Magnus Ottelid

Detta är en tredje samling med noveller och texter av Magnus Ottelid.

För några år sedan läste jag dikter i samband med ett framträdande. Efteråt kom några fram och frågade efter boken... Tyvärr hade jag inte gett ut någon diktsamling, men här kommer en.

En utökad och reviderad upplaga av novellsamlingen Brännpunkter från 2018

Skriftställaren och översättaren Arthur Magnusson från Ytterån i Jämtland levde mellan 1902 och 1975 och var inte bara en språkbegåvning av sällan skådat slag, utan också en folkbildare och kulturbärare av stor betydelse för sin omgivning. Hans tillvaro präglades av ett flitigt och idogt arbete med språk, men också i hög grad av en stor och ångestfylld hemlighet han aldrig vågade avslöja för någon utom sina dagböcker. När jag upptäckte detta som han uppenbarligen dolde så väl, framstod många händelser och livsval i ett helt annat ljus. Min respekt och sympati för Arthur har växt under arbetet, det är väl naturligt när man upplever sig komma närmare en person. Särskilt om denne så öppet, om än inte med så många ord, visat upp sina sårbara punkter och sin förtvivlan över hur livet kan te sig när man inte fullt ut kan vara sig själv och få visa det för hela världen. Denna levnadsteckning återger inte bara det jag uppfattar som väsentliga delar av Arthur Magnussons liv, den speglar också på ett sätt min egen resa genom det material jag funnit, mina egna reflektioner och upplevelser. /Magnus Ottelid

Denna bok innehåller tio noveller. Den första korta börjar så här: Förmodligen var jag runt tio år. Jag gick längs Västerås gator med min lillebror i höger hand och min lillasyster i vänster. ASEA var ännu något som dominerade hela staden. Arbetarnas cyklar överallt. I långa rader parkerade längs stängsel och slitna tegelmurar, och där innanför fanns det okända fabrikslivet. Något mörkt, ångande, svart, smutsigt, spännande, myllrande och högljutt. Rop, smällar, gnissel, dån, stötar, stön och dunkande. Storebror med pengar till bion i högra byxfickan. Svettiga småsyskons händer som jag håller hårt. Varför måste jag ta med syrran? Hon kan ju inte ha varit mer än tre, fyra år.

Tysk-Johan är en påhittad person som jag uppfann i samband med firandet av min sextioårsdag nere vid Matnäsets ångbåtsbrygga 2008. Vi var ett försvarligt gäng som samlats för att äta, dricka och ha det trevligt. Det var då jag läste upp en skröna som handlade om den årliga köttbullätartävlingen vilken ständigt vanns av storätaren Tysk-Johan. Historien blev för övrigt publicerad året efter i årsboken för Myssjö-Ovikens hembygdsförening under titeln "Ett misslyckat rekordförsök". För att göra det lite roligt för åhörarna lät jag alla grannar nere på Myssjönäset som var med på festen få vara med i berättelsen med namns nämnande i olika roller. Några var arrangörer, någon var domare, andra tävlingsdeltagare som aldrig vann. Den mystiske Tysk-Johan gavs också en dramatisk bakgrund i det att hans mamma påstods ha drunknat i en stor vattentunna under oklara omständigheter. Det var just den saken som fick mig att vid något tillfälle undra över vad som verkligen hänt när den olyckan skedde, om det nu var en olycka. Det får man svar på här. Och kanske en liten påminnelse om hur illa det kan gå om man lierar sig med onda krafter. Kanske någon tycker det är roligt att läsa, vad vet jag.

Gertrud stördes i sitt skrivande av ett klirrande ljud. Vad var det ? Matbordet med soppan? Katten? Hur hade den kommit in? Kände hon en kall vind nere vid fötterna? Gertrud reste sig och gick mot köket utan att ha den minsta tanke på att vara rädd. Men när hon upptäckte att dörren mot baksidan stod på glänt blev det plötsligt obehagligt. Den pensionerade kriminalkommissarien Sture Eriksson i Östersund ställs inför flera mycket obehagliga mord. Motiv och ledtrådar tycks undfly utredningen.