Per Carlsson

Kvaliteten på svensk hälso- och sjukvård står sig väl i jämförelse med vården i andra länder, med undantag av sämre tillgänglighet. Problem med köer och väntetider i vården delar Sverige för övrigt med andra länder i Norden och Storbritannien. Det finns dock stora utmaningar för svensk hälso- och sjukvård, inte minst vad gäller den långsiktiga finansieringen. Andra centrala frågor handlar om prioriteringar, primärvårdens organisation, valmöjligheter och inflytande för patienterna, samverkan mellan primärvård och specialistvård, användningen av nya läkemedel och annan medicinsk teknologi m.m. Boken, som är skriven av några av Sveriges främsta forskare, resonerar kring några centrala policyfrågor och utmaningar för svensk sjukvård. Författarna analyserar också lösningar i andra länder och erfarenheterna av dessa. Professorerna Anders Anell och Ulf Gertdham, båda vid Lunds universitet, är redaktörer. Övriga författare: professor Per Carlsson, chef på Prioriteringscentrum, Linköpings universitet, dr Gudbjörg Erlingsdóttir, Lunds universitet, dr Charlotta Levay, Lunds universitet, professor C-H Lyttkens, Lunds universitet, dr Gert Paulsson, Lunds universitet och professor Ulf Persson, Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE), Lunds universitet.

Prioritering och ransonering av hälso- och sjukvård är ofrånkomligt. När är det rimligt att individen ska betala för vissa läkemedel och behandlingar ur egen ficka? Hur sådana prioriteringar ska göras är en svårlöst och politiskt känslig fråga. I Läkemedel när är det rimligt att betala själv? utgår författarna från att den svenska hälso- och sjukvården i huvudsak kommer att förbli offentligt finansierad, men att privat finansiering kommer att öka. Författarna presenterar en etiskt grundad metod för att avgöra vad som bör ingå i det offentliga åtagandet och testar den på läkemedel och läkemedelsnära produkter. Metoden beaktar såväl fördelningsaspekter som möjligheter för att en fungerande marknad ska uppstå. Vad som ska betalas privat respektive av offentliga medel har hittills inte beslutats utifrån tydliga och väl kända kriterier. Författarna visar att det är möjligt.