Nina Bouraoui

I detta nummer av 10TAL presenteras nyskrivna berättelser, romanutdrag och noveller av några av samtidens starkaste författare. I essäer diskuteras hur romanens framtid och relevans i samtiden ska fortsätta vara stark och engagerande. Bland de medverkande: Nina Bouraoui, Elena Ferrante, Kristofer Folkhammar, Yan Ge, Karl Larsson, Agneta Pleijel, Tone Schunnesson, Samanta Schweblin och Steve Sem-Sandberg. Dessutom: Maria Bergom Larsson, Tove Folkesson, Björn Kohlström, Rebecka Kärde, Maggie Nelson, Jenny Maria Nilsson, Clara Olausson, My Amelie Roman Fagerlind, Burcu Sahin, Lan Xu med flera.

»Skrivandet och kärleken härrör från samma spänning, samma glädje, samma förtappelse. Jag är rädd för att skriva, liksom jag är rädd för att älska. Kärleken öppnar vägen till skrivandet, skrivandet följer på kärleken, blandar sig med den eller förstör den.» Dockan Bella, 2005, är en självutlämnande berättelse i dagbokens form om en ung kvinnas utforskande av sin sexuella identitet, av kärlekens och skrivandets villkor. Pressröster: "Med sin kyligt distanserade ton och knappa form lyckas Bouraoui förmedla ett innehåll som känns både angeläget och allmängiltigt." Maria Wennerström Wohrne, Karavan nr 4/2005

»Vem vet om jordskalvet? Vem vet om den verkliga rädslan? Vem vet om förvirringen? Vem vet om min värld som blivit sårbar? Jordskalvet formar redan landsflykten och olikheten. Det genomtränger kroppen och framtvingar en klyvning. Det förvanskar och grundlägger ett annat ursprung. Det förändrar tillblivelserna. Det är omedelbart och djupgående. Jag blir en annan. Jag kommer från jorden som bävar. Min ensamhet är en brunn. Vem ska berätta, om magnetismen och kraften, värmen och vattnet, sanden och staden, min bindning och mitt vansinne? Vem vet kort sagt om min barndom som är sammanbunden med mysteriet, det algeriska?» Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har förlaget tidigare gett ut fjorton böcker. Jordskalvet utkom i Frankrike 1999 under titeln Le jour du séisme.

»Jag vet inte vad en fars död utlöser, jag vet inte om jag kommer att gå sönder, vrida mig i plågor eller växa, resa mig. Jag vet att jag kommer att bli en annan person, jag hoppas bli en bättre människa, utvecklas, jag hoppas att jag aldrig förlorar min mjukhet och min förundran över världen, jag hoppas att jag ska kunna ersätta det som jag från och med nu kommer att sakna [. . .] Det kommer att finnas en ny och okänd kraft för jag vill inte falla». Ställd inför smärtan vänder sig Nina Bouraoui till skrivandet, och blandar sin fars liv med sitt eget. Alla minnen kommer tillbaka från Paris och Alger, konsten att leka och att älska, sättet att leva och att iaktta. Nina Bouraoui berättar om denne herre och man som för en högst romanartad tillvaro, och föreställer sig hemligheterna som han tar med sig. Det är en omtumlande skildring av en förlust och ett möte genom minnet och kärleken.Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, intar sedan länge en framträdande plats i den franska litterära världen. Av Nina Bouraoui har förlaget tidigare givit ut tretton romaner. »Växlingarna mellan de prosaiska sjukdomsdetaljerna och de drömska minnesresorna skapar ett slags svindelkänsla. En ny, suverän topp i hennes rika författarskap.» Dagens Nyheter »Prosan är förtvivlad, febrig, glasklar och vacker. Det här är en underbar bok om sorg och vad den gör med oss.» Vi Läser

