Maria Stepanova

Kirjailija M. on joutunut lähtemään hyökkäyssotaa käyvästä kotimaastaan ja asettunut kaupunkiin B. Tottuneesti hän kiertää esiintymässä kirjallisuusfestivaaleilla vaikkei ole kirjoittanut mitään enää pitkään aikaan. Kirjailijaa vaivaa ahdistus ja häpeä kotimaastaan. Oma äidinkieli viruu suussa kuin puolikuolleena.Kadoksiin on samaan aikaan harhaileva ja runollisen tarkka kertomus siitä, mitä tarkoittaa tulla äkkiä kiskaistuksi irti juuristaan. Romaanin symboliikaltaan rikkaassa maailmassa kirjallisuus, neuroosit, sirkustemput ja tarot-kortit näyttävät kaikki yhtä perustelluilta keinoilta jäsentää tolkutonta todellisuutta.Unenomaisuudestaan huolimatta romaania voi lukea kirjailijan suorana reaktiona Venäjän hyökkäyssodan aiheuttamaan shokkiin ja 1900-lukulaisen raakalaismaisuuden paluuseen Eurooppaan.

The writer known as M. is living in exile while her home country wages war on a neighbouring state. Wracked by shame and severed from her language, M. finds herself unable to write, unmoored in a present where the future feels unknowable. When she travels to a nearby country for an event, a twist of fate leaves her stranded in an unfamiliar city, phoneless and untraceable. In this rupture, she feels a flicker of liberation – the possibility of starting over – but memories of childhood, books, films and tarot cards pull her back, the last fragments of a vanishing world. Then she meets a troupe of circus performers who invite her to join them. For a moment, reinvention seems within reach. Oscillating between reality and dream, written in rich, hypnotic prose, The Disappearing Act is a haunting meditation on identity, language and the fragile desire to disappear by Maria Stepanova, one of Russia’s greatest living writers.

The writer M has lived in the city of B ever since her homeland declared war on a neighboring state. Exiled, she is unable to write there and suffers from loneliness, shame, and despair, but then M is invited to give a reading at a literary festival in a nearby country. After a series of missed connections and mishaps, including losing her phone, she finds herself all alone in the wrong coastal town, befriending a local man and attending the circus...In this brief interlude, severed from reality, it seems as if M may finally escape from herself, from her past, from her nationality. She could start all over from scratch and join the circus. Written in Maria Stepanova's rich and hypnotic prose, The Disappearing Act oscillates between reality and dream, between an oppressive present and a lost past, between life and literature.

