Martina Moliis-Mellberg

»Moliis-Mellberg debuterar med en styv och stilmedveten bok om identitet.« | Victor Malm, Expressen »Moliis-Mellberg skriver sig genom en utveckling som utmynnar i komplex och egen poesi.« | Aase Berg, DN »Att läsa henne [Moliis-Mellberg] påminner om hur det kan vara att läsa Anne Carson och Sara Stridsberg - halsbrytande, och med tankar som rör sig snabbare än ljuset. Att läsa det är aldrig krävande, bara befriande.« | Björn Kohlström, Bernur Cousteau - som till namn och yrke påminner om oceanografen och undervattensfotografen Jacques-Yves Costeau - identifierar sig så starkt med hajen att han försöker bli en. Ett flickjag älskar den brutala Alfa Cassiopeia, vars kropp är tatuerad med filtros, olivträd, änglatrumpet. Tillsammans driver de genom öknen på jakt efter banditer. Atlas försöker dölja sin vilsenhet där han står med himlen på sina axlar. Man kan tro att det är hans hjärta som slår, med det är bara ryggkotorna som glider. Martina Moliis-Mellbergs hyllade prosalyriska debut A (med de tre sviterna »Ad undas«, »Alfa Cassiopeia« och »Atlas«) är en starkt personlig undersökning av möjligheten att göra insidan till utsida och tvärtom. Boken tematiserar begäret att forcera en gräns - den mellan människa och djur, mellan sand och vatten, eller huden som skiljer människokroppar åt. MARTINA MOLIIS-MELLBERG är en finlandssvensk författare, född 1984 i Ekenäs. Numera är hon bosatt i Malmö. A är hennes debutbok. »Moliis-Mellberg gör det svåra lätt - och imponerar.« | Karin Nykvist, Sydsvenskan »Blixtrande prosalyrik som låter sig läsas om och om igen.« | Tommy Gunnarsson, Tidningen Kulturen »Språket är enkelt, samtidigt knivskarpt träffande i sin avskalade struktur.« Betyg 4 av 5 | Mats Linderoth, BTJ »Moliis-Mellberg skriver med en imponerande lätthet om gestalter som på ett eller annat vis försöker frigöra sig från livets tyngd eller olika sorters begränsningar.« | Petter Lindgren, Aftonbladet »Sviterna är som systrar och bröder, som föräldrar och barn, som älskande och som hela världens ensamhet.« | Catarina Salo, Svenska YLE »Det finns en smått oemotståndlig djärvhet i Martina Moliis-Mellbergs debut.« | Sebastian Johans, Ny tid

Kesäloman alussa Leino matkaa äitinsä ja isosiskonsa kanssa tädin luo saareen. Jo laivamatkalla Leinon mieli pulppuaa riimejä. Siskoa sanaleikit eivät tunnu kiinnostavan. Ehkä häntä piristäisi jätski? Pieni runosaari on kesäisen vallaton runoretki, jossa kohdataan somnambulantti elefantti, poliisi nimeltä Liisi sekä dialogi, johon osallistuu astrologi ja ornitologi. Riemukkaasta kuvituksesta riittää löydettävää eikä Leinon runoratsu tyydy laukkaan, se ravaa! Riimejä kaikkialta löytävä pieni Leino seikkaili myös runoilija Martina Moliis-Mellbergin ja kuvittaja Sanna Manderin edellisessä yhteisessä kirjassa Pieni runomieli. Molemmat kirjat on suomeksi riimitellyt runoilija Henriikka Tavi.

Det är sommar och skolan har precis tagit slut när Elliot med syster och mamma åker ut till mosters ö. Elliots huvud är fullt av fantasier och rim om allt som kan hända där. Men storasyster verkar plötsligt kräva mer än ordlekar av tillvaron. Kanske en glass kan pigga upp henne? Poeten Martina Moliis-Mellberg är tillbaka med en fristående uppföljare till I mitt lilla huvud, en bok full av rimliga och orimliga rim. Sanna Mander illustrerar färgsprakande och lekfullt allt från överlägsna strandtroll till en låg ornitolog som förlagt sin pirog. På min lilla ö bjuder in till fyndiga ordlekar och visuell upptäckarglädje. Det här är Martina Moliis-Mellbergs och Sanna Manders andra gemensamma bok.

Det naturvetenskapliga språket är ordnat och stringent, men vad händer när det möter poesin, när det bryts ner, går sönder?Genom maneten, vars livsform är närmast obegriplig, utforskar Martina Moliis-Mellberg språkets, kroppens och organismens varande – dess möjligheter och begränsningar.Går det att förena det riktningslösa med en längtan efter mening?

