Karin Ström

"Det är decenniets, århundradets, millenniets sista sommar, och i den kommer alla sommardagars sammanlagda lättja att finnas, alla kvällshimlar, alla poplåtar som spelats ut genom öppna fönster, alla lukter av varm asfalt, torrt gräs och gamla glasspapper. Jag vet det bara inte än." 22-åriga Karin har drömt hela uppväxten om frihet och självständighet, men när hon får det hon längtat efter gör det bara ont. En oväntad vänskap får henne att lämna ett destruktivt liv i London och åka tillbaka till Stockholm för några månaders paus. Det blir hennes livs sommar.

”Våld har jag i alla fall alltid, våld har jag kommit långt med, allt kan man åstadkomma med våld och mer våld, allt utom att bli älskad. Våld är befriande otillgjort, inte det minsta lillgammalt, våld kommunicerar inte med omskrivningar, våld hymlar inte. Jag behöver den våldsamma ärligheten nu, den döva ursinnigheten nu, jag måste ta mig upp från det mjuka och bedrägliga, jag måste ta spjärn mot något hårt nu, jag måste ta sats från något stumt. Jag måste göra det som krävs, jag måste använda min kropp.” Våld är en experimentell roman vars inre skeende handlar om att tvinga språket till underkastelse för att stå ut. Det yttre skeendet är arbetet ut ur en destruktiv kärlekshistoria med hjälp av språkets kraft.