På väg till ett litteraturevenemang blir författaren M. strandsatt i en främmande stad. Inga tåg går därifrån, hon har förlorat sin telefon och ingen vet var hon befinner sig.En tid dessförinnan har hon flytt sitt hemland, som invaderat en grannstat. I staden B. lever hon som i limbo, fylld av skam och förtvivlan inför kriget, avskuren från sitt hem och sitt språk, utan förmåga att tänka, leva eller skriva. Nu fylls hon av en rusig frihetskänsla. På denna okända plats kan hon vara vem hon vill och göra vad som helst. När hon stöter på ett resande cirkussällskap uppstår underbara flyktmöjligheter. Men minnena vill inte släppa henne fri. Bilder av barndomen fångar in henne gång på gång, böcker hon läst, filmer, tarotkort - de sista skimrande banden till en värld som håller på att försvinna. Flyktpunkten rör sig omväxlande suggestivt och uppsluppet mellan dröm och verklighet, hotfull samtid och förlorat förflutet, litteratur och liv.Maria Stepanova, född 1972 i Moskva, lever i exil i Berlin. Den självbiografiska, dokumentära romanen Minnen av minnet (2019) blev en världssuccé som har belönats med ett stort antal priser. Hennes senaste bok på Nirstedt/litteratur är diktsamlingen Vinterrit 20/21 från våren 2024. I Flyktpunkten hänger hon sig för första gången helt åt fiktionen."Utan möda utforskar hennes nya roman - översatt till lika saklig som poetisk prosa av Nils Håkanson - luckorna i tillvaron [. . .] Med bara en lätt överdrift: hos Stepanova räddar fiktionen liv." Aris Fioretos, DN."Den är väldigt mörk och hård och kall, och samtidigt är den barnslig på ett helt ljuvligt sätt [. . .] Rösten är igenkännlig, stilen är lite förnyad [. . .] Det akut samtida essäistiska slingrar sig runt en evig folksageton, infernalisk i sin oskuld. Översättningen av Nils Håkanson lika dubbelbottnad och vig [. . .] det här är en försåtsminerad berättelse om att laga det som gått itu; melankolisk, roande, rasande." Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna." Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna. "Det här är en hejdlöst skriven roman, full av infall och tvära vändningar. Den är vidlyftig, expansiv, originell - ibland helt förryckt [. . .] Det är befriande och inspirerande att läsa denna handbok i oförutsägbarhetens konst." Björn Kohlström, Bernur. "Visserligen får vi här bara följa den alltmer språklösa huvudpersonens tankar, men de vandrar med sådan stilistisk vighet - och i så oväntade riktningar - att de i sig själva utgör ett bevis för att litteraturen fortsätter leva i henne. Liksom i romantexten, där minnen och associationer, fixerade detaljer och hisnande historiska perspektiv, skapar ett djup som får tankebanorna att löpa samman i en flyktpunkt - som järnvägsräls vid horisonten." Niklas Qvarnström, Sydsvenskan. "Trots att det inte spills en enda droppe blod är Flyktpunkten en storartad roman om krig och vad det gör med tankens frihet."Alba Mogensen, Ystads Allehanda.

På vej til et litteraturarrangement strander forfatteren M. i en fremmed by, hun har mistet sin telefon, og ingen ved hvor hun befinder sig. Nogen tid forinden er hun flygtet fra sit hjemland på grund af krig. Hun lever nu som i et limbo, fyldt af skam og fortvivlelse over krigen, afskåret fra sit hjem og sit sprog. Ny fyldes hun af en berusende frihedsfølelse. På dette ukendte sted kan hun være hvem hun vil, gøre hvad som helst. Men minderne vil ikke slippe hende. Hun bliver hele tiden fanget ind af billeder fra barndommen, det sidste bånd til en verden der er ved at forsvinde. Pressen om Til minde om erindringen: ”et unikt prosaværk (…) De seks stjerner virker som et nærigt lysdrys på et enormt himmelhvælv.”(Seks stjerner, JYLLANDS-POSTEN) ”et imponerende monument, som med sin fragmentariske form formår at flette de store historiske begivenheder sammen med familiehistorien.”(Fem hjerter, POLITIKEN) ”Et storværk om erindring.” INFORMATION

The outbreak of Covid-19 cut short Maria Stepanova's 2020 stay in Cambridge. Back in Russia, she spent the ensuing months in a state of torpor--the world had withdrawn from her, time had "gone numb." When she awoke from this state, she began to read Ovid, and the shock of the pandemic dissolved into the voices and metaphors of a transformative, epochal experience. Her book-length poem Holy Winter, written in a frenzy of poetic inspiration, speaks of winter and war, of banishment and exile, of social isolation and existential abandonment. Stepanova finds sublime imagery for the process of falling silent, interweaving love letters and travelogues, Chinese verse and Danish fairy tales into a polyphonic evocation of frozen time and its slow thawing.As a poet and essayist, Stepanova was a highly influential figure for many years in Moscow's cosmopolitan literary scene until it was strangled by Putin, along with civil liberties and dissent. Like Joseph Brodsky before her, she has mastered modern poetry's rich repertoire of forms and moves effortlessly between the languages and traditions of Russian, European, and transatlantic literature, potently yet subtly creating a voice like no other.Her poetry, which here echoes verses by Pushkin and Lermontov, Mandelstam and Tsvetaeva, is not hermetic. She takes in and incorporates the confusing signals from social networks and the media, opening herself up to the voices of kindred poets like Sylvia Plath, Inger Christensen, and Anne Carson.

