Markus Fjellström

Riddarholmskyrkan har, allt sedan den mäktiga tegelbyggnaden murades upp i slutet av 1200-talet, varit en betydelsefull plats för de som styrde i kungariket Sverige. Här har historia skapats men bara en bråkdel av allt som hänt har lämnat spår i olika källor. Det mesta är sedan länge bortglömt. I Projekt Magnus Ladulås har arkeologer försökt fylla några kunskapsluckor och hitta svar genom nya undersökningar och analyser. Mellan 2011 och 2018 gjordes arkeologiska undersökningar i och kring de två gravtumbor som finns i Riddarholmskyrkans kor. Målet var att återfinna Magnus Ladulås kvarlevor och undersökningarna. Vad fann arkeologerna? Denna publikation är en vetenskaplig slutrapport för projektet men boken vänder sig också till en bredare läsekrets med ett intresse för Stockholms, och Sveriges, medeltida historia.

This open access book investigates human-environment relations in the context of the anthropocenic Arctic. Through an archaeological and anthropological study of landscape, it wields “weirding” – a creative mode of engagement with the world – as a means of coming to terms with the stranger, experiential dimensions of a planet populated by diverse non-human entities often bearing monstrous characteristics. Such entities are exemplified by climate change itself, at once human-induced and a force of its own volition that maintains an elusive “presence” as a co-inhabitant of the Anthropocene. The book focuses on the landscape of Ritnicohkka, a fjell in Sápmi, Finnish Lapland. Ritnicohkka is erstwhile home to a diminutive “glacier”, whose “weird”, anomalous characteristics crowned the fjell until it several years ago melted into history. Taking a broadly autoethnographic approach, it considers perceptions of, and affective experiences in, this rough and relatively remote, “otherworldly” environment, discussing diverse ways of encountering and relating to the Arctic in the context of scientific fieldwork.