Olof Santesson

Under det kalla kriget hade Sverige en av de större arméerna i världen. I ett skarpt läge hade landet kunnat mobilisera uppemot 800 000 soldater. Inte bara människor, bussar och lastbilar var krigsplacerade, utan hela samhället kunde gå från fred till krig på mycket kort tid. Miljontals svenskar kom genom åren att få en i förväg bestämd roll i detta väldiga krigsmaskineri. Den stora armén presenterar i detalj hur armén var organiserad, hur den var utrustad och beväpnad och hur den skulle ha fungerat i krig. Boken är inte bara en nostalgisk resa till ungdomen för flertalet svenska män över 45 år, utan även en rikt illustrerad presentation av Sveriges största projekt genom tiderna.

"Fredssoldater" är temat för Armémuseums årsbok, en extra stor volym för de två åren 2008/2009. Lång väntan där ingenting händer och hjälpande insatser i svårt härjade krigsområden är olika sidor av en fredssoldats uppdrag. På Försvarsmaktens hemsida sägs det att 1 800 svenskar gör utlandstjänst varje år. I det moderna försvaret ska oroshärdar stoppas där de uppstår och konflikter begränsas från att spridas över stora områden. Armémuseum vill genom denna bok ge ett historiskt perspektiv på opretationerna och även ge aktuella inblickar i svenska utlandsinsatser av idag. De tolv artiklarna i boken berättar utförligt om utlandsstyrkan, dess historia och utveckling och i flera fall utifrån personliga erfarenhter. Frågor som ställs i artiklarna och i försök att besvaras är till exempel: - Vad gör vi för nytta? - Har vi förmåga i värnpliktsarmén att hitta soldatmaterial? - Vilka uppgifter har kvinnorna i de fredsbevarande operationerna? - Hur är det att komma hem? - Har vi lärt oss någonting? Boken är en aktuell och intressant fördjupning i ämnet.

Hur skulle Sverige ha försvarat sig mot en sovjetisk invasion under det kalla kriget? Flottan och flyget skulle efter ett krigsutbrott ha försökt hindra en angripare att nå svensk mark. Om det misslyckades var det den mobiliserade arméns sak att gå till motangrepp. Det handlade om att sätta in uppemot 60 000 svenska soldater åt gången i operationer som förde tankarna till andra världskriget. Att avvärja ett stormaktsangrepp, vars art vi aldrig kunde förutse i detalj, krävde en mångfald av välutbildade och välutrustade förband. Avgörande var att dessa stridskrafter kunde sättas på krigsfot och därefter samordnas i en operation. Det krävde en omfattande planering, men också en förmåga att tillämpa planerna flexibelt eller att frångå dem helt. Huvudansvaret för detta låg på befälhavarna i de sex militärområdena. Hur det hela var tänkt att fungera beskrivs i boken med aldrig tidigare publicerade detaljer. Fokus ligger på de operativa planerna i de tre militärområden som ansågs mest hotade: Övre Norrland, Öst och Syd. Boken belyser det gamla invasionsförsvarets styrkor och svagheter. Genom att konkret beskriva operationskonstens tidlösa principer kan den förhoppningsvis vara till nytta för dagens och morgondagens militära planerare.