Mirjam Tuominen

"Hon framkallar en värld som fortfarande är invävd i den själsliga kluvenhet som vi känner igen från hennes tidigare prosa. Nervtrådarna spänns allt tätare kring ångesten, bödeln och offret, visionen och tystnaden." Ur Thomas Kjellgrens efterord

Mirjam Tuominens författarskap liknar ingenting annat i den svenskspråkiga litteraturen. Det tidiga författarskapet, hennes fem novellsamlingar, utgivna mellan 1938 och 1946, utgör hennes mest lästa och älskade verk. Krigets katastrofer, och inte minst fascismens människosyn, utgör tydligt bakgrunden i böckerna. Mot grymheten ställer Tuominen skörheten, i vilken hon finner livets djupaste gåta och källa. För första gången samlas Mirjam Tuominens lika klassiska som ojämförligt vackra novellsamlingar, Samlade noveller, i två volymer, försedda med ett nyskrivet förord av litteraturforskaren Daniel Pedersen. Denna volym är den andra och innehåller böckerna Visshet [1942], Mörka gudar [1944] och Kris [1946]. MIRJAM TUOMINEN, född i Kajana 1913, död 1967 i Helsingfors, var en finlandssvensk novellist, poet och essäist. De fem första böckerna var novellsamlingar och utgör författarskapets tidiga fas, varefter hon alltmer sökte sig mot en lyrisk form. Mot slutet av sitt liv skrev hon poesi med en religiös tematik.»I uppfordrande kontrast till detta mörker står Mirjam Tuominens lika mörka, beska, varma och djupa medkänsla med det levande och hennes krav på godhet.« Maria Küchen, OBS, P1, Sveriges Radio»Eländiga, avskyvärda värld, alltså, men Mirjam Tuominens beska skrivande är ändå hoppfullt, och jag blir mer och mer övertygad om att det är en fruktbar väg att gå, den underförstådda väg som pekas ut här. Att vi kan ta klivet tillbaka från bödelns värld in i godheten igen. Det är där vår överlevnad finns.« Björn Kohlström, bernur »Mirjam Tuominens [senare diktning] är den radikala askesens väg, där jaget gör upp med sina egna vrångbilder. Men den förutsätter redan en blottställdhet av annan art, den hyperkänsliges utsatthet som hon inträngande och psykologiskt nyanserat skildrar i sin novellkonst.« Anders Olsson, Läsningar av INTET

Mirjam Tuominens fem novellsamlingar utgavs mellan 1938 och 1946. Debuten Tidig tvekan utkom ett år före andra världskrigets utbrott och sista novellsamlingen Kris gavs ut året efter krigsslutet. Samtidens fasa och inte minst fascismens människosyn färgar många av berättelserna. Mot grymheten ställer Mirjam Tuominen skörheten, i vilken hon finner livets djupaste gåta och källa. För första gången samlas nu Mirjam Tuominens lika klassiska som ojämförligt vackra novellsamlingar i två volymer, Samlade noveller, försedda med ett nyskrivet förord av litteraturforskaren Daniel Pedersen. Denna volym är den första och innehåller böckerna Tidig tvekan [1938] och Murar [1939].MIRJAM TUOMINEN, född i Kajana 1913, död 1967 i Helsingfors, var en finlandssvensk novellist, poet och essäist. De fem första böckerna var novellsamlingar och utgör författarskapets tidiga fas, varefter hon alltmer sökte sig mot en lyrisk form. Mot slutet av sitt liv skrev hon poesi med en religiös tematik. »I uppfordrande kontrast till [det politiska mörkret omkring oss] står Mirjam Tuominens lika mörka, beska, varma och djupa medkänsla med det levande och hennes krav på godhet.« | Maria Küchen, OBS, P1, Sveriges Radio »Ett av de mer betydelsefulla svenskspråkiga författarskapen på 1900-talet.« | Stig Larsson, Dagens Nyheter

“Tuominen kan i Bliva ingen sägas ge kött åt en nihilistisk mystik i Simone Weils tappning, som hon levandegör genom att gestalta intetblivande och inre befrielse i olika konkreta skepnader. Det är i sista hand det bräckligt mänskliga som det här kommer an på att göra sig fri från, och endast genom att en tomhet skapas, ett intet inom oss, där våra begär och vårt beroende av våra medmänniskor suspenderas, kan nåden nå fram.” - Ur Anna Sjöbergs efterord

