Karl-Otto Apel

First Published in 1980 (English Translation) Towards a Transformation of Philosophy presents selected essays from Karl -Otto Apel’s two- volume German collection that was published in 1973 under the title Transformation der Philosophie. Karl -Otto Apel’s studies in philosophy and the social sciences can be said to have bridged the gap that had hitherto existed between the Anglo-Saxon traditions of analytical philosophy of language and pragmatism, and the philosophical traditions of the European continent of phenomenology, existentialism, and hermeneutics. Apel points to language as the crucial dimension in the constitution of historical meaning and therefore as the historical condition for the possibility of truth. In this context he discusses the hermeneutic dimension of Wittgenstein’s philosophy and that of his followers, together with the development of pragmatism and with recent trends in Chomsky’s linguistics. In arguing for the complementarity of technical and practical interests in acquiring knowledge for a critical theory of society Apel examines the preconditions for an emancipatory critique of ideology and the communication community as the predeterminate of both the social sciences and moral discourse. In all the essays, Apel sets out to counter the positivistic and scientistic restrictions placed upon a satisfactory understanding of the preconditions for the possibility and validity of human knowledge. This is a must read for scholars and researchers of philosophy.

First Published in 1980 (English Translation) Towards a Transformation of Philosophy presents selected essays from Karl -Otto Apel’s two- volume German collection that was published in 1973 under the title Transformation der Philosophie. Karl -Otto Apel’s studies in philosophy and the social sciences can be said to have bridged the gap that had hitherto existed between the Anglo-Saxon traditions of analytical philosophy of language and pragmatism, and the philosophical traditions of the European continent of phenomenology, existentialism, and hermeneutics. Apel points to language as the crucial dimension in the constitution of historical meaning and therefore as the historical condition for the possibility of truth. In this context he discusses the hermeneutic dimension of Wittgenstein’s philosophy and that of his followers, together with the development of pragmatism and with recent trends in Chomsky’s linguistics.In arguing for the complementarity of technical and practical interests in acquiring knowledge for a critical theory of society Apel examines the preconditions for an emancipatory critique of ideology and the communication community as the predeterminate of both the social sciences and moral discourse. In all the essays, Apel sets out to counter the positivistic and scientistic restrictions placed upon a satisfactory understanding of the preconditions for the possibility and validity of human knowledge. This is a must read for scholars and researchers of philosophy.

Från de gamla grekerna till idag har filosofer ihärdigt diskuterat hur begreppet »sanning» skall förstås. Denna antologi består av bidrag till en pågående debatt med fokus på förhållandet mellan sanning och rättfärdigande. Bidragsgivare är Richard Rorty, Jürgen Habermas, Albrecht Wellmer och Karl-Otto Apel. Debatten dem emellan om sanningsbegreppet är samtidigt en diskussion om förhållandet mellan pragmatism och pragmatisk språkteori. När vi har goda skäl att hävda ett påstående ligger det nära till hands att säga att vi med fog kan hävda att påståendet är sant. Men samtidigt är det så att det vi vid en bestämd tidpunkt anser vara ett gott skäl senare kan visa sig vara ofullständigt eller felaktigt. Motiveringar är knutna till tid, plats och personer. De är därmed i princip felbara och korrigerbara: Rättfärdiganden kan så att säga gå förlorade. Sanningen, däremot, är inte beroende av tid och plats och av de bestämda personer som hävdar att ett påstående är sant. I denna mening är sanningen »absolut» (den kan inte »gå förlorad»). Men hur skall man då förstå förhållandet mellan sanning och rättfärdigande (motivering)? Hur skulle vi kunna acceptera något som sant annat än genom diskussion och prövning av skäl? Och hur skulle principiellt felbara och kontextuella skäl kunna leda fram till sanning? I en utförlig inledning presenterar och kommenterar Gunnar Skirbekk debatten. Skirbekk är professor i filosofi och vetenskapsteori vid universitetet i Bergen. Hans senaste bok är Praxeologie der Moderne. Universalität und Kontextualität der diskursiven Vernunft. Daidalos har utgivit hans tillsammans med Nils Gilje författade Filosofins historia.