Petri Karonen

Kirja käsittelee Suomen alueen kehitystä osana Itämeren alueen historiaa esihistoriasta autonomian ajalle asti. Kirja on syntynyt opettajien ja historiantutkijoiden yhteistyönä. Opus 5 sisältää runsaasti erilaisia historiallista ajattelua kehittäviä lähdetehtäviä ja perehdyttää opiskelijan huolella lähteiden tulkintaan.Opus-sarja kehittää monipuolisesti opiskelijan historiallisen ajattelun taitoja. Sarjan aineistot ovat saatavilla sekä painettuina kirjoina että digitaalisina oppimateriaaleina.

Finlands historia skrivs ofta utgående från det nyckel- eller titthål som den 6 december 1917 erbjuder. Historien formar sig då till en berättelse om en nationell självständighet som omöjlig att stoppa söker sin väg genom seklerna. Allt som verkar peka mot detta mål blir viktigt, allt annat formar sig till återvändsgränder eller perifer kunskap. I Öppet fall är den bärande idén en annan. Här granskar sju historiker alternativ och val i Finlands historia utgående från året sjutton i varje sekel fram till nutid med början i medeltidsåret 1417. Uppsatserna synliggör de olika möjligheter som fanns i en åtminstone delvis öppen situation och de alternativ som övervägdes, vilka aktörer som var aktiva och de val som träffades. Vad hade hänt, hur skulle framtiden ha format sig, om ett annat alternativ hade valts bland dem som stod till buds? Människor i alla tider delar erfarenheten att framtiden är öppen - historien som drama utan manuskript.

Suomen ja Ruotsin yhteinen historia 1520-luvulta vuoteen 1809 on merkittävä eurooppalainen menestystarina. Ajanjakson suurten Eurooppaa horjuttaneiden muutosten myllerryksessä Ruotsi onnistui yhtenä harvoista suurista valtioista säilyttämään itsenäisyytensä ja kukoistamaan. Pohjoinen suurvalta tarkastelee Ruotsin ja Suomen yhteistä valtiota valtakunnallisena, Pohjanlahden ylittävänä kokonaisuutena. Keskeisiksi käsitteiksi nousevat tällöin valtio, politiikka, kirkko, maailmankuva, talous ja paikallisyhteisö. Petri Karonen on Jyväskylän yliopiston historian ja etnologian laitoksen Suomen historian professori.

Finland och Sverige har en lång gemensam demokratihistoria. Men vilka är skillnaderna och varför? Och vilka utmaningar har funnits på vägen? Här studeras vändpunkter i de båda ländernas samhällsutveckling i ett spänningsfält mellan de politiska kulturerna, geopolitiska förskjutningar och världsekonomin.Författarna gör nedslag i 1900-talets ytterlighetsrörelser och analyserar effekterna av det snabbt framväxande industri- och folkrörelsesamhället. De granskar hur utbildning, jämställdhetsarbete och det offentliga samtalet har påverkat demokratin samt diskuterar hur Finlands och Sveriges stabila politiska system kan förnyas. Demokratin både som styrelseform och ideal är än en gång högaktuell. I antologin medverkar Eva Blomberg, Ainur Elmgren, Janne Holmén, Petri Karonen, Anu Koivunen, Henrik Meinander, Jari Ojala, Matti Roitto, Oula Silvennoinen och Kjell Östberg.

In most European countries, the horrific legacy of 1939-1945 has made it difficult to remember the war with much glory. Despite the Anglo-American memory narrative of saving democracy from totalitarianism and the Soviet epic of the Great Patriotic War, the fundamental experience of war for many Europeans was that of immense personal losses and often meaningless hardships. The volume at hand focuses on these histories between the victors: on the cases of Hungary, Estonia, Poland, Austria, Finland, and Germany and on the respective, often gendered experiences of defeat. The chapters underline the asynchronous transition to peace in individual experiences, when compared to the smoother timelines of national and international historiographies. Instead of a linear chronology, both personal and collective histories tend to return back to the moments of violence and loss, thus forming continuous cycles of remembrance and forgetting. Several of the contributors also pay attention to the constructed and contested nature of national histories in these cycles. The role of these "in-between" countries - and even more their peoples', multifaceted experiences - adds to the widening comparative European history of the aftermath, thereby challenging the conventional dichotomies and periodisations in national historiographies. In the aftermath of the 70th anniversary of 1945, it is still, unfortunately, too early to regard the post-war period as mere history; the memory politics and rhetoric of the Second World War and its aftermath are still being used and abused to serve contemporary power politics in Europe.