På väg till ett litteraturevenemang blir författaren M. strandsatt i en främmande stad. Inga tåg går därifrån, hon har förlorat sin telefon och ingen vet var hon befinner sig. En tid dessförinnan har hon flytt sitt hemland, som invaderat en grannstat. I staden B. lever hon som i limbo, fylld av skam och förtvivlan inför kriget, avskuren från sitt hem och sitt språk, utan förmåga att tänka, leva eller skriva. Nu fylls hon av en rusig frihetskänsla. På denna okända plats kan hon vara vem hon vill och göra vad som helst. När hon stöter på ett resande cirkussällskap uppstår underbara flyktmöjligheter. Men minnena vill inte släppa henne fri. Bilder av barndomen fångar in henne gång på gång, böcker hon läst, filmer, tarotkort - de sista skimrande banden till en värld som håller på att försvinna. Flyktpunkten rör sig omväxlande suggestivt och uppsluppet mellan dröm och verklighet, hotfull samtid och förlorat förflutet, litteratur och liv. Maria Stepanova, född 1972 i Moskva, lever i exil i Berlin. Den självbiografiska, dokumentära romanen Minnen av minnet (2019) blev en världssuccé som har belönats med ett stort antal priser. Hennes senaste bok på Nirstedt/litteratur är diktsamlingen Vinterrit 20/21 från våren 2024. I Flyktpunkten hänger hon sig för första gången helt åt fiktionen."Utan möda utforskar hennes nya roman - översatt till lika saklig som poetisk prosa av Nils Håkanson - luckorna i tillvaron [. . .] Med bara en lätt överdrift: hos Stepanova räddar fiktionen liv." Aris Fioretos, DN."Den är väldigt mörk och hård och kall, och samtidigt är den barnslig på ett helt ljuvligt sätt [. . .] Rösten är igenkännlig, stilen är lite förnyad [. . .] Det akut samtida essäistiska slingrar sig runt en evig folksageton, infernalisk i sin oskuld. Översättningen av Nils Håkanson lika dubbelbottnad och vig [. . .] det här är en försåtsminerad berättelse om att laga det som gått itu, melankolisk, roande, rasande." Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna."Det här är en hejdlöst skriven roman, full av infall och tvära vändningar. Den är vidlyftig, expansiv, originell - ibland helt förryckt [. . .] Det är befriande och inspirerande att läsa denna handbok i oförutsägbarhetens konst." Björn Kohlström, Bernur."Visserligen får vi här bara följa den alltmer språklösa huvudpersonens tankar, men de vandrar med sådan stilistisk vighet - och i så oväntade riktningar - att de i sig själva utgör ett bevis för att litteraturen fortsätter leva i henne. Liksom i romantexten, där minnen och associationer, fixerade detaljer och hisnande historiska perspektiv, skapar ett djup som får tankebanorna att löpa samman i en flyktpunkt - som järnvägsräls vid horisonten." Niklas Qvarnström, Sydsvenskan."Trots att det inte spills en enda droppe blod är Flyktpunkten en storartad roman om krig och vad det gör med tankens frihet."Alba Mogensen, Ystads Allehanda.

"Focus" is a new prose work by Maria Stepanova, poet and essayist, author of the novel "Memory of Memory", translated into more than 20 languages. Because of a railway strike, the writer M. makes an unscheduled stop in a small European town. Following the cancelled train, away from the rolling rails of destiny and its historical setting, the heroine's life begins to change.

