Marie-Hélène Lafon

WINNER OF THE PRIX RENAUDOT 'This took my breath away, again and again. Lafon is magic ... A thrilling read in Stephanie Smee's masterful translation' Anna Funder, Sunday Times bestselling author of Wifedom 'A work of the purest literary quality: muscular and densely packed, yet graceful in all its movements, and glowing with brilliant detail' Helen Garner, author of This House of Grief________________________________________________________________This is the story of a family and the secret that lies at its heart. André is the son, raised by his aunt in the French countryside. His mother Gabrielle, beautiful but distant, lives in Paris. Surrounded by his cousins, far from the noise of the city, André's childhood is a happy one. No-one questions the absence of his mother, or dares voice the name of his father.But beneath the quiet joy of the everyday lies a tragedy, passed down through the generations. Over time, the truth will come to the surface, whether the son desires it or not.________________________________________________________________'An exquisite and mesmerising work of genius ... Lafon is a name that should be known by readers everywhere' Sarah Holland-Batt'A magnificent novel' La Croix'[Lafon] breathes life into language . . . pure and rich' Le Monde'Captivating and heartbreaking from beginning to end' Le Figaro Magazine'Beautiful prose . . . a rich and melancholy enchantment' Sydney Morning Herald

Med sin omskakande självbiografiska berättelse återvänder Marie-Hélène Lafon till sin hembygd i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes författarskap. Än en gång visar Lafon sin enastående förmåga att tränga in i sina karaktärers psyken och respektfullt skildra deras tillkortakommanden och svårigheter, alltid på de utsattas sida. Boken har fått stor uppmärksamhet i Frankrike och är redan nominerad till en rad priser. Marie-Hélène Lafon, född 1962, är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk. Hon har tilldelats ett flertal priser, däribland Prix Renaudot 2020 och Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2021 för romanen En sons historia.»Lafon lyckas alltid komma åt människornas ensamheter och tillkortakommanden, dagarna som går tills en dag då allt är över.»Kulturnytt, SR P1»Ett litet mästerverk, i en oerhört lyhörd översättning.»BTJ-häftet

Sønnen, det er André, født i 1924. Den ukendte søn af den ukendte far. Fra André var tre uger gammel, har han boet i Figeac i den midtfranske bjergregion Auvergne hos sin moster og onkel; dem, han regner som sine rigtige forældre. Hver sommer kommer hans biologiske mor Gabrielle med toget fra Paris for at holde tre ugers ferie med familien på landet. Først da André bliver gift, afslører hun hemmeligheden om, hvem hans far var. Men inden da er et fireårigt barn død på tragisk vis, et skæbnesvangert møde har fundet sted på drengegymnasiet i Aurillac, to verdenskrige har sat deres spor, der har været begravelser, fødsler og bryllupper – og alle disse mærkedage fletter Marie-Hélène Lafon sammen til en fortættet familiesaga, der spænder på kryds og tværs gennem tid og rum. Med sin livfulde, men samtidig eftertænksomt reflekterende fortælling om hundrede års menneskeliv og familiehemmeligheder understreger Lafon den særlige plads, hun indtager i det franske litterære landskab. En søns historie modtog i Frankrig den prestigefyldte Renaudot-pris 2020. ’I som endnu ikke kender Marie-Hélène Lafons forfatterskab, har en vidunderlig læsevandring foran jer.’ Svenska Dagbladet’Fortællingen bevæger sig frem og tilbage i tiden, og hvert kapitel er som en egen miniature, der går helt tæt på de personer, som træder frem af netop de sider. Tilsammen skaber de korte nedslag en stærk følelse af liv. Det er ufattelig dygtigt gjort.’ Kulturnytt, P1 Sverige’Marie-Hélène Lafon fanger sine hovedpersoners sindstilstand i det øjeblik, deres liv forandres, og hendes observationer kan læses som regibemærkninger til et maleri, der griber os med sine nådesløst skarpsindige psykologiske strøg.’ TransfugeMarie-Hélène Lafon (f. 1962) voksede op på forældrenes bondegård i Cantal, et udslukt vulkanlandskab i Auvergne, som indtager en central plads i hendes forfatterskab. Hun har udgivet ni romaner og flere novellesamlinger og vundet et hav af priser for sine værker, bl.a. Goncourt-prisen for bedste novellesamling (2016) og senest den prestigefyldte Renaudot-pris (2020) for En søns historie. Marie-Hélène Lafon bor og arbejder i Paris, hvor hun ved siden af sit forfatterskab underviser i klassisk litteratur og sprog.

