Katarina Bernhardsson

The title of this book – “Prepared for Both: Lund University and the Surrounding World” – has been chosen to demonstrate the breadth of an old university since it was founded in 1666: in the past, just recently, and right now. The emphasis is on the last fifty years, the time that has passed since the university last celebrated its existence. It can be read as a survey of the last half-century, of how the university has lived up to the old motto on its seal – “Prepared for both” – but perhaps it also gives an idea of where it is headed. The book seeks moreover to capture some of the interaction between the university and the world around it, a perspective that is often lacking, but one which is needed to understanding the variegated history of the university. Besides the editors Gunnar Broberg and David Dunér, contributing authors are Katarina Bernhardsson, Gustav Holmberg, Thomas Kaiserfeld, Elisabeth Mansén, Svante Nordin, Jan Eric Olsén, and Johan Östling.

”Beredd till bådadera. Lunds universitet och omvärlden” vill med sitt val av titel just visa vidden av ett gammalt universitets verksamhet, i går, nyss, i dag, från grundläggandet 1666. Tyngdpunkten har lagts på de senaste femtio åren, den tid som gått sedan universitetet senast firade sin existens. Den kan läsas som en första kartläggning av det senaste halvseklet, hur universitetet har förvaltat sitt gamla motto på sigillet, men kanske också vart det är på väg. Boken vill också fånga något av samspelet mellan universitetet och omvärlden, ett perspektiv som ofta saknas, men behövs för att förstå universitetets växlingsrika historia. Boken är en antologi med nio historiska studier om allt från forskningssamverkan och internationella kontakter till spirituella medlemmar i Fråga Lund-paneler och allmänhet som vill donera sina kroppar till vetenskapen. Idéhistorikerna Gunnar Broberg och David Dunér är redaktörer för boken. Övriga medverkande är idéhistorikerna Gustav Holmberg, Thomas Kaiserfeld, Elisabeth Mansén, Svante Nordin och Jan Eric Olsén, litteraturvetaren Katarina Bernhardsson och historikern Johan Östling.

More world-leading research; more internationalisation; more mobility; more open access; more impact; more arts and humanities perspectives on other disciplines; more research links in teaching; we want more of most things, quite simply But how should Swedish research be organised and funded to achieve all this? The question covers numerous problems and dilemmas. What should be the distribution between major programmes and minor projects? Should research proposals be evaluated with reference to the applicants earlier achievements bibliometrically, for example or to the results expected? How much weight should be given to practical social benefits? Should assessments mainly be done by other researchers (peer review)? If so, how can they avoid spending more and more of their time evaluating other researchers? What specific role should research play in academic teaching? At universities in general? Or in politics, for that matter? Shouldnt researchers, to a higher degree, impart their results to decision-makers and the public with far greater outreach than today? Nowadays, more than half of Swedens university research is paid for by research funders outside the higher education institutions. Such funders include central government agencies, but also independent bodies. Riksbankens Jubileumsfond (RJ), the Swedish Foundation for Humanities and Social Sciences, fosters and supports research in these disciplines. This book, published to mark RJs Golden Jubilee in 2015, is an attempt to think ahead on issues concerning the future of research.

Syftet med skönlitteratur på läkarutbildningen är inte i första hand bildning utan utbildning. Det handlar om att använda litteraturen till det den är bäst på -- att tillgängliggöra mänsklig erfarenhet och belysa människans villkor. I Litteratur och läkekonst skriver Katarina Bernhardsson, Immi Lundin och Evelina Stenbeck om sina erfarenheter av att använda skönlitteratur på läkarutbildningen vid Lunds universitet, om texter de använt och om de samtal med studenterna som texterna inspirerat till. Läkarutbildningen vilar på naturvetenskaplig grund, men medicinen är i bredaste bemärkelse en människovetenskap och i utövandet av läkaryrket är mötet mellan människor en given utgångspunkt. I relationen mellan vårdande och vårdad spelar orden, uppmärksamheten och förmågan att förstå den andras perspektiv en central roll. Litteraturseminarierna på läkarutbildningen är en träning i just detta, att komplettera och berika det naturvetenskapliga medicinska kunnandet med förståelse för det humanistiskt mänskliga. I en längre inledning diskuteras arbetets förutsättningar och begreppen medicinsk humaniora och narrativ medicin. Därpå följer åtta seminarier, alla med utgångspunkt från litteratur som författarna arbetat med, samt ett seminarium om reflekterande skrivande på läkarutbildningen. Katarina Bernhardsson är docent i litteraturvetenskap, lektor i medicinsk humaniora och biträdande centrumledare för Birgit Rausing centrum för medicinsk humaniora vid Lunds universitet. Sedan avhandlingen Litterära besvär. Skildringar av sjukdom i samtida svensk prosa (2010) har hon arbetat med att bygga upp medicinsk humaniora i Lund, från 2017 på heltid. Hon forskar på sjukdomsskildringar i olika genrer och har också varit engagerad i universitetshistoria och akademisk publicering. Immi Lundin är kulturjournalist och litteraturvetare. Hon började skriva litteraturkritik 1971 och har undervisat på journalist- och författarutbildningarna vid Lunds universitet där hon 2012 disputerade med avhandlingen Att föra det egna till torgs. Berättande, stoff och samtid i Kerstin Strandbergs, Enel Melbergs och Eva Adolfssons debutromaner. Hon håller litteraturseminarier på läkarutbildningen i Lund och har också skrivit och föreläst om litteratursamtal och läsecirkelverksamhet, numera främst med inriktning på den läsfrämjande metoden shared reading. Evelina Stenbeck är lektor i litteraturvetenskap med inriktning mot kreativt skrivande vid Umeå universitet. Hon disputerade 2017 med avhandlingen Poesi som politik. Aktivistisk poetik hos Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad och arbetade därefter som lärare och forskare i medicinsk humaniora vid Lunds universitet. Hon har även undervisat på Författarskolan vid Lunds universitet.