»Rädsla och självömkan: det är allt som behövs för att man ska börja se sig på sig själv, inte som delaktig i historien, som ett historiens subjekt, utan som en förbrukningsvara åt historien.« I oktober 2023 tilldelades Maria Stepanova Berman Literature Prize i Stockholm. I denna pamflett återges hennes tacktal i dess helhet, tillsammans med essän »Den ryska frågan«, som ursprungligen publicerades i ett samarbete mellan tidskriften Glänta och den ryska nättidningen Colta, där Stepanova var chefredaktör fram till Rysslands fullskaliga krig mot Ukraina, då den förbjöds och släcktes ner. Med klarsyn, briljans och lågmält ursinne skriver hon om ett tillstånd som inte längre är »postkatastrofalt« - så som hon tänkte till helt nyligen - utan där den verkliga katastrofen ligger framför oss. Maria Stepanova lever i exil i Berlin och Paris.

När den ödesdigra pandemin bröt ut blev Maria Stepanova tvungen att avsluta en vistelse i Cambridge. Hemma i Ryssland drabbades hon av en förlamande letargi; världen hade dragit sig tillbaka från henne, tiden blivit stum. När hon slutligen kom till sans började hon läsa Ovidius, och chocken efter smittans utbredning löstes upp i otaliga röster och bilder från denna helt ojämförliga gemensamma erfarenhet. Motiv och teman som legat vilande i henne fann med ens varandra, andra teman nådde sin bestämning. På samma sätt som i Kroppens återkomst (2021) fångar Stepanova in historiska och samtida katastrofer i en raffinerad väv av rytmer och stämmor. Långdikten som växer fram blir ett körverk om vinter och krig, fördrivning och exil, social isolering och existentiell övergivenhet - en besvärjelse av en frusen och långsamt tinande tid. Maria Stepanovas roman Minnen av minnet (2019) blev en världssuccé som har belönats med ett stort antal priser. Till den svenska utgåvan av Vinterrit 20/21 fogar Stepanova ett nyskrivet förord som också behandlar Rysslands krig i Ukraina."Stepanova färdas lika lätt mellan öden och sinnesstämningar som flingorna förlorar sig i drivor. Tonen är behärskad och elegisk, klarsynt och livfull. Här finns ledsnad, undran, rådvillhet, men också själslig spänst." Aris Fioretos, DN."Det finns poeter som verkligen aktiverar läshjärnan, och Stepanova är en av dem." Sanna Samuelsson, GP.". . . den skildrar en vintertid, ett slags stelfrusen tillvaro, men Stepanovas poesi är samtidigt så lekfull. Den rör sig obehindrat genom historiska epoker och stilarter, blandar fritt och vilt nästan tvångsmässigt, som ville dikten desperat finna den frihet som ändå finns innanför låsta dörrar." Therese Eriksson, SvD.

The outbreak of Covid-19 cut short Maria Stepanova’s stay in Cambridge. Back in Russia, she spent the ensuing months in a state of torpor – the world had withdrawn from her, time had ‘gone numb’. When she awoke from this state, she began to read Ovid, and the shock of the pandemic dissolved into the voices and metaphors of an epochal experience. Her book-length poem Holy Winter 20/21, written in a frenzy of poetic inspiration, speaks of winter and war, of banishment and exile, of social isolation and existential abandonment. Stepanova finds sublime imagery for the process of falling silent, interweaving love letters and travelogues, Chinese verse and Danish fairy tales into a polyphonic evocation of frozen and slowly thawing time. Following her previous book of poetry, War of the Beasts and the Animals – in part a response to the Donbas conflict – her book’s title is even more prophetic now, echoing a famous patriotic Soviet song from 1941, ‘a holy war is underway’. Born in 1972, Maria Stepanova – as poet and essayist – was a highly influential figure for many years in Moscow’s cosmopolitan literary scene until its suppression along with civil liberties and dissent under Putin’s latter-day reign of terror. Her first prose work In Memory of Memory established her internationally as one of the most important intellectual voices of contemporary Russia. Her poetry, which here echoes verses by Pushkin and Lermontov, Mandelstam and Tsvetaeva, is not hermetic. She takes in the confusing signals from social networks and the media, opening herself up to the voices of kindred poets like Sylvia Plath, Inger Christensen and Anne Carson. She has moreover mastered modern poetry’s rich repertoire of forms and moves effortlessly between the linguistic and traditional spaces of Russian, European and transatlantic literature. In her prose, Stepanova searches for the essence of the moment in the maelstrom of historical time. As an essayist, she traces the reactions of her critical consciousness; taken together, her politically alert commentaries form a chronicle of the troubled present.