Bonden Paul, 46 år, vill inte sluta sina dagar ensam på familjegården i södra Frankrike som han delar med två gamla morbröder och sin ogifta syster. Annette, 37 år, är bosatt i norr. Efter att ha brutit med fadern till sonen Éric vill hon börja ett nytt liv på annat håll. Hon svarar på Pauls kontaktannons. Med sitt omsorgsfullt utmejslade språk,sin inkännande, träffsäkra och humoristiska blick har Marie-Hélène Lafon skapat en storslagen berättelse om ett möte mellan två skilda världar. Om tillkortakommanden, tillhörighet och främlingskap, förhoppningar och kärlek.Marie-Hélène Lafon, född 1962, växte upp på föräldrarnas bondgård i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes verk. Lafon är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk. Marie-Hélène Lafon har tilldelats en rad priser, däribland Prix Renaudot och Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris.»Strålande bra. (...) Hennes språk är helt underbart.» Go'kväll, SVT»Lafon berättar lika knivskarpt som ömsint ...» Svenska Dagbladet»Marie-Hélène Lafon har ett fantastiskt sätt att berätta på som man sugs in i. ... Den här ska läsas och upplevas. ... En liten romanpärla.» Gomorron Sverige, SVT»Skildringen av Annettes bakgrund i norra Frankrikes rostbälten är känslig som bränd hud.» Expressen

"Très vite, tous se demanderaient sans se l'avouer comment on avait pu jusqu'alors vivre sans André, son babillage, ses rires, sa vitalité tendre et sa douceur. Il avait été dans la maison comme une chanson vive, en dépit des ragots et de ce trou que creusait dans sa vie l'absence d'un père". André grandit heureux dans la famille de sa tante, auprès de ses cousines. Mais au fond de lui reste tapie la douleur d'être le fils d'un père inconnu et d'une mère distante. Alors qu'André est sur le point de se marier, sa mère lui livre un nom... Dans la France rurale du KK ? siècle, l'Histoire du fils est aussi celle de trois générations qui se débattent avec le poids des silences familiaux.

Vinnare av Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris 2021.Sonen, det är André. Modern, det är Gabrielle. Fadern är okänd. När André är tre veckor gammal tas han om hand av Gabrielles syster Hélène och hennes man, som André för alltid kommer att räkna som sina föräldrar. Varje sommar träffar han Gabrielle som under tre semesterveclor lämnar sin lilla Parisvåning för att umgås med familjen på landet. Vem fadern är förblir dock en mörk hemlighet fram till den dag André får veta sanningen om den far han hållits i okunskap om under hela sitt snart 40-åriga liv. En sons historia gavs ut i Frankrike 2020 och tilldelades samma år det prestigefyllda Prix Renaudot. Romanen är en storslagen och oavbrutet fängslande familjesaga som vindlar sig fram genom tid och rum och som spänner över ett helt sekel. Med sitt starkt personliga, känsligt utmejslade och poetiska språk befäster Lafon den så speciella plats hon idag intar i det litterärar franska landskapet.Marie-Hélène Lafon, född 1962, växte upp på föräldrarnas bondgård i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes verk. Lafon är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk.»Ni som ännu inte bekantat er med Marie-Hélène Lafons författarskap har en underbar läsvandring framför er.»Svenska Dagbladet»Hundra års familjeliv och hemligheter ryms på dessa utsökta 160 sidor. (...) Berättelsen rör sig fram och tillbaka i tiden och varje kapitel är som en egen miniatyr, alldeles nära och intill de personer som stiger fram på just de sidorna. Tillsammans formar de korta nedslagen en stark känsla av liv. Det är ofattbart skickligt gjort. (...) Vilken författare!»Kulturnytt, SR P1»En episk släktsaga som sträcker sig över precis hundra år, flera generationer, två stora krig, ouppklarade hemligheter och strävsam vardag brukar kräva sexhundra sidor, kanske flera volymer av ymnigt berättande. Lafon behöver bara 160 glesa sidor. Det är ett underverk.(...) Genom sättet att skriva i små korta episoder, med långa mellanrum, blir tidens gång åldrandet, förlusterna, minnena förhöjd och poängterad. Lafon lyckas fånga livets flyktighet. Hon framkallar en lätt svindel.»Expressen»Det här är läsningens sanna tjusning. (...) En sons historia är ett pussel med saknade bitar, men de befintliga skärvorna är behandlade med författarens yttersta varsamhet. Det är en ynnest att läsa Marie-Hélène Lafon.»Tidningen Vi»Lafon har en känslig, djupt personlig och påfallande vacker stil som genomsyrar hennes i alla bemärkelser livfulla och ändå eftertänksamt stillsamma berättelse. En sons historia är en lysande liten klenod värd läsarens odelade uppmärksamhet.» Helhetsbetyg: 5 (briljant)BTJ

