Lars Kleberg

År 1890 påbörjade den trettioårige läkaren och författaren Anton Tjechov en strapatsrik elva veckors lång resa från Moskva genom Sibirien till straffkolonin på ön Sachalin, belägen i Ochotska havet utanför Sibiriens östkust. Målet var att studera förhållandena i den ökända fångkolonin. Hans reseanteckningar, som publicerades i en tidskrift mellan 1893 och 1894, skildrar den tre månader långa vistelsen på ön. Ön Sachalin är en detaljerad skildring av det tsaristiska straffsystemet. Tjechov intervjuade tusentals straffångar och bosättare i kolonin. Hans upprördhet över de hårda förhållandena, straffen och många kvinnors påtvingade prostitution döljs inte, trots den återhållsamma tonen. Ön Sachalin, en av 1800-talets stora journalistiska bragder, är ett högst levande vittnesmål om människors utsatthet. Det finns få direkta återspeglingar av resan i Tjechovs noveller och dramatik men allting han skrev därefter skulle tillkomma och läsas i ljuset av Sachalin. Översättningen av Hans Björkegren och Victor Bohm har för denna utgåva reviderats av Tjechovforskaren Lars Kleberg, som också skrivit kommentarer och en utförlig efterskrift.

Rediscovering a lost luminary of modernism and the Russian avant-garde This kaleidoscopic biography offers readers a compelling microhistory of a revolutionary moment in art and politics through its portrait of an enigmatic but influential figure: Ivan Aksyonov authored the first book-length study about Pablo Picasso, translated Elizabethan drama, and was a literary adviser to Vsevolod Meyerhold, as well as a teacher of Sergei Eisenstein in Meyerhold's institute and an important critic, before dying in 1935. Lars Kleberg traces Aksyonov's influences, interlocutors, and creative output in multiple genres and media to bring a complicated and fascinating character back to life. Kleberg invites us to reconsider the avant-garde and to understand the political and artistic ferment of the revolutionary era and its aftermath in new, deeper ways.

Rediscovering a lost luminary of modernism and the Russian avant-garde This kaleidoscopic biography offers readers a compelling microhistory of a revolutionary moment in art and politics through its portrait of an enigmatic but influential figure: Ivan Aksyonov authored the first book-length study about Pablo Picasso, translated Elizabethan drama, and was a literary adviser to Vsevolod Meyerhold, as well as a teacher of Sergei Eisenstein in Meyerhold's institute and an important critic, before dying in 1935. Lars Kleberg traces Aksyonov's influences, interlocutors, and creative output in multiple genres and media to bring a complicated and fascinating character back to life. Kleberg invites us to reconsider the avant-garde and to understand the political and artistic ferment of the revolutionary era and its aftermath in new, deeper ways.

Anders Bodegård är en av sin generations skick­ligaste översättare från polska och franska. Kontraband kontradans innehåller 30 av hans texter om sin verksamhet. Han skriver om författare som han har översatt och diskuterar problemen med att tolka dem. Han skriver om möten med några av Europas främsta poeter Wisawa Szymborska, Adam Zaga­jewski och diskuterar de svåra avvägningar som han ställs inför när han ska återge en så omstörtande författare som Witold Gombrowicz. Han resonerar om hur franska dramatiker kan låta på svenska, diskuterar frågor om ord, rytm, tonfall och mycket mer. Boken innehåller också några introduktioner till polsk idédebatt och politik.Kontraband kontradans utkommer till Anders Bodegårds åttioårsdag och för urvalet svarar kollegerna Lars Kleberg och Jan Stolpe. Den senare har också sammanställt en bibliografi över Bodegårds översättningar, artiklar och framträdanden i radio.

