Lennart Sjögren

I "Annorlunda hos ekorrarna" har tretton svenska författare skrivit var sin text om Werner Aspenström (1918–1997) – en av den svenska 1900-talspoesins mest betydande och mest lästa diktare. Texterna är skrivna på beställning, tolv läsningar av dikt och prosa i Werner Aspenströms författarskap, till hans hundraårsjubileum. Den trettonde och sista skiljer ut sig. Hans Isakssons essä om Bengt Emil Johnsons poetiska samspråk med Werner Aspenström fanns som manuskript i hans efterlämnade papper och har här funnit sitt rätta sammanhang. De tolv bidragen är för det mesta skrivna av författare som varit tysta om Werner Aspenström, de tillhör inte hans gängse skara av uttolkare och kommentatorer. Ändå är det påtagligt hur personliga de skilda texterna är, på skilda sätt – de har gärna karaktär av brev. Men det handlar inte om någon sentimental intimitet. Tvärtom verkar det i Werner Aspenströms författarskap, eller i hans poetik, finnas något som uppfodrar till reflektion över egna skrivsätt, något som söker svar i den skrivandes poetik. I "Annorlunda hos ekorrarna", redigerad av Staffan Söderblom, medverkar Jonas Gren, Madeleine Gustafsson, Gunnar D. Hansson, Elise Ingvarsson, Hans Isaksson, Arne Johnsson, Ida Linde, Lotta Lotass, Eva Runefelt, Elisabeth Rynell, Lennart Sjögren, Jesper Svenbro och Peter Törnqvist.

Om Anna Rydstedt (1928–1994) skriver Jan Olov Ullén i förordet till denna bok: ”Hennes poesi är lätt att ta till sig och samtidigt omöjlig att bli riktigt färdig med. Därför lever den, därför är den klassisk.” Tjugo författare, litteraturvetare, konstnärer och vänner belyser ur olika infallsvinklar Anna Rydstedt med närhet till hennes personlighet, verk och det lyriska språkets möjlighet att fördjupa verkligheten. Boken har redigerats av Ingegerd Blomstrand.

”Vi är en, vi är många” blir en sorts poetisk skapelseberättelse skriven av en av Sveriges äldsta och mest framstående poeter. Lennart Sjögrens unika naturlyrik fångar inte bara tillvarons skönhet utan också existensen i all sin obönhörlighet. Nåd och onåd, hat och kärlek, tvång och frihet – allt går hand i hand. Såsom detta vi berättar i både enskildhet och i gemenskap. Vi har inget slut vi har ingen början det är vårt högsta tvång det är vår högsta frihet.

Werner Aspenström (1918-1997) är fortfarande en av våra mest levande poeter, trots att han för länge sedan gått ur tiden. Under årens lopp har många författare låtit sig inspireras av hans strävt bejakande och lågmält ifrågasättande poesi, och stärkts av hans aldrig sviktande humanistiska livshållning. Werner Aspenströmsällskapet har sedan 2006 årligen delat ut det världsunika priset bestående av den röda molntröjan. Det är också ett rakt igenom jämställt pris. Lika många män som kvinnor har hittills fått en stickad tröja efter modell som Werner själv bar. Samtliga återfinns med egna skönlitterära verk i denna antologi. Werner Aspenströmsällskapets skrifter nr 9

En grupp människor förs uppåt, mot regnbågen, för att få se det som ligger utanför vår värld, men även för att faktiskt kunna se den värld vi lever i. Det mystiska och det reella, livet och döden, kärleken och hatet, freden och kriget – allt finns här, kanske såsom regnbågen består av alla färger."Regnbågen" är en sammanhängande diktberättelse i en Sjögrensk precis och mjuk poesi.vi kom från det möjligamot det omöjliga reste vi

"I Jatteland" är en bok om målaren Jan Anders "Jatte" Eriksson. I hans bildvärld öppnar sig norrbottniska himlar och horisonter. I personliga texter av poeten Lennart Sjögren och vännen Anders Marner lär vi känna en konstnär som alltid sökt sin egen väg. I hans drygt 50-åriga livsverk anas rötterna i hembyn Södra Harads och de många strövtågen i Norrbottens inland. Ibland också en slags ödslighet som ofta tolkats som den avfolkade glesbygdens. Men i det "Jatteland" som boken skildrar finns liv och existensiell laddning bortom avbildandet. Författaren och norrbottningen Torbjörn Säfve har en gång träffande liknat Jatte vid barockpoeten Lasse Lucidor: "humor mot en fond av tung melankoli, gycklande barock, vass skarpsyn, ögonblicklighet; längtan efter rus och lugn".

På ett bord på ålderdomshemmet ligger det röda äpplet som en hägring från förr. Människorna som befolkar hemmet kommer och går. I denna obarmhärtiga men också hemligt trösterika långdikt hör vi dem tala om livet som varit och slutet som väntar – nu är vi här, snart är vi det inte.Med ”Det röda äpplet” befäster Lennart Sjögren sin särställning inom svensk poesi.

En retrospektiv bok om målaren och arkitekten Pontus Ljungbergs konst.

Se mig ännu en gångnär jag reser mig i splittretnär jag blir ett stjärnfall och försvinneråterkommer.I diktsamlingen "I grenverket" rör sig Lennart Sjögren i en gränslös värld mellan dröm och vakenhet, mellan evighet och förgänglighet. Varje uppbrott är också en återkomst; tystnaden och mörkret sänker sig och utgör kanske också en början.

Clara Janés, född i Barcelona 1940, är en av den spanska litterära kulturens mer framträdande gestalter och en poesins ”la gran dama”. Hon har även publicerat romaner, noveller, essäer och dagböcker. År 2010 introducerades hon på svenska med diktsamlingen Skogens hemligheter, översatt av Ingrid Wickström.Den värld som växer fram i Flod mot intet är ljusgenomströmmad på ett ovanligt och genomgående sätt. Det som skildras är den enskilda existensens resa mot ett gränslöst kosmos. Floden finns där som metafor för resan där ett immanent ljus i grunden tycks omsluta varje rörelse. Dikterna utspelas vid den heliga floden Ganges men har en universell och mystisk tematik. För översättningen svarar Ingrid Wickström. Lennart Sjögren har skrivit ett inspirerat efterord.

"Lennart Sjögrens diktsvit Fågeljägarna från 1997 bygger på en episod han hörde talas om som barn. Tre män gick ner sig på isen under vårens fågeljakt utanför Ölands kust. Fågeljägarna är fast förankrad i den natur och sociala miljö där Lennart Sjögren är född och fortfarande lever - norra Ölands bonde- och fiskarkultur." /MAGNUS RINGGREN