”För oss nytillkomna läsare fungerar Stadier inte minst som en suverän vägvisare till en rad hög­intressanta författare och deras verk, en befriande litterär guide av det icke-hierarkiska slaget. Mirjam Tuominen har ingen förpliktelse mot någon abstrakt uppfattad litteraturhistoria eller någon akademi; det enda kriteriet är kravet på väsentlighet. Som en katapult fungerar läsningen av Stadier, man grips omedelbart av stor lust att mer eller mindre omedelbart själv, på nytt eller för första gången, söka upp sådant som Kafkas dagböcker eller van Goghs brev, Rainer Maria Rilkes Malte Laurids Brigge eller Cora Sandels Alberte-trilogi.” Ur Per Erik Ljungs efterord

”Vad är så berörande i Tema med variationer? Där finns ett nytt, utomordentligt expressivt språk, som med hjälp av avbrott och branta övergångar ger prosan lyrisk täthet, associativ kraft och rörelse. Där finns mitt i svartsynen en ofta befriande, drastisk humor. Där finns till sist den djärva kompromisslöshet, som vi alltid förknippar med Tuominen, men som här framstår som än direktare i kraft av den språkliga nyvinningen.” - ur Anders Olssons efterord

Denna nattsvarta lilla bok präglas av en kärv humor, en organisk blandning av stort och smått. Men dess slutledningar eliminerar det oskuldsfulla i vår vardag. // Överhuvudtaget är Besk Brygd i dag en skrämmande aktuell bok. Då den kom ut 1947, passerade den förvånansvärt obemärkt förbi. Nu i efterhand kan vi se hur Mirjam Tuominen föregriper Hannah Arendts tes om den banala ondskan och Alice Millers teori om Hitler som det misshandlade barnet. Vi kan se samma feghet, grymhet och byråkratiska dumhet som möjliggjorde Förintelsen upprepas i dagens Europa. // Mirjam Tuominen kom aldrig över nazismens brott. Hon bevarade livet ut en smärtsam hudlöshet för lidanden och oförrätter, också utanför sin personliga upplevelsesfär. Hon saknade så kallade vanliga människors överlevnadsstrategi: förmågan att släta över, vända ryggen till och dränka sin upprördhet i socialt umgänge. I Besk Brygd åskådliggör hon sin asociala fasa, som egentligen borde var det enda etiskt försvarbara förhållningssättet i en vansinnig värld

Med disse fem novellene introduseres Mirjam Tuominen (1913-67) for første gang på norsk. Boken ("Tidig tvekan") var hennes debutbok og kom ut i 1938. Hver av novellene gir en belysning av og en inntrengen i psykologiske situasjoner der hovedpersonene, som aller er unge, er presset av farlige og motsigelesefylte elementer i livet og må treffe et livsavgjørende valg: mellom liv og død - i bokstavelig forstand - eller mellom seier og undergang.

En avisnotis under krigen der en jødisk gutt blir kastet ned i en kloakkum fordi han ergrer en tysk soldat som pisker hans mor, fikk Tuominen til å undersøke bøddelen og offeret i mennesket. I dette perspektivet leser hun Holderlin, Rilke, Kafka og Sødergran.

Mirjam Tuominen was a major poet and short story writer, as well as a distinguished essayist, translator and artist. Her work progressed through traditional prose, modernist poetry and abstract painting to Roman Catholic mysticism. She is one of the trio of great Scandinavian women poets, along with Edith S dergran and Karin Boye - all three published in English by Bloodaxe Books. Her stories are often about love's intensity, its eroticism and tenderness, about jealousy and struggles for power between men and women. They are acute in their depiction of small town life in Finland in the 1940s, and in capturing her sense of dread at the alarming upsurge of Nazi sympathies during the War. Everything she wrote afterwards was scarred by the horror of the Holocaust, and in particular by one news story of a German soldier who threw a Jewish boy into a sewer because the boy cried when the soldier was whipping his mother. Mirjam Tuominen had a frightening, self-destructive ability to react directly to the suffering of others, and much of her poetry can be traced back to her anguished response to this one incident. Her poems are obsessive in confronting guilt, vulnerability and power, in their searching for absolute truth in a world she saw as split between victims and tormentors. Mirjam Tuominen was drawn to writers who were vulnerable and tormented outsiders. She translated their work, and wrote powerful studies of figures such as Kafka, Rilke, Proust, H lderlin and Cora Sandel. Her essays shows the extent of her identification with them: 'Kafka must have felt the conflict between the demands of his inner being and those of the world around him with an extreme and almost intolerable intensity.' David McDuff's edition includes selections from Mirjam Tuominen's poetry and stories, as well as her seminal essay Victim and Tormentor. It is introduced by her daughter, the writer Tuva Korsstr m.