Tre personer i matbutiken Franprix på rue du Rendez-Vous 93 i Paris: En medelålders kvinna som betraktar. Gordana, den yppiga, skarpt blonderade unga kassörskan. Den mörke mannen i fyrtioårsåldern som envisas med att komma till kassa 4 varje fredag mellan klockan 11 och tjugo över. Kvinnan som betraktar, Jeanne Santoire, är berättaren. Allt existerar genom henne. Hon uppfinner ett liv, flera liv, i nutid, i det förflutna i framtiden åt både Gordana och den mörke mannen som hon ger namnet Horacio Fortunato. Samtidigt som Jeanne i hemlighet skapar dessa vardagliga liv, nystar hon upp sin egen livshistoria. Våra liv är en storartad, ömsint skildring av staden och dess ensamheter.Marie-Hélène Lafon, född 1962, växte upp på föräldrarnas bondgård i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes verk. Lafon är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk. Marie-Hélène Lafon tilldelades 2016 det prestigefulla Prix Goncourt de la nouvelle.»Vad jag tycker om den här romanen. Så mycket jag vill citera. Hur jag bara vill vistas i den.»Svenska Dagbladet»en briljant krönika över tidens flykt och vårt ambivalenta förhållande till traditionen. ... Som få andra samtidsförfattare lyckas hon belysa de strukturer som för bara någon generation sedan var självklara men som nu tycks museala, sepiafärgade vykort från en värld vi inte vet hur vi ska förhålla oss till. Gick någonting förlorat eller var tryggheten förkvävande? Allt detta gestaltas på en nedtonad, stilistiskt utsökt prosa. När det är som allra bäst påminns man om Flauberts mästerverk Ett enkelt hjärta »Dagens Nyheter»Lafons precisionsprosa gör boken omöjlig att lägga ifrån sig. En tidsbild av några årtionden från den fredliga epoken efter andra världskriget som nu går mot sitt slut men som lever i Lafons vackra bildspel från Paris tolfte arrondissement.»Norrbottens-Kuriren»Våra liv är en vacker och tät roman.»Aftonbladet»Marie-Hélène Lafons Våra liv är en kort, tät och skarp inre monolog; det är bara jagberättaren Jeanne som får komma till tals. Romanens andra figurer är projektionsytor för hennes fantasier. Och som hon föreställer sig deras liv! Våra liv saknar egentlig handling, men är en möjlighet att umgås med Jeannes tankar en stund. Och så exakt och klart som Marie-Héléne Lafon skriver, är det faktiskt ett litet privilegium.» Tidningen Vi»Våra liv blir en metaroman, en gestaltning av vad som pågår i en författares huvud. Ett litet sandkorn och runt det en skavande fantasi eller verklighet som skapar lager på lager till en skimrande pärla. ... Språket är tätt och rikt, ett njutningsfullt flöde tack vare Lafons användning av skiljetecken. Bildspråket rinner likt vatten; i alla fall den här läsaren ville inte att det ska upphöra.»Jönköpings-Posten»Detta är en tänkvärd och annorlunda roman om vad som varit och kunde ha blivit, skriven på ett vackert språk med många vindlande meningar. Översättningen är mycket fin.»BTJ-häftet

