Marguerite Duras

A young woman, who works as a maid for a living, takes her charge out to play in a Parisian garden square. Sitting on a bench, she starts talking to a stranger, a travelling salesman, and their conversation gradually turns into an exchange of confidences, as she speaks of her desire for a more stable future and he of his feelings of rootlessness and disillusionment. As the afternoon wears on, the two sense an increasing connection between them. Understated and impressionistic, and consisting almost entirely of dialogue, The Garden Square is one of Marguerite Duras’s finest novels, which she also adapted for the stage.

»Det var alltså klockan elva på morgonen, i början av juli månad.Det var sommaren 1980. Sommaren med blåst och regn. Sommaren i Gdansk. Den med barnet som grät. Den med den unga kolloledaren. Den med vår historia. Den med historien som berättas här, som äger rum den första sommaren 1980, historien mellan den mycket unge Yann Andréa Stei­ner och denna kvinna som skrev böcker och som var gammal och ensam liksom han i denna sommar som själv var lika stor som ett Europa.Jag hade sagt hur ni skulle hitta till min lägenhet, våningen, korridoren, dörren.« Yann Andréa Steiner är en av Marguerite Duras allra sista böcker, utgiven fyra år innan hon dog. Här finns bara det viktigaste kvar: kärleken, skrivandet och hatet mot nazisterna.Marguerite Duras (1914–1996) är en av 1900-talets viktigaste författare. På ellerströms har fem titlar tidigare utkommit: Det är allt (2000), Att skriva (2014), Horan på den normandiska kusten (2015), Atlantmannen (2015) och Kärleken (2016).

Det er sommeren 1980. Den aldrende Marguerite Duras befinner seg i Trouville sammen med den unge Yann Andréa Steiner. Hun forteller oss om deres kjærlighetsforhold. Fra vinduet betrakter de to barn på stranden - eller forestiller seg dem: den lille gutten med de grå øynene, som har vært vitne til nazistenes uhyrligheter, og tenåringsjenta som elsker han. To parallelle historier om kjærlighet og ensomhet, liv og død, en poetisk bevegelse gjennom sinnenes og historiens landskap.

Ett franskt par är tillsammans med sin lilla dotter och en väninna på bilresa genom Spanien. En kväll råkar de ut för ett oväder i en mindre stad, där ett svartsjukebrott just har ägt rum. En man har skjutit sin hustru, och hennes älskare gömmer sig någonstans i staden, polisen genomsöker husen medan åskvädret larmar och regnet vräker ner. MARGUERITE DURAS (1914–1996) är Frankrikes mest uppmärksammade kvinnliga författare under sent 1900-tal. Hon har skrivit över femtio romaner, skådespel och filmmanus. I sin produktion har hon skapat texter som suddat ut gränserna mellan romanen och filmen. De avskalade texterna är reducerade till ett minimum och handlingen är ersatt av detaljer och ögonblicksbilder. På ett mästerligt vis lyckas hon förmedla känslor som hämndbegär, skuld och kärlek i sekunder av tvekan och tystnad.

I Vardagens ting berättar Marguerite Duras i ett femtiotal korta texter om centrala platser och händelser i sitt liv. Om, kärlek, alkoholism, skam och orättvisor – och förstås om att skriva. Själv liknar hon boken vid en stor väg som vill gå överallt på samma gång – en rörlig och levande text, vare sig hon skriver om mötet mellan könen eller om kontro-versiella händelser i bokens samtid. Vardagens ting kom till i samarbete med vännen Jérôme Beaujour och är ett av Duras mest orädda och omtyckta verk. Boken gavs ut på franska 1988, översattes till svenska av Katarina Frostenson 1989, men har sedan länge varit slutsåld. Nu ges den äntligen ut igen, i reviderad översättning och med ett nyskrivet förord av Katarina Frostenson.