"Aksionov skulle kunna vara en färgstark, smått osannolik figur i en rysk roman ... Genom Klebergs utmärkta bok kan han träda fram ur glömskan."Johan Fingal, Jönköpings-PostenOm man tänker sig ett gruppfoto med 1910- och 20-talens berömda ryska konstnärliga avantgarde - poeter, målare, skådespelare, musiker, regissörer, kritiker - samlade på en bild, kan man vara säker på att Ivan aksionov (1884-1935) finns med. Men lika säker kan man vara på att han står skymd, eller i skuggan.Ivan Aksionov var en mångsidig litteratör som bland annat skrev den första boken i världen om Picasso. Men han var en man omgiven av hemligheter. Trots hans originella insatser som konstkritiker, teaterman och översättare vet man i dag nästan ingenting om honom. I Vid avantgardets korsvägar rekonstruerar Lars Kleberg med hjälp av nyfunna källor Aksionovs bana och hans kontakter med Vsevolod Meyerhold, Vladimir Majakovskij, Osip Mandelstam, Sergej Eisenstein och andra av den ryska modernismens stora namn. Lars Kleberg är professor emeritus i ryska och känd som författare, översättare och föreläsare om rysk litteratur, avantgardeteater och konst. På Natur & Kultur har han även utgivit den hyllade biografin Tjechov och friheten (2010)."Det är nästan för bra för att vara sant. Man skulle kunna tro att Lars Kleberg - slavisten, översättaren, kritikern - uppfunnit huvudpersonen Ivan Aksionov i sin nya bok, Vid avantgardets korsvägar. Framställningen är 250 sidor 'kort'. Men vilka sidor! ... Nu lägger Kleberg på bordet en helt underbar revy över inte bara modernismens uppgång och fall i det Ryssland som blev Sovjet utan också över den intellektuella migration som innebar genombrottet för en ny och pan-europeisk revolution: modernismens multinationalitet ... Klebergs nyfikenhet är stor och sträcker sig långt in i arkiven. Och den smittar. Det beror bland annat på att han aldrig ställer sig själv i vägen för det han erbjuder. Där är en hel mängd godissaker förpackade i denna lilla volym som likväl inte tyngs av någon överflödets rikedom. Författaren bjuder inte över men träffar rätt ... Aksionovs liv och verk kastar ljus över det förgångna, skriver Kleberg, 'Ett skarpt ljus från sidan'. Kleberg har fångat det mästerligt."Tomas Forser (professor emeritus i litteraturvetenskap), Göteborgs-Posten"Litteraturforskaren och översättaren Lars Kleberg nystar upp okända trådar i en vindlande livshistoria och ett imponerande livsverk. Hans bok är mycket mer än ett porträtt av den bortglömde Aksionov ... Aksionovs öden utgör ett nav i en fascinerande berättelse om en (i ordets alla bemärkelser) revolutionerande kulturepok i Moskva ... Lars Kleberg konstaterar avslutningsvis att Aksionov förmodligen inte skrev en enda ointressant mening i hela sitt liv. Det går knappast att tänka sig ett finare eftermäle inhugget på Aksionovs gravsten."Joanna Persman, Svenska Dagbladet"Vad är det med 1900-talets första tre decennier som aldrig upphör att fascinera? En tid då allt var nytt, full av löften och oförbrukade möjligheter och folk for kors och tvärs över i Europa i jakt på framtiden. I snygga och välsydda kläder. Lars Kleberg infriar det här löftet med råge i sin lilla bok om Ivan Aksionov: radikal konstkritiker, experimentell översättare, obegriplig poet och osentimental officer. Jag säger inte "lilla bok" för att förminska den, tvärtom. Kleberg har nog haft material nog att fylla en riktigt tung tegelsten, men istället tar han oss med på ett effektivt berättat, intellektuellt äventyr om knappa 250 sidor inklusive personnotiser, källhänvisningar och två kronologier ... Och inspirerande är också denna lilla bok, i sin storartade syntes av grundforskning och sprittande essäkonst. Tack!"Mårten Arndtzén, SR Kulturnytt Lars, varför ville du skriva boken?