Syskonen Marie och Jean är båda ogifta och barnlösa. Hela Maries tillvaro utspelas i skuggan av en förtryckande, allenarådande modersgestalt. Efter föräldrarnas död bor syskonen ensamma kvar i familjegården på den franska landsbygden. Lantbruket är nedlagt, livet glädjelöst. Hos lantbrukarna, deras grannar mitt över vägen, lever man däremot fullt ut i nuet och för framtiden. Från sin utpost vid fönstret registrerar Marie stillatigande deras förehavanden in i minsta detalj. En dag kommer hon och brodern att vara borta utan att lämna några spår efter sig. Instängda i sitt revir är de "de sista indianerna". Med sitt distinkta, starkt personliga språk har Marie-Hélène Lafon skapat en djupt berörande berättelse. En sorgesång över ett förspillt kvinnoliv. Marie-Hélène Lafon, född 1962, växte upp på föräldrarnas bondgård i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes verk. Lafon är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk. Av hennes åtta böcker är "De sista indianerna" den andra som översatts till svenska. Marie-Hélène Lafon tilldelades 2016 det prestigefulla Prix Goncourt de la nouvelle. Förlaget har tidigare utgivit "Annonsen" (2013). "Efter en halv sida, två meningar är jag fast, i det gamla huset med syskonen som bara väntar ut tiden, Marie och Jean, som inte stör varandra längre. (...) Modern höll alla i sitt järngrepp, lärde barnen att vara förmer, att aldrig gifta ner sig, talade i ordstäv, granskade allt. Och sen blev det försent. Barnen är gamla nu, Marie och Jean, men de upprätthåller den utstakade ordningen, och allt det här är oupphörligen intressant, romanen lever i stilen, i de långa meningarna, som snor sig runt möblerna, dröjer kvar i andningen efter modern i de långa loja eftermiddagarna." Kulturnytt, SR "Efter första genomläsningen tänker jag att berättelsen skriver sig fram till ett becksvart mörker. Det finns ingen nåd för de kvarglömda syskonen, bara döden att vänta. Men romanens egensinniga stil är samtidigt uppfordrande, lockar till omläsning och en vilja att förstå vad den här texten gör." Svenska Dagbladet "Den franska författaren Marie-Hélène Lafons flödande, adjektivsnåla och dialogfria text suger in läsaren i en tät sorgesång som är detaljrik och distanserad, men också underbart ömsint." BTJ-häftet "De sista indianerna är en osentimental men vackert vemodig skildring av ett liv som aldrig fick levas och av förändringens ofrånkomlighet." Fria Tidningar

Joseph est un doux. Joseph n'est pas triste, du tout. Joseph existe par son corps, par ses gestes, par son regard ; il est témoin, il est un regardeur, et peut-être un voyeur de la vie des autres, surtout après la boisson, après les cures. Il reste au bord, il s'abstient, il pense des choses à l'abri de sa peau, tranquille, on ne le débusquera pas.

Bonden Paul, 46 år, vill inte sluta sina dagar ensam på familjegården i södra Frankrike som han delar med två gamla morbröder och sin ogifta syster. Annette, 37 år, är bosatt i norr. Efter att ha brutit med fadern till sonen Éric vill hon börja ett nytt liv på annat håll. Hon svarar på Pauls kontaktannons. Med sitt omsorgsfullt utmejslade språk,sin inkännande, träffsäkra och humoristiska blick har Marie-Hélène Lafon skapat en storslagen berättelse om ett möte mellan två skilda världar. Om tillkortakommanden, tillhörighet och främlingskap, förhoppningar och kärlek. Marie-Hélène Lafon, född 1962, växte upp på föräldrarnas bondgård i Cantal, ett landskap som intar en central plats i hennes verk. Lafon är sedan 1980 bosatt i Paris där hon undervisar i klassiska språk. Av hennes nio böcker är "Annonsen" den första som översatts till svenska. Förlaget har även utgivit romanen "De sista indianerna" (2017). "Strålande bra. (...) Hennes språk är helt underbart." Go'kväll, SVT "Marie-Hélène Lafon har ett fantastiskt sätt att berätta på som man sugs in i. (...) Den här ska läsas och upplevas. (...) En klar 4:a. En liten romanpärla." Gomorron Sverige, SVT "Skildringen av Annettes bakgrund i norra Frankrikes rostbälten är känslig som bränd hud. (...) Annonsen är som ett kammardrama. Lafon vägrar skriva med grälla ord. Meningarna är minutiösa, långa, vindlande. Människorna får språklig omsorg i sin karga utsatthet." Expressen "en tät berättelse om hur två mycket olika människor börjar ett nytt liv tillsammans. (...) skildringen av det omaka paret är illusionslös - men också underbar i sina oväntade turer. Lafon berättar lika knivskarpt som ömsint, vi får ta del av livsexperimentet hos två människor som har allt att vinna men också allt att förlora." Svenska Dagbladet "Öppnar en helt ny bok från Elisabeth Grate Bokförlag. Känner den där förväntan man gör inför hennes böcker. Och jag blir inte besviken. (...) Marie-Hélène Lafons prosa är lyrisk, tät, vindlande lätt. (...) Det här är litteratur som vill läsaren något väsentligt" Bloggen Vaka över ensamheten