Khashayar Naderehvandi

I det sista av tre migrationsnummer pratar Trifa Shakely och Mara Lee med löständer i munnen, Fabrizio Gatti blickar tillbaka på tio års flyktingkatastrofer, Lawrence Abu Hamdan kartlägger språktester, Seyla Benhabib kritiserar det humanitära förnuftet, Ann-Marie Tung Hermelin läser sin mammas brev, Lene Myong utvärderar dansk kärlek, Lidija Praizovic söker jobb som aerobicsinstruktör, Doug Saunders rapporterar från historiens största migration, Leila Brännström söker den svenska rasismens hjärta och Alejandro Leiva Wenger frågar sig om han måste ställa frågor. Med mera.

På ett tunnelbanetåg i Toronto står två bröder och skriker på varandra. Plötsligt blir de medvetna om att de har blivit objekt för sina medpassagerares nyfikenhet – deras bruna kroppar skorrar mot det språk som kommer ur deras munnar. Khashayar Naderehvandis avhandling i litterär gestaltning, Vem vittnar för vittnet?, springer ur scenen på tunnelbanan. Med hjälp av såväl poesi som kritisk reflektion, prosa som dramatik, undersöker Naderehvandi den intimitetens omöjlighet som uppstår mellan bröderna, eftersom svenskan de försöker nå varandra på alltid redan är en översättning av det språk som för dem är intimitetens språk, nämligen persiskan. Hur kan två bröder säga ”jag älskar dig” till varandra på ett språk som har förvrängt deras föreställningsförmåga, minnen och syn på sina egna kroppar och som ändå är det enda språk de har? Vem vittnar för vittnet utgår från den förmåga till dekolonisering som finns inneboende i ett skönlitterärt och poetiskt skrivande och försöker vränga sig ut ur det kommunikativa språkets begränsningar. Genom att använda skönlitteratur för att svara på kritiskt formulerade frågor omvandlas rapporten om händelsen på tunnelbanan till ett vittnesmål – ett vittnesmål som till skillnad från rapporten kräver att åhöraren förändrar sin förståelsehorisont. Khashayar Naderehvandi är författare och poet. Han debuterade 2011 med diktsamlingen Om månen alls syntes (Norstedts) och hans senaste bok, Allting glittrar och ingenting tar slut, kom 2016. Detta är hans doktorsavhandling i ämnet litterär gestaltning vid HDK-Valand, Göteborgs universitet.

Allting glittrar och ingenting tar slut är en tredelad skildring av kärlekens villkor i en värld som präglas av avstånd i sviterna av krig, naturkatastrofer och förluster. Tre olika röster, som bottnar i tre olika åskådningsplatser och tider, flätas samman till en och samma grundläggande fråga: Hur kan närhet uppstå och hållas kvar i en omvärld som är så tunn att människor inte ser ut som annat än små prickar i ett vidsträckt snölandskap?

På en tågstation tjuvlyssnar en man intensivt medan en kvinna återberättar en historia hon i sin tur hört hos sin frisör. Fångad av berättelsen börjar han att följa efter kvinnan och hennes resesällskap utan att veta vart de är på väg. Det som sedan sker är på samma gång intrikat, slumpmässigt och helt nödvändigt.Khashayar Naderehvandis romandebut ställer frågan om hur man berättar historier ur sitt och andras liv, vad man tar bort och vad man lägger till. Vilar i era outtröttliga händer är en spännande roman med snabb andhämtning, dödsallvar och humor.

I ett fallfärdigt hus bor tre syskon. Ett uppbrott har gjort dem till främlingar inför världen och inför sig själva. I takt med att förankringen i världen avtar, försvinner även deras förmåga till tal.Om månen alls syntes är en kärlekshistoria där förlust ständigt föder förlust, där närhet bara kan finnas i oförståelsen - i hopp och vädjan om att orden som uttalas är fyllda med ömhet.

Sommaren 2012 genomförde konstnären My Lindh en storskalig installation längs en 25 km lång sträcka på tåglinjen Stockholm – Uppsala som utgjordes av ett trettiotal stora textskyltar med ett utseende som påminner om televisionens undertexter. Skyltarnas texter bildade en poetisk och fragmentarisk dialog som kunde läsas från båda körriktningar. Tusentals pendlare som hade möjlighet att se verket den sommaren förundrades, förbryllades och förtjusades av verket. I boken Tågteve bygger My Lindh vidare på installationen i bokform. Här färdas man åter mellan Stockholm och Uppsala men inte från startpunkt till destination utan från pärm till pärm. Genom hela boken löper fotografier av textskyltarna i landskapet, då och då avbrutna av pauser där landskapet får breda ut sig. Det nära samarbetet mellan My Lindh och formgivaren Sandra Praun har resulterat i ett vackert konstbokverk som utnyttjar bokens form för att lägga nya dimensioner till installationen. Boken innehåller tre texter av Marianna Garin, konstvetare och curator på frilansbasis, Khashayar Naderehvandi, poet och Monica Sand, konstnär och forskare.

Khashayar Naderehvandis novell Förhöret vann 2014 Sveriges Radio novellpris nu ges novellen ut i tryck för första gången hos Novellix. Berättelsen är en absurd historia, där läsaren får följa en ung mans märkliga möte med en stridstupp i ett bostadsområde. En av motiveringarna vid SR-nomineringen löd: För att novellens stilsäkra språk och tydliga berättarröst med hjälp av drastiska infall och symboler lyckas ifrågasätta begrepp som kausalitet och sanning.Kom in, sa han, och vände sig om och gick bort till fönstret, där han brukade stå och titta ut, så han såg inte att tuppen kom in tillsammans med mig. Det blev så jävla skumt, jag visste inte vad jag skulle säga, alltså jag hade ju tänkt säga något i stil med kolla vad jag hitta på gatan och släpa in, men nu var ju tuppen redan inne.Förhöret är Novellix nr 64. Novellix ger ut noveller; nyskrivet och klassiker, en novell per bok. Novellerna finns i tre format tryckt bok, e-bok och ljudbok. Du kan även prenumerera på dem. Läs mer på novellix.se

Om månen alls syntes (2011), en koncentreret skriftform om opvækst, hukommelse og tænkning overhovedet. Forfatteren er født i 1981 i Teheran og kom i 1987 til Sverige, hvor han voksede op i Malmö. I 2013 udgav forfatteren Vilar i era outtröttliga händer og i foråret 2014 gæstede han festivalen txt.ville i København. Her læste han op af et nyt manuskript, endnu uudgivet, Rosenfingrade gryning, som nu foreligger på dansk.Rosenfingrede daggry (da. 2014) er en barsk fortælling om indlevelse og overlevelse i en kold, overvintrende verden, præget af krig, hungersnød og menneskeskabte naturkatastrofer, hvor evnen til at leve sig ind i andre levende væsner og deres liv, bliver altafgørende og bestemmende for den bydeform, som efterhånden opstår: det lokale. I kraft af indlevelsen spirer en tænkning og en repræsentationsform, som med al kraft søger modet og muligheden for at se samtidens realiteter i øjnene.