»Jag funderar ofta på vad som kommer att bli kvar, på vad Erwan kommer att ha kvar av mig, av sin barndom, jag skulle vilja fånga, uppenbara hans känslor på filmrullen, etsa in våra ögonblick, för jag fruktar att kärleken ska försvinna tillsammans med minnena, etsa in doften av jasmin när vi närmar oss vårt hus, doften av den inre platsens stadga trots oron i mitt hjärta, mot den verkliga eller inbillade våldsamheten, hos havet, människorna. Jag skulle vilja beskydda min son från vårt sjuttiotal, från den algeriska historiens vandring mot kaos.» Genom Madame Aklis besvärjande röst bjuder Nina Bouraoui på en glödande, sensuell och poetisk roman som förenar alla hennes litterära anfäktelser: barndomen som avslutas, kärleken som går vilse, åtrån som får en att förlora förståndet. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot.»Ett slags mästarprov för vad en författare kan göra med sitt grundstoff.»Expressen»När jag läst klart 'Tillfredställelse' påminns jag ännu en gång om att ingen kan, på samma magnifika, rörande och våldsamt vackra sätt, skriva fram de mänskliga drifternas skoningslösa framfart som Nina Bouraoui.»Dagens ETC»Nina Bouraoui skriver i roman efter roman om människor besatta av den stora frågan vad gjorde jag med livet, vad gjorde livet med mig ur perspektiv som strålar samman som i solens bländande och på samma gång undflyende zenit. I 'Tillfredsställelse', översatt av Maria Björkman, den trettonde romanen på svenska i detta lysande författarskap, är det återigen modersgenerationen i Bouraouis autofiktiva universum som för pennan.»Dagens Nyheter »Att läsa Bouraoui är att uppfinna språket på nytt, att överösas av bilder av både inre och yttre platser som även säger något om livets kärna. Hon skräder ingenting, hon räds ingenting. En hyllning till språket och poesin, såväl som till kärleken och ledan.» Helhetsbetyg: 5/5Josefin Roos, BTJ-häfet

In Algeria, Mme Akli is a possessive mother in conflict with her own sexuality in a country that feels alien to her.

'Intense, gorgeous, troubling, seductive - a novel that has to be surrendered to rather than read' Sarah Waters AN INTERNATIONAL BESTSELLERWINNER OF AN ENGLISH PEN TRANSLATES AWARD All Men Want to Know traces Nina Bouraoui's blissful childhood in Algeria, a wild, sun-soaked paradise, with hazy summer afternoons spent swimming, diving, and driving across the desert. Her mother is French, her father Algerian; when racial tensions begin to surface in their neighbourhood, her mother suffers an unspeakable act of violence that forces the family to flee the country. In Paris, eighteen-year-old Nina lives alone. It's the 1980s. Four nights a week she makes her way to The Kat, a legendary gay nightclub, where she watches women from the sidelines, afraid of her own desires, her sudden and intoxicating freedom. In her solitude, she starts to write - and finds herself writing about her mother.All Men Want to Know is a haunting, lyrical international bestseller about mothers and daughters, about shame and sexuality, about existing between two cultures and belonging to neither. A phenomenon in France, this is a defining portrait of womanhood from one of Europe's greatest living writers. 'Blown away by the power and lyricism of All Men Want to Know. What a book. Read it' Niven Govinden, author of THIS BRUTAL HOUSE 'Magnificent... a captivating autobiographical novel' Elle 'A tour de force' Le Figaro'Haunting, spell-binding, luminous' Lire

Alle mennesker har en naturgitt trang til å vite er fortellingen om min ungdoms netter, om dens vandringer, allianser og friksjoner. Det er fortellingen om min attrå som ble til en identitet og en kamp. Jeg var atten år. Jeg var en pil kastet mot måltavlen, som ingen kunne få til å endre retning. Den fransk-algeriske forfattaren Nina Bouraoui (f. 1967) regnes blant de mest fremstående franske samtidsforfatterne og nevnes stadig oftere som kandidat til Nobels litteraturpris.

