Magnus Florin

En bok om och till Aris Fioretos. Redaktör Cecilia SjöholmRedaktörsassistent Astrid GrelzOmslag Håkan LiljemärkerBegränsad upplaga: 250 exemplar Medverkande:Paul Auster Anna Bengtsson Magnus Bergh Bigert & Bergström Daniel Birnbaum Mirces Cartarescu Love Derwinger Kjell Espmark Magnus Florin Jörgen Gassilewski Durs Grünbein Gunnar D. Hansson Gabriel Itkes-SznapElfriede Jelinek Stefan Jonsson Mara Lee Claudia Lindén Arne Melberg Lothar Müller Ernst Osterkamp Daniel Pedersen Håkan Rehnberg Mikael van Reis Monika Rinck Hans Ruin Cecilia Sjöholm Sophie Tottie Jan Wagner Sven-Olov Wallenstein Ola Wallin Magnus William-Olsson

Magnus Florin skriver om tre stenåldersfynd - två krukskärvor och en malsten, hittade vid en utgrävning i mitten av trettiotalet på den sörmländska stenåldersboplatsen Östra Vrå och nu förvarade i Historiska museets magasin. Förbindelser visar sig mellan arkeologi, etnologi, geologi och mytologi – i korsningen mellan idéernas öden och tingens levnadsbanor.

»Jag dödar därför att du dödar. Du och han och ni allihopa plågar, alltså plågar också jag. Jag dödade honom därför att ni skulle ha dödat mig om jag inte hade dödat honom. Sådan är vår tids konjugation och deklination.« (Dagboken I) Witold Gombrowicz – gränslöst egocentrisk och påstridig, nervigt reagerande på det 1900-tal som var hans situation. Det mellanmänskliga, formen och omognaden utnämnde han till sina stora motiv. Djupt tvetydiga krafter, fyllda av samtidig hoppfullhet och demoni. Därunder finns tigandet, skriket, smärtan och en avgrundsdjup komik. I samband med Bokförlaget Faethons utgivning av pjäserna Yvonne och Vigseln – i Anders Bodegårds aldrig förut tryckta tolkningar – porträtterar Magnus Florin dramatikern Gombrowicz. Ett författarskap som inte upphör att irritera.

Varför är det så svårt att avvika i Sverige, ett land vars befolkning ser sig som öppen och tolerant? Och finns det rentav ett värde i normbrytandet, som samhället riskerar att gå miste om när varje avvikelse fördöms med kraft? I antologin Avvikare i Sverige ger nio författare och kulturskribenter sin syn på avvikandets mekanismer och konsekvenser utifrån vitt skilda perspektiv. Katarina Barrling resonerar om ett samhälle där den sekulära sfären tagit över religionens roll och där det inte finns utrymme för människor som avviker från den rätta tron. Torbjörn Elensky lyfter fram hur skräcken för massan formar den enskilda människan och beskär hennes handlingsutrymme. Gunilla Kindstrand vittnar om ett medielandskap där redaktionerna bidrar till att hålla kättarbålen vid liv.Vidare lyfter boken svenskarnas oförmåga att hantera konflikter, något som resulterar i utfrysning och riskerar att hämma samhällsutvecklingen. Vi riktar blicken mot den hårfina gränsen mellan oppurtunism och fanatism och kopplar den till den svenska hållningen under coronapandemin. Och svenskens självbild som tillitsfull varelse ifrågasätts och avvikarnas förutsättningar i den svenska godhetsregimen diskuteras. Antologin fortsätter på temat i boken Världens mest protestantiska land (2024), där statsvetaren Katarina Barrling gör en djupdykning i historien för att förstå hur det kommer sig att Sverige, landet lagom, utvecklat en alldeles egen och sträng form av protestantism.