Kotimatkalla aivoissa kilisee,kun kaupunki riimejä vilisee.Katso tarkkaan tätäkin katua.Se on täynnä runoa, satua!On kuuma loppukesän päivä, kun Leino pääsee koulusta ja sisko on häntä vastassa. Leinon päässä kieppuu kaikenlaisia nokkelia ja höpsöjä riimejä. Tutusta kotimatkasta tulee sanaleikkien juhlaa, kun he pysähtyvät katsomaan kaikkea kummaa ja keksivät yhdessä loruja näkemästään. Vastaan tulee niin kahvilassa makealla herkutteleva vampyyri, liikennettä häiritsevä jonglööri kuin partiolaisjoukkoa johdattava labradori.Kun kaksikko pääsee kotiin, äiti huomaa, että Leinon reppu on unohtunut matkan varrelle. Löydätkö sinä sen?Runoilija Martina Moliis-Mellbergin hauskat riimit on tulkinnut suomeksi runoilija Henriikka Tavi. Ne opettavat uusia sanoja ja innostavat keksimään omia, mielikuvituksellisia riimejä. Sanna Manderin leikkisät kuvitukset kaupunkimiljööstä ovat täynnä tutkittavaa.

Vi tar spårvagnen en liten bit,vad händer där?En nonchalant kontrollant stötertill en predikant som tappar sinproviant på en elegant liten tantPoeten Martina Moliis-Mellberg debuterar som barnboksförfattare med en bok full av rimliga och orimliga rim. Att gå hem från skolan kan vara en språklig upptäcktsfärd utan dess like om man liksom Elliot har ett huvud fullt av fantasier och en storasyster som går med på att stanna vid varje möjlig ordlek.Sanna Mander illustrerar lekfullt stadsmiljön med allt från yra vampyrer på café till en senior labrador som leder en hel scoutkår på villospår. När syskonen till slut når hemmet har skolväskan glömts kvar någonstans i stadsbilden. Kanske du kan hitta den?I mitt lilla huvud inspirerar till fyndiga ordlekar och visuell upptäckarglädje. Boken är Moliis-Mellbergs och Manders första gemensamma.

önskar jag hade en hund en sån du vet vi sågpå tunnelbanan såg ut som långben den var såglad ville bara vara med oss jag förstod denönskar jag kunde göra dig så glad att du baraville vara med mig eller ännu hellre jag fickvara hundenEfter den sparsmakade överlevnadssången falk ger Martina Moliis-Mellberg nu ut en kärlekssaga i fiskarnas tecken. Det handlar om passion, beundran och olycklig kärlek. Hela tiden strömmar två stråk genom texten: rädslan och humorn, som ibland är underligt besläktade.Här syns spår av Tua Forsström, Anne Carson, Maggie Nelson, Sapfo och Eva-Stina Byggmästar. Men mest av Martina Moliis-Mellberg själv.

Dikten "En jägare" är skriven av Martina Moliis-Mellberg och ingår i samlingen En liten bok om klimatpåverkan.Till varje text finns en lärarhandledning. Det gör att du som lärare i klassen lätt kan använda dig av texterna. Lärarhandledningarna är gjorda med högstadieelever som huvudsaklig målgrupp. Ladda ner lärarhandledningarna här.

I sin hyllade debut A skrev Martina Moliis-Mellberg om att vara på fel sida av sig själv och om viljan att hitta rätt. I 7 handlar det istället om att fly. Om att försöka komma undan sig själv och sätta sitt hopp till en plats: havet. Till platser i havet. Till undervattensryggar, isolerade öar, Djupet.Går det att börja om? Går det att lämna sig själv? Vetenskapsmannen Lomonosov brottas med sin ensamhet. Karnevalkungen Witte brottas med sitt förflutna. Någon på en ö brottas med sin galenskap. Andromeda och Aiolos brottas med begäret och det som finns inom.7 är en hyllning till havet i sina olika skepnader: Atlanten, Östersjön, Stilla havet, Adriatiska havet, Norra Ishavet ... För det är bara havet som är fritt. Kanske. Jag hade tagit Ishavets största hemlighet och lämnat den ifrån mig. Varför hade jag gjort det? Mina handlingar var för mig plötsligt ofattbara. Jag var uppfylld av ånger och saknad. Kände hur kotorna vred sig där nere, utan vare sig kranium eller svans, kände det i hela kroppen.