I sin roman Gisslan målar Nina Bouraoui ett inträngande porträtt av en kvinna som har brutit med sin omgivning. Sylvie Meyer, femtiotreårig, nyskild tvåbarnsmor, fackligt ombud på det företag hon varit anställd på i drygt tjugo år, håller en natt sin chef gisslan på hans kontor. Ansikte mot ansikte, driven av ett begär att få uttrycka den verkliga orsaken till sitt handlande, försöker Sylvie sätta ord på den våldsamhet som har slagit rot i henne och fått henne att skrida till verket. I den öppna handväskan ligger den vassaste kökskniven, tänkt att användas för att sätta skräck i den person som i månader försåtligt utnyttjat hennes förtroende för sina egna syften. Gisslan bygger på en kort teaterpjäs med samma namn som Bouraoui skrev 2014. Gisslan är en omskakande och kraftfull text om maktlystnad, psykologisk och sexuell utpressning i vår tid. Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag och belönades 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot för Mina onda tankar. Av Bouraoui har förlaget tidigare gett ut elva böcker.»Nina Bouraoui har med rätta en hängiven svensk publik - vi är många som älskar hennes prosa, som låter oss förföras av skönheten, av våldsamheten, av angelägenheten - hos henne är tillvaron aldrig ironisk, garderad.»Svenska Dagbladet»en tät, effektiv och enkelt men perfekt komponerad historia, utan en död rad. (...) Det är drabbande, ibland vacker, och hela tiden knivskarp romankonst.»Göteborgs-Posten»För första gången på länge vill jag omedelbart läsa Bouraouis nästa roman. Vart ska hon ta vägen efter den här? Vad som helst kan hända.»Expressen»Berättelsen är tät och kraftfull. Inget onödigt spill, inget läckage.»Dagens Nyheter»Gisslan av den mycket uppburna franska författaren Nina Bouraoui bygger på en monolog för scenen och har blivit en veritabel tryckkokare som roman. Tät som ett ostron gestaltar den en kvinnas bikt, försvar och känsla av främlingskap inför sig själv.»Aftonbladet

»Alla människor har av naturen ett begär att få veta är berättelsen om min ungdoms nätter, om dess irrfärder, allianser och slitningar. Det är berättelsen om min åtrå som blev till en identitet och en kamp. Jag var arton år. Jag var en pil som kastades mot måltavlan, och som ingen kunde få att ändra riktning. Jag hade en feber i mig. Fyra gånger i veckan gick jag till Kat, en klubb bara för kvinnor på Rue du Vieux-Colombier. Två hjärtan bultade då, mitt eget och åttiotalets. Jag sökte kärlek. Jag lärde mig våldsamhet och underkastelse där. Våldsamheten förenade mig med min barndoms och min tonårstids land, Algeriet, liksom med dess poesi, med dess natur, otämjd, jungfrulig och brutal. Den här boken är dessa båda territoriers gränslösa rymd.» Nina BouraouiDen fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. Av Bouraoui har förlaget tidigare utgivit tio böcker. För Mina onda tankar belönades Nina Bouraoui 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot.»Det är kanske bäst att vara ärlig: jag har inga andra författare jämte Nina Bouraoui. ... Jag läser den som en svulten. ... Det är omöjligt att lägga den i från sig.»Expressen»Nina Bouraoui har alltid varit drottningen av andlös prosa med hög energi och skön, klar luft mellan orden.»Dagens Nyheter»Med en enastående känslighet för sitt forna jags upplevelse av världen målar hon med bara några få meningar vibrerande, levande utsnitt ur sitt förflutna. ... Det är berörande, vackert, taggigt och uppriktigt.»Svenska Dagbladet»'Alla människor har av naturen ett begär att få veta' slår en bro från hjärta till hjärta. Litteratur när den är som bäst.» Borås Tidning»Hennes små poetiska romaner, som ofta liknar fragment från större skeenden, har fått en hängiven och växande läsekrets. Jag har tillhört den i femton år. Det börjar bli väldigt många översatta böcker i min bokhylla. De bildar ett sammanhängande konstverk, som påminner om en evighetsåtta. Översättaren Maria Björkman har blivit en oskiljaktig del av det.»Sydsvenskan»Absolut tonträff, absolut psykologisk ärlighet och stämningsavläsning. I en prosa som är kristallklingande.»Norrbottens-Kuriren»Nina Bouraoui har en förmåga att hålla fast i ett nu i sitt skrivande. Det finns en nervighet som gör det omöjligt att förutse nästa tanke, minne, vägändring och som gör mig nyfiken. Maria Björkman har också hittad så rätt ton för det i sin översättning.»Kulturnytt, P1»Hon ockuperar skriften på samma sätt som man ockuperar ett territorium, med ett kärleksfullt, försonligt lugn som komprimerar dramatiska människoöden till fotografiska ögonblicksbilder.»Göteborgs-Posten

