Patrik Rochling

Vänner får man. Syskon har man. Och bortom dagens frihet finns en annan frihet. Eliana är äldst i en stor trygg familj. Hon är egen, skygg, så annorlunda än sin hetlevrade, bråkiga syster Emily. Jens är ensamt skilsmässobarn med en något sluskig pappa. Ingen av dem passar riktigt in. I barndomens ansvarsfria, ändlösa frihet blir de vänner. Men snart nog lockar en annan frihet, tonårens vilsna gränslösa frihet, och de går sina egna vägar, träffar andra människor, testar andra liv. Jens försöker sig som serietecknare. Eliana vinglar mellan studier och ströjobb. Bråkiga Emily kommer på glid, blir inlagd, flyttar sen in hos sin stöttande storasyster. Johanna blir kär i Klara och glider iväg mot Eliana. Alltför snabbt knackar en ny frihet på dörren igen, vuxenlivets inrutade ansvarsfulla frihet. Emily får barn, Eliana och Johanna blir ett par, Klara hittar sitt prästkall. Trygga i livets osäkerhet, inrutade i vardagens kaos, med stabila överlevnadsstrategier. Och vid horisonten hägrar åter en annan frihet. De elva novellerna i denna elfte bok om Johanna och Eliana spänner över Elianas liv från barndomen till femtioårsåldern. Patrik Rochlings enastående känsla för den ’banala’ vardaglighetens undertexter tolkas suveränt av Li Österbergs bildkonst. En bok som för varje omläsning öppnar sig mot nya spår och dofter, och som sakta sjunker in hos läsaren.

90-talets slut, struliga Emily tar studenten i Malmö, och nu är den ljusnade framtiden hennes. Icke så. Det glada yuppie-talet är över, nu brister allt fler spekulationsbubblor, fasta jobb ersätts allt oftare av timjobb, och de som har lite ska stramas åt allt mer. Privatiseringen och utförsäljningen av folkegendom och offentliga tjänster bara tilltar, och tio senare slår USA:s stora börskrasch till. De små stramas åt ännu värre, klassklyftorna skenar iväg. Men livet ska levas så gott det går. Också av trasigvanliga små människor lite i utkanten av ett krackelerade Sverige. Emily flyttar upp till Sörmland med sin son Ed, och försörjer sig på att rensa landsbygdens allt fler ödehus på kopparrör och annat användbart. När hon är ute på plockarfärd får Ed vara hos mostrarna, Emilys syster Eliana och hennes livspartner Johanna som också har flyttat upp till Sörmland och öppnat en tebutik. Där blir Ed vän med en fotbollsduktig tjej, Lene (med e), som knycker äpplen och visar honom ett spökhus. En dag ska Johanna följa med på Emilys kopparplockning. De retar sig på varandra, de slåss, och de byter förtroligheter. Och sen kommer de hem igen, Johanna till Eliana, och Emily till Ed. ”Koppar” är tionde fristående boken i Johannasviten, detta unika seriekonstens långtidsprojekt som sedan 2001 följer några personer från barndomen upp till medelåldern. Patrik Rochlings enastående känsla för den ’banala’ vardaglighetens undertexter tolkas suveränt av Li Österbergs bildkonst. En bok som för varje omläsning öppnar sig mot nya spår och dofter, och som sakta sjunker in hos läsaren.

Johanna, denna oroliga, störiga, vilsna själ, hade äntligen fallit till ro och funnit lycka tillsammans med den lugna, inåtvända Eliana. I nästan 15 år har de drivit en liten tebutik i Malmö. Åren gjorde som de brukar, de gick. Gamla vänner försvann, nya kom till, småsyskon blev vuxna, föräldrar blev gamla, stora drömmar kompromissade med omständigheterna. Det var som det var, och så hade det kunnat fortsätta med invanda rutiner, lite vardagsleda och Elianas återkommande depressioner. Om inte hipsteriseringen hade nått Johannas och Elianas kvarter, och de tvingats sälja sin tebutik. Och allting där slutar ... Så de får göra en nystart i fyrtioårsåldern. De köper ett hus i en liten ort i Sörmland, nära Elianas hemtrakter, där Johannas första stora kärlek är präst. Gamla vänner dyker upp igen, familjeband knyts tätare, och Eliana tänker tillbaka på tiden som flytt och vart den har fört henne. Och vardagen kretsar kring den nya tebutiken de snart ska öppna. För allting här börjar ... I denna den nionde fristående delen i Johannasviten knyter Österberg och Rochling ihop trilogin om Eliana med den övergripande berättelsen om Johanna. Johannasviten på Epix Bokförlag Vaka (2012) Gasraketen (2015) Partydrottningen (2016) På annat förlag: Johannasviten (samlingsutgåva 2014, volym 1-5; 2003-2010)

Serieroman. Det är mitten av nittiotalet och en sjuttonårig Eliana går nu andra året på gymnasiet. De jämnårigas gemenskap både lockar och stöter bort, samtidigt som en självinsikt kommer krypande. För att skjuta upp den och vuxenlivet i sig, tar hon större ansvar än hon borde i den växande familjen där hemma. Här på gränsen till vuxenlandet får en vara försiktig, för en vet ännu inte riktigt var en har sig själv, vart en är på väg. Eliana vet att något inom henne inte är som det ska, men hon kan inte sätta fingret på vad det är. Patrik Rochling och Li Österberg berättar lågmält och vardagsnära om unga människors vilsenhet och styrka. Små vinjetter som för varje omläsning blommar ut i en allt mer rik verklighet.Partydrottningen är den attonde fristående volymen i serien ”Johannasviten”.

En prolog och nio sånger från andra klass. Mitten av åttiotalet. Elena går i tvåan. Hon är lite egen. Inte heller hennes kompis Jens passar riktigt in någonstans. De får hitta på egna strategie rför att klara skolan och vardagen. Nio lågmälda, vardagsnära serienoveller med stillsamt underfundig humor av Patrik Rochling (text) och Li Österberg (bild).

Livet har äntligen fallit på plats för prästen Klara i det nästan övergivna brukssamhället där hon fått tjänst. Om några veckor ska hustrun Anna föda deras barn, församlingen har börjat få nytt liv igen, och snart ska hennes kamrat Helena gästspela med sin teatergrupp. Då upptäcker hon knölar i bröstet, och detta utlöse ren existentiell kris. Klara vill inte besvära Anna med sin oro och pyrande rädsla. Hennes nyss så trygga tillvaro krackelerar sakta, nästan omärkligt. I hennes drömmar och i hennes vakna liv sipprar minnen fram genom nya bristningar och små sprickor. Den trosvissa uppväxten i pingstkyrkan, tonårens gudstvivel, Alice, hennes självupptagna första kärlek. Och Johanna. Första flickvännen, skådespelerskan. Johanna som stod med ena foten i en annan värld. Som levde efter ett mönster som Klara inte kunde tyda. Som ville förstå. Som såg igenom alla masker. Johanna som maniskt spårade efter bortglömda platser och ödehus. När färgerna rasar i sjok och golven börjar svikta gör byggnaden uppror. Bakom ligger skogen tät som alltid. Ändå är något förlorat."Vaka" är en stillsam berättelse om minnen som sakta skaver mot varandra och flyttar på sig som isflak till nya mönster. Nästan händelselöst smyger den sig in hos läsaren genom små revor och sprickor och ger eko länge. Recension: Litteraturmagazinet http://www.litteraturmagazinet.se/li-osterberg/vaka/recension/sebastian-nilsson-lindberg