Döden är människans grundvillkor, våra rädslors fixpunkt och förutsättningen för våra strävanden. Idéer om döden präglar alla kulturer och har gett upphov till såväl världsreligioner som lokala myter. I sekulära miljöer är dödens tillvaro dock mer undanskymd. Livsförlängande åtgärder har ersatt tanken om döden som meningsfull i sig eller en passage in i det okända. Denna volym täcker hela spektrumet av dödens skepnader med global spännvidd och historiskt djup; från några av de tidigast nedtecknade poetiska texterna via religiösa källskrifter och schamanistiska praktiker till rådande filosofiska och vetenskapliga perspektiv.I tjugofyra essäer utforskar svenska och inter­nationella experter olika vägar att närma sig döden. Bidragen omfattar egyptiska och sumeriska dödsriken, de stora religionernas etik, antika och moderna teorier om själen och medvetandet samt konstnärliga och litterära gestaltningar. I centrum för denna rikligt bildsatta antologi står frågan om vad historien kan lära oss inför vårt eget umgänge med döden och de döda. Boken finns även i engelsk utgåva.

En sommareftermiddag år 2003 slår sig konstnären Cecilia Edefalk ner på en bänk i Tegnérlunden. Strax kommer en gestalt emot henne med lätta steg, det är August Strindberg i hög hatt. Så ser upprinnelsen till textsamlingen Mina ord ut. Genom åren har Cecilia Edefalk fört samtal med både hinsides konstnärer och andra som inte förväntas meddela sig i den gängse verkligheten: maskrosor, träd och stenar. För första gången samlas dessa dialoger inom bokpärmar. Ur Magnus Florins efterord: »Vems ord är det? Hennes ord som hon fick och ger vidare. Se det som en dikt, föreslår hon. Även det är en verklighet. [...] Lästa tillsammans är denna boks samtal inte bara en rad andedialoger, utan ett uttryck för vad hon själv kallar det måleriska tillståndet. Handlingen att måla, att förstå vad måleri är, att porträttera själva måleriet, att måla så att det särskilda med måleriet blir uppenbart. Så att dess långa historia finns med i målningen. Men också att vara tyst i ateljén och höra sina tankar, att låta måleriet ta sin tid, att måla i dagsljus, att vara så tom som möjlig, att förlora en vetskap och vinna en ny, att vara i ytan på motivet, där det visar sig.«

The bank. The bank is greyness and the monotony of modern working practices. The bank is modernity and its obsession with moving money around. The bank is perverse and its mechanisms unknown even to those who work there. The bank is a place where an employee can go quietly insane in the bowels of the building. The bank is an inhumane human creation, a monster whose needs do not coincide with those of its customers and employees. The bank is extraordinary, a metaphysical entity that cannot be understood or explained … Except perhaps through the equally extraordinary pared-down prose of Magnus Florin, a writer who explains through suggestiveness the inscrutable paradoxes of the way we live now. In spite of their brevity, Florin’s books are novels and not novellas because, like the Tardis, when you enter them you enter a much wider space than you expected. They suggest a myriad of ideas, and you are left guessing where he is going to take you next.

Modellarkivet Ett vittne till staden är en tvärvetenskaplig antologi som undersöker stadens form och planering med utgångspunkt i Stockholms stadsbyggnadskontors modellsamling. Antologin utvecklar frågeställningar från filmen Modellarkivet av konstnären Malin Pettersson Öberg, som spelades in i arkivet, och från utställningen Modellarkivet som kurerades av Mikaela Steby Stenfalk på ArkDes Sveriges nationella centrum för arkitektur och design. I essäer och intervjuer reflekterar ett tiotal författare och samtalspartner över relationen mellan modell och stad, komplexiteten i stadsplaneringsprocessen, bostadsfrågan och mycket mer. Vem bygger staden och för vem? Hur förhåller sig stadens form till formen för dess invånares liv? Och kan arkivets modeller fungera som verktyg för såväl minne och historieskrivning som för att spegla och utmana den stad vi nu har? Antologin är resultatet av ett flerårigt samarbete mellan Malin Pettersson Öberg och Mikaela Steby Stenfalk.

Model Archive A Witness to the City is an interdisciplinary anthology that explores urban design and planning through the collection of models kept at the City Planning Department of Stockholm. The anthology elaborates on questions posed in the film The Model Archive by artist Malin Pettersson Öberg, and from the exhibition of the same name curated by Mikaela Steby Stenfalk at ArkDes Sweden s National Centre for Architecture and Design. In essays and conversations, a dozen authors and dialogue partners reflect on the relationship between model and city, complexities of the urban planning process, housing issues, and more. Who builds the city and for whom? How does the shape of the city relate to the shape of its inhabitants lives? And can the archive s models serve as tools for memory and historiography, as well as for reflecting and challenging the city we now have? This anthology is the result of a multi-year collaboration between Malin Pettersson Öberg and Mikaela Steby Stenfalk.