Ingmar Bergman skrev ett hundratal artiklar från 1930-talet fram till 1990-talet, vilka publicerades i en mängd olika sammanhang, såsom filmbranschpress, programblad, dagspress, månadsblad, prisutdelningar och veckotidningar. Det kunde handla om vitt skilda ämnen, från recensioner och djuplodande essäer om filmens, litteraturens och konstens roll, till fyndiga kåserier och hätska debattinlägg.Vissa av texterna är flitigt citerade, inte minst de som behandlar Bergmans förhållande till filmmediet och det egna konstnärskapet, andra är i det närmaste helt okända. Gemensamt för dem är emellertid det höga litterära värdet det är påfallande hur väl det korta formatet och den fria formen passar författarens lynne och stil. Inte heller drar han sig för att ge sig in i infekterade debatter. Här ingår också flera nedslag i andra författarskap, inte minst August Strindbergs och Henrik Ibsens.Artiklar, essäer, föredrag- som innefattar de flesta av Bergmans icke-skönlitterära texter, flera av dem aldrig tidigare publicerade i ett svenskt sammanhang - är redigerad av Christo Burman och presenteras med utförliga kommentarer samt ett nyskrivet förord av den franska författaren Nina Bouraoui.2018 skulle Ingmar Bergman ha fyllt 100 år. Under året presenterar Norstedts i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman sex praktfulla volymer av en stor del opublicerat material och en monografi om just författaren Ingmar Bergman. Dessutom publicerar vi hans samtliga filmmanus, bland annat ges texter som Det sjunde inseglet och Smultronstället ut för första gången på svenska.

"Jag kommer till dig för att jag har onda tankar. Min själ förtärs, jag är belägrad. Jag har någon inuti huvudet, någon som inte längre är jag eller som skulle kunna vara ett jag som jag länge har behärskat, länge kvävt. De onda tankarna riktar sig mot de människor som jag älskar eller åtrår, mot deras kroppar, jag tänker att det börjar så för mördare, det kommer över mig om natten, blir kvar till morgonen." Den fransk-algeriska författaren Nina Bouraoui, född 1967, räknas som en av Frankrikes mest betydande författare av idag. För Mina onda tankar belönades hon 2005 med det prestigefulla Pris Renaudot. "Detta är en prisbelönt roman i en enda syrerik inandning, jag önskar att jag själv hade skrivit den och att min mamma hade fått läsa den (...) Jag har svalt den här boken hel, den sjuder och lindrar bättre än treo."Expressen"Ofta är det djärvt skrivet. Språkligt sett är det en upplevelse."Dagens Nyheter"Det konkreta och det abstrakta går genom hela romanen hand i hand hos Nina Bouraoui. Det är skickligt, och det är också hennes förmåga att återge sinnenas berusning."Svenska Dagbladet"Bouraoui är lika stilsäker som i tidigare romaner, och slår stundtals till som en blixt i sina klara formuleringar."Helsingborgs Dagblad

