i Strängnäs stift och docent i missionsvetenskap.

År 2025 är ekumeniken en etablerad och levande del av den världsvida kyrkan. Så var det inte för 100 år sedan, när det största ekumeniska kyrkomötet sedan konciliet i Nicaea år 325 ägde rum i Stockholm. Att ortodoxa och evangeliska kyrkor möttes i bön och samtal om kristenhetens gemensamma uppdrag i världen var en historisk vändpunkt. Det blev den definitiva starten på den ekumeniska rörelsen under 1900-talet.Stockholmsmötet 1925 planerades och utspelade sig i en på många sätt splittrad värld och tid. Det politiska läget var instabilt efter första världskriget. Industrialiseringen hade slagit igenom, men arbetarnas villkor och rättigheter hade ännu inte tagit form. Den sociala nöden var stor. I fokus för konferensen stod kyrkornas sociala ansvar och praktiska insatser för rättvisa och – mer än något annat – fred.I Ekumeniska pilgrimer skildrar Jonas Jonson tiden och arbetet som ledde fram till Stockholmsmötet 1925 och konferensens intensiva och hoppfulla sensommarveckor, när stadens gator fylldes med representanter från kyrkor och samfund, reportrar och intresserade stockholmare. I centrum för berättelsen står ärkebiskop Nathan Söderblom, en till synes oförtröttlig förkämpe för kristenhetens enhet och världens fred.Jonas Jonson är författare, teologie doktor i missionsvetenskap och biskop emeritus i Strängnäs stift. Han har tidigare skrivit bland annat biografin Jag är bara Nathan Söderblom, satt till tjänst och boken Missionärerna om Svenska kyrkans mission.

Ett återerövrat kapell. Så har Martyrernas kapell i Strängnäs domkyrka betecknats. Vid reformationen övertogs de gamla helgonkoren av de högre stånden som begravningsplatser. I Strängnäs domkyrka har ett av dem återfått sin gamla betydelse, en samlingsplats för bön och meditation. I kapellet nämns fyrtio kvinnor och män från olika världsdelar som under 1900-talet fått ge sina liv i trohet mot Kristus. Deras namn finns på de bronsplattor som omger det centrala krucifixet. Kortfattat presenteras deras livsöden, många med bild och med citat av vad de sagt. Under medeltiden samlades människor till rosenkransen vid Mariaaltarskåpet som då stod i kapellet. Nu har det åter blivit en plats för möte med den Oändlige. Ett återerövrat kapell.

Svenska kyrkan sände under åren 1874–1974 sammanlagt 814 missionärer till Afrika och Asien. Missionärerna var präster och läkare, diakoner och sjuksköterskor, lärare och ekonomer, ingenjörer och kommunikatörer. Många blev kvar hela livet. De kom ur alla samhällsklasser och var för sin tid ofta välutbildade. Två av tre var kvinnor. Långt innan det fanns tjänster för kvinnor i Svenska kyrkan gjorde de betydande insatser i Sydafrika och Indien, i Zimbabwe, Kina och Tanzania. Missionärerna var en del av den globala missionsrörelse som följde i väckelserörelsernas spår och kulminerade runt första världskriget. Vad fick människor att ägna sitt liv åt kristen mission? Hur påverkades Svenska kyrkans självbild och teologi av missionen? Vad betydde den för statlig biståndspolitik? Hur förhöll sig missionärerna till kolonialism, rasism och kastsystem? Det är frågor som Jonas Jonson initierat behandlar när han sätter in Svenska kyrkans mission i dess historiska och teologiska sammanhang.

Vi lever i ett spänningsfält: å ena sidan det rationella - bevisbara - förnuftiga, å andra sidan det irrationella - obevisbara - intuitiva. Spänningsfältet är verkligheten - ingendera av polerna kan upphävas, bortresoneras eller förnekas. Man har försökt. Var och en av oss har försökt. Hela vår kultur har försökt. Ingen har därav mått bättre eller blivit bättre. Men vidskepligare har man blivit, vilken av polerna man än givit sig på. Vantron är lika vidskeplig som övertron, och dessutom tråkigare.Så inleder Gunnel Vallquist sin tanke- och reflektionsbok Steg på vägen. Det är en bok som kännetecknas av den andliga iakttagelseförmåga och det speciella seende som Gunnel Vallquist betraktade tron och livet. Hon skrev med en behärskning och språklig precision som inte lämnade plats för intellektuellt lättsinne, än mindre för sentimentalitet. Hon förvaltade arvet från Bibelns vishetslitteratur, ökenfädernas tänkespråk och de medeltida mystikerna. Som Dag Hammarskjöld kunde hon i klara satser antyda sin personliga kamp och Guds oåtkomliga närvaro. Hennes lågmälda röst kommer att höras länge. Steg på vägen är en klassiker för att den berör det som är djupt mänskligt och därför djupt kristet. Jonas Jonson i förordetGUNNEL VALLQUIST (19 juni 1918-11 januari 2016) var en svensk författare, översättare och kritiker. Hon var ledamot av Svenska Akademien sedan 1982. Hon gjorde också en stor insats genom sin översättning av Marcel Prousts På spaningen efter den tid som flytt.

Jag är bara Nathan Söderblom, satt till tjänstär en biografi om Nathan Söderbloms liv, forskning, tjänst som ärkebiskop och hans betydelse för Svenska kyrkan och den ekumeniska rörelsen. Den 8 november 1914 vigs Nathan Söderblom till Svenska kyrkans ärkebiskop. Tiden är turbulent, första världskriget har brutit ut och tron på den västerländska civilisationen skjuts i sank. Kyrkorna står också emot varandra. Söderblom vill förena dem i ett gemensamt arbete för fred. Det tar honom ett decennium, men han ger aldrig upp. Som ärkebiskop ska han skapa en ny samhörighet bland Europas kristna, räknas som den främste bland världens evangeliska kyrkoledare, hyllas som forskare, kulturpersonlighet och fredsstiftare men också hela tiden möta motstånd.Jonas Jonson sätter in en av Svenska kyrkans mest betydelsefulle ledare under 1900-talet i hans sammanhang och gör honom känd för en ny tid. Tyngdpunkten ligger på Nathan Söderbloms internationella verksamhet. Författaren visar på de många trådar som löpte samman och gjorde Söderblom till den han blev.

Previously published as: Ekumenik pa v'arldens Villkor: Kyrkornas v'arlsrad i den ekumeniska r'orelsen efter Uppsala 68. Stockholm: Verbum, 2008.

Gustaf Aulén (1879 1977) var en av Sveriges mest inflytelserika teologer, översatt till många språk. Som professor i Lund, biskop i Strängnäs och preses i Musikaliska Akademien hade han en given plats i svenskt kulturliv. När totalitära regimer hotade, blev han en av de främsta försvararna av rättsstaten och mänskliga rättigheter. Under kriget var han Norges röst i Sverige. Han fortsatte