René Descartes sista resa var en månadslång seglats från Holland till Stockholm hösten 1649. Vistelsen i Sverige blev kort, Descartes avled i lunginflammation i februari 1650. Med sig ombord har han en låst kista. Han föreställer sig att hans dotter bor därinne, fast hon är död sedan länge. Om kvällarna samtalar han med henne och så länge samtalen pågår finns inte tomrummet. Descartes dotter är en fantasi med viss verklighetsgrund: Biografierna omtalar dottern Francines död vid fem års ålder som den stora sorgen i filosofens liv. Kort efter hans bortgång började en illvillig skröna spridas, som sade att han ständigt reste i sällskap med en mekanisk docka, en kopia av den avlidna dottern.

Roger Stenberg är en av våra finaste teaterfotografer, verksam på Dramaten under ett tjugotal år. Hans bok heter Drama, men det fotografiska drama han utvecklar i den finns också i andra konstnärliga sammanhang och för hans egen del främst i ett personligt urval som ögats och ögonblickets konstnär. Roger Stenbergs sparsmakade val ur sin produktion är dokumentation och inspiration också för andra teatrar och för människor som ser sig själva i samspel på andra av samhällets scener. Lars Löfgren Tidigare chef för TV-Teatern och TV-Musik, Kungliga Dramatiska Teatern och Nordiska museet. Förord på svenska och engelska Magnus Florin.Formgivning Malou Holm.

This book explores the works of one of Sweden’s most esteemed artists, Hilma af Klint, alongside others in her artistic circle – and examines their inspirational influence on contemporary artists working today.Swedish Ecstasy tells the story of renowned Swedish artist Hilma af Klint and her artistic circle as the country sought to reconcile religious beliefs with scientific advances at the turn of the 20th century. While Sweden has often been characterized as a Protestant nation of great engineers and entrepreneurs, the country’s spiritual life has long been governed by a less official current, visible in its art and literature. In the early 20th century, mysticism and esoteric speculation ran through the works of some of Sweden’s most important artistic and literary figures. This book explores these mystic visions and their meaning with this intellectual and spiritual milieu. Contemporary artists Cecilia Edefalk, Carsten Ho¨ller, Christine O¨dlund, Daniel Youssef, and Lars Olof Loeld contribute essays that show how these artworks continue to inspire today.

Resor [19882017] samlar Kristian Petris fyra reseböcker Djungeln, Resan till Sachalin, Den sista ön och Fyren liksom ett stort urval av hans reseberättelser. Boken innehåller flera nyskrivna förord (Jan Eklund, Peter Englund, Magnus Florin, Jakob Lind och Daniel Pedersen, opublicerade fotografier från Sachalin (av Martin Sjöberg) liksom nyritade kartor av Cilla Ramnek. En samling texter att färdas med, att drömma sig bort med. Sveriges främste moderne reseskildrare i helbild.

