Mikael Löfgren

En antologi om folkrörelsernas och demokratins framtid. Hur levande och fria är folkrörelserna i dag? Vilken roll kan och ska de spela i en tid när nya orättvisor uppstår i globaliseringens spår och såväl välfärden som demokratin är satta under press. Boken innehåller bland annat texter om nya former för politiskt engagemang, löntagarägnde, facket som folkrörelse, kvinnrörelsens och invandrarorganisationernas roll, det globala civila samhället och det sociala kapitalet. Den återkommande frågan är hur demokratin ska kunna fördjupas.

Den här boken vänder sig till alla som jobbar eller vill jobba med konst och kultur. Den består av två slags texter som varvas med varandra. Dels intervjuer med tio erfarna kulturledare runt om i världen - verksamma i olika länder, i olika slags organisationer, inom olika konstarter och kulturformer - som berättar om liv och yrkeserfarenheter, motgångar och framgångar, dilemman och lösningar. Dels artiklar och essäer med ambitionen att ge perspektiv på några av de farvatten som dagens och morgondagens kulturledare har att navigera i: projektifieringen av samhället, balansen mellan bidrag och egenintäkt, hur argumentera för värdet i det man gör, hur hantera stress och konflikt, och utmaningarna från intersektionalitet, interkultur och digital domän. Teori och praktik blandas med och belyser varandra. Texterna utgör inspirerande exempel och tankeväckande perspektiv för läsaren att pröva mot sin egen erfarenhet.

Vilken roll spelar kulturpolitik när det påstås råda kulturkrig? Kulturpolitik är ett sedan länge etablerat politikområde. Hur väl rustat är det inför dagens utmaningar? Det här är en lathund, en handbok, för dig som vill veta mer. Den består av fyra delar som kan läsas i vilken ordning som helst. I en första del besvaras vanliga frågor om kulturpolitik. Varje fråga får först ett kortfattat svar (för den som är otålig) och sedan ett lite längre (för den som är vetgirig). I den andra delen ger artiklar fördjupad kunskap om centrala begrepp och företeelser inom kulturpolitiken som ofta dyker upp i den offentliga debatten. Den tredje delen består av porträtt av personer som bidragit med viktiga insatser på kulturens och kulturpolitikens områden, i vårt land och annorstädes. Tillsammans utgör de en berättelse om hur demokratisk kulturpolitik blir till – och sätts ifråga. Den fjärde delen skärskådar några kulturpolitiska dilemman med anledning av aktuella debatter kring principen om armlängds avstånd, kulturkanon och kulturkrig.

Med konstprojekt som Public Safety, Fyra föreläsningar och Bussresa 933, kom konstnären Jörgen Svensson att beskrivas som en pionjär inom den relationella konsten i Sverige. Många i Göteborg minns också den gången det stod Pizzeria med stora bronsbokstäver på Göteborgs konstmuseums fasad. Det var bara ett av Jörgen Svenssons många olika konstprojekt. Men han har även gjort musik och radioteater samt producerat böcker. Sedan några år tillbaka arbetar han enbart med måleri. Han säger själv att han inte var klar med måleriet.

Den här boken frilägger konfliktlinjerna i några av samtidens uppmärksammade kulturstrider, förknippade med namn som Zlatan Ibrahimovic, Makode Linde, Sverige­demokraterna, Anna Odell, Ship to Gaza, Lars Vilks, Pirate Bay, Spotify, Metoo, Svenska Akademien, Greta Thunberg. Den spårar statskonstens rötter tillbaka till antikens Rom, bildstridernas Bysans och de kungliga kulturrevolutioner som genomfördes av Gustav Vasa och Gustav III. Den skildrar hur dess regimer avlöser varandra under det senaste dryga seklet. Kulturen mobiliseras till försvar för nationen och den bestående ordningen, och används som sköld och vapen av mer eller mindre revolutionära identitetspolitiker. Den motiverar fördelningspolitiska och näringspolitiska initiativ, och utgör slagfält för konkurrerande tolkningar av minne och kulturarv. "Kulturstrider & statskonst" hävdar att kulturpolitik som vardagligt förvaltningsarbete i demokratins tjänst bör bedrivas i ljuset av dess potential som politisk-­estetisk samhällskraft. Boken argumenterar för att nutidens kulturpolitiska utmaningar kräver historiska perspektiv. Den ställer frågan om kulturpolitikens uppgift, som samtidigt är dess dilemma, att kombinera kvalitetssträvan och majoritetsprincip, rentav kan utgöra en modell för demokratin? Mikael Löfgren är författare och kritiker, kulturjournalist och föreläsare, verksam vid Nätverkstan/Kulturverkstan i Göteborg samt som frilansskribent. På andra förlag har Löfgren tidigare bl a utgivit essäböckerna "Svenska tönteriets betydelse" (1994), "Jobb" (1999) och "Sorgens globala diktatur" (2002), samt redigerat antologier om postmodernism och svenskhet, Göteborgskravallerna och Ship to Gaza. I "Inga undantag "(2015) skisserade Löfgren ett alternativt sätt att förstå det värdeskapande som äger rum i små och medelstora organisationer för samtidskonst. 2018 samlade han debatten kring Bokmässan och Nya Tider i "Ska man tala med nazister?".