Det är en vanlig historia, allmängiltig. Efter åtta års kärlek lämnar Adrian A. för en annan kvinna: Strändernas skönhet är en röntgenbild av den separationen.Oberoende av ålder, kön och socialt ursprung är vi alla lika inför en stor kärlekssorg.Tårar förenar bättre än kyssar.Jag har skrivit Strändernas skönhet för alla de människor i världen som har blivit lämnade. För dem som förlorade tron när de förlorade sin lycka. För dem som tror att de inte kommer att kunna leva längre utan den andre och att de inte kommer att kunna älska mer. För att begripa varför en brytning gör att vi står så avväpnade. Och för att påminna om att kärleken alltid segrar. På så sätt är det en motståndsroman.Nina Bouraoui"Bouraouis styrka som författare är att hon inte skriver från utsidan. Hennes prosa är organisk, flytande, rinner snabbt och stötvis, pulserar som blod och andning, inifrån, ett virvlande flöde (...) 'Strändernas skönhet' är den tionde romanen av Nina Bouraoui som Maria Björkman översätter för Grate förlag och det är bara att applådera samtliga medarbetare."Dagens Nyheter"På den allra klaraste prosa skriver Bouraoui och gör det som många brister i, stannar kvar på stället, skyndar aldrig vidare, arbetar tills det inte finns något arbete kvar att göra. Skrivandet som ett hantverk, meningarna tycks ha kardats fram, och översättaren Maria Björkman har gjort en fantastisk insats."Svenska Dagbladet"Och språket i 'Strändernas skönhet' är lika oemotståndligt som alltid hos Bouraoui. (...) Hon har en litterär släkting i portugisiske Nobelpristagaren José Saramago; båda skriver ofta i oändligt långa meningar, ibland över flera sidor, med kommatecken där de flesta sätter punkt och börjar om - det blir hypnotisk ordkonst när det utförs av en mästare."Expressen"Den gripande 'Strändernas skönhet' är både personlig och universell och den drabbar läsaren i huvud, hjärta, kön."BTJ-häftet

Brutalt och poetiskt om en kvinnas vägran att passa in»Bouraoui är litteratur i absolut världsklass.« | Lyra Ekström-Lindbäck, DN»En klassiker i den franska litteraturen.« | Bo Bjelvehammar, Tidningen KulturenKorsande kyrkogårdens alléer och sektioner, nattetid utrustad med en lampa, syns en kvinna. Här och där stannar hon och ingående betraktar de patetiska monumenten, med sina förmultnade kroppar under. Mot människor som kommer och sörjer sina förlorade anhöriga om dagen är hon ironiskt överseende. Redan som tioåring fann hon sitt hem här på kyrkogården. Då försvor hon sig åt döden - som de dödas väkterska.Nina Bouraouis tidiga roman Intet liv liknar alltmer en klassiker i den franska litteraturen. Brutalt fysiskt, sällsamt poetiskt, om en kvinnas vägran att passa in på bekostnad av sitt eget inre. Hon säger nej till hela spelet omkring sig; till hem, skola, samhälle - till sist även nej till sin egen kropp.I svensk översättning av Jonas Wicktor och med ett nyskrivet förord av författaren och kritikern Jenny Högström.NINA BOURAOUI föddes i Rennes 1967 med fransk mor och algerisk far. Hon levde sina första fjorton år i Alger, därefter i Zu rich, Abu Dhabi och Paris. Hon debuterade 1991 med Förbjuden betraktelse [La voyeuse interdite], en roman som skildrar en muslimsk flickas uppror mot sin familj. Redan året efter följdes den upp med den absurdistisk-barocka romanen Intet liv [Poing mort].»En liten svart pärla i den franska samtidslitteraturens smyckeskrin. Får mig att associera till såväl Djuna Barnes som Kathy Acker.« | Amanda Svensson, Helsingborgs Dagblad»Bouraoui frammanar en stämning som är så suggestiv att man som läsare blir helt uppslukad. Språket är poetiskt, expressivt, fantasifullt och ibland helt överdådigt. Intet liv är en mycket speciell bok som bör läsas i ett andetag.« | Lyrans Noblesser