Att bli omhändertagen av samhället är ett djupt ingrepp i en människas liv. De individuella mötena med anstalten uppmärksammas sällan, men i Inspärrad får vi följa personer som varit intagna på sinnessjukhus, sanatorier, fängelser, uppfostrings- och alkoholistanstalter i Sverige någon gång mellan 1850 och 1992. Genom att ta del av de intagnas berättelser får vi kunskap om hur de förhållit sig till sin situation och sin omvärld, såväl innanför som utanför anstaltens väggar.Författarna är forskare i skilda discipliner och möts i sitt engagemang för den inspärrades röst. Genom att även höja blicken från de enskilda fallen fångar skribenterna också in övergripande drag och samhälleliga strukturer. I centrum för studierna står uttryck för makt och motstånd, förhandling, identiteter och strategier. Skribenterna belyser de intagnas erfarenheter och vill med dessa exempel utveckla ett forskningsfält som fått förnyad aktualitet.

RJ:s årsbok 2015/2016 i två band: svensk och engelsk utgåva. Mer världsledande forskning, mer internationalisering, mer mobilitet, mer open access, mer impact, mer humanistiska perspektiv på andra vetenskaper, mer forskningsanknytning i undervisningen. Mer av det mesta, helt enkelt Men hur bör svensk forskning organiseras och finansieras för att åstadkomma allt detta? Frågorna rymmer en rad problem och dilemman. Hur bör fördelningen mellan stora program och små projekt se ut? Ska forskningsansökningar utvärderas med hänsyn till de sökandes tidigare prestationer, exempelvis genom bibliometri, eller utifrån förväntade resultat? Vilken vikt ska fästas vid konkret samhällsnytta? Ska bedömningar i huvudsak ske av andra forskare genom peer review? Hur undviker man i så fall att allt mer av forskarnas tid går åt till att utvärdera andra forskare? Och vilken konkret roll ska forskningen spela i den akademiska undervisningen? På universiteten som helhet? Eller för den delen i politiken? Borde inte forskare i högre grad sprida sina resultat just till beslutsfattare och allmänhet nå ut långt mer än i dag? Numera betalas mer än hälften av svensk universitetsforskning av forskningsfinansiärer som står utanför lärosätena. Här finns statliga myndigheter men också fristående organ. Riksbankens Jubileumsfond (RJ) är en stiftelse som främjar och stöder humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Denna bok ges ut med anledning av fondens femtioårsjubileum 2015 och är ett försök att tänka vidare i frågor om forskningens framtid.

Mer världsledande forskning, mer internationalisering, mer mobilitet, mer open access, mer impact, mer humanistiska perspektiv på andra vetenskaper, mer forskningsanknytning i undervisningen. Mer av det mesta, helt enkelt Men hur bör svensk forskning organiseras och finansieras för att åstadkomma allt detta? Frågorna rymmer en rad problem och dilemman. Hur bör fördelningen mellan stora program och små projekt se ut? Ska forskningsansökningar utvärderas med hänsyn till de sökandes tidigare prestationer, exempelvis genom bibliometri, eller utifrån förväntade resultat? Vilken vikt ska fästas vid konkret samhällsnytta? Ska bedömningar i huvudsak ske av andra forskare genom peer review? Hur undviker man i så fall att allt mer av forskarnas tid går åt till att utvärdera andra forskare? Och vilken konkret roll ska forskningen spela i den akademiska undervisningen? På universiteten som helhet? Eller för den delen i politiken? Borde inte forskare i högre grad sprida sina resultat just till beslutsfattare och allmänhet nå ut långt mer än i dag? Numera betalas mer än hälften av svensk universitetsforskning av forskningsfinansiärer som står utanför lärosätena. Här finns statliga myndigheter men också fristående organ. Riksbankens Jubileumsfond (RJ) är en stiftelse som främjar och stöder humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Denna bok ges ut med anledning av fondens femtioårsjubileum 2015 och är ett försök att tänka vidare i frågor om forskningens framtid.

Medicin är egentligen den mest humanistiska av vetenskaper. All medicinsk praktik börjar och slutar i ett möte mellan människor. I denna tvärvetenskapliga antologi förs ett livligt samtal om medicin som humaniora av forskare från båda sidor. Rikt illustrerad. Nr 9 i serien Symposier på Krapperups borg.