Rädda pappan handlar om en flicka som har en pappa som blir så rädd för en kråka att han krymper och blir jätteliten. När hon är på förskolan tänker flickan på allt som kan hända pappan och hur hon kan rädda honom. Eller drömmer hon alltsammans? Rädda pappan är en spännande och rolig berättelse i färgstarka bilder för alla från 3 år och uppåt. Ida Linell är tecknare och grafisk designer som 2017 tog examen vid Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. Hon bor i Stockholm. Amanda Löfgren går i andra klass i Västertorpsskolan på Björkö i Göteborgs norra skärgård, där hon bor. Mikael Löfgren är lärare, kulturjournalist och författare, verksam bl a på Nätverkstan i Göteborg. Han bor på Björkö.

\\\"Löfgrens gedigna rapport borde bli obligatorisk läsning för landets alla kulturpolitiker. Ja, för var och en som undrar vad vitsen med samtidskonst och dess institutioner egentligen är.\\\" - Carolina Söderholm, Sydsvenskan \\\"Varför finns det konst? Och varför är den nödvändig för samhället? Denna essä av Mikael Löfgren kartlägger villkoren för svenska konsthallar inriktade på samtidskonst. Han undersöker deras arbetssätt, finansiering och publik. Samtidskonsthallens del av svensk kulturpolitik må vara liten, dess omedelbara ekonomiska betydelse försumbar, dess tillvaro undanskymd för flertalet. Men granskar man saken närmare framträder konsthallarnas roll som spanare efter alternativa samhällen, laboratorier för nya sätt att leva och sambandscentraler mellan de lokala krafter och globala makter som påverkar hur vi bor, arbetar, känner och lever. Som essän visar kan även små institutioner ha väldig betydelse. Den verksamhet konsthallarna står för tillför samhället med alla dess medborgare något som är lika livsnödvändigt som omätligt och omätbart, nämligen en förmåga att se sig själva och reflektera över sina platser i helheten. I förlängningen bidrar de till att bemyndiga medborgaren och vidmakthålla demokratin.\\\" - Ur Stefan Jonssons förord

Nätverkstan startades för snart tjugo år sedan av ett antal kulturtidskrifter i Göteborg. När idén föddes handlade det om hur tidskrifterna på bästa sätt skulle kunna ta den nya digitala tekniken i bruk. Idag har den tekniska utvecklingen rusat vidare men de grundläggande frågorna består. I denna volym har två aktuella studier av kulturtidskrifternas villkor sammanställts. Den ena är en utredning som lett fram till att ett särskilt essästöd inrättats i Västra Götalandsregionen. Den andra studien handlar om just kulturtidskrifterna och digitaliseringen.

Jobb. Försök att få syn på arbetsordningen kan kanske bäst beskrivas som en reseskildring från den kontinent som är arbetets. Det är på ett och samma gång mycket bekant och främmande land. Där finns både egna erfarenheter och andras bilder, välkända berättelser och auktoritära påbud, vetenskaplig expertis och journalistiska speglingar, mer eller mindre flytande traditioner och institutionell makt av avsevärd tyngd. Med utgångspunkt i samtal med förvärvsarbetande, arbetslösa och experter - men också genom otaliga nedslag i konst och litteratur, teveprogram och mediala utspel (i vilka såväl Micael Bindefeld som Mona Sahlin spelar framträdande roller) - försöker författaren få syn på arbetsordningen, samhällets mest bärande fundament. På tröskeln till det tredje årtusendet rasar en global strid kring vad arbete är och bör vara. Den striden innefattar en kamp om demokratins framtid. Efter kommunismens fall och inträdet i Europeiska Unionen, kapitalismens tilltagande globalisering och de liberala demokratiernas växande legitimitetsproblem, kan frågan om arbetsordningen inte reduceras till en teknisk uppgift för experter och politiker. Arbetsordningen är ett jobb för alla. "...Vi gruvarbetare vågar säga vad vi tycker. Vi har vågat protestera oavsett vad som har varit p tapeten. Nog har vi lagt vra spr i arbetarrÜrelsens historia, det har vi gjort. Strejken var enormt stor. Jag fÜddes just d s jag hann inte vara med, men man har ju hÜrt..." (ur Gruvarbetarens berättelse) "Förtrycket visar sig i förbrukningen av deodorant. Hajar du? Jag tänker inte "ställa upp" och "engagera mig" i den betydelsen som orden har i dagligt tal - aldrig i helvete! Jag engagerar mig därför att jag är engagerad där jag vill engagera mig själv. Jag tar mig den friheten. Ändå blir det så att jag spelar med hela tiden, och bÜrjar svettas. Men jag kèmpar med det, jag kèmpar med det..." (ur Folkhögskolelärarens berättelse) "...Vi har en jättebra gemenskap. Vi har ju ingen chef om man säger så, vi har försökt få bort det. Jag känner inte att jag har liksom nån över mig som kollar mig hela tiden. "Du ska göra det och det eller du har gjort fel här" eller nnting snthèrnt... Vi har VD men... det èr inte att dom èr hÜgre utan dom har en annan arbetsuppgift..." (ur Webbdesignerns berättelse) Michael Löfgren är kritiker och frilansjournalist, verksam bl a i Dagens Nyheter.