The English-language debut of a beautiful and beguiling cycle of experimental texts by the legendary Marguerite Duras. In the late 1970s, Marguerite Duras embarked on an experimental journey to expand the boundaries of writing and film. For Duras, writing need not be text on a page nor cinema merely images on a screen. Six Films is the result of her efforts to redefine the two arts in order to create a hybrid work. Taking narration, voiceovers, and dialogue from six of her films, Duras re-envisions them as extended prose poems and monologues, tangling with self-identity, personal relationships, colonialism, and expression as the celluoid images recede and the text becomes the film itself. Now available for the first time in English, Six Films is a document of an artist at the apex of her creative prowess.

Marguerite Durasi "Emily L." on peenekoeline, poeetiliselt sugestiivne romaan hääbuva armastuse talumatust koormast, kire hävitavast võimust, taandumisest emotsionaalsesse eraldatusse, aga ka igatsusest ja loovusest. Ühel leitsakusel suvepäeval Seine'i-äärse linnakese hotellikohvikus lahti rulluv lugu on edasi antud nimetu minajutustaja pilgu läbi, kes kõrvuti katkendlike mõtisklustega omaenda kuhtuvast armastusest, hirmudest ja kirjutamisega seotud tunnetest jälgib oma kaaslasega võlutult ühte kohvikus napsitavat värvikat Inglise paari, pannes kuuldud lausekatketest, nähtust ja kujutletust kokku kapteni ja tema naise, Emily L.-i loo. Hägustunud piir tegelikkuse ja väljamõeldise vahel, Durasile iseloomulik, mõtete aeglast rütmi ja väljaütlemata tunnete raskust väljendav napp killustatud stiil loovad laetud lummusliku õhustiku, mis üksnes võimendab avalduvat tõde teise inimese täieliku tundmise võimatuse kohta.Teose tõlkimist on toetanud Eesti Kultuurkapital.

“One must make films with this knowledge: there’s no point anymore. Let film meet its end, that’s the only cinema.”The Darkroom contains the script for Marguerite Duras’s 1977 radically experimental film Le camion (The Truck). Between images of a truck in motion, juxtaposed voiceovers, and cutaways to Duras in conversation with Gérard Depardieu, Le camion turns the art of film into a means of enabling the viewer to engage multiple faculties—not only the visual and the aural, but also memory, imagination, and desire.Also included here is a series of short essays in which Duras makes provocative connections between film and textuality, as well as a fascinating dialogue with Michelle Porte. Together amounting to a crucial contribution to the field of film theory, these texts make brilliantly apparent the depth and integrity of Duras’s aesthetic, philosophical, and political thinking.

Marguerite Duras näst sista bok och älskade klassiker för alla skrivande människor kommer nu i ­efterlängtad nyutgåva med ett nyskrivet förord av författaren Karolina Ramqvist. Boken, som utgavs två år före Duras död, innehåller fem texter som på olika sätt förhåller sig till den skrivande och konstnärliga processen. Det självklara huvudnumret är den fyrtio sidor långa titeltexten som blir till ett litterärt testamente där det självbiografiska och det fiktiva sömlöst smälter samman. Här återfinns de teman Duras ständigt kom tillbaka till i slutet av sitt liv – barndomen, andra världskriget, de egna böckerna, men framför allt skrivandet, dess förutsättningar och konsekvenser: platsen, ensam­heten, alkoholen.

Hoolimata talle 1984. aastal Goncourt'i preemia toonud "Armukese" üleilmsest menust, peetakse Marguerite Durasi loomingu raskuskeskmeks kakskümmend aastat varem kirjutatud lugu Lola Valerie Steinist, kes noore neiuna elab ballisaali hämaruses läbi stseeni, mille lummusest ta enam iial vabaneda ei suuda. Hämar ja kristallselge, sügav ja peen romaan näiliselt kiretu meele varjus hõõguvast meeletust kirest ehk siis Duras kogu oma hiilguses. Teose tõlkimist on toetanud Eesti Kultuurkapital.