- Ivan Aksionov tillhör en kategori ryska författare och konstnärer som blivit bortglömda därför att de inte passar in i en svartvit historieskrivning. Den moderna ryska litteraturen har ofta kommit att delas upp i två stela kategorier. Å ena sidan sovjetepokens officiella del med Maksim Gorkij och Vladimir Majakovskij som de kanoniska topparna. Å andra sidan den undertryckta delen med de förföljda som Anna Achmatova och Osip Mandelstam. Men det finns en kategori som rymmer något tredje – en oskriven historia om avantgardet, en oläst litteratur och ett oprövat teoretiskt arv – som börjar bli synligt om man följer Ivan Aksionovs öde.På vilket sätt är den relevant idag? - Aksionov rörde sig suveränt över alla genregränser. Han kunde många språk och var en lysande kritiker, oavsett om han skrev om Picassos konst, den engelska 1600-talslitteraturen eller den moderna ryska teatern. På kulturens område existerade för honom – som i åratal deltog i första världskrigets blodiga uppgörelser – inga nationsgränser annat än som hinder. Vid början av 1900-talet såg han den ryska kulturen träda fram som en självklar deltagare i en internationell gemenskap. Det kan idag vara frestande att se den vägen som en avtagsväg utan fortsättning i Rysslands utveckling. Men man bör inte glömma att den också kan ses som ett utopiskt löfte, fullt av orealiserade möjligheter.Vad förvånade dig under arbetets gång? - Det mest förvånande med Ivan Aksionov är å ena sidan hans oerhörda mångsidighet och hans förbluffande insatser på så många olika områden under tiden 1915 till 1935, å andra sidan att nästan ingenting har skrivits om honom. I de flesta böckerna om dåtidens ryska kulturliv är han bara en fotnot, om ens det. Den specialiserade forskningen har paradoxalt nog förbigått honom därför att han i en person förenar så många aspekter av avantgardet och demonstrerar vad överskridandet av genregränserna kan betyda."I denna välskrivna biografi kastar slavisten Lars Kleberg nytt ljus över Aksionovs liv och verk med hjälp av nyfunna källor... Boken sätter hans liv och verk i en större kulturhistorisk kontext och bjuder på intressanta analyser av hans litterära verk och översättningar." BTJ"'Kilroy was here' och han var ryss... Ivan Aksionovs (1884–1935) närvaro i den unga sovjetryska kulturen, som Lars Kleberg målar upp den i sin nya bok, kan inte överskattas. I ett par decennier tycks mannen med det oansenliga namnet, som i litteraturen har kunnat stå för Envar, ha varit överallt där något hände i den revolutionära konsten/teatern/litteraturens avantgarde. Lars Kleberg, professor emeritus i ryska och tidigare kulturråd vid svenska ambassaden i Moskva rör sig friare och mer hemtamt än någon annan i den ryska kulturen. I boken Stjärnfall (2011) gestaltade han i tre dialoger fantasifulla möten mellan personer som Bertholt Brecht och Eisenstein, Vladimir Nemirovitj-Dantjenko, Konstantin Stanislavskij, Meyerhold, Gordon Craig, Erwin Piscator och Michail Bachtin och hans Tjechovbiografi (2010) är ett mästerligt panorama över författarens liv och tid. Med sin nya bok Vid avantgardets korsvägar. Om Ivan Aksionov och den ryska modernismen lägger han ännu en person till detta galleri, en udda figur i revolutionen, med stärkkrage och monokel, lika verklig som de andra, möjligen lika betydelsefull. Boken om Aksionov sätter liksom Stjärnfall de konstnärliga frågeställningarna i centrum. Den är gedigen ända in i den livfulla notapparaten och kongenialt och vackert formgiven av Christer Jonsson. Boken om Aksionov vätter ut mot ett fantastiskt kulturellt landskap vars skaparkraft och vitalitet överrumplar läsaren ungefär som den måste ha överrumplat sin tid. Mitt i färgrikedomen, bland avantgardets tavlor, de häftiga debatterna och revolutionspoeternas flammande tirader infinner sig också tanken på hur alltihop stannade upp, ströps eller deporterades. Här finns ett hav av ouppfyllda drömmar och icke förverkligade projekt, ett sjunket Atlantis som dagens ryska kultur ännu lider av fantomsmärtor efter, men också (se på Pussy Riot till exempel) hämtar sin kraft ur."Ingegärd Waaranperä, Dagens Nyheter