With the death of her aunt, Maria Stepanova is left to sift through an apartment full of faded photographs, postcards, diaries, and heaps of souvenirs: a withered repository of a century of life in Russia. Carefully reassembled, these shards tell the story of how a seemingly ordinary Jewish family managed to survive the twentieth century.

Da fasteren dør, går Maria Stepanova på opdagelse i hendes lejlighed, der er fyldt med ting, men i virkeligheden ikke fortæller ret meget om sin beboer. Det forhindrer dog ikke Stepanova i ihærdigt at søge efter spor af hele sin umiddelbart usynlige slægt i Ruslands dramatiske historie. Kan vi forstå os selv uden at kende de mennesker og steder, vi stammer fra? Og hvad betyder det for os, hvis der ikke er nogen tilbage til at fortælle om fortiden, og hvis slægtsforskningen heller ikke fører til ret mange håndgribelige resultater? Disse store spørgsmål undersøger Stepanova i sit rummelige og ambitiøse prosaværk, som går i dialog med erindringsforskning, filosofi, kunst, populærkultur og forfattere som Marcel Proust, W.G. Sebald, Osip Mandelsjtam og Marina Tsvetajeva. Ydermere sætter hun sig den udfordring ikke at få ejerfornemmelser over fortidens mennesker, steder og genstande, men så vidt muligt lade dem tale for sig selv. I mange tilfælde må tavse billeder og genstande fortolkes, og Stepanova er udfordret af det mørke og de hemmeligheder, der ligger over store dele af slægtens historie, ikke bare som følge af dens jødiske ophav, men også på grund af diverse krige og sovjettidens politiske omvæltninger. Til minde om erindringen i 2018 modtaget Ruslands store Bolsjaja Kniga-pris var shortlistet til den Internationale Bookerpris i 2021."En forfatter der sikkert i mange år fremover vil blive nævnt i samme åndedrag som Polens Olga Tokarczuk og Belarus' Svetlana Aleksijevitj." THE GUARDIAN"Et imponerende monument, som med sin fragmenterede form formår at flette de store historiske begivenheder sammen med familiehistorien."?????????? POLITIKEN"De seks stjerner virker som et nærigt lysdrys på et enormt himmelhvælv."???????????? JYLLANDS-POSTEN" Stepanovas enestående familieportræt er gennemsyret af en sjælden intellektuel nysgerrighed og en vidunderlig, lavmælt poetisk stemme." BOOKERPRIS-NOMINERINGEN

Maria Stepanova inleder Kroppens återkomst med att städa diktens rum genom en alfabetsdikt. I fyra sviter, där poesin, "ett mångögt absurt / Väsen med många munnar", lever samtidigt i många kroppar, inventerar hon världen på samma gång som hon frambesvärjer den eller försöker hålla kvar den. Historia och minne vävs in i vanliga människoliv, som en hemsökelse, men också lekfullt, genom poesins omförhandling av tid, kropp och rum. Minnet blir en ensam plats, men också befolkad och gemensam. I ditt huvud finns alltid ett slutet rum,Där en flicka står utan kläder. Maria Stepanova, född i Moskva 1972, är poet, essäist, journalist och chefredaktör för nättidningen Colta. Poesiboken Kroppens återkomst har många teman och berättelsetrådar gemensamma med den internationellt hyllade romanen Minnen av minnet (2019).