Nobelpristagarens två viktigaste romaner i en volym»Saramagos stillsamt absurda och lågmält humoristiska verk är alltid djupt medkännande.« Betyg: 5 av 5 - Eva Lundgren, BTJ »Blindheten utforskar den mänskliga andens förmåga att uthärda även under de mest absurt orättvisa förhållanden. Mästerligt.« The New Yorker »Alla namnen är full av häpnadsväckande bilder och händelser. Utan tvekan ett mästerverk.« The TimesEn epidemi av blindhet sätter ett helt land i gungning. En simpel arkivarie på Allmänna civilregistret blir besatt av att rädda en okänd kvinna från glömskan. I två mästerliga romaner Blindheten [1995] och Alla namnen [1997] undersöker Nobelpristagaren José Saramago hur skört ett samhälles organisation är: en man bländas vid ett trafikljus, och kaos väntar; bland detaljerade och minutiöst ordnade registerkort hotar den stora tomheten. När civilisationens fernissa spricker är upplösningen total.Med sällsam språklig kraft bygger José Saramago romanvärldar där den verkliga blir synlig som i en grotesk spegel. »Ni vet inte«, säger kvinnan som ensam har synen i behåll, hustrun till den läkare som upptäcker epidemin, »ni kan inte veta vad det är att ha ögon i en värld av blinda, jag är ingen drottning, nej jag är helt enkelt den som föddes att se fasorna, ni känner dem och jag ser dem...«I svensk översättning av Hans Berggren och med ett nyskrivet förord av författaren Magnus Florin.JOSÉ SARAMAGO [1922-2010] var en portugisisk författare. År 1998 belönades han med Nobelpriset i litteratur, med motiveringen att han »med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar«. Portugals sorg: Två romaner om ordning och kaos samlar två av José Saramagos stora romaner i en volym. Hans Berggren har inför denna nyutgåva reviderat sina översättningar.»José Saramago kan mycket väl vara vår tids största författare.« Chicago Tribune

Siblings is the story of ten children, nine of whom are brought up by the eldest who, apart from being the narrator, is keen, capable and obedient to his parents. He has been taught to care for the other nine but also to control them. When the parents are dead and he is in charge, they try to resist him but it is not easy, such are the bonds that tie them together. This is set in a time of generational change from a strict and disciplined society, in which the acquisition of skills is crucial, to a society that is more relaxed (at least for those who don’t have such an elder brother), deskilled and drawn to consumerism. This novel is not just about the claustrophobic nature of the nuclear family; it is also about the interdependence of the powerful and the powerless, but in the end that bond has to be broken as the reader will discover.

”Hur var det med lampan?” frågar Främlingen i Brända tomten. Ja, hur är det med alla lampor, ljuslågor, stjärnor, lyktor och eldar hos August Strindberg? Vad gör de? Vad gör gatlyktan i Oväder, solkatten i Advent, fotogenlampan i Fadren, morgonstjärnan i Till Damaskus, fyrtornet i ”Den romantiske klockaren på Rånö”, den brinnande fosforn i ”Tschandala”, vårsolens strimma i Påsk och lågorna i Ett drömspel? I Lykttändaren. En Strindbergsstudie riktar Magnus Florin ljuset på Strindbergs ljuskällor. Inte så mycket som symboler eller bildspråk, utan som aktiv rekvisita – ljuskällorna är ting som agerar och leder till maktstrider och förvandling. Och de står i förbund med Strindbergs trio av ljusbringare: ­Prometheus, Lucifer och Loke.

Den femte delen i Marcel Proust-sällskapets skriftserie med bidrag av Magnus Bergh, Birgit Munkhammar, Sven-Olov Wallenstein, Anders Olsson, Kristoffer Leandoer, Lena Kåreland, Eric Schüldt, Magnus Florin, Arne Melberg, Maria Kronberg, Neal Ashley Conrad Thing, Peter Stenson och Daniel Pedersen. Redaktörer: Maria Kronberg och Emi-Simone Zawall.

”En berättelse tål inte likgiltighet. Om man inte vill veta, då händer ingenting.” Genom förföljandets konst möts de och sitter nu på hotellet där Mästaren får honom att lova att lyssna. Mästaren berättar om vaktmästaren på museet som töms på saker och fylls igen, om den gröna bänken där han stämde möte med en kvinna som fick honom att lova att lyssna. Om åhöraren tror på berättelsen fortsätter den.

Ingenting skapas, ingenting försvinner. Inför sina skeptiska studenter strävar den berömde svenska botanisten, Carl Linnaeus, efter att visa på giltigheten i sin artbeteckning genom att använda sin magnifika trädgård nära Uppsala som exempel. Hans resonemang når dock inte fram som förväntat till hans trädgårdsmästare, en enkel man som uppskattar den kaotiska ordning som styr naturen. Utan ord för att illustrera sin dualistiska tankegång finner sig den store Linnaeus snart fångad i en virvel av andlig och genial retorik, och bevittnar implosionen av en värld han förgäves försökte avgränsa.