Anton Tjechov hann under sitt korta liv skapa en ny prosastil och en ny dramatik. I denna volym finner läsaren Tjechovs fyra mest kända pjäser Måsen, Morbror Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården i Lars Klebergs distinkta, enkla och samtidigt mångtydiga nyöversättningar. De har under senare år spelats på landets största scener i uppsättningar av regissörer som Ralf Långbacka, Staffan Valdemar Holm och Peter Oscarsson. "När Lars Kleberg nu ger ut sina översättningar av de fyra stora Tjechovpjäserna är det enhetligheten, en genomförd helhetsbild som är det mest påtagliga draget. Jag vill tro att de är ett viktigt komplement till förståelsen av Tjechov i Sverige och genom en viss mångtydighet tänkbara utgångspunkter för många olika slags föreställningar. Så som Tjechovs egna pjäser är det." Ur Ralf Långbackas förord Lars Kleberg är forskare, författare och översättare. Han har översatt bl.a. Fyra pjäser av Anton Tjechov (Symposion 2004; ny utg. Dejavu 2011). Hans Tjechov och friheten. En litterär biografi utkom 2010 på Natur & Kultur.

Lars Klebergs triptyk Stjärnfall består av tre dialoger om konst, politik och magi på gränsen mellan fantasi och vetenskap. Egendomliga historiska sammanträffanden vävs samman med diskussioner om tolkning och politisk makt. Här möts ”Vattumännen” Bertolt Brecht och Sergej Eisenstein under en resa med tåget från Berlin till Moskva i maj 1932. I dialogen ”Trollkarlens lärlingar” äger en fantasifull diskussion rum i Moskva 1935 med anledning av den kinesiske skådespelaren Mei Lanfangs gästspel. Medverkar gör bl.a. regissörerna Nemirovitj-Dantjenko, Stanislavskij, Meyerhold, Eisenstein, Gordon Craig, Erwin Piscator, Brecht och Alf Sjöberg. ”Askonsdag” låter regissören Sergej Eisenstein och filosofen Michail Bachtin träffas en vårnatt på planetariet i Moskva 1940. De diskuterar bl a Wagner och Goethe, Bille Holiday och jazzimprovisation, astrologiska sammanträffanden och dialogens väsen. Stjärnfall utkom på svenska 1988 och har sedan utgivits i Frankrike, Ryssland, USA, Polen och Italien. Dialogerna har spelats av Radioteatern och tilldelades 1991 Nordiska Radioteaterpriset. Delar av Stjärnfall har framförts i Frankrike, Polen, Ryssland, Tyskland, Grekland och Spanien och har översatts till tretton språk. Lars Kleberg är forskare, författare och översättare. Han har översatt bl.a. Fyra pjäser av Anton Tjechov (Symposion 2004; ny utg. Dejavu 2010) och utgivit boken Tjechov och friheten. En litterär biografi (Natur & Kultur 2010).

Starfall consists of three dramatic dialogues among real people in imagined settings. Anchoring each of the dialogues is the great Russian film director and theoretician Sergei Eisenstein, whose artistic theories (in all their formations and reformations) run throughout the book, illustrating the influences that affected the Soviet art world in the period between the two world wars. I "The Aquarians" Eisenstein meets Bertolt Brecht in the first-class compartment of a train heading from Berlin to Moscow in May 1932. They spend the night discussing and arguing about everything from the use of Renaissance magic in art to "some kind of Wagnerian Gesamtkunstwerk, " in which everything in art is connected. "The Sorcerer's Apprentices" takes place at a meeting held in Moscow on 14 April 1935, on the occasion of performances given during a visit by a noted Chinese actor, Mei Lan-Fang, and his troupe, the prime representatives of early twentieth-century "classical" Chinese theater. Conceived as a series of speeches by noted members of the Soviet theater and film circles (Eisenstein again), "The Sorcerer's Apprentices" contrasts the Russian theater with that of the Chinese, the German (antifascist, emigre theater of Brecht and Erwin Piscator), and even the avant-garde British drama (as presented by Gordon Craig). "Ash Wednesday, " set in the Moscow Planetarium in April 1940, has Eisenstein engaged in a dialogue with the philosopher, critic, and literary historian Mikhail Bakhtin. The speak about German culture - in particular Eisenstein's desire to stage Wagner's The Valkyrie, which Bakhtin appears to object to on both political and artistic grounds; the influence of astrology in Soviet literarycircles; and jazz music as a symbol of pure art.

After the 1917 revolution, Russian and Soviet avant-garde theatre attempted to create a new art for post-revolutionary society. This reconsideration of the Russian avant-garde theatre investigates the burgeoning new drama/theatre forms of the period. Kleberg considers assumptions made about the audience and by the audience, and seeks to determine whether discrepancies existed between the two. Offering fresh insights into the modernist period of Russian theatre, Theatre as Action provides a new typology of the stage/audience relationship in modernist Russian theatre. Constructivism of the 1920's is discussed on light of the plays of Meyerhold, Eisenstein, and Treytykov. The relation of the Soviet Russian avant-garde to the aesthetics of Bertold Brecht is also examined. This original, comprehensive work is a major contribution to our understanding of the confrontation of the ideal and the reality of Soviet 1920's, revealing the Wagnerian and Symbolist utopia beneath, and its crisis. It will